V2052 Ophiuchi

Från Wikipedia
V2052 Ophiuchi
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildOrmbäraren
Rektascension17t 56m 18,40012s[1]
Deklination+00° 40′ 13,2733 ″[1]
Skenbar magnitud ()+5,81 – 5,84[2]
Stjärntyp
SpektraltypB2 IV-V[3]
U–B-0,66[4]
B–V+0,09[4]
VariabeltypBeta Cephei-variabel[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-17,6 ± 0,8[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -4,997± 0,038[1] mas/år
Dek.: -0,369 ± 0,038[1] mas/år
Parallax ()3,5446 ± 0,0453[1]
Avstånd920 ± 10  (282 ± 4 pc)
Absolut magnitud ()-2,54[6]
Detaljer
Massa8,9 ± 0,07[7] M
Radie4,1 ± 0,2[8] R
Luminositet3 426[1] L
Temperatur23 000 ± 1 000[3] K
Metallicitet+0,012[1]
Vinkelhastighet60[9] km/s
Ålder21[10] miljoner år
Andra beteckningar
HD 163472, AG+00 2135, ALS 9358, BD+00 3813, GSC 00417-02592, HIC 87812, HIP 87812, HR 6684, LS IV +00 1, 2MASS J17561839+0040132, PPM 164858, SAO 122935, TD1 21261, TYC 417-2592-1, uvby98 100163472, V2052 Ophiuchi, Gaia DR2 4371780385208211584, Gaia DR3 4371780385208211584[11][12]

V2052 Ophiuchi eller HR 6684, är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Ormbäraren. Den har en högsta skenbar magnitud av ca 5,81[1] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 3,54 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 920 ljusår (282 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -18 km/s.[11]

Observation[redigera | redigera wikitext]

Ljuskurva för V2052 Ophiuchi, plottad från Hipparcos-data.[13]

År 1972 meddelade Mikolaj Jerzykiewicz att HR 6684 är en variabel stjärna, baserat på hans observationer med hjälp av 0,6 metersteleskopet på Mauna Kea. Han klassificerade stjärnan som en Beta Cephei-variabel som varierar i skenbar magnitud från 5,81 till 5,84 med en period på 0,13989 dygn. Han noterade vidare att om den bekräftades, skulle den vara den minst lysande Beta Cephei-stjärnan och ha den kortaste perioden av dessa som var känd fram till det datumet.[14] Spektroskopiska och fotometriska observationer av D. Harold McNamara och Bruce Bills 1973 bekräftade Jerzykiewiczs resultat.[15] År 1973 fick HR 6684 variabelbeteckningen V2052 Ophiuchi.[16]

År 1994 fastställde Henryk Cugier et al. att V2052 Ophiuchi pulserade primärt i det fundamentala (l=0) radiella läget.[17] Ett mycket mindre kraftfullt icke-radiellt pulsationsläge identifierades 2003.[8] Observationer av ultraviolett strålning med TD-1A-satelliten visar att under dess pulseringscykel varierar temperaturen på V2052 Ophiuchi med 1 040 ± 880 K, och dess radie ändras med 3,1 ± 0,9 procent.[4] Observationer vid Pic du Midi-observatoriet visade att V2052 Ophiuchi har ett dipolmagnetfält, vars axel är förskjuten från stjärnans centrum, och att det finns heliumfläckar på ytan nära de magnetiska polerna.[9]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Primärstjärnan V2052 Ophiuchi är en blå till vit stjärna av spektralklass B2 IV-V.[3] Den har en massa som är lika med ca 9[7] solmassor, en radie som är ca 4[8] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 3 400 gånger solen[1] vid en effektiv temperatur av ca 23 000 K.[4]

