Kent Andersson (roadracingförare)

	Kent Andersson (roadracingförare)
Aktiv i 125GP	1966–1975
Världsmästare	125cc: 1973, 1974
Debut	Finland
Senaste team	Yamaha
Antal lopp	90
Segrar	18
Pallplatser	53
Pole position	4

För andra personer med samma namn, se Kent Andersson (olika betydelser).

Kent Christer Andersson, född 1 augusti 1942 i Landvetter, Göteborg, död 29 augusti 2006, var en svensk roadracingförare som blev världsmästare i 125cc-klassen 1973 och 1974. Han tävlade för Kortedala MK, mest på motorcyklar från Yamaha.

Racing-karriär[redigera | redigera wikitext]

Andersson körde sina första SM-race 19 år gammal 1961 i Sverige och Danmark på en Monark-motorcykel. Säsongen 1962 hade han en Bultaco 250-maskin och han började visa hur talangfull och snabb han var när maskinmaterialet inte svek honom.

Efter att han vunnit SM i 250-klassen 1965 fick han chansen att flytta upp till 250GP-VM på en Husqvarna säsongen 1966 vilken han gjorde vissa modifikationer på. Senare köpte han en Yamaha 250GP-produktionsracer och kunde då börja prestera resultat. Säsongen 1969 slutade han tvåa i 250GP-VM efter att hela säsongen tampats med Santiago Herrero och årets blivande mästare Kel Carruthers. Dessa imponerande insatser gav honom en plats i Yamahas 250GP-fