Idegran

Från Wikipedia
Version från den 23 juni 2017 kl. 18.10 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 2 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.4beta3))
Idegran
Tacus baccata
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionBarrväxter
Coniferophyta
KlassPinopsida
OrdningPinales
FamiljIdegransväxter
Taxaceae
SläkteIdegranar
Taxus
ArtIdegran
T. baccata
Vetenskapligt namn
§ Taxus baccata
AuktorLinné
Utbredning
Idegran
Idegran

Idegranen (Taxus baccata) är en barrväxt som ofta odlas som prydnadsbuske, men som också sällsynt växer vilt i Sverige.

Historik

Omkring 7 500 f. Kr. hade inlandsisen dragit sig tillbaka från södra delen av landet. Idegranen gjorde då entré i Götaland och spred sig upp genom landet. Under den atlantiska värmeperioden nådde den upp till södra Dalarna och sydöstra Norrland. När sedan klimatet blev kallare tvingades den tillbaka söderut.[1]

Idag är idegranen Gotlands landskapsträd och finns förutom där vildväxande på Öland och längs götalands- och svealandskusten.[1]

Allmänna egenskaper

Idegran växer långsamt. Den långsamma växten kompenseras i viss mån av ett långt liv. Stammen på världens största kända idegran har en diameter på 4 meter. Man anser att det krävs bortåt 2 000 år eller kanske mer för att uppnå denna storlek. Gamla träd har ofta ihålig stam varför åldersbestämning genom räkning av årsringar fungerar dåligt. Åldersuppskattningarna blir därför osäkra, men man anser sig ändå kunna fastslå att idegran är det träd som i Europa blir äldst av alla.

Svenska idegranars grovlek överstiger vanligen inte diametrar omkring 30 cm, men en rekordnotering på 3,5 m omkrets (motsvarar ungefär 111 cm diameter) finns från Skåne.

Som odlad kan idegranen förökas med frösådd eller genom sticklingar. Den lämpar sig väl för häckar och tål att tuktas hårt och bildar då nya skott.

Den svenska idegranen

Den enda art som är vildväxande i Sverige är Taxus baccata, [2] som är ett litet till medelstort träd vars blad (barr) är gröna året om. Det blir 10 – 20 meter högt. Barken är tunn, mjuk, brun och fjällig. Barren är lansettlika, platta och mörkt gröna; ovansidan av barren är glansiga medan undersidan är matt. De blir 1 – 4 cm långa och 2 – 3 mm breda. De sitter arrangerade i spiraler runt kvisten. Barren är vridna så att de bildar två plan, ett på vardera sidan om kvisten. Därför är spiralmönstret tydligt endast på färska vertikala skott.

Idegranen är oftast tvåbyggare, d v s hanblommor och honblommor växer på skilda individer, men enstaka exemplar kan påträffas som är sambyggare (tvåkönade). Gamla enkönade träd kan sällsynt övergå till att bli tvåkönade.

Honkotten är märkligt utformad så att den närmast liknar ett bär. Varje kotte innehåller ett enda frö som är 4 – 7 mm långt och delvis omgivet av ett fröhylle, som är ett modifierat fjäll, s.k. arillus, [3] som utvecklas till en mjuk, skarpt röd bärliknande form som är 8 – 15 mm på både bredden och längden och har en öppning i änden. Dessa mognar 6—9 månader efter pollineringen. Honkotten/bäret behöver 2 år för att mogna, och fröna behöver 2 – 3 månader för att gro.

  • Hankottar
    Hankottar
  • Honkottar Till vänster två mogna honkottar Till höger två omogna frökottar
    Honkottar
    Till vänster två mogna honkottar
    Till höger två omogna frökottar
  • Frön
    Frön

Hankottarna är sfäriska till formen, med en diameter av 3 – 6 mm. Deras pollen sprids med vinden tidigt på våren.

Utbredning

Idegranens utbredningsområde omfattar västra, centrala och södra Europa, nordvästra Afrika, Kaukasus, Mindre Asien och norra Iran.

Den växer vild i södra Sverige. Det finns också ett fåtal populationer längs västkusten och vid Vättern som utgör så kallade bronsåldersrudiment, det vill säga små isolerade populationer som levt kvar sedan den varmare bronsåldern. Den trivs bäst i kusttrakter, men inte i utsatta lägen utpräglat marin miljö.

I Sverige är Taxus baccata härdig längs östkusten upp till ungefär Gävle. Det nordligast kända exemplaret finns i Valbo. Större bestånd finns på Öland och Gotland samt lite längre in i inlandet i Dalsland. I Finland finns idegran endast på Åland. [4]

Idegran är Fridlyst i följande län:

Dialektala namn

Namn Trakt Förklaring Referens
Barlind Västergötland [5]
Barrlind Bohuslän Arv från den tid Bohuslän ingick i Norge.
Idegran heter nämligen barlind på norska
Värmland
Dalarna 		Ortnamn som Barlindemyren och Barlinda myr förekommer
Balind Bohuslän [5]

Varianter på dessa namn är bärlind och Balders lind samt förkortat enbart id.

