Fredrik Böök
| Fredrik Böök | |
 En ung Fredrik Böök | |
| Född | 12 maj 1883 Kristianstad |
|---|---|
| Död | 2 december 1961 (78 år) Lund |
| Yrke | Litteraturhistoriker, författare |
| Nationalitet | Svensk  |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1902–1961 |
| Partner | Kate Bang[1][2] |
Martin Fredrik Christofferson Böök, född 12 maj 1883 i Kristianstad, död 2 december 1961 i Lund,[3] var en svensk litteraturhistoriker (professor i litteraturhistoria vid Lunds universitet 1920–1924), författare och kritiker. Han var ledamot av Svenska Akademien (stol nr 10) från 1922 fram till sin död samt av dess Nobelkommitté 1929–1950.
Fredrik Böök var son till skomakarmästaren Mårten Christofferson och Maria Böök. Han blev student 1901, filosofie kandidat vid Lunds universitet 1903, filosofie licentiat och docent i litteraturhistoria 1907 samt filosofie doktor 1908.[4] 1920 blev han professor i litteraturhistoria vid Lunds universitet.
Böök var, vid sidan av Henrik Schück, under decennier den mest inflytelserike svenske litteraturvetaren och kritikern i Sverige. Han blev chef för Svenska Dagbladets kulturavdelning 1923.[5]
Böök gifte sig 15 maj 1907 med Tora Olsson (1885–1987),[3] dotter till skomakarmästaren Per Olsson och Elna Olsson, född Göransson. Parets son Klas Böök (1909–1980) blev riksbankschef och sedan ambassadör, sonen Staffan Böök (1913–1978) direktör och dottern Gunnela Böök-Hederström (Sickan) (född 1917) röntgenläkare.[6]
Fredrik Bööks grav återfinns på Förslövs kyrkogård, längst bort på den norra delen av kyrkogården.[7]
Litteraturhistorikern
Böök, som redan mycket tidigt börjat medarbeta i pressen, debuterade i bokform med ströskriften Skald och skolmästare (1902), ett rappt svar på Nils Linders förbittrade angrepp på Verner von Heidenstam i Svenska språket i modern diktkonst. Ett par uppsatser om Fredrik Cederborgh 1905 följdes av gradualavhandlingen Romanens och prosaberättelsens historia i Sverige intill 1809 (1907), som fyllde en lucka i svensk litteraturhistoria och genom sin rikedom på uppgifter och upplysningar är ett värdefullt uppslagsverk. Svenska studier i litteraturvetenskap (1913) innehåller breda psykologiskt estetiska undersökningar av då nyare svenska diktare (Carl Snoilsky, Per Hallström med flera), Den romantiska tidsåldern i svensk litteratur (2 uppl. 1919) är en rad litterära porträtt, av vilka förut jämförelsevis förbisedda gestalter (Petrus Læstadius, Adolf Törneros med flera) tecknas. Två stora monografier, Esaias Tegnér (1949) och Erik Johan Stagnelius (1919) (Senare utvidgad i Stagnelius än en gång, 1942), är hans huvudverk. Esaias Tegnér utvecklar vidlyftigt Bööks uppfattning, att den götiska rörelsen är en produkt av de napoleonska världskrigen och den tyska idealistiska filosofin (Immanuel Kant och Johann Gottlieb Fichte), medan han anser sammanhanget mellan göterna och den förromantiska svenska vitterheten jämförelsevis betydelselöst; det innehåller ett stort antal analyser av tegnérska dikter. Verket blev senare kallat "gravmonumentet över Tegnér-kulten" av Göran Hägg.[8] Verket om Stagnelius, som blivit en standardbiografi, är en rik, levande och skarpsinnig skildring av skalden och hans verk – dock av vissa senare tiders litteraturvetare sedd som byggd på en stor del fiktivt stoff.[9] Böök återupptäckte romantikens realist Fredric Cederborgh, och skrev en monografi över denne 1925.[10]
