Karolina Widerström

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ungdomsporträtt av Karolina Widerström.

Karolina Olivia Widerström, född den 10 december 1856 i Helsingborg, död den 4 mars 1949, var Sveriges första kvinnliga läkare.[1] Hon var aktiv i politiska och sociala frågor samt en rad föreningar och arbetade bland annat med sexualupplysning och kämpade för kvinnlig rösträtt.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Widerström var enda barn till gymnastikläraren och veterinären Otto Fredrik Widerström och Olivia Erika Dillén. När familjen flyttade till Stockholm 1873 ville hennes far att hon skulle gå i hans fotspår och bli gymnastiklärare.[1] Därför studerade hon vid Gymnastiska centralinstitutet 1873-1875. Under de två närmaste åren var hon dels anställd som assistent åt professor Branting, dels privatpraktiserade sjukgymnast. Branting uppmanade henne att studera medicin och hon bytte därför bana.[1] År 1879 avlade hon studentexamen vid Wallinska skolan och i december året därpå mediko-filosofisk examen i Uppsala. I maj 1884 avlade hon medicine kandidatexamen vid Karolinska institutet.

Den 26 maj 1888 tog hon medicine licentiatexamen vid Karolinska institutet i Stockholm och valde senare att specialisera sig inom kvinnomedicin och gynekologi. Hennes mest kända och spridda bok är Kvinnohygien som utkom första gången 1899 och därefter i sju upplagor fram till 1932. Widerström ville att flickor och kvinnor skulle lära känna sina kroppar bättre, klä sig hälsosammare och få samma möjligheter och rättigheter som pojkar och män.

I början av 1900-talet bildades abolitionisterna som var helt emot den prostitutionsreglementering som syftade till att stävja de veneriska sjukdomarna. Reglementeringen innefattade tvångsinspektioner av prostituerade kvinnor[2]. Widerström var en förgrundsgestalt tillsammans med två medlemmar ur regleringskommittén Otto Westerberg och Johan Erik Johansson samt Ulrich Müllern-Aspegren. De menade att förtroende och tillit mellan den sjuka och läkaren var av största betydelse och vände sig därför emot de tvångssanitära åtgärder som utövades [3]. Widerström uttalade sig mot reglementeringen redan 1902 och argumenterade, med internationell forskning i ryggen, att den inte var tillräckligt effektiv i sjukdomsbekämpningen. Hon förespråkade istället frivillig vård och reglementeringens avveckling för att minska sjukdomens utbredning [4]. Widerström var med och nyanserade diskussionen kring prostituerade kvinnor. Hon lyfte fram gruppens heterogenitet och pekade ut svältlöner, trångboddhet och alkoholism som några orsaker till att kvinnor prostituerade sig [5].

Widerström var även aktiv i många föreningar. Bland annat satt hon i Stockholms stadsfullmäktige för de frisinnade 1912-1915, och var ordförande för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt 1918-1921. Hon var ordförande i Kvinnliga akademikers förening 1910-1918 och medlem i föreningen Frisinnade kvinnor, senare Frisinnade kvinnors riksförbund.[6]

Karolina Widerströms privata arkiv, innehållande bland annat bokmanuskript, anteckningar, betyg, fotografier och korrespondens, finns på Kvinnohistoriska samlingarna i Göteborg.[1] Hon har en gata uppkallad efter sig i Fruängen, en förort till Stockholm. Den heter Doktor Widerströms gata. Widerströmska huset på Karolinska Institutets campus i Solna, som invigdes 2013, är också uppkallat efter henne. Widerström är begravd på Solna kyrkogård.[7]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • De qvinnliga könsorganen, deras funktioner och deras vanligaste sjukdomar (1889)
  • Widerström, Karolina (1893). Den kvinnliga klädedräkten betraktad ur hälsans synpunkt.. Svenska spörsmål, 99-1307386-3 ; 16. Stockholm. Libris 1305169 
  • Widerström, Karolina (1899). Kvinnohygien: populärt framställd. Stockholm: Norstedt. Libris 1856674 
  • De veneriska sjukdomarna och deras bekämpande (1905)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Karolina Widerström”. Historiesajten. 19. http://www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=568. Läst 16 oktober 2012. 
  2. ^ Lundberg, Anna (2008). Läkarnas blanka vapen: svensk smittskyddslagstiftning i historiskt perspektiv. Läkarnas blanka vapen: svensk smittskyddslagstiftning i historiskt perspektiv. sid. 66. ISBN 978-91-85509-08-9. http://books.google.se/books?id=KYHt-RYfHQYC&pg=PA84&lpg=PA84&dq=karolina+widerström&source=bl&ots=O99wn942fX&sig=U-yM2SFhPYbQxxh9ojjHILB3ZDY&hl=sv&sa=X&ei=B3l9UMmYNJLT4QSQ34DoDw&redir_esc=y#v=onepage&q=karolina%20widerström&f=false 
  3. ^ Lundberg, Anna (2008). Läkarnas blanka vapen: svensk smittskyddslagstiftning i historiskt perspektiv. Läkarnas blanka vapen: svensk smittskyddslagstiftning i historiskt perspektiv. sid. 70. ISBN 978-91-85509-08-9. http://books.google.se/books?id=KYHt-RYfHQYC&pg=PA84&lpg=PA84&dq=karolina+widerström&source=bl&ots=O99wn942fX&sig=U-yM2SFhPYbQxxh9ojjHILB3ZDY&hl=sv&sa=X&ei=B3l9UMmYNJLT4QSQ34DoDw&redir_esc=y#v=onepage&q=karolina%20widerström&f=false 
  4. ^ Lundberg, Anna (2008). Läkarnas blanka vapen: svensk smittskyddslagstiftning i historiskt perspektiv. Läkarnas blanka vapen: svensk smittskyddslagstiftning i historiskt perspektiv. sid. 72. ISBN 978-91-85509-08-9. http://books.google.se/books?id=KYHt-RYfHQYC&pg=PA84&lpg=PA84&dq=karolina+widerström&source=bl&ots=O99wn942fX&sig=U-yM2SFhPYbQxxh9ojjHILB3ZDY&hl=sv&sa=X&ei=B3l9UMmYNJLT4QSQ34DoDw&redir_esc=y#v=onepage&q=karolina%20widerström&f=false 
  5. ^ Lundberg, Anna (2008). Läkarnas blanka vapen: svensk smittskyddslagstiftning i historiskt perspektiv. Läkarnas blanka vapen: svensk smittskyddslagstiftning i historiskt perspektiv. sid. 85. ISBN 978-91-85509-08-9. http://books.google.se/books?id=KYHt-RYfHQYC&pg=PA84&lpg=PA84&dq=karolina+widerström&source=bl&ots=O99wn942fX&sig=U-yM2SFhPYbQxxh9ojjHILB3ZDY&hl=sv&sa=X&ei=B3l9UMmYNJLT4QSQ34DoDw&redir_esc=y#v=onepage&q=karolina%20widerström&f=false 
  6. ^ Israelsson, Linda (25). ”Sexpionjär: Karolina Widerström”. Stockholm: Ottar. http://www.ottar.se/artiklar/sexpionj-r-karolina-widerstr-m. Läst 16 oktober 2012. 
  7. ^ Göran Åstrand: Känt och okänt på Stockholms kyrkogårdar (Ordalaget Bokförlag 1998) sid.166

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]