SSC Napoli

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
SSC Napoli
Fotbollsklubb
SSC Neapel.svg
Grundinformation
Grundad1926
Fullständigt namnSocietà Sportiva Calcio Napoli S.p.A.
SmeknamnGli Azzurri, Partenopei, I Ciucciarelli
SerieSerie A
OrtItalien Neapel, Italien
HemmaarenaStadio San Paolo
(kapacitet: 60 240)
Klubbfärg(er)         
Pensionerade tröjnummer10 (Diego Maradona)
Nyckelpersoner
ÄgareItalien Filmauro S.r.l.
OrdförandeItalien Aurelio De Laurentiis
TränareItalien Gennaro Gattuso
LagkaptenItalien Lorenzo Insigne
Matchställ
Kit left arm napoli1920H.png
Lagfärger
Kit body napoli1920H.png
Lagfärger
Kit right arm napoli1920H.png
Lagfärger
Kit shorts napoli1920H.png
Lagfärger
Kit socks napoli1920H.png
Lagfärger
Hemmaställ
2019–20
Kit left arm napoli1920T.png
Lagfärger
Kit body napoli1920T.png
Lagfärger
Kit right arm napoli1920T.png
Lagfärger
Kit shorts napoli1920T.png
Lagfärger
Kit socks napoli1920T.png
Lagfärger
Bortaställ
2019–20
Kit left arm napoli1920A.png
Lagfärger
Kit body napoli1920A.png
Lagfärger
Kit right arm napoli1920A.png
Lagfärger
Kit shorts napoli1920H.png
Lagfärger
Kit socks napoli1920A.png
Lagfärger
Tredjeställ
2019–20
Meriter
Serie A2 (1987, 1990)
Coppa Italia6 (1962, 1976, 1987, 2012, 2014, 2020)
Supercoppa italiana2 (1990, 2014)
Uefa Europa League1 (1989)
Övrigt
Webbplatshttp://www.sscnapoli.it/

Società Sportiva Calcio Napoli är en fotbollsklubb i Neapel i Italien.

Klubben hade en storhetsperiod i slutet av 1980-taletDiego Maradona var primus motor i det lag som bland annat vann Serie A två gånger. Klubben gick i konkurs 2004. Samma år bildades efterträdaren Napoli Soccer. Klubben bytte därefter tillbaka till sitt gamla namn och spelar sedan säsongen 2007/2008 återigen i Serie A.

Historia[redigera | redigera wikitext]

SSC Napoli grundades 1904 som Naples Foot-Ball & Cricket Club i Neapel av engelska hamnarbetare. Klubbfärgen ljusblått symboliserar havet och himlen. 1922 gick föreningen samman med Internazionale Agnano under namnet Internapoli. 1926 skapades den nutida föreningen under namnet Associazione Calcio Napoli. Samma år deltog man för första gången i det italienska mästerskapet. En tidig fotbollsidol i Napoli var Attila Sallustro.

1959 började man spela på Stadio San Paolo. Klubbens största framgångar fram till 1980-talet var två segrar i italienska cupen 1962 och 1976.

Storhetstiden[redigera | redigera wikitext]

1984 kom Maradona till klubben från FC Barcelona för tidens då högsta tranfersumma. Nu gick klubben upp i Serie A:s toppskikt. 1987 vann klubben för första gången italienska mästerskapet och samma år vann man dessutom cupen. 1990 vann man återigen italienska ligan.

De tuffa åren[redigera | redigera wikitext]

Efter storhetstiden med Maradona på 1980-talet gick Napoli mot dystrare tider. Laget hölls i schack i början av 1990-talet, men den stora tiden var över och ett generationsskifte var på gång. Men med dåliga ekonomiska resultat var det svårt att mäta sig med de största. Napoli var i slutet av 1990-talet en skugga av sitt forna jag och åkte ur Serie A. Men laget kom tillbaka och blev uppflyttade till högsta serien igen efter bara en säsong i Serie B. Efter en tuff bottenstrid under säsongen som följde blev Napoli dock återigen ett av de förlorande lagen, laget var en poäng från att få stanna, men man fick lämna igen. 2001 var laget nära att nå uppflyttning men missade precis.

