Hertha Berlin

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Hertha BSC Berlin)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hertha BSC
Berlin Olympiastadion
Fullt namnHertha, Berliner Sport-Club e.V.
SmeknamnDie Alte Dame (den gamla damen)
Grundad25 juli 1892 (130 år sedan)
ArenaOlympiastadion
(kapacitet: 76 649)
OrdförandeTyskland Kay Bernstein
TränareTyskland Sandro Schwarz
SerieBundesliga
WebbplatsKlubbens webbplats
Kit left arm hertha2122h.png
Lagfärger
Kit body hertha2122h.png
Lagfärger
Kit right arm hertha2122h.png
Lagfärger
Lagfärger
Kit socks hertha1920h.png
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm hertha2122a.png
Lagfärger
Kit body hertha2122a.png
Lagfärger
Kit right arm hertha2122a.png
Lagfärger
Kit shorts hertha2122a.png
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Lagfärger
Kit body nikechallenge3r.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Tredjeställ
Meriter
Ligacupmästare2 (2000, 2001)
Tyska mästare2 (1930, 1931)
Intertotocupen1 (2006)

Hertha BSC, egentligen Hertha, Berliner Sport-Club e.V., på svenska oftast kallad Hertha Berlin, är en fotbollsklubb i Berlin i Tyskland. Hertha BSC är den under senare år mest framgångsrika fotbollsklubben i Berlin och har även historiskt haft en ledande ställning, bland annat som tysk mästare 1930 och 1931.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Hertha BSC grundades 1892 som BFC Hertha 1892. Det sägs att klubbens namn Hertha kommer från en ångbåt som åkte förbi genom Berlin. Det dröjde fram till 1923 innan man antog dagens namn Hertha Berliner Sport-Club sedan man fusionerat sig med klubben Berliner Sport-Club. Lagen delades senare men Hertha fick även i fortsättningen bära namnet BSC som man blivit kända under.

De första matcherna spelades på ”Exer”, som var ett före detta exercisfält i stadsdelen Prenzlauer Berg. På platsen står idag Friedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark. Senare kom stadsdelen Gesundbrunnen att vara klubbens hem. Idag finns man framförallt vid Berlins Olympiastadion i stadsdelen Westend, där man har hemmaplanen och flera träningsanläggningar.

Tyska mästare[redigera | redigera wikitext]

1923 gick Hertha samman med Berliner Sport-Club och antog då sitt nuvarande namn. Hertha var sportsligt starkare och Berliner Sport-Club hade bättre ekonomi. Detta lade grunden för Herthas största framgångar. Hertha BSC formerade under 1920-talet ett av Tysklands bästa lag men hade otur när det gällde: Hertha förlorade fyra raka mästerskapsfinaler 1926-1929. 1930 kunde man äntligen titulera sig tyska mästare efter finalseger mot Holstein Kiel med 5-4. Då hade Holstein Kiel tagit ledningen med 2-0. Omfattande firande följde i Berlin.

Bundesliga, Bundesligaskandalen och 1970-talets glansperiod[redigera | redigera wikitext]

Hertha BSC blev efter kriget den ledande fotbollsklubben i Västberlin. 1963 var Hertha en av grundarna av den nyinstiftande Bundesliga som representant för Berlin (Västberlin), som utgjorde en av fotbollsregionerna i det dåvarande Västtyskland. I samband med Bundesliga-premiären Säsongen 1963/1964 flyttade klubben sina matcher till Olympiastadion. 1965 tvångsdegraderades Hertha av fotbollsförbundet efter att ha gett segerpremier till spelare, något som då fortfarande var förbjudet i Västtyskland. Lager ersattes av Tasmania Berlin. De kommande tre säsongerna spelade man i Berlins stadsliga som laget dominerade totalt men sedan misslyckades i det anslutande kvalet mot de andra division 2-segrarna.

1968 var Hertha återigen i Bundesliga och kunde fira fina framgångar med tredjeplatser 1970 och 1971. Under 1970-talet upplevde klubben en ny storhetstid även om det inte räckte fram till någon titel. Landslagsmittfältaren Erich Beer hämtades från Rot-Weiss Essen och 1977 blev man vicemästare 1975, Herthas främsta merit i Bundesliga. Hertha nådde final i tyska cupen 1977 och 1979 och spelade Uefacupen 1971/1972 och Uefacupen 1975/1976. 1979 nådde Hertha sitt bästa resultat internationellt genom en semifinal i Uefacupen. Klubbens anseende fick sig en törn 1971 i samband med Bundesligaskandalen då flera spelare tagit emot pengar för att göra en läggmatch mot Arminia Bielefeld.

