Gianfranco Zola

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gianfranco Zola
Zola at Lazio.JPG
Personlig information
Fullständigt namn Gianfranco Zola
Födelsedatum 5 juli 1966 (47 år)
Födelseort Italien Oliena, Italien
Längd 166 cm
Klubbinformation
Klubb Proffskarriären avslutad
Position Anfallare
Proffsklubbar*
År
1984–1987
1987–1989
1989–1993
1993–1996
1996–2003
2003–2005
Klubb
Italien Nuorese
Italien Torres
Italien Napoli
Italien Parma
England Chelsea
Italien Cagliari
SM (GM)
031 (10)
088 (21)
105 (32)
102 (49)
229 (59)
041 (23)
Landslag
År
1991–1997
Landslag
Italien Italien
SM (GM)
035 0(10)[1]
Klubbar som tränare
2008-2010
2011-2012
2012-2013
England West Ham
Italien Italien U16
England Watford
* Antal matcher och mål i proffsklubbar räknas endast för de inhemska ligorna.

Gianfranco Zola, född 5 juli 1966 i OlienaSardinien i Italien, är en italiensk fotbollstränare och f.d. fotbollsspelare som spelade som anfallare för en rad olika italienska klubbar, samt engelska Chelsea och italienska landslaget. Han var känd för sina frisparkar och ansågs av många vara en av de bästa spelarna som någonsin har spelat i Premier League.

Klubbkarriär[redigera | redigera wikitext]

Zola tillbringade sitt första decennium som proffs i Italien och spelade tillsammans med Maradona och Careca i Napoli. Han flyttade till Chelsea 1996 och röstades fram som årets bästa spelare av Football Writers' Association året därpå. Han spelade sammanlagt 35 matcher för italienska landslaget och var efter spelarkarriären tränare för West Ham United från 2008 till 2010.

Proffsdebut[redigera | redigera wikitext]

Zola fick sitt första proffskontrakt med sardinska FC Nuorese Calcio 1984. Två säsonger senare köptes han av Sassari Torres, där han tillbringade tre säsonger innan han gick till Napoli och spelade sina första matcher i Serie A.

Napoli[redigera | redigera wikitext]

Hos Napoli gjorde den unge och talangfulle Zola två mål som ett slags lärling till Diego Maradona när Napoli vann 1989/1990. Maradona hade stor inverkan på Zolas karriär som fotbollsspelare och de brukade träna på att slå frisparkar efter träningarna. Zola sade senare: "Jag lärde mig allting av Diego. Jag brukade spionera på honom varje gång han tränade och lärde mig skruva frisparkar precis som han."[2] Han var med i laget då de vann Coppa Italia 1990/1991 och han gjorde debut för landslaget samma år, under ledning av tränaren Arrigo Sacchi.

Parma[redigera | redigera wikitext]

1993 lämnade Zola Napoli och gick till Parma, som han vann UEFA-cupen 1994/1995 med. De slutade även på andra plats i Serie A och Coppa Italia 1994/1995. Zola snittade nästan ett mål på två matcher men tränaren Carlo Ancelotti ansåg att han inte platsade i truppen, då Ancelotti såg honom som en solospelare och slutligen satte honom på transferlistan.[3]

Chelsea[redigera | redigera wikitext]

I november 1996 gick Zola till engelska Premier League-klubben Chelsea för 4,5 miljoner brittiska pund, samtidigt som en mängd andra spelare köptes in av Ruud Gullit. Hans debutsäsong blev framgångsrik och han gjorde flertalet minnesvärda mål. Zola var en nyckelspelare i Chelsea den säsongen och hjälpte dem att vinna FA-cupen i och med 2–0-vinsten mot Middlesbrough på gamla Wembley Stadium. Han gjorde under FA-cupens gång sammanlagt 4 mål, bl.a. ett i vändningen från 0–2 till 4–2 mot Liverpool. I slutet av den säsongen röstades han fram som årets bästa spelare av Football Writers' Association och blev den förste spelaren att vinna utmärkelsen utan att ha spelat en hel säsong. Han blev även den förste spelaren för Chelsea att någonsin vinna utmärkelsen.

