Hamlet (opera)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fauré som Hamlet.
Scener från Hamlet.

Hamlet är en grand opéra i fem akter musik av Ambroise Thomas samt med libretto av Michel Carré och Jules Barbier efter William Shakespeare.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Efter sin framgång med operan Mignon ville nu Thomas behandla ett allvarligt ämne. Han valde ett av världslitteraturens mästerverk, Shakespeares Hamlet, ett val som inte så väl passade hans begåvning. Han följer i princip originalet, men ändrade slutet så att det blir något lyckligare. Vid operans uppförande på Covent Garden i London ändrade han emellertid åter slutet, så att det överensstämmer med originalpjäsens där alla dör. Musiken i operan är ojämn, men med en del ljuspunkter, bland annat den kusliga stämningen i esplanadscenen i första akten och tredje aktens final där Hamlet konfronterar sin moder. Bristerna beror till stor del på librettot, som inte når upp originalpjäsens kvalitet.

Operan uruppfördes i Paris den 9 mars 1868 och Christina Nilsson spelade rollen som Ofelia. Den gavs omkring 300 gånger under 1800-talet. En av nyheterna var att Thomas använde saxofoner i en opera.

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Hamlet, dansk prins Baryton
  • Claudius, kung av Danmark Bas
  • Hamlets faders vålnad Bas
  • Gertrude, drottning av Danmark, Hamlets mor Sopran
  • Polonius, kammarherre Bas
  • Ophélie/Ofelia, Polonius dotter Sopran
  • Laërte/Laertes Polonius son Tenor
  • Marcellus Tenor
  • Horatio Bas, officerare, Hamlets vänner
  • Två dödgrävare Bas och Tenor

Hovfolk, soldater, skådespelare, tjänare och bondfolk Kör och balett.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Operan utspelas på Helsingörs slott under medeltiden.

Akt 1[redigera | redigera wikitext]

Tronsalen på slottet i Helsingör. Kung Hamlet är död, mördad av sin egen bror Claudius som, endast två månader senare, gifter sig med Gertrude, kungens änka och Claudius medbrottsling. Han planerar att kröna henne till drottning. Hamlet, prins av Danmark och son till den döde kungen, likgiltig inför festligheterna, fylld av ånger och tvivel på sig själv. Ofelia, dotter till Polonius hovets kammarherre, är förälskad i Hamlet, men hennes känslor är inte besvarade och Hamlet ignorerar hennes närvaro. Ofelia protesterar försiktigt mot Hamlet, särskilt sedan hennes bror, Laertes, som skall fara till Norge på ett uppdrag har anförtrott Hamlet att ta hand om Ofelia när han är borta. Hamlet vägrar att följa med de andra till bröllopsbanketten. Han har hört att vålnaden av hans döda fader har synts på slottets försvarsmurar. Midnatt närmar sig och Hamlet möter sina vänner Horatio och Marcellus. Vålnaden dyker upp och beordrar Hamlet att hämnas hans död men att hans moders öde skall lämnas åt Herren.

Akt 2[redigera | redigera wikitext]

Ofelia sitter i slottsträdgården, med en bok i händerna, men är störd av Hamlets likgiltighet. Hon vill lämna hovet men hon avråds av drottningen, hennes fortsatta närvaro har säkert en god inverkan på Hamlets melankoli. Drottningen anförtror sig sin oro inför Claudius, som hellre föredrar att Hamlet håller på att bli galen. När Hamlet visar sig, som är mycket bräcklig av sitt löfte och sakrament till fadern, är Claudius och Gertrud mer än nöjda när Hamlet önskar att bjuda in ett resande skådespelarsällskap att spela på slottet. De föreställer sig att en sådan sak kan bli en effektiv störning på hans mörka sinnelag. Hamlet vill att teatersällskapet skall uppföra stycket Mordet i Gonzago, och han spekulerar i hur en brottslig reagerar när han konfronteras med sitt brott på scenen. Hamlet sjunger sedan en dryckessång och spelar dåraktig för att inte väcka misstankar. En stor sal på slottet görs i ordning för skådespelet. Spelet har den önskade effekten: Claudius avslöjar sin skuld. Den skyldige har blivit demaskerad. Hamlet döljer sitt rätta tillstånd i vansinne.

Akt 3[redigera | redigera wikitext]

I drottningens kammare. Hamlets hjärta är tungt och kallt, fyllt med tanken på hämnd. Gömd utom synhåll lyssnar han på Claudius, som full av ånger ber böner. Det är inte tillfälle att döda honom. Polonius tvingar kungen att behålla sitt lugn och Hamlet förstår nu att Ofelias fader också är inblandad i brottet. Ofelias ömma närmanden stöts bort hårt av Hamlet, likaså varje förslag om giftermål. Ofelia springer förtvivlad bort från honom. Gertrud närmar sig Hamlet men han svarar genom att jämföra den make hon förlorat med den nye make hon tog snart efteråt. Han säger att han vet allt. Men vålnaden uppenbarar sig, synlig endast för Hamlet, som påminner honom att det inte är han som skall döma sin moder.

Akt 4[redigera | redigera wikitext]

En vårfest hålls av bönderna vid en sjö. Ofelia, som har blivit vansinnig, med blommor som kröner hennes hår, deltar i spelen och munterheterna. Hon sjunger en sång till andarna och till sjön. Sakta och varsamt går hon ner i det djupa och kalla vattnet - för att aldrig mer återvända.

Akt 5[redigera | redigera wikitext]

På kyrkogården, där dödgrävarna har grävt upp en skalle. Hamlet frågar dem om dess rätta identitet men de kan inte ge något svar. Hamlet som vet att Ofelia har blivit vansinnig, vet dock inte om att hon är död, ångrar sig bittert över hur grymt han behandlade henne. Laertes, som återvänt från sitt uppdrag i Norge, håller Hamlet ansvarig för sin systers vansinne och död och utmanar honom. De skall just till att duellera när ett begravningssällskap anländer. Hamlet kastar sig över Ofelias kista. Han hör återigen vålnadens röst som påminner honom om hans ed. Hamlet reser sig, fördömer Claudius brott och dödar honom med sitt svärd. Gertrud skall sona sitt brott i ett kloster. Hamlet, förtvivlad, måste leva vidare för att bli kung.

Höjdpunkter[redigera | redigera wikitext]

Bland operans andra höjdpunkter må nämnas:

  • Hamlets och Ofelias duett Doute de la lumière
  • Hamlets invokation Spectre infernal,
  • Drottnings arioso Dans son regard plus sombre
  • Hamlets dryckessång Ô vin, dissipe la tristesse
  • Claudius bön Je t'implore, Ô mon frère
  • Ofelias vansinnesaria i fjärde akten.

Källor[redigera | redigera wikitext]