Sveriges moderna litteratur (2 uppl. 1921), både till stil och uppslagsrikedom överlägsen hans bok om romantiken, behandlar skedet 1860–1900 i fristående monografiska teckningar. Stridsmän och sångare (1910; 2:a uppl. 1922), Studier och ströftåg i dikten och historien (1911), Essayer och kritiker (5 samlingar, 1913–1921) och Svensk vardag (1922), genom vilka han med alltmer utvecklad stilkonst och analytisk skärpa behandlat en mängd skilda inhemska och utländska litterära och kulturella ämnen, näppeligen jämförlig med någon svensk litterär essäist i samma generation i Sverige. Av hans tidskriftsuppsatser kan nämnas "Per Elgströms romantiska poesi" (i Samlaren, 1908), "Prosabidrag af fru Lenngren" i Stockholms-Posten (ibid., 1910) och "Bidrag till de Almquistska skrifternas kronologi" (ibid., 1917). Böök ledde också arbetet med Bonniers illustrerade litteraturhistoria i sju delar (1928–1935) tillsammans med Otto Sylwan och Claes Lindskog, ett projekt som rivaliserade med Henrik Schücks nyss avslutade Allmän litteraturhistoria i sju delar.[11]
Böök var vidare flitigt verksam som utgivare: Erik Gustaf Geijers Minnen (1915, med utförlig inledning), Stagnelius’ Samlade skrifter (5 band, 1911–1919, med grundläggande kommentar, vid tillkomsten uppfattad som en av de bästa kritiskt vetenskapliga upplagorna av en svensk författare), Tegnérs Samlade skrifter (1918 tillsammans med Ewert Wrangel), Carl Jonas Love Almquists Samlade arbeten (1921 jämte flera utgivare) med mera.
Litteraturkritikern, reseskildraren och författaren
Böök var 1907–1916 samt 1921–1961 och framåt litterär medarbetare och kritiker i Svenska dagbladet där han efterträdde Oscar Levertin och 1917–1920 i samma egenskap anställd på Stockholms dagblad. Som kritiker var han oerhört inflytelserik, och Erik Hjalmar Linder sade att Böök "med en handrörelse kunde avgöra en boks liv eller död på bokdiskarna".[10][12] Böök ogillade särskilt Hjalmar Söderberg, både på politiska, moraliska och litterära grunder. Om Söderbergs Den allvarsamma leken (1912) skrev han bland annat "Det är som att han tömt byrålådorna på allt gammalt krafs".[13] Han fördömde vidare även Henning Berger och Hjalmar Bergman.[14]
Bengt Lidforss, med vilken Böök umgåtts med under studenttiden i Lund, kom att med kraft attackera Böök efter dennes tydliga kulturpolitiska positionering i Strindbergsfejden på Verner von Heidenstams och Sven Hedins sida. Böök hade varit huvudtalare vid Heidenstams storslagna 50-årsdag på Naddö 1909, och hyste tidigt sympatier för honom.[15] Både Lidforss och Bööks inlägg i striden präglades av lysande språk och stilistik.[16] Böök framstod under Strindbergsfejden som "en Bengt Lidforss med omvända förtecken", och blev allt mer den intelligenta konservativa kraft och ideolog som saknats i svensk press.[14] Hatet Lidforss och Böök emellan blev med tiden djupt, och även i offentliga samtal anföll de varandras personer. Böök kallade Lidforss "den fnittrande och stammande växtfysiologen".[17] Lidforss ansåg att Bööks "falska tonfall" och "vindögda patos" var bevis för det "heroiska hyckleriets psykologi" som han tyckte kännetecknade Böök.[18] Lidforss gav till och med ut en stridsskrift mot Böök 1910, Levertinkultens apologet. En vidräkning med doc. Fredrik Böök. Så sent som i Bööks memoarer Rannsakan (1953) kan man finna ett ytterst hatiskt porträtt av Lidforss.