Nergång och nya framgångar[redigera | redigera wikitext]

Marcelinho 2005

Under 1980-talet gick det sämre för Hertha och klubbens nedgång startade. 1983 åkte man ur Bundesliga och var under många år nere i lägre divisioner. Under flera år spelade man till och med i amatörligan. 1991-1997 spelade Hertha i 2. Bundesliga men hade få åskådare, ofta runt 3000 på stora Olympiastadion. 1996 tog Jürgen Röber över Hertha och förde laget tillbaka till Bundesliga. En annan viktig värvning var Dieter Hoeness som blev sportchef.

Michael Preetz

1997 gjorde Hertha comeback i Bundesliga och kunde etablera sig snabbt i Bundesliga. Men trots detta har klubben haft svårt att vinna i popularitet. I en undersökning från 2010 valdes Hertha till den mest osympatiska klubben i Bundesliga.[1] När en liknande undersökning genomfördes 2017 hamnade Hertha på tionde plats, enbart 1,6% omnämnade Hertha BSC som sitt favoritlag.[2]

Hertha hade under en period en rad landslagsspelare som Marko Rehmer, Sebastian Deisler, Michael Preetz och Arne Friedrich i laget. Preetz blev sensationellt skyttekung i Bundesliga 1999. 1999-2000 spelade Hertha i Uefa Champions League. Laget fick en internationell prägel med fixstjärnan i den brasilianske mittfältaren/anfallaren Marcelinho. Därtill kommer spelare som Gilberto, Niko Kovac och Josip Šimunić. Hertha satsade stora summor för att bli ett topplag men hade även framgångsrikt fört in egna talanger från Berlin i laget som Jerome Boateng, Kevin-Prince Boateng och Patrick Ebert.

Hisslag[redigera | redigera wikitext]

Rehhagel Hertha

De senaste åren har Hertha Berlin degraderats två gånger från Bundesliga. Klubbens ekonomi har varit dålig efter tidigare års stora och delvis misslyckade investeringar i spelare. Många talangfulla spelare valde att lämna klubben. Under tränaren Markus Babbel tog sig Hertha tillbaka till Bundesliga direkt säsongen 2010-2011. Efter en lovande start gick det allt sämre för klubben under hösten och vintern 2011 och ett kontraktsbråk blossade upp med tränaren Babbel som valde att lämna klubben mitt under säsong. En helt misslyckad värvning av Michael Skibbe som tränare slutade efter endast fem ligamatcher. Istället gick veteranen Otto Rehhagel in som tränare men kunde inte vända trenden även om en sista seger hemma mot 1899 Hoffenheim gav en kvalplats. Våren 2012 blev klubben återigen degraderad till 2. Bundesliga efter att ha förlorat i kvalet mot Fortuna Düsseldorf.

Under nya tränaren Jos Luhukay kunde Hertha återigen ta sig direkt tillbaka till Bundesliga säsongen 2012–2013.

Under säsongen 2014/2015 tillträdde Pál Dárdai som tränare och räddade kvar klubben i Bundesliga. Följande säsong etablerade sig klubben på övre tabellhalvan och 2016/17 slutade man sexa och kvalificerade sig till Europa League-kval där man senare nådde gruppspelet men blev utslagna av bland andra Östersunds FK. Efter en bra start säsongen 2018/19 föll klubben tillbaka och spelade en lång svit utan segrar (till slut slutade man elva). I det läget bestämdes att Dárdai skulle lämna klubben efter säsongen. Ny tränare blev Ante Čović, tidigare assisterande tränare.

Hemmaplaner[redigera | redigera wikitext]

Berlins Olympiastadion

Hertha BSC spelar idag sina matcher på Olympiastadion. Den väldiga arenan har blivit en stor framgång för klubben, under säsongen 2014/15 uppgick klubbens publiksnitt i Bundesliga till 50 185 åskådare.[3] Hertha har spelat på Olympiastadion sedan 1963 då den gamla hemmaplanen Stadion am Gesundbrunnen dömdes ut av det tyska fotbollsförbundet Deutscher Fussball-Bund. Stadion am Gesundbrunnen kallades i folkmun för Plumpe, och låg i stadsdelen Gesundbrunnen i stadsdelsområdet Wedding.

