Hovings malmgård

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Hovings malmgård i mars 2013.

Hovings malmgård (även kallad Hiertas malmgård) är en tidigare malmgård vid nuvarande Alsnögatan 3 nära DanvikstullSödermalm. Gården uppfördes 1770 av färgaren Carl Gustaf Hoving och beboddes mellan 1842 och 1848 av industri- och tidningsmannen Lars Johan Hierta. Gården var då en del av Liljeholmens stearinfabrik fram till 1971. Idag (2019) står byggnaden tom och är tämligen förfallen.

Hovings tid[redigera | redigera wikitext]

På 1770-talet lät färgaren Carl Gustaf Hoving uppföra en ståtlig malmgård vid norra stranden av Hammarby sjö. Den ritades av arkitekt Casper Christian Friese i en nyklassicistisk stil.[1] Byggnaden har en längd av 13 fönsteraxlar och är uppförd i två våningar samt en takvåning under ett brutet sadeltak. Fasaderna accentueras genom pilaster, rusticerande hörnkedjor, en smal mittrisalit och en horisontell putslist mellan första och andra våningen. Idag är taket täckt av sexkantiga skifferplattor.

Hoving ägde även kvarnen Klippan som stod på nuvarande Danviksklippan. Den användes för malning av färg till Hovings färgeri. Kvarnen revs 1903.[2]

Hiertas tid[redigera | redigera wikitext]

Liljeholmens stearinfabrik med malmgården längst till vänster, 1890-tal.

Byggnaden kallas även ”Hiertas malmgård”, efter Aftonbladets grundare och chefredaktör, Lars Johan Hierta. Han var även industriman och pionjär att i Sverige tillverka stearinljus. Produktionen började 1839 i Liljeholmen och företaget fick heta Liljeholmens stearinfabrik.

Redan några år senare flyttade Hierta tillverkningen till malmgården vid Hammarby sjö.[3] Senare uppfördes i flera etapper stora tillverkningslokaler norr om malmgården, som då ingick i fabriken och var bland annat ingenjörsbostaden. En minnestavla ovanför huvudingången förklarar: ”Lars Johan Hierta fabrikens grundare bodde här 1842–1848”. Att Hierta lämnade malmgården 1848 var en följd av engagemanget i den sidenfabrik, som han lät uppsätta på närbelägna Barnängen.[1]

Nutid[redigera | redigera wikitext]

År 1971 flyttade Liljeholmens stearinfabrik sin verksamhet till Oskarshamn. Därefter stod lokalerna tomma några år tills alla hus på fabriksområdet revs 1975–1976, med undantag för Hovings malmgård. På fabrikens plats uppfördes sedermera ett stort kontorshus. Malmgården stod länge obebodd och blev alltmer förfallen och vandaliserad.

Malmgården ägdes av Stockholms stad som 1979 lät genomföra en genomgripande renovering. I ramen för omdaningen av Norra Hammarbyhamnen uppfördes kring malmgården i början av 2000-talet ett stort antal bostads- och kontorshus.[4] Byggnaden är blåklassad av Stockholms stadsmuseum vilket innebär att bebyggelsens kulturhistoriska värde av stadsmuseet anses motsvara fordringarna för byggnadsminnen i Kulturmiljölagen. Stockholms stad sålde den år 2000 till Einar Mattsson Byggnads AB och den står tom, efter att under 15 år ha hyrts ut till kontor.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Minnestavlan över entrén.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Hovingska malmgården, Tegelviksgatan 13, ur ” Se på Söder”, Olle Rydberg, 1986. Arkiverad 5 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Fogelström (1995), s. 158
  3. ^ Hasselblad (1979), s. 166
  4. ^ Dalfolket höll ljuset levande av Monica Eriksson. Arkiverad 3 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Mats Wickman (6 december 2018). ”Stockholmsskandalen som ingen talar om”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/skandalen-i-stockholm-som-ingen-talar-om. Läst 6 december 2018. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]