Bööks sex samlingar Essayer och kritiker (1913–1923) ger ett bra urval av hans litteraturkritik och essäistik, som i stort kan karaktäriseras som både elegant och uppslagsrik.[10]
Reseskildringar tar upp en stor del av Bööks författarskap. Från utrikesfärder samlade Böök resebrev i Resa till Frankrike 1915 (2 uppl. 1916), Resa till Tyskland och Polen 1916 (2 uppl. 1916) och Resa till Konstantinopel (3:e uppl. 1923), av vilka de båda första är präglade av första världskriget, det tredje kvickt och överrikt på iakttagelser och karakteristiska skildringar av människor och miljöer. Redan tidigt var Böök tyskorienterad och från 30-talet framstår reseskildringarna som allt mer tydligt protyskt politiska. Dock ska tilläggas att Böök vid samma tid gav akt på sociala och ekonomiska förhållanden i Sverige, som i Det rika och fattiga Sverige (1936) och Livet på landet (1948). En postum skildring att nämna är Vandringar på Hallandsåsen (1963).[10]
Som skönlitterär författare framträder Böök i Sommarleken (1927), Viktor Lejon (1935) och Storskolan (1940) med fint tecknade miljöer från Skåne och sekelskiftets Kristianstad. Berättelsesamlingarna Historier från Hallandsåsen (1934) och Nya historier från Hallandsåsen och Helgeå (1939) präglas av en muntlig berättarstil.[10] Fredrik Böök skrev också en mindre studie över prästen och väckelsepredikanten Lars Linderots predikokonst och psalmdiktning.
Tyskvännen
Fredrik Böök fick i likhet med många andra svenska kulturpersonligheter en fascination för övermänniskoidealet hos Friedrich Nietzsche, vilket ledde honom vidare till beundran för nazismen och Adolf Hitler.[19]
Några månader efter att nazisterna kommit till makten bevittnade Böök bokbålet vid Unter den Linden i Berlin. I boken Hitlers Tyskland (1933) försvarar han bokbålet med orden: "Elden är ett renande element, och midnattsbålet framför universitetet får utan tvivel många verkningar, som blott den förtorkade fackmannen, den bornerade estetiska specialisten kan vara hågad att beklaga".[20] I ett berömt tal inför studenter vid Lunds universitet den 4 oktober 1940 (då Tyskland ockuperat större delen av Västeuropa) uppmanar han till uppslutning bakom Tysklands sida i kriget: "Känner vi inte djupare än någonsin, att om vi tror på mänskligheten, så måste vi tro på stormens herre, så måste vi tro, att den världshistoriens stora process, som tänkare har kallat för kvalfull, också är gudomlig?".[21]
I sin skrift Tyskt väsen och svensk lösen (1940) motiverar och utvecklar Böök sitt Lundatal. Han skriver där: "I likhet med alla andra kyliga iakttagare underskattade [jag] det politiska geniet hos Hitler [...] Han förstod, att det krävs våldsamma affekter, masspsykoser, lidelser och hat; endast dessa känslor kan lösa ut den nödvändiga energin. I det avseendet skiljer sig inte mänskan från djuren – de måste hetsas".[22] Vidare förutspår han en tysk seger i kriget: "Under Hitlers ledning går det tyska folket nu den heroiska, den krigiska vägen mot detta mål, och de fromma önskningarna har inte längre något att betyda".[22] Enligt Böök innebär detta (en tysk seger) "uppbyggandet av en mellanfolklig och ekonomisk ordning för Europa, som kan skänka fred och trygghet. I den nya världen, som kommer att stå under tysk ledning, väntar oss stora uppgifter… I en gemensam europeisk framtid, under samarbete och positiv strävan för ordning och rätt, för materiell välfärd och andliga värden, kommer tyskt och svenskt väsen, som under kriserna vuxit isär, åter att närma sig till varandra".[22]
En av Bööks skarpaste kritiker under sin tid var den liberale publicisten och statsvetaren Herbert Tingsten, som angrep Böök i flera artiklar och tal. Tingsten jämförde 1947 ett tal av Böök i Svenska Akademien med ett par andra ledande, skandinaviska nazisters inlägg och drog slutsatsen att "Hamsuns och till och med Quislings försvarstal verkar hederliga vid sidan av denna förljugna alibism".[23]
Efter andra världskrigets slut förlorade Böök, till följd av sina pronazistiska ställningstaganden, mycket av sitt inflytande inom svenskt kulturliv, men ett nyvaknat intresse kunde skönjas på 1990-talet med Svante Nordins stora biografi över honom. Göran Hägg sammanfattar det 1996: "Hursomhelst är han en märklig och viktig person i vår litteratur, vars betydelse länge kraftigt har underskattats."[24]