Plumpe är ett begrepp för Hertha-fansen än idag som klubbens klassiska hemmaplan där man firade sina tidiga triumfer under 1920- och 1930-talen. Plumpe fanns kvar fram till 1974 då den revs. Under 1980-talet då Hertha spelade i lägre serier spelade man på den mindre Poststadion. Under 1990-talet återvände man till Olympiastadion. Frågan om en ny arena har väckts på senare år och flera förslag har lagts fram, bland annat en helt ny arena nära Olympiastadion. Ett annat alternativ som lagts fram är en arena nära flygplatsen Tegel[4], men ännu är inget klart.

Fans[redigera | redigera wikitext]

Traditionellt sett har Hertha BSC haft problem med en del av sina fans. Fansens hårda kärna kallades för "Hertha-Frösche" (Herthagrodorna, så kallade av en journalist som såg dem hoppa upp och ner på läktaren, vilket påminde honom om grodor) där en del tillhörde den högerradikala miljön.[5] På senare tid har det med jämna mellanrum förekommit läktarbråk i Olympiastadion, exempelvis 2010 när Hertha-fans stormade fotbollsplanen med bräden och förstörde en del av inredningen[6] eller 2015 när ett 70-tal haffades efter ett bråk med Schalke-fans.[7] Inför semifinalen i tyska cupen mot Borussia Dortmund (april 2016) avfyrades fyrverkerier av Hertha-fans utanför Dortmundspelarnas hotell.[8]

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Truppen[redigera | redigera wikitext]

Korrekt per den 16 augusti 2022[9]

Målvakter
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
1 Danmark Oliver Christensen 22 mars 1999 (23 år) Danmark Odense (-21)
22 Norge Rune Jarstein 29 september 1984 (38 år) Norge Viking (-14)

Försvarare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
2 Slovakien Peter Pekarík 30 oktober 1986 (36 år) Tyskland Wolfsburg (-12)
3 Norge Fredrik André Björkan 21 augusti 1998 (24 år) Norge Bodö/Glimt (-22)
4 Belgien Dedryck Boyata Captain sports.svg 28 november 1990 (32 år) Skottland Celtic (-19)
5 Kroatien Filip Uremović 11 februari 1997 (25 år) Ryssland Rubin Kazan (-22)
16 England Jonjoe Kenny 15 mars 1997 (25 år) England Everton (-22)
17 Tyskland Maximilian Mittelstädt 18 mars 1997 (25 år) Tyskland Hertha Berlin
20 Tyskland Marc Oliver Kempf 28 januari 1995 (28 år) Tyskland Stuttgart (-22)
21 Tyskland Marvin Plattenhardt 26 januari 1992 (31 år) Tyskland Nürnberg (-14)
31 Tyskland Márton Dárdai 12 februari 2002 (20 år) Tyskland Hertha Berlin
42 Tyskland Julian Eitschberger 5 mars 2004 (18 år) Tyskland Hertha Berlin
44 Tyskland Linus Gechter 27 februari 2004 (18 år) Tyskland Hertha Berlin
- Nederländerna Deyovaisio Zeefuik 11 mars 1998 (24 år) Nederländerna Groningen (-20)
- Paraguay Omar Alderete 26 december 1996 (26 år) Schweiz Basel (-20)

Mittfältare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
6 Tjeckien Vladimír Darida 8 augusti 1990 (32 år) Tyskland Freiburg (-15)
8 Tyskland Suat Serdar 11 april 1997 (25 år) Tyskland Schalke 04 (-21)
10 Nederländerna Jean-Paul Boëtius 22 mars 1994 (28 år) Tyskland Mainz (-22)
27 Ghana Kevin-Prince Boateng 6 mars 1987 (35 år) Italien Monza (-21)
29 Frankrike Lucas Tousart 29 april 1997 (25 år) Frankrike Lyon (-20)
34 Kroatien Ivan Šunjić 9 oktober 1996 (26 år) England Birmingham City (-22)

