Kat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Kat (olika betydelser).
Khat
Catha edulis.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Benvedsordningen
Celastrales
Familj Benvedsväxter
Celastraceae
Släkte Catha
Art C. edulis
Vetenskapligt namn
§ Catha edulis
Auktor (Vahl) Forssk. ex Endl.
Hitta fler artiklar om växter med

Kat (Catha edulis, även kallad Khat, Qat, Quatt, Chat, Jaad och Mirra) är en städsegrön gömfröväxt som förekommer naturligt i stora delar av östra Afrika och på Arabiska halvöns södra delar. Ursprungslandet tros vara Etiopien.

Den växer som en buske eller som ett mindre träd på tre till sex meter. Växten har slät, svagt gråbrun bark; kronan är en aning cypressaktig med förgreningar längs hela stammen. Bladen är 4–8 centimeter långa och som unga brunröda och glansiga. Med tiden blir de läderartade. Blommorna är små och vita och frukten avlång, mörkbrun och innehåller 1–3 frön.

Kat innehåller katinon och katin som är centralstimulerande och har stora likheter med amfetamin. Drogen är narkotikaklassad i Sverige, och ingår i förteckning I, vilket innebär "narkotika som normalt inte har medicinsk användning", men finns för närvarande inte upptaget i förteckningarna i någon av de internationella narkotikakonventionerna.[1]

Bruk[redigera | redigera wikitext]

En man i Jemen som tuggar kat.

Kat har i många århundraden odlats på Afrikas Horn och den Arabiska halvön för dess rusningseffekter. Där har drogen använts längre än kaffe, men i liknande sociala sammanhang. Till västvärlden kom drogen först på slutet av 1980-talet, och den narkotikaklassades i Sverige 1989. I Storbritannien är khat förbjudet sedan 2014.

I odlingsområdet används drogen av människor från alla religioner och samhällsklasser, även om Etiopisk-ortodoxa kyrkan (och dess Eritreiska motsvarighet) har förbjudit kristna att göra det. I Jemen tuggar 60 % av männen och 35 % av kvinnorna kat dagligen.

För distribution och försäljning plockas kvistar med blad och binds ihop i buntar om cirka 300 g, som kallas marduuft. En sådan bunt, ofta uppdelad i småbuntar om cirka 25 g, utgör en dagsdos för en brukare. En sådan liten bunt tuggas i ungefär en halv timme, och saliven sväljs. Detta innebär att tuggandet pågår i 5–12 timmar per dygn.

För att hålla buntarna fuktiga och färska under transporter, som inte får överstiga fem dygn, lindas de in i bananblad eller läggs i plastpåsar. Tuggandet har en social aspekt och man kan anordna ett katparty utan annan särskild anledning än att bara prata och vara tillsammans. Tuggar gör man mestadels hemma privat, handlarna tuggar i sina butiker eller salustånd, taxichaufförerna i sina bilar och eftermiddagsarbetarna på sina arbetsplatser. Den kat man tuggar sväljs inte utan lagras som bollar i kinderna. Det är endast saften som kommer ned i magen och därför dricker man mycket hela tiden.[2] Användandet kan liknas vid tuggandet av kokablad i Sydamerika.

För att kunna försörja sig har allt fler bönder börjat odla kat till följd av att priset på kaffe har sjunkit.

Effekter[redigera | redigera wikitext]

Kat är relativt ofarligt i jämförelse med andra droger, enligt tidskriften The Lancet.[3]

Växtens färska blad och späda kvistar tuggas, eller torkas och kokas till "abessinskt te", för dess milt euforiska och exalterande effekter. Man blir pratglad och pigg, men kat ökar också pulsen, kroppstemperaturen och blodtrycket, dämpar aptiten och orsakar förstoppning. Vid höga doser kan man bli "seg" och hallucinera. Förvirring och rastlöshet kan uppstå, och brukaren kan tappa omdömet och bli retlig och aggressiv. Brukaren blir törstig, får förstorade pupiller och kan drabbas av förföljelsetankar. Kat kan ge skador på kroppen bland annat magkatarr, leverskador, tandlossning samt avmagring som följd av den minskade aptiten. Andra bieffekter är ångest, depression, sömnsvårigheter och störda sexuella funktioner; i svårare fall impotens.

Smuggling[redigera | redigera wikitext]

Till Sverige smugglas kat med kurirer i huvudsak längs två vägar: Från Storbritannien till Västkusten, och från Nederländerna via Danmark till Skåne. Distributionen är välorganiserad, vilket är ett måste med tanke på den korta hållbarhetstiden. Man har beräknat att det varje dygn passerar mellan 1 och 2 ton kat över gränsen mellan Tyskland och Danmark.

I Sverige har tidigare kvantiteter över 400 kg krävts för att klassas som grovt narkotikabrott,[4] men rättspraxis pekar mot en betydande sänkning av den gränsen. Nyligen har gränsen för grovt narkotikabrott sänkts till 200 kg. Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum har fått i uppdrag att utreda frågan om nya riktlinjer för rättspraxis härvidlag.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:12) om förteckningar över narkotika, konsoliderad version t.o.m. LVFS 2010:1
  2. ^ Hirdman, Vivi (1979). Qat-träden blommar och Zafaran är död. Stockholm: Norstedt. sid. 72-74. ISBN 91-1-793062-6 
  3. ^ Nutt D, King LA, Saulsbury W, Blakemore C (2007). ”Development of a rational scale to assess the harm of drugs of potential misuse”. Lancet 369 (9566): sid. 1047–53. doi:10.1016/S0140-6736(07)60464-4. PMID 17382831. 
  4. ^ HD-prövning kan skärpa syn på kat, Svenska Dagbladet 16 juli 2007