Bibliografi
- Skald och skolmästare : Ett svar till lektor Linder (1902)
- Romanens och prosaberättelsens historia i Sverige intill 1809 (1907)
- Stridsmän och sångare (1910)
- Studier i Stagnelii ungdomslyrik (1911)
- Studier och ströftåg i dikten och historien (1911)
- Essayer och kritiker (1913)
- Svenska studier i litteraturvetenskap (1913)
- Essayer och kritiker 1913–1914 (1915)
- En litteraturvetenskaplig analys av tre noveller ur Strindbergs Svenska öden och äventyr (1915)
- Resa till Frankrike 1915 (1916)
- Resa till Tyskland och Polen 1916 (1916)
- Esaias Tegnér 1 : Till 1814 (1917)
- Essayer och kritiker 1915–1916 (1917)
- Den romantiska tidsåldern (1918)
- Erik Johan Stagnelius (1919)
- Essayer och kritiker 1917–1918 (1919)
- Essayer och kritiker 1919–1920 (1921)
- Sveriges moderna litteratur (1921)
- Resa till Konstantinopel genom Mellaneuropa våren 1922 (1922)
- Svensk vardag (1922)
- Artur Hazelius : En levnadsteckning (1923)
- Essayer och kritiker 1921–1922 (1923)
- Resa till Frankrike 1915, 3:e upplagan (1923)
- Resa i Sverige : Från Smygehuk till Pajala sommaren 1924 (1924)
- Resa kring svenska parnassen (1926)
- Fredrik Cederborgh : Minnesteckning (1925)
- Fran Europas brandplatser (1925)
- Resa till Jerusalem våren 1925 (1925)
- Från åttiotalet (1926)
- Resa kring svenska parnassen 1926 (1926)
- Resa till Växjö (1926)
- Ögonvittnen : Kulturhistoriska kåserier (1926)
- Sommarleken : Roman (1927)
- Nasreddin Hodscha. Turkiska sagor och skämthistorier återgivna och inledda av Fredrik Böök. Med teckningar av Gunnar Lindvall (1928)
- Från fyra sekler : Litterära essayer (1928)
- Fem Porträtt : Essayer (1929)
- Romantiken i Tyskland och England : Bonniers illustrerade litteraturhistoria, 3. (1929)
- Den romantiska tidsåldern i svensk litteratur, omarbetat upplaga (1929)
- Sveriges moderna litteratur, omarbetade upplaga (1929)
- Fransk litteratur 180 - 1870 : Bonniers illustrerade litteraturhistoria, 4. (1930)
- Furstar och rebeller : Historiska essayer (1930)
- Resa till Friedrichsruh (1930)
- Resa till Ungern (1931)
- Tysk litteratur mellan romantiken och naturalismen : Bonniers illustrerade litteraturhistoria, 5. (1931)
- Resa till Schweiz (1932)
- Hitlers Tyskland maj 1933, 2:a utökade upplagan (1934)
- Leksaker och reliker (1933)
- Den viktorianska tidsåldern i engelsk litteratur : Bonniers illustrerade litteraturhistoria, 6. (1933)
- Historier från Hallandsåsen (1934)
- Europeisk litteratur 1870–1914 : Bonniers illustrerade litteraturhistoria, 7. (1935)
- Resa till Saar och Paris över Elsass (1935)
- Viktor Lejon : En roman från Hallandsåsen (1935)
- Det rika och fattiga Sverige (1936)
- Bil till Belgien (1937)
- H.C. Andersen : En levnadsteckning (1938)
- Oktober 1938 : Berlin – Prag – Budapest (1938)
- Nya historier från Hallandsåsen och Helgeå (1939)
- Storskolan : Roman (1940)
- Tyskt väsen och svensk lösen (1940)
- Danserskan i Aleppo : Noveller (1941)
- Det eviga Ryssland : En studie över Nikolaj Leskov (1941)
- Holbergs visdom och andra danska studier (1942)
- Stagnelius än en gång (1942)
- Oscar Levertin (1944)
- Verner von Heidenstam, 1. (1945)
- Verner von Heidenstam, 2. (1946)
- Esaias Tegnér : En levnadsteckning utarbetat på uppdrag av Svenska Akademien, 1–2 (1946)
- Livet på landet : Resor och studier (1948)
- Victoria Benedictsson och Georg Brandes (1949)
- Strövtåg i Danmark (1950)
- Victoria Bendictsson : Minnesteckning (1950)
- Historier från Hallandsåsen : Fredrik Bööks berättelser (1951)
- Historier från Helgeån och hembygden : Fredrik Bööks berättelser (1951)
- Nya historier från Hallandsåsen : Fredrik Bööks berättelser (1951)
- Sommarleken : Fredrik Bööks berättelser (1951)
- Storskolan 1 – 2 : Fredrik Bööks berättelser (1951)
- Viktor Lejon 1 – 2 : Fredrik Bööks berättelser (1951)
- Rannsakan (1953)
- Betraktelse (1954)
- Stagnelius : Liv och dikt (1955)
- H.C. Andersen : En levnadsteckning, 2:a uppl. översedd och utökad (1955)
- Kreaturens suckan och andra Stagneliusstudier (1957)
- Verner von Heidenstam, förkortad upplaga (1957)
- Ebbe Tuneld : Minnesteckning (1960)
- Analys och porträtt : Litteraturhistoriska studier (1962)
- Esaias Tegnér : En biografi, förkortad upplaga (1963)
Priser och utmärkelser
Referenser
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Böök, 1904–1926.