Anfallare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
7 Tyskland Davie Selke 20 januari 1995 (28 år) Tyskland RB Leipzig (-17)
9 Polen Krzysztof Piątek 1 juli 1995 (27 år) Italien Milan (-20)
11 Frankrike Myziane Maolida 14 februari 1999 (23 år) Frankrike Nice (-21)
14 Belgien Dodi Lukébakio 24 september 1997 (25 år) England Watford (-19)
18 Frankrike Wilfried Kanga 21 februari 1998 (24 år) Schweiz Young Boys (-22)
19 Montenegro Stevan Jovetić 2 november 1989 (33 år) Frankrike Monaco (-21)
23 Tyskland Marco Richter 24 november 1997 (25 år) Tyskland Augsburg (-21)
24 Tyskland Luca Wollschläger 8 februari 2003 (19 år) Tyskland Hansa Rostock (-19)
28 Frankrike Kelian Nsona 11 maj 2002 (20 år) Frankrike Caen (-22)
30 Sydkorea Lee Dong-Jun 1 februari 1997 (25 år) Sydkorea Ulsan Hyundai (-22)
40 Nigeria Chidera Ejuke 2 januari 1998 (25 år) Ryssland CSKA Moskva (-22)
- Tyskland Jessic Ngankam 20 juli 2000 (22 år) Tyskland Hertha Berlin

Utlånade spelare[redigera | redigera wikitext]

Nr Land Pos Namn
Tyskland  MV Alexander Schwolow (i Tyskland Schalke 04 till 30 juni 2023)
Nederländerna  A Daishawn Redan (i Nederländerna Utrecht till 30 juni 2023)
Nr Land Pos Namn
Argentina  MF Santiago Ascacíbar (i Italien Cremonese till 30 juni 2023)

Kända spelare[redigera | redigera wikitext]

Svenska spelare[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Umfrage: Hertha ist der unbeliebteste Club | 11 Freunde”. www.11freunde.de. https://www.11freunde.de/forum/bundesliga/umfrage-hertha-ist-der-unbeliebteste-club. Läst 27 maj 2019. 
  2. ^ ”Union wird bei den Fans beliebter, Hertha allerdings nicht”. www.bz-berlin.de. https://www.bz-berlin.de/berlin-sport/hertha-bsc/union-wird-bei-fans-beliebter-hertha-dafuer-nicht. Läst 27 maj 2019. 
  3. ^ ”Germany » Bundesliga 2014/2015 » Attendance » Home matches” (på engelska). worldfootball.net. HEIM:SPIEL Medien GmbH & Co. KG, Münster. http://www.worldfootball.net/attendance/bundesliga-2014-2015/1/. Läst 7 november 2015. 
  4. ^ ”Neue Arena am Flughafen Tegel als „logischste Option“?” (på tyska). www.tagesspiegel.de. https://www.tagesspiegel.de/berlin/stadion-fuer-hertha-bsc-neue-arena-am-flughafen-tegel-als-logischste-option/24174986.html. Läst 14 augusti 2019. 
  5. ^ Willmann (13 december 2012). ”Als der Hertha-Frosch Männchen machte”. www.tagesspiegel.de. Arkiverad från originalet den 19 september 2016. https://web.archive.org/web/20160919083118/http://www.tagesspiegel.de/sport/willmanns-kolumne-als-der-hertha-frosch-maennchen-machte/7516112.html. Läst 24 april 2016. 
  6. ^ Online, FOCUS (14 mars 2010). ”Jagdszenen im Berliner Olympiastadion”. FOCUS Online. http://www.focus.de/sport/fussball/bundesliga1/hertha-randale-jagdszenen-im-berliner-olympiastadion_aid_489537.html. Läst 24 april 2016. 
  7. ^ ”71 Hertha-Fans nach Randale festgenommen”. www.bz-berlin.de. 14 mars 2015. http://www.bz-berlin.de/berlin/71-hertha-fans-nach-randale-festgenommen. Läst 24 april 2016. 
  8. ^ ”Tuchel: „Haben richtige Antwort gegeben“| Pyro-Randale vorm BVB-Hotel”. BILD.de. 21 april 2016. http://www.bild.de/sport/fussball/pyrotechnik/vor-dem-hotel-45472042.bild.html. Läst 24 april 2016. 
  9. ^ ”Profis”. herthabsc.de (Hertha Berlin). http://www.herthabsc.de/de/teams/profis/page/133-383-133--.html. Läst 16 februari 2020. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]