Laget sjönk längre och längre ner i Serie B och de annars så fotbollsfanatiska napolitanarna tröttnade på att ständigt se sitt lag förlora och slutade därför att gå på matcherna. Detta gjorde att klubbens ekonomi försämrades avsevärt och den 4 augusti 2004 gick SSC Napoli i konkurs efter att deras skulder på drygt 70 miljoner euro ansågs för höga. Laget bytte därefter namn till Napoli Soccer och det var början till vändningen.

Napoli Soccer[redigera | redigera wikitext]

Förlusten i rätten blev tuff och klubben blev tvångsdegraderad till Serie C1. Hela staden Neapel var förtvivlad och många ansåg att klubben blivit orättvist behandlad eftersom andra lag från norra Italien i en liknande situation inte hade blivit tilldömda ett straff.

Men den stora vändningen skulle komma när filmproducenten Aurelio De Laurentiis köpte upp klubben för 33 miljoner euro kort därefter. Han satte tidigt upp målet; Att spela i Europa inom en femårsperiod. De Laurentiis förstod att klubben behövde nyförvärv inte bara på spelarsidan utan även i styrelsen. Därför värvades sportchefen Pierpaulo Marino från Udinese till Napoli. Marino hade öga för talanger ansåg De Laurentiis och detta kom att bli en väldigt bra värvning. Eduardo "Edy" Reja anställdes till tränare. Den första säsongen i Serie C gick som förväntat väldigt bra, men oturligt nog föll laget i kvalet till Serie B mot Avellino med sammanlagt 2-1. Detta sågs som ett misslyckande men säsongen därpå vann man och gick upp till Serie B. Detta till stor hjälp av den otroliga publiken i den avgörande matchen på San Paulo mot Perugia som laget vann med 2-1. Napoli hann under sin korta sejour i Serie C att slå publikrekordet i Serie C med hästlängder när de i en match hade enastående 51 000 på plats och dessutom hade Italiens fjärde största publiksiffra per match, trots att de låg i Serie C.

Tillbaka i rampljuset[redigera | redigera wikitext]

Den 23 maj 2006 köpte De Laurentiis tillbaka namnet SSC Napoli samt alla framgångar genom åren. Inför säsongen i Serie B storsatsades det och truppen förstärktes med namn som Paolo Cannavaro, Samuele Dalla Bona, Roberto De Zerbi och Christian Bucchi. Spelare som alla var starka karaktärer på planen- De Zerbi hade säsongen innan hjälpt Catania att bli uppflyttade till Serie A och Christian Bucchi hade säsongen tidigare blivit Serie Bs skyttekung för Modena. Napoli blev tillsammans med Juventus och Genoa snabbt utsedd till favorit att bli uppflyttad, vilket de också blev efter en säsong där alla dessa tre lag flyttades upp tack vare "15-poängs-regeln" (som säger att om det skiljer 15 poäng mellan 3:an och 4:an så uteblir kval). Napoli slutade på 2:a plats efter Juventus och var det enda laget i serien som var obesegrad på hemmaplan. I sista omgången möttes dessutom Genua och Napoli i Genua där ett oavgjort resultat skulle ge båda lagen Serie A spel medan en vinst skulle innebära att förloraren skulle få kvala till Serie A. Resultatet blev inte allt för oväntat oavgjort och planen stormades i slutminuterna i glädje från bägge sidor trots att matchen inte var avslutad. Detta ledde till en väldigt rolig incident.