Noter
- ^ Fredrik Böök och Kate Bang : En brevväxling på KB, läs online, läst: 23 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ s. 187, läs online, läst: 23 juli 2020, ”Fredriks samvaro med Kate blevpressande för Tora Böök och hon förstod att förhållandet inte hållits ”inom kyskhetens gränser”.”.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Sveriges dödbok 1947–2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
- ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1953, red. Stina Svensson, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1953 s. 176
- ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1925, red. fil.dr Göran Lindblad, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1924 s. 121
- ^ Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003
- ^ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar, 1999, s. 31
- ^ Hägg, Göran, Den svenska litteraturhistorien (Stockholm 1996), s. 217.
- ^ Hägg, Göran, Den svenska litteraturhistorien (Stockholm 1996), s. 227.
- ^ [a b c d e] Svenskt Litteraturlexikon (Lund 1970), s. 87.
- ^ Bergsten, Staffan, Litteraturvetenskapliga grundbegrepp (Lund 1990) s. 182.
- ^ Hägg, Göran, Den svenska litteraturhistorien (Stockholm 1996), s. 399.
- ^ Hägg, Göran, Den svenska litteraturhistorien (Stockholm 1996), s. 377 och 380.
- ^ [a b] Hägg, Göran, Den svenska litteraturhistorien (Stockholm 1996), s. 400.
- ^ Hägg, Göran, Den svenska litteraturhistorien (Stockholm 1996), s. 336.
- ^ Hägg, Göran, Den svenska litteraturhistorien (Stockholm 1996), s. 326.
- ^ Lidforss, Bengt, Levertinkultens apologet. En vidräkning med doc. Fredrik Böök (Malmö 1910) s. 45.
- ^ Lidforss, Bengt, Levertinkultens apologet. En vidräkning med doc. Fredrik Böök (Malmö 1910) s. 37.
- ^ Hägg, Göran, Den svenska litteraturhistorien (Stockholm 1996) s. 304.
- ^ Böök, Fredrik (1933). Hitlers Tyskland maj 1933. Stockholm: Norstedts
- ^ Oredsson, Sverker (1996). Lunds universitet under andra världskriget : motsättningar, debatter och hjälpinsatser. Lund: Lunds universitetshistoriska sällskap. ISBN 91-972850-0-5
- ^ [a b c] Böök, Fredrik (1940). Tyskt väsen och svensk lösen. Malmö: Dagens böcker
- ^ Ahlmark, Per (1997). Det öppna såret : om massmord och medlöperi. Stockholm: Timbro. sid. 343. ISBN 91-7566-326-0
- ^ Hägg, Göran, Den svenska litteraturhistorien (Stockholm 1996), s. 401.
Tryckta källor
- Nordin, Svante (1994). Fredrik Böök : en levnadsteckning. Stockholm: Natur & Kultur. ISBN 91-27-03845-9
- Gerner, Kristian (2004). ”Fredrik Böök i offentligheten - en introduktion.”. Scandia – Tidskrift för historisk forskning 70 (1): sid. 17-20. ISSN 0036-5483. http://nile.lub.lu.se/ojs/index.php/scandia/article/view/1314/1100. Läst 1 januari 2012.
Vidare läsning
- Dymling, Carl Anders: Fredrik Böök i Svenskt biografiskt lexikon (1927)
Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Fredrik Böök.- Fredrik Böök i Libris
- Fredrik Böök, verk hos Litteraturbanken
| ||||||||