Ivar Lo-Johansson
Ivar Lo-Johansson | |
Porträttfotografi av Ivar Lo-Johansson. | |
Född | 23 februari 1901 Ösmo, Stockholms län |
---|---|
Död | 11 april 1990 (89 år) Stockholm |
Yrke | Författare |
Nationalitet | Svensk |
Språk | Svenska |
Verksam | 1927–1990 |
Genrer | Romaner, noveller |
Ivar Lo-Johansson, folkbokförd som Karl Ivar Loe, född 23 februari 1901 på torpet Ådala under Hammersta gods, Ösmo socken, död 11 april 1990 i Stockholm, var en svensk författare. Namnet "Lo" är ett soldatnamn som funnits i hans släkt och som han tog i bruk som författarnamn; det hör alltså till efternamnet.[1]
Biografi
Lo-Johansson var son till Johan Gottfrid Jansson (1857–1932) och Anna Lovisa Andersson (1863–1937). Han föddes i en arrendatorsfamilj, som senare, år 1911, flyttade till ett egnahemsbygge i Djurgårdsgrind. Han närde tidiga drömmar om att bli författare eller journalist och tog sig i tjugoårsåldern in till Stockholm. Som ung man prövade han på flera olika yrken, bland annat gårdfarihandlare, stenhuggare och skulptör, men mot slutet av 1920-talet gjorde han en serie reportageresor utomlands, bland annat till Ungern, Frankrike (där han även lärde känna Eyvind Johnson) och England, och inledde författarbanan.[2]
Under 1930-talet blev han en av de mest uppmärksammade och lästa proletärförfattarna och räknades till statarskolan.[3] Han umgicks också i kretsen kring Klarabohemerna. Statarsystemet hade börjat minska i omfattning, men Lo-Johanssons arbete, både genom att belysa det litterärt i novellsviterna Statarna (1936–37) och Jordproletärerna (1941) och genom direkt agitation, bidrog till att det avskaffades i kollektivavtal 1945.[3] Efter denna tidpunkt avvisade han alla direkta politiska lojaliteter i sitt skrivande men det hindrade inte att flera av hans senare böcker (till exempel Geniet, 1947) blev kontroversiella, inte minst genom hans förmåga att skildra erotiska motiv.
Under några år mot slutet av 1950-talet hade han ett förhållande med författaren Sara Lidman; Lo-Johansson har berättat om denna tid och deras kärlek och skiljaktigheter i den postumt utgivna romanen Blå Jungfrun.[3]
Serien av självbiografiska böcker som börjar med Analfabeten, 1951 – titeln syftar på hans far – och avslutas med Proletärförfattaren, 1960 hade alla omslag av Sven Erixson.
Lo-Johansson har varit en viktig inspirationskälla för många senare författare och berättare från arbetarklassen – inte minst genom sitt suggestiva sätt att skildra kroppsarbete, ensamhet, längtan bort och erotisk lust – och han har kallats både monumental och skandalös. Ett litterärt pris, Ivar Lo-Johanssons personliga pris instiftades enligt anvisningar i hans testamente. Detta är efter Nobelpriset det största i Sverige till en svensk författare. (2012: 330.000 kr) Vid sidan av detta instiftade Landsorganisationen i Sverige, LO, på hans 85-årsdag 1986 ett författarpris kallat Ivar Lo-stipendiet, 125.000 kronor.[4]
Lo-Johansson är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.
Ivar Lo-museet
Ivar Lo-museet är inrymt på Bastugatan 21 i Stockholm, författarens bostad från hösten 1934.
Författarskap
Ivar Lo-Johanssons första böcker var reseskildringar, bland annat debutboken Vagabondliv i Frankrike (1927). 1932 gav han ut sin första roman Måna är död som handlar om tvånget att välja mellan kärleken och författarskapet. Det stora genombrottet kom året därpå med Godnatt, jord, en skildring av statarmiljön och samtidigt en självbiografisk utvecklingsroman. Statarskildringarna fortsatte i novellsamlingarna Statarna (1936–1937) och Jordproletärerna (1940). Romanen Kungsgatan (1935) skildrar några ungdomar som lämnar landsbygdsmiljön för storstaden. Bara en mor (1939) är Ivar Lo-Johanssons äreminne över statarhustrun. Jordbrukets industrialisering är temat för kollektivromanen Traktorn (1943).
Lo-Johansson skrev 1929 och i mitten av 50-talet två senare kritiserade reportage, varav det första hette Zigenare. En sommar på det hemlösa folkets vandringsstigar och det andra Zigenare – tjugofem år efteråt. I dessa reportage uttalar sig Lo-Johansson om romernas rasegenskaper på ett sätt som resulterade i att han hamnade i polemik med Katarina Taikon, som under samma period under mitten av femtiotalet kom ut med sin reportagebok Zigenerska.[5]
Med Analfabeten (1951) inledde Ivar Lo-Johansson en av kritiken väl mottagen självbiografisk berättelsesvit som kom att omfatta åtta volymer med huvudpersonen i de olika rollerna som Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författaren, Socialisten, Soldaten och Proletärförfattaren. Efter att ha skrivit några romaner, bland annat kärleksskildringen Lyckan (1962), återvände Lo-Johansson till novellistiken med en lång rad samlingar, bland annat den så kallade Passionssviten (1968–1972). Med Pubertet (1978) inledde han sina memoarer, som kom att omfatta ytterligare tre delar.
Dramatiseringar
Filmen Tuppen bygger på novellen Kvinnofabriken som ingår i novellsamlingen Lastbara berättelser. Romanen Godnatt, jord, 1933 som handlar om ett statarliv på en gård i Södermanland filmatiserades 1979 som TV-serie med Keve Hjelm som regissör. Bara en mor, 1939 om statarkvinnan Rya-Rya har filmatiserats av Alf Sjöberg 1949. Romanen Kungsgatan från 1935 filmatiserades 1943 med Gösta Cederlund som regissör. Novellen Bödeln och skökan från 1969 filmatiserades 1986 med Hrafn Gunnlaugsson som regissör.
Bibliografi (urval)
- Furuland, Lars; Oldberg, Ragnar (1961). Ivar Lo-Johansson i trycksvärtans ljus: en bibliografi 23 februari 1961. Stockholm: Bonniers. Libris 8072089
- Mueller, Karl-Heinz (1974). Förteckning över gestalter i Ivar Lo-Johanssons skönlitterära verk 1928 – oktober 1974. Specialarbete / Bibliotekshögskolan, 0347-1128 ; ht 1974:3. Borås: Bibliotekshögsk. Libris 256231
- Vagabondliv i Frankrike (1927)
- Kolet i våld. Skisser från de engelska gruvarbetarnas värld (1928)
- Ett lag historier (1928)
- Nederstigen i dödsriket. Fem veckor i Londons fattigvärld (1929)
- Zigenare. En sommar på det hemlösa folkets vandringsstigar (1929)
- Mina städers ansikten (1930)
- Jag tvivlar på idrotten (1931; debattbok)
- Ur klyvnadens tid (1931)
- Måna är död (1932)
- Godnatt, jord (1933)
- Kungsgatan (1935)
- Statarna (del 1–2, 1936–37)
- Jordproletärerna (1941)
- Bara en mor (1939)
- Traktorn (1943)
- Geniet (1947)
- En proletärförfattares självbiografi (1951–60)
- Analfabeten (1951)
- Gårdfarihandlaren (1953)
- Stockholmaren (1954)
- Journalisten (1956)
- Författaren (1957)
- Socialisten (1958)
- Soldaten (1959)
- Proletärförfattaren (1960)
- Lyckan (1962)
- Astronomens hus (1966)
- Elektra. Kvinna år 2070 (1967)
- Passionssviten (1968–72)
- Passionerna (1968)
- Martyrerna (1968)
- Girigbukarna (1969)
- Karriäristerna (1969)
- Vällustingarna (1970)
- Lögnhalsarna (1971)
- Vishetslärarna (1972)
- Ordets makt (1973) (novellsamling med historiska motiv)
- Furstarna (1974)
- Lastbara berättelser (1974)
- Memoarer (1978–85)
- Till en författare (1988)
- Skriva för livet (1989)
- Blå Jungfrun. En roman om diktens födelse (postumt 1990)
- Tisteldalen. Dikter (postumt 1990)
Filmmanus
Priser och utmärkelser
- 1950 – Boklotteriets stipendiat
- 1952 – BMF-plaketten för Analfabeten
- 1953 – Doblougska priset
- 1953 – Litteraturfrämjandets stora pris
- 1964 – Hedersdoktor i Uppsala
- 1973 – Doblougska priset
- 1979 – Nordiska rådets litteraturpris för den självbiografiska romanen Pubertet
- 1982 – Hedenvind-plaketten
- 1986 – Ivar Lo-priset
- 1986 – Arbetets Låt leva-pris[6]
Se även
Källor
- Den svenska litteraturen 1920–1950. Modernister och arbetardiktare, Bonniers 1989 ISBN 91-34-50865-1
- ^ Alfredsson, Hans O. ”Ivar Lo-Johansson hette egntligen Loe”. SvD.se. https://www.svd.se/ivar-lo-johansson-hette-egntligen-loe. Läst 24 oktober 2017.
- ^ Albert Bonniers Förlag. ”Ivar Lo-Johansson - Albert Bonniers Förlag”. www.albertbonniersforlag.se. http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/L/Ivar-Lo-Johansson/. Läst 24 oktober 2017.
- ^ [a b c] ”Ivar Lo-Johansson – författaren och människan | Stockholms Stadsbibliotek”. biblioteket.stockholm.se. https://biblioteket.stockholm.se/boktips/stockholm-l%C3%A4ser/ivar-lo-johansson-%E2%80%93-f%C3%B6rfattaren-och-m%C3%A4nniskan. Läst 24 oktober 2017.
- ^ Blomkvist, Göran. ”Ivar Los liv i ord och bild”. goto.glocalnet.net. http://goto.glocalnet.net/ivarlo/livoch.htm. Läst 24 oktober 2017.
- ^ Mohtadi, Lawen. Den dag jag blir fri
- ^ Jansson, Bertil (11 februari 2001). ”Stiftelsen Ivar Lo-Johanssons stipendiefond - försök till summering efter 15 år”. Stiftelsen Ivar Lo-Johanssons Stipendiefond. http://www.ivarlopriset.se/om-priset/forsok-till-summering-2001/. Läst 31 juli 2015.
Vidare läsning
- Edström, Mauritz (1954). Ivar Lo-Johansson. Verdandis skriftserie, 0502-7535 ; 1. Stockholm. Libris 369242
- Fogelbäck, Jan (1994). Romanen om Ivar. Höganäs: Bra böcker/Wiken. Libris 7605485. ISBN 91-7119-347-2
- Furuland, Lars (1976). Statarnas ombudsman i dikten: en bok om Ivar Lo-Johansson. Stockholm: LT i samarbete med Svenska lantarbetareförb. Libris 7251818. ISBN 91-36-00744-7
- Holmgren, Ola (1978) Kärlek och ära. En studie i Ivar Lo-Johanssons Måna-romaner, Liber förlag
- Holmgren, Ola (1998). Ivar Lo-Johansson: frihetens väg. Litterära profiler, 99-1548962-5. Stockholm: Natur & Kultur. Libris 7229486. ISBN 91-27-05467-5
- Ivar Lo-Johansson. Stockholm: Carlsson. 1990. Libris 920387
- Lagerberg, Hans (2003). Ivar och Eyvind: en bok om relationen mellan Sveriges två största arbetarförfattare. [Årsbok / Arbetarnas kulturhistoriska sällskap], 1400-3392 ; [2003]. Stockholm: Ordfront. Libris 8875623. ISBN 91-7324-958-0
- Milles, Ulrika (1985). Prolog en asfaltpsalm: om Ivar Lo-Johanssons diktsamling Ur klyvnadens tid. Stockholms universitet. Litteraturvetenskapliga inst. Libris 12655074
- Mitt möte med Ivar Lo: [30 personliga berättelser] : en antologi. Stockholm: En bok för alla. 2001. Libris 7625256. ISBN 91-7221-124-5
- Nilsson, Magnus (2003). Den moderne Ivar Lo-Johansson: modernisering, modernitet och modernism i statarromanerna. Hedemora: Gidlund. Libris 9061067. ISBN 91-7844-633-3
- Oldberg, Ragnar (1957). Ivar Lo-Johansson: en monografi. Stockholm: Bonniers. Libris 369261
- Oldberg, Ragnar (1964). Ivar Lo-Johansson: en bildbiografi. Stockholm: Bonniers. Libris 8073039
- Palmqvist, Bertil (1974). Om Ivar Lo-Johansson.. Fax-böckerna, 99-0108792-9. Lund: Corona. Libris 7594297. ISBN 91-7034-119-2
- Palmqvist, Bertil (1985). Samtal med Ivar Lo-Johansson: en introduktion. Stockholm: Bonniers. Libris 7147103. ISBN 91-0-046668-9
- Reberg, Arne (2001). Ivar Lo - de utsattas reporter. Stockholm: Bilda. Libris 8360288. ISBN 91-574-5986-X
- Röster om Ivar Lo-Johansson: från ABF Stockholms litteraturseminarium i mars 1989, Stockholm. Stockholm: ABF. 1989. Libris 7642227. ISBN 91-7448-532-6
- Sjöberg, Thommy (1981). En studie i Ivar Lo-Johanssons "Asfalt": med avseende på i första hand bildspråk och miljöskildringar. Stockholms universitet. Litteraturvetenskapliga inst. Libris 12655642
- Wersäll, Margareta (2006). Fattighusliv i ensamhetsslott: Ivar Lo-Johansson och de äldre i samhällsdebatt och dikt. Skrifter utgivna av Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala, 0349-1145 ; 50. Uppsala: Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala. Libris 10155332. ISBN 91-85178-39-X
- Wersäll, Margareta (2010). Ivar Lo-Johansson och kärleken: kvinnorna i hans liv och verk. Stockholm: Natur & Kultur. Libris 11358034. ISBN 978-91-27-11990-1
- Winqvist, Sophie; Riwkin-Brick, Anna. Anna Riwkins zigenarfotografier: det "tillfälligas" estetik. Stockholm: Univ. Libris 8394850
Externa länkar
- Wikiquote har citat av eller om Ivar Lo-Johansson.
- Wikimedia Commons har media som rör Ivar Lo-Johansson.
- Ivar Lo-Johansson i Libris
- Ivar Lo-sällskapet
- Stiftelsen Ivar Lo-Johanssons författarfond
- Statarna i fulltext på Litteraturbanken
- Svenska författare under 1900-talet
- Svenskspråkiga novellförfattare
- Svenskspråkiga romanförfattare
- Svenska romanförfattare
- Svenska novellförfattare
- Svenska arbetarförfattare
- Författare från Södermanland
- Personer från Ösmo socken
- Födda 1901
- Avlidna 1990
- Män
- Hedersledamöter vid Södermanlands-Nerikes nation
- Vinnare av Nordiska rådets litteraturpris
- Gravsatta på Skogskyrkogården i Stockholm