Säsongen 2007/2008[redigera | redigera wikitext]

Napoli var i Serie A för att stanna och att upprepa jojo-leken på 90-talet var inte ett alternativ. Klubben förstärkte laget med ett antal spelare, både rutinerade som Blasi och Zalayeta och riktigt stora talanger som Lavezzi, Hamsik och Gargano. Laget spelade över allas förväntningar och alla var väldigt imponerade över sportchef Marinos stora fynd i Hamsik, Lavezzi och Gargano. Laget förstärktes ytterligare vid "Januari-fönstret" då Mannini, Santacrose och Navarro hämtades in. Både Mannini och Santacrose kom snabbt att bli en del av startelvan. Men överlag var detta säsongen då Lavezzi, Gargano och Hamsik fick sina genombrott i Serie A och som fick storklubbarna i Europa att få upp intresset för dessa talanger. Men Napoli tackade nej till buden. Klubben slutade till sist på en 8:e plats, en oväntat bra säsong där laget spelade riktigt bra mot seriens giganter. De Laurentiis mål med Europaspel inom en femårsperiod blev verkställd på bara fyra när det stod klart att Intertoto-cupen blev aktuell för Napoli.

Spelare[redigera | redigera wikitext]

För lista som innehåller både nuvarande och före detta fotbollsspelare i SSC Napoli, se Kategori:Spelare i SSC Napoli

Truppen[redigera | redigera wikitext]

Korrekt per den 8 oktober 2020[1]

Målvakter
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
1 Italien Alex Meret 22 mars 1997 (23 år) Italien Udinese (-18)
16 Italien Nikita Contini 21 maj 1996 (24 år) Italien Atletico Giugliano (-08)
25 Colombia David Ospina 31 augusti 1988 (32 år) England Arsenal (-18)

Försvarare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
2 Frankrike Kévin Malcuit 31 juli 1991 (29 år) Frankrike Lille (-18)
6 Portugal Mário Rui 27 maj 1991 (29 år) Italien Roma (-17)
19 Serbien Nikola Maksimović 25 november 1991 (28 år) Italien Torino (-16)
22 Italien Giovanni Di Lorenzo 4 augusti 1993 (27 år) Italien Empoli (-19)
23 Albanien Elseid Hysaj 2 februari 1994 (26 år) Italien Empoli (-15)
26 Senegal Kalidou Koulibaly 20 juni 1991 (29 år) Belgien Genk (-14)
31 Algeriet Faouzi Ghoulam 1 februari 1991 (29 år) Frankrike Saint-Étienne (-14)
33 Kosovo Amir Rrahmani 24 februari 1994 (26 år) Italien Hellas Verona (-20)
44 Grekland Kostas Manolas 14 juni 1991 (29 år) Italien Roma (-19)

Mittfältare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
4 Tyskland Diego Demme 21 november 1991 (28 år) Tyskland RB Leipzig (-20)
5 Frankrike Tiémoué Bakayoko 17 augusti 1994 (26 år) England Chelsea (-20)
7 Nordmakedonien Elif Elmas 24 september 1999 (21 år) Turkiet Fenerbahçe (-19)
8 Spanien Fabián Ruiz 3 april 1996 (24 år) Spanien Real Betis (-18)
20 Polen Piotr Zielinski 20 maj 1994 (26 år) Italien Udinese (-16)
68 Slovakien Stanislav Lobotka 25 november 1994 (25 år) Spanien Celta Vigo (-20)

Anfallare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
9 Nigeria Victor Osimhen 19 december 1998 (21 år) Frankrike Lille (-20)
11 Mexiko Hirving Lozano 30 juli 1995 (25 år) Nederländerna PSV Eindhoven (-19)
14 Belgien Dries Mertens 6 maj 1987 (33 år) Nederländerna PSV Eindhoven (-13)
18 Spanien Fernando Llorente 26 februari 1985 (35 år) England Tottenham Hotspur (-19)
21 Italien Matteo Politano 3 augusti 1993 (27 år) Italien Inter (-20)
24 Italien Lorenzo Insigne Captain sports.svg 4 juni 1991 (29 år) Italien SSC Napoli
37 Italien Andrea Petagna 30 juni 1995 (25 år) Italien SPAL (-20)
99 Polen Arkadiusz Milik 28 februari 1994 (26 år) Nederländerna Ajax (-16)