Benämningen barrlind kommer av att idegran liksom lind har ett användbart skikt bast mellan barken och den egentliga veden. Idegransbast användes i gamla tider för repslagning.

Användning

Tvärsnitt av stam eller gren
5 smala, mörkbruna linjer tvärs de 27 årsringarna är märgstrålar, inte sprickor

Idegran är ett eftertraktat virke för finare snickeri. Det är hårt och starkt och kan poleras till en vacker yta. I svartpolerat skick har virket kallats ebenholts, en förvrängning av Eibenholtz = idegranträ (Eiben är det tyska namnet på idegran. )

Avkok på barren kan användas för insektsbekämpning. [6]

Tidigare användes idegran med sina röda bär mycket inom blomsterhandeln för bindning av kransar, vilket tärt hårt på idegransbeståndet.

Enligt arkeologiska rekonstruktioner anser man att man vid vikingatid och ännu längre tillbaka tillverkade pilbågar av idegran. Idegran var även det mest använda träslaget i byggandet av engelska långbågar under medeltiden, vilket ledde till massiv avverkning.[källa behövs]

Inom alternativmedicinen har man ansett att preparat baserade på idegran har läkande inverkan.

Preparatet taxol är godkänt för användning i Sverige även inom skolmedicinen, men är ytterst dyrt. Det verksamma ämnet är palditaxol och används vid vissa cancersjukdomar. Verkningssättet är som cystostaticum (cellgift) genom att minska celldelningen hos celler som delar sig snabbt. Därigenom dör cellen. Preparatet skall inte användas vid graviditet. [7]

Ett annat preparat är docetaxel, som påstås vara verksamt mot cancer. Det framställs från den sällsynta idegranarten Taxus brevifolia, som växer i nordvästra Nordamerika.

Giftighet

Hela trädet och dess frukter är giftiga, dock inte själva fruktköttet, utan endast fröna i frukten.

Om ett barn äter mer än fem bär bör enligt Giftinformationscentralen åtgärder vidtas för kontroll av hälsorisk. Giftigheten anses komma från alkaloiden taxin, men idegranen innehåller också andra giftiga ämnen.[8]

Det händer att hästar och kor äter barren, vilket kan ge dödlig utgång. Hästar är mest känsliga, och sjukdomsförloppet är mycket snabbt. Svin tycks mindre känsliga. Att ett enda barr skulle räcka för att göra djur sjuka är dock ett överdrivet rykte.

Hjortdjur tål att äta idegran. Det förefaller rentav som om rådjur skulle tåla att beta unga idegranplantor och rådjur blir då ett hot mot planteringar.

På grund av denna giftighet försökte man förr utrota idegran, som växte intill beteshagar. Nu är den fridlyst i 10 län. Den åtnjuter dessutom särskilt skydd genom flera naturreservat.

Trots giftigheten äts kottarna inklusive fröet gärna av trastar och andra fåglar. De hårda fröna klarar sig oftast oskadda genom fågelns matsmältningskanal utan att förgifta fågeln. Idegranen kan på detta sätt bli spridd vida omkring, och det finns tecken att fröets passage genom fågeln skulle vara befrämjande på grobarheten.

Även människor kan finna frukterna välsmakande och kan äta dem utan problem under förutsättning att fröna (kärnorna) spottas ut oskadade. Skulle man råka bita itu en kärna känner man genast en brännande smak och bör omedelbart spotta ut det man har i munnen. Vissa besvär kan uppstå.

I fornnordisk mytologi

Guden Ull bodde i en idegranslund som hette Ydalir, vilket betyder Idegranlund eller Idegransdalarna. Guden Ull tillbads inför vinterns pilbågsjakt på skidor. Idegran är ett segt och starkt träslag, och användes med fördel vid framställandet av föremål som pilbågar.

Idegransrunan, Eoh, är intimt förknippad med denna nuförtiden relativt sällsynta växt. I förkristen tid var idegranen emellertid betydligt vanligare. I sin bredare betydelse representerar denna runa växtriket, och det tålmodiga stilla växandet. Eoh representerar även världsträdet Yggdrasil, och det finns flera teorier om att Yggdrasil i själva verket inte var ett askträd, utan en idegran. Det träd som en gång stod i Uppsala och var ställföreträdare för Yggdrasil är omskrivet som grönt året om, vilket förstås skulle stämma på bland annat en idegran.

Litteratur

Idegranen har utforskats i dess olika kulturella uttryck av Gunnar D Hansson i boken Idegransöarna som är en "lyrisk monografi" över idegranen.

Noter och källor

  1. ^ [a b] Kjell Westerlind, Sveriges landskapsträd, 2014.
  2. ^ Baccata betyder växt som bär bär.
  3. ^ Ibland stavat arillus.
  4. ^ Ålands landskapsregering Arkiverad 14 december 2004 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ [a b] Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 24 Gleerups, Lund 1862 – – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962] (http://runeberg.org/dialektl/0054.html
  6. ^ Plants for a Future
  7. ^ Patient-FASS Arkiverad 21 augusti 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 64-65. ISBN 91-20-04445-3 

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Idegran&oldid=40126420”