Under säsongen 1997/1998 hjälpte han Chelsea att vinna ytterligare tre pokaler: engelska ligacupen, cupvinnarcupen samt UEFA Super Cup. En skada gjorde att han inte kunde spela från start i cupvinnarcupfinalen mot VfB StuttgartRåsunda fotbollsstadion, men han kom in i andra halvleken och gjorde det avgörande målet på bara 21 sekunder, rätt in i måltaket bakom Franz Wohlfart efter en pass från Dennis Wise. Samma säsong gjorde han sitt första hat-trick som proffsspelare i och med 4–0-vinsten över DerbyStamford Bridge i november 1997.

När Chelsea gjorde sitt första Champions League 1999/2000 var Zola genomgående en av nyckelspelarna, trots att han i ligan hade fått allt mindre speltid, p.g.a. tränaren Gianluca Viallis rotationssystem. Zola gjorde tre mål i Champions League tills de åkte ut i kvartsfinalen, bl.a. ett mot Barcelona. Återigen vann klubben FA-cupen, där Zola slog en frispark som ledde till Roberto Di Matteos avgörande mål mot Aston Villa.

Zolas sista år hos Chelsea involverade mindre och mindre speltid, p.g.a. de nytillkomna anfallarna Jimmy Floyd Hasselbaink och Eidur Gudjohnsen, men han gjorde ett mål mot Norwich som av tränaren Claudio Ranieri beskrevs som "magiskt".[4] Under hans sista säsong hos klubben, 2002/2003, gjorde han 16 mål (hans bästa säsong för klubben) och röstades fram som årets spelare i klubben efter att ha hjälpt dem kvalificeras till Champions League. Han gjorde sitt sista mål för Chelsea under en match mot Everton genom ett lobbskott utanför straffområdet på annandag påsk 2003. Sin sista match för klubben gjorde han i ett 20 minuter långt inhopp under sista matchen för säsongen mot Liverpool.

Sammanlagt gjorde han 312 matcher och 80 mål för Chelsea. Under tidiga 2003 röstades han fram som Chelseas bäste spelare någonsin av klubbens fans. I november 2004 blev han belönad med officerstitel enligt Brittiska Imperieorden. Han sade att han var stolt över att vara sardinier och italienare men att England känns som hans andra faderland.[5] 2005 röstades han in i Chelseas bästa trupp för århundradet. Klubben har inte officiellt reserverat tröjnummer 25 i hans ära, men sedan han lämnade klubben har ingen spelare burit det.

Tillbaka till Italien[redigera | redigera wikitext]

Under sommaren 2003 gick Zola till den sardinska klubben Cagliari. Inte ens en vecka senare köptes Chelsea av den ryska miljardären Roman Abramovitj. Abramovitj försökte få Zola att bryta sitt muntliga kontrakt med Cagliari, men lyckades inte och ska då ha försökt köpa upp Cagliari för att få Zola. Hans bud på klubben nekades och Zola ledde senare Cagliari till uppflyttning till Serie A. Han förnyade kontraktet med klubben för en säsong till och lade skorna på hyllan i juni 2005, efter att ha avslutat karriären storslaget med två mål under samma match mot Juventus i hans sista proffsmatch någonsin. Cagliari reserverade tröjnummer 10 (hans tröjnummer hos klubben) under den kommande säsongen men bars av Andrea Capone säsongen 2006/2007.[6]

Under Zolas proffskarriär spelade han sammanlagt 627 matcher och gjorde 193 mål. Trots spekulationer om att han skulle återvända till säsongen 2005/2006 beslöt han att lämna sporten bara en vecka innan han fyllde 39 år. Han blev sedan numera politisk analytiker, men har även kommenterat europeiska matcher och varit tränare för italienska U21-landslaget tillsammans med f.d. Chelsea-spelaren Pierluigi Casiraghi. År 2008 blev Zola manager för West Ham United men avskedades den 11 maj 2010.