Utlånade spelare[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 26 november 2019.
Nr Land Pos Namn
Italien  MV Nikita Contini (i Italien Virtus Entella till 30 juni 2020)
Rumänien  F Vlad Chiricheș (i Italien Sassuolo till 30 juni 2020)
Italien  F Filippo Costa (i Italien Bari till 30 juni 2021)
Italien  F Luigi D'Ignazio (i Italien Carrarese till 30 juni 2020)
Italien  F Giuseppe Esposito (i Italien Fermana till 30 juni 2020)
Italien  F Luigi Liguori (i Italien Fermana till 30 juni 2020)
Kosovo  F Amir Rrahmani (i Italien Hellas Verona till 30 juni 2020)
Italien  F Lorenzo Tonelli (i Italien Sampdoria till 30 juni 2020)
Italien  MF Alfredo Bifulco (i Italien Juve Stabia till 30 juni 2020)
Italien  MF Michael Folorunsho (i Italien Bari till 30 juni 2021)
Italien  MF Gianluca Gaetano (ai Italien Cremonese till 30 juni 2020)
Italien  MF Antonio Illuminato (ai Italien Pergolettese till 30 juni 2020)
Frankrike  MF Zinédine Machach (i Italien Cosenza till 30 juni 2020)
Italien  MF Francesco Mezzoni (i Italien Pontedera till 30 juni 2020)
Nr Land Pos Namn
Italien  MF Luca Palmiero (i Italien Pescara till 30 juni 2020)
Italien  MF Mario Prezioso (i Italien Cosenza till 30 juni 2020)
Kroatien  MF Marko Rog (i Italien Cagliari till 30 juni 2020)
Italien  A Amato Ciciretti (i Italien Empoli till 30 juni 2020)
Italien  A Eugenio D'Ursi (i Italien Bari till 30 juni 2021)
Italien  A Franco Ferrari (i Italien Livorno till 30 juni 2020)
Italien  A Roberto Inglese (i Italien Parma till 30 juni 2020)
Algeriet  A Adam Ounas (i Frankrike Nice till 30 juni 2020)
Italien  A Andrea Petagna (i Italien SPAL till 30 juni 2020)
Italien  A Raffaele Russo (i Italien Rieti till 30 juni 2020)
Italien  A Gennaro Tutino (i Italien Empoli till 30 juni 2020)
Italien  A Simone Verdi (i Italien Torino till 30 juni 2020)
Italien  A Alessio Zerbin (i Italien Cesena till 30 juni 2020)

Noterbara spelare[redigera | redigera wikitext]

Spelare med flest matcher i Napoli
  1. Italien Giuseppe Bruscolotti – 511 (16 säsonger)
  2. Italien Antonio Juliano – 505 (16 säsonger)
  3. Italien Moreno Ferrario – 396 (11 säsonger)
  4. Italien Ciro Ferrara – 322 (10 säsonger)
  5. Italien Bruno Gramaglia – 275 (11 säsonger)
  6. Italien Paolo Cannavaro – 274 (8 säsonger)
  7. Italien Carlo Buscaglia – 273 (10 säsonger)
  8. Paraguay/Italien Attila Sallustro – 268 (11 säsonger)
  9. Italien Luigi Pogliana – 263 (10 säsonger)
  10. Italien Dino Panzanato – 262 (9 säsonger)
    Slovakien Marek Hamšík – 262 (6 säsonger)


Spelare med flest gjorda mål i Napoli
  1. Argentina Diego Maradona - 115 (7 säsonger)
  2. Paraguay/Italien Attila Sallustro – 111 (11 säsonger)
  3. Uruguay Edinson Cavani - 104 (3 säsonger)
  4. Italien Antonio Vojak - 103 (6 säsonger)
  5. Brasilien/Italien José Altafini - 97 (7 säsonger)
  6. Brasilien Careca - 96 (6 säsonger)
  7. Italien Giuseppe Savoldi - 77 (4 säsonger)
  8. Brasilien Cané - 70 (10 säsonger)
  9. Slovakien Marek Hamšík – 70 (6 säsonger)
  10. Brasilien Luís Vinício - 70 (5 säsonger)
Världs- och kontinentalmästare under kontrakt med Napoli