V2052 Ophiuchi är en typ av kemiskt säregen stjärna känd som en heliumstark stjärna. Dess yta har överskott av helium och underskott av syre, kanske på grund av att dess magnetfält differentiellt påverkar diffusionen av element i dess atmosfär.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, V2052 Opiuchi, 18 augusti 2023.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j] Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b] Samus', N. N.; Kazarovets, E. V.; Durlevich, O. V.; Kireeva, N. N.; Pastukhova, E. N. (2017). "General catalogue of variable stars: Version GCVS 5.1". Astronomy Reports. 61 (1): 80. Bibcode:2017ARep...61...80S. doi:10.1134/S1063772917010085. S2CID 125853869.
  3. ^ [a b c] Morel, T.; Butler, K.; Aerts, C.; Neiner, C.; Briquet, M. (October 2006). "Abundance analysis of prime B-type targets for asteroseismology. I. Nitrogen excess in slowly-rotating β Cephei stars". Astronomy and Astrophysics. 457 (2): 651–663. arXiv:astro-ph/0607264. Bibcode:2006A&A...457..651M. doi:10.1051/0004-6361:20065171.
  4. ^ [a b c d] Beeckmans, F.; Burger, M. (December 1977). "Ultraviolet observations of beta Canis Majoris stars with the TD-1 A satellite". Astronomy and Astrophysics. 61: 815–826. Bibcode:1977A&A....61..815B.
  5. ^ https://www.universeguide.com/star/87812/v2052ophiuchi. Hämtad 2023-10-18.
  6. ^ Melnik, A. M.; Dambis, A. K. (2020). "Distance scale for high-luminosity stars in OB associations and in field with Gaia DR2. Spurious systematic motions". Astrophysics and Space Science. 365 (7): 112. arXiv:2006.14649. Bibcode:2020Ap&SS.365..112M. doi:10.1007/s10509-020-03827-0. S2CID 220128144.
  7. ^ [a b] Briquet, M.; Neiner, C.; Aerts, C.; Morel, T.; Mathis, S.; Reese, D. R.; Lehmann, H.; Costero, R.; Echevarria, J.; Handler, G.; Kambe, E.; Hirata, R.; Masuda, S.; Wright, D.; Yang, S.; Pintado, O.; Mkrtichian, D.; Lee, B. C.; Han, I.; Bruch, A.; De Cat, P.; Uytterhoeven, K.; Lefever, K.; Vanautgaerden, J.; de Batz, B.; Frémat, Y.; Henrichs, H.; Geers, V. C.; Martayan, C.; Hubert, A. M.; Thizy, O.; Tijani, A. (November 2012). "Multisite spectroscopic seismic study of the β Cep star V2052 Ophiuchi: inhibition of mixing by its magnetic field". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 427 (1): 483–493. arXiv:1208.4250. Bibcode:2012MNRAS.427..483B. doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21933.x.
  8. ^ [a b c d] Neiner, C.; Henrichs, H. F.; Floquet, M.; Frémat, Y.; Preuss, O.; Hubert, A. M.; Geers, V. C.; Tijani, A. H.; Nichols, J. S.; Jankov, S. (December 2003). "Rotation, pulsations and magnetic field in V 2052 Ophiuchi: A new He-strong star". Astronomy and Astrophysics. 411 (3): 565–579. Bibcode:2003A&A...411..565N. doi:10.1051/0004-6361:20031342.
  9. ^ [a b] Neiner, C.; Alecian, E.; Briquet, M.; Floquet, M.; Frémat, Y.; Martayan, C.; Thizy, O.; MiMeS Collaboration (January 2012). "Detecting and modelling the magnetic field of the β Cephei star V 2052 Ophiuchi". Astronomy and Astrophysics. 537: A148. Bibcode:2012A&A...537A.148N. doi:10.1051/0004-6361/201117941.
  10. ^ Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (October 12, 2010). "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. Oxford University Press (OUP). 410 (1): 190–200. arXiv:1007.4883. Bibcode:2011MNRAS.410..190T. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x. ISSN 0035-8711.
  11. ^ [a b] https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=V2052+Oph. Hämtad 2023-10-18.
  12. ^ "V2052 Oph -- beta Cep Variable". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2023-02-07.
  13. ^ EAS (1997). "The HIPPARCOS and TYCHO catalogues". Astrometric and Photometric Star Catalogues Derived from the ESA Hipparcos Space Astrometry Mission. ESA SP Series. Noordwijk, Netherlands: ESA Publications Division. 1200. Bibcode:1997ESASP1200.....E. ISBN 9290923997. Hämtad 15 oktober 2022.
  14. ^ Jerzykiewicz, Mikolaj (October 1972). "HR 6684: A New Beta Cephei Type Variable Star". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 84 (501): 718–720. Bibcode:1972PASP...84..718J. doi:10.1086/129368.
  15. ^ McNamara, D. H.; Bills, B. G. (October 1973). "Photometric and Spectrographic Observations of HR 6684". Publications of the Astronomical Society of the Pacific. 85 (507): 632–636. Bibcode:1973PASP...85..632M. doi:10.1086/129517.
  16. ^ Kukarkin, B. V.; Kholopov, P. N.; Kukarkina, N. P.; Perova, N. B. (October 1973). "59th Name-List of Variable Stars" (PDF). Information Bulletin on Variable Stars. 834: 1. Bibcode:1973IBVS..834....1K. Hämtad 7 februari 2023.
  17. ^ Cugier, H.; Dziembowski, W. A.; Pamyatnykh, A. A. (November 1994). "Nonadiabatic observables in β Cephei models". Astronomy and Astrophysics. 291: 143–154. Bibcode:1994A&A...291..143C.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]