Rykten om Australien[redigera | redigera wikitext]

Rykten har florerat i Australien om att Zola ska ha jagats av flera A-League-klubbar, bl.a. Sydney, Melbourne och Perth.[7] Zola har dock nekat till alla rykten om att spela i den australiska ligan.[8] Han spelade dock en välgörenhetsmatch i Sydney i december 2006, dels i Marconis och dels i APIA:s färger.

Zola spelade en allstarsmatch mot Shrewsbury Town 14 juli 2007 som del av ett sponsorskap mellan Shrewsbury och A-line (A-line gör Zolas skor). Det var den första matchen som någonsin spelades på New Meadow, Shrewsburys nya stadion.[9]

Landslagskarriär[redigera | redigera wikitext]

Zola spelade en match för Italien vid VM i fotboll 1994 mot Nigeria. Han fick ett tvivelaktigt rött kort i den matchen efter bara några minuter på planen. P.g.a. det blev han avstängd i de två efterföljande VM-matcherna.

Han spelade alla tre gruppspelsmatcher vid EM 1996 och missade en straffspark mot Tyskland då Italien överraskande åkte ut redan i första rundan.

Zola gjorde matchens enda mål i en VM-kvalmatch mot EnglandWembley i februari 1997 och gjorde sin sista match för landslaget i returmatchen i Rom i oktober samma år. Han gjorde sammanlagt 35 landskamper och 10 mål.

Tränarkarriär[redigera | redigera wikitext]

Zola var tränare för Premier League-laget West Ham från 2008 till 2010.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Napoli[redigera | redigera wikitext]

Parma[redigera | redigera wikitext]

Chelsea[redigera | redigera wikitext]

Individuellt[redigera | redigera wikitext]

  • Officer i Brittiska Imperieorden.
  • Intagen i engelsk fotbolls hall of fame 2006 tack vare hans insatser för engelska fotbollsligan.
  • Framröstad som Chelseas bäste spelare någonsin.
  • Inröstad i Chelseas bästa trupp.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Landskamper av Zola på FIGC.it (italienska)
  2. ^ ”Gianfranco Zola: The Ambassador”. Channel4.com. http://www.channel4.com/sport/football_italia/zolaop.html. Läst 2 april 2008. 
  3. ^ ”Tactical switch”. Times Online. 24 maj 2005. http://www.timesonline.co.uk/tol/sport/football/european_football/article525686.ece. Läst 2 april 2008. 
  4. ^ ”Zola adds his touch of magic”. The Guardian. 17 januari 2002. http://football.guardian.co.uk/Match_Report/0,,634748,00.html. Läst 2 april 2008. 
  5. ^ ”Chelsea legend Zola awarded OBE”. 1 november 2004. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/teams/c/chelsea/3965681.stm. Läst 2 april 2008. 
  6. ^ ”Celtic FC player profiles”. MLSnet.com. http://web.mlsnet.com/mls/events/all_star/2007/celtic/index.jsp?content=players. Läst 2 april 2008. 
  7. ^ ”Zola linked to Aussie A-League”. Yahoo!. 30 oktober 2006. http://sports.yahoo.com/sow/news?slug=afp-fblausitazola&prov=afp&type=lgns. Läst 18 december 2006. 
  8. ^ ”Zola talks down A-League tilt”. Fox Sports. 25 december 2006. http://www.foxsports.com.au/story/0,8659,20972330-23215,00.html. Läst 30 december 2006. 
  9. ^ ”Shrewsbury reveal All-Star names”. BBC Sports. 10 juli 2007. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/teams/s/shrewsbury/6287806.stm. Läst 2 april 2008. 


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelska Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]