Svenska spelare[redigera | redigera wikitext]

Tränare[redigera | redigera wikitext]

  • Österrike Antonio Kreutzer (1926–27)
  • Ungern Ferenc Molnár (1927–28)
  • Italien Giovanni Terrile (1927–28)
  • Österrike Rolf Steiger (1927–28)
  • Österrike Otto Fischer (1928–29)
  • Italien Giovanni Terrile (1928–29)
  • England William Garbutt (1929–35)
  • Ungern Károly Csapkay (1935–36)
  • Italien Angelo Mattea (1936–38)
  • Ungern Eugen Payer (1938–39)
  • Italien Paolo Iodice (1938–39)
  • Italien Adolfo Baloncieri (1939–40)
  • Italien Antonio Vojak (1940–43)
  • Brasilien Paolo Innocenti (1943)
  • Uruguay Raffaele Sansone (1945–46)
  • Italien Giovanni Vecchina (1947–48)
  • Italien Felice Borel (1948–49)
  • Italien Luigi De Manes (1948–49)
  • Italien Vittorio Mosele (1948–49)
  • Italien Eraldo Monzeglio (1948–56, 1962–63)
  • Italien Amedeo Amadei (1956–61)
  • Italien Annibale Frossi (1959)

  • Paraguay Attila Sallustro (1961)
  • Italien Fioravante Baldi (1961–62)
  • Argentina Bruno Pesaola (1962–68, 1976–77, 1982–83)
  • Italien Roberto Lerici (1963–64)
  • Italien Giovanni Molino (1963–64)
  • Italien Giuseppe Chiappella (1968–73)
  • Italien Egidio Di Costanzo (1968–69)
  • Brasilien Luís Vinício (1973–76, 1978–80)
  • Italien Alberto Del Frati (1976)
  • Italien Rosario Rivellino (1976)
  • Italien Gianni Di Marzio (1977–79)
  • Brasilien Angelo Benedicto Sormani (1979–80)
  • Italien Rino Marchesi (1980–82, 1983–84)
  • Italien Massimo Giacomini (1982–83)
  • Italien Gennaro Rambone (1982–83)
  • Italien Piero Santin (1983–84)
  • Italien Ottavio Bianchi (1985–89, 1992–93)
  • Italien Alberto Bigon (1989–91)
  • Italien Claudio Ranieri (1991–93)
  • Italien Marcello Lippi (1993–94)
  • Italien Vincenzo Guerini (1994)
  • Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Vujadin Boškov (1995–96)

  • Italien Luigi Simoni (1996–97, 2003–04)
  • Italien Vincenzo Montefusco (1997, 1998, 1999)
  • Italien Bortolo Mutti (1997–98)
  • Italien Carlo Mazzone (1997–98)
  • Italien Giovanni Galeone (1997–98)
  • Italien Renzo Ulivieri (1998–99)
  • Italien Walter Novellino (1999–2000)
  • Tjeckoslovakien Zdeněk Zeman (2000)
  • Italien Emiliano Mondonico (2000–01)
  • Italien Luigi De Canio (2001–02)
  • Italien Franco Colomba (2002–03)
  • Italien Franco Scoglio (2002–03)
  • Italien Andrea Agostinelli (2003–04)
  • Italien Giampiero Ventura (2004–05)
  • Italien Edoardo Reja (2005–09)
  • Italien Roberto Donadoni (2009)
  • Italien Walter Mazzarri (2009–13)
  • Spanien Rafael Benitez (2013-15}
  • Italien Maurizio Sarri (2015–2018)
  • Italien Carlo Ancelotti (2018–2019)
  • Italien Gennaro Gattuso (2019–)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”I tesserati 2014/2015”. transfermarkt.com (Transfermarkt). https://www.transfermarkt.com/lazio-rom/startseite/verein/398. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]