Hoppa till innehållet

K2-32

Från Wikipedia
K2-32
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildOrmbäraren[1]
Rektascension16t 49m 42,2602s[2]
Deklination-19° 32′ 34,151 ″[2]
Skenbar magnitud ()+12,31 ± 0,02[3]
Stjärntyp
SpektraltypG9 V[4]
VariabeltypPlanetpassage-variabel[5]
Astrometri
Radialhastighet ()-1,82 ± 0,14[2] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -16,662[2] mas/år
Dek.: -53,564[2] mas/år
Parallax ()6,3939 ± 0,0153[2]
Avstånd510 ± 1  (156,4 ± 0,4 pc)
Detaljer
Massa0,856 ± 0,028[3] M
Radie0,845 +0,044−0,035[3] R
Luminositet0,325[6] L
Temperatur5 275 ± 60[3] K
Metallicitet-0,02 ± 0,04[3]
Vinkelhastighet0,7[3] km/s
Ålder7,9 ± 4,5[3] miljarder år
Andra beteckningar
UCAC4 353-082642, GALAH 150410003301049, 2MASS J16494226-1932340, Gaia DR3 4130539180358512768, Gaia DR2 4130539180358512768[7][8]

K2-32, är en ensam stjärna belägen i den södra delen av stjärnbilden Ormbäraren. Den har en skenbar magnitud av ca 12,31[3] och kräver ett teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 6,39 mas,[2] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 510 ljusår (156 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca –1,8 km/s.[2]

K2-32 är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G9 V.[4] Den har en massa som är lika med ca 0,86[3] solmassa, en radie som är ca 0,85[3] solradie och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 0,325 gånger solen[6] vid en effektiv temperatur av ca 5 300 K.[3]

En studie av atmosfärsflykt från planeten K2-32b orsakad av högenergistrålning från stjärnan tyder på att stjärnan alltid har haft en mycket långsam rotation.[9]

Planetsystem

[redigera | redigera wikitext]
Transitljuskurvor för alla fyra planeterna i omlopp kring K2-32.[10]

Stjärnan K2-32 visades av Andrew Vanderburg et al. 2016 ursprungligen ha tre tänkbara transiterande exoplaneter.[11] Den innersta planeten, vid den tiden, K2-32b bekräftades genom mätningar av radiell hastighet gjorda med Keck-teleskopet.[4] Bekräftelse av planeterna K2-32c och K2-32d gjordes av Sinukoff et al. med användning adaptiv optisk avbildning och datoranalys för att eliminera eventuella falska observationer.[5]

Den jordstora planeten K2-32e upptäcktes och validerades av René Heller et al. 2019.[10][12]

Karakteristik

[redigera | redigera wikitext]
Planetsystem kring K2-32 visande planetradie och omloppsresonans.[10]

Med omloppsperiod på 4,34, 8,99, 20,66 och 31,71 dygn är de fyra planeternas omloppsbanor mycket nära en 1:2:5:7 orbital resonanskedja. Densiteten för planeterna b, c och d ligger mellan Saturnus och Neptunus, vilket tyder på stora och massiva atmosfärer. Planeten K2-32e med en radie nästan identisk med jordradien är nästan säkert en jordliknande planet.[10] Alla fyra planeterna är långt innanför även den optimistiska inre gränsen för den beboeliga zonen som ligger vid 0,58 astronomiska enheter.[13]

K2-32 solsystem[10][3] [14]
Planet
Massa
Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet
Inklination
Radie
e
2,1 ± 1,1 M🜨
0,04899 ± 0,00038
4,34934 ± 0,00039
0,043 +0,048−0,030
89,0 ± 0,7°
1,212 +0,052−0,046 R🜨
b
15,0 ± 1,7 M🜨
0,07950 ± 0,00062
8,9920 ± 0,00008
0,03 +0,032−0,02
89,0 +0,5−0,3°
5,299 ± 0,191 R🜨
c
8,1 ± 2,4 M🜨
0,13843 ± 0,00108
20,66093 ± 0,00079
0,49 +0,046−0,035
89,4 ± 0,2°
2,134 +0,123−0,102 R🜨
d
6,7 ± 2,5 M🜨
0,18422 ± 0,00144
31,71701 ± 0,00096
0,05 +0,053−0,035
89,4 ± 0,1°
3,484 +0,112−0,129 R🜨
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, K2-32, 29 juli 2023.
  1. ^ Roman, Nancy G. (1987). "Identification of a Constellation From a Position". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 99 (617): 695–699. Bibcode:1987PASP...99..695R. doi:10.1086/132034. Vizier query form
  2. ^ [a b c d e f g h] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (2021). "Gaia Early Data Release 3: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 649: A1. arXiv:2012.01533. Bibcode:2021A&A...649A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202039657. S2CID 227254300. (Erratum: doi:10.1051/0004-6361/202039657e). Gaia EDR3 record for this source at VizieR.
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l] Petigura, Erik A.; et al. (2017). "Four Sub-Saturns with Dissimilar Densities: Windows into Planetary Cores and Envelopes". The Astronomical Journal. 153 (4) 142: 142. arXiv:1702.00013. Bibcode:2017AJ....153..142P. doi:10.3847/1538-3881/aa5ea5.
  4. ^ [a b c] Dai, Fei; et al. (2016). "Doppler Monitoring of Five K2 Transiting Planetary Systems". The Astrophysical Journal. 823 (2) 115: 115. arXiv:1604.01413. Bibcode:2016ApJ...823..115D. doi:10.3847/0004-637X/823/2/115.
  5. ^ [a b] Sinukoff, Evan; et al. (2016). "Eleven Multiplanet Systems From K2 Campaigns 1 and 2 and the Masses of Two Hot Super-Earths". The Astrophysical Journal. 827 (1) 78: 78. arXiv:1511.09213. Bibcode:2016ApJ...827...78S. doi:10.3847/0004-637X/827/1/78.
  6. ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/133249/k232. Hämtad 2023-10-27.
  7. ^ K2-32 (unistra.fr). Hämtad 2023-10-27.
  8. ^ "K2-32". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2019-09-01.
  9. ^ Kubyshkina, D.; et al. (2019). "Close-in Sub-Neptunes Reveal the Past Rotation History of Their Host Stars: Atmospheric Evolution of Planets in the HD 3167 and K2-32 Planetary Systems". The Astrophysical Journal. 879 (1) 26: 26. arXiv:1906.12153. Bibcode:2019ApJ...879...26K. doi:10.3847/1538-4357/ab1e42.
  10. ^ [a b c d e] Heller, René; Rodenbeck, Kai; Hippke, Michael (2019). "Transit least-squares survey. I. Discovery and validation of an Earth-sized planet in the four-planet system K2-32 near the 1:2:5:7 resonance". Astronomy and Astrophysics. 625 A31: A31. arXiv:1904.00651. Bibcode:2019A&A...625A..31H. doi:10.1051/0004-6361/201935276.
  11. ^ Vanderburg, Andrew; et al. (2016). "Planetary Candidates from the First Year of the K2 Mission". The Astrophysical Journal Supplement Series. 222 (1) 14: 14. arXiv:1511.07820. Bibcode:2016ApJS..222...14V. doi:10.3847/0067-0049/222/1/14.
  12. ^ "Astronomers Discover 18 New Small Exoplanets in Kepler Data" (Press release). Sci-News.com. 2019-05-28. Hämtad 2019-09-27.
  13. ^ Wittenmyer, Robert A.; et al. (2018). "The K2-HERMES Survey. I. Planet-candidate Properties from K2 Campaigns 1–3". The Astronomical Journal. 155 (2) 84: 84. arXiv:1712.06774. Bibcode:2018AJ....155...84W. doi:10.3847/1538-3881/aaa3e4.
  14. ^ Lillo-Box, J.; et al. (2020). "Masses for the seven planets in K2-32 and K2-233". Astronomy & Astrophysics. 640 A48: A48. arXiv:2006.01102. Bibcode:2020A&A...640A..48L. doi:10.1051/0004-6361/202037896.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]