Frantz Fanon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Frantz Fanon
Frantzfanonpjwproductions.jpg
Född Frantz Omar Fanon
20 juli 1925
Fort-de-France, Martinique, Frankrike
Död 6 december 1961 (36 år)
Bethesda, Maryland, USA
Yrke Psykiatriker, filosof, författare, debattör
Nationalitet Fransman
Genrer Politisk filosofi, sociologi
Ämnen Antikolonialism
Framstående verk Svart hud, vita masker (1952), Jordens fördömda (1961)
Make/maka Josie Fanon
Barn Olivier Fanon
Mireille Fanon-Mendès-France
Influenser Jean-Paul Sartre, Karl Marx, Aimé Césaire

Frantz Omar Fanon, född 20 juli 1925 i Fort-de-France i Martinique, död 6 december 1961 i Bethesda, var en fransk psykiater, filosof och debattör, förmodligen en av de mest erkända teoretikerna kring den västerländska imperialismen och avkoloniseringen. Trots att han dog ung lyckades han komma ut med två böcker som fick stort genomslag, Jordens fördömda (1961) och Svart hud, vita masker (1952). Fanons teorier var starkt präglade av marxism och ett psykoanalytiskt perspektiv vilket kan anses ha anknytning hans yrke som psykiater. Det psykoanalytiska perspektivet kring kolonialismen låg med postkolonialism bland annat i att Fanon hävdade att det första en förtryckt måste göra för att kunna göra motstånd är att sluta se sig själv "med den vite mannens ögon", som underställd.

Många av Fanons teorier och åsikter var mycket kontroversiella, främst på grund av att han ansåg att våld var en nödvändig och strategiskt korrekt metod för att befria den kolonialiserade världen. Inom sociologin är Fanons teorier tillämpningsbara i frågor kring integration och underifrånorganisering.

Det var främst i Algeriet som Fanon använde och utvecklade sina teorier och han var bland annat aktiv i den algeriska befrielseorganisationen Front de Libération Nationale (FLN).

Boken Jordens fördömda (Les Damnés de la terre, 1961) är Frantz Fanons uppgörelse med kolonialismen. Bokens förord är skrivet av Jean-Paul Sartre som var en stor beundrare av Fanon men också inspirerade Fanon mycket. Fanon kritiserade dock Sartre för att han inte förstod att de svarta var "fångar i hudfärgens tecken". Fanon menade att den humanism som den franska vänstern bekände sig till på 1950-talet saknade insikt i kolonialismens förmåga att begränsa de svartas handlingsmöjligheter.[1]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Michael Azar - Frihet, jämlikhet, brodermord Brutus Östling bokförlag Symposion (2001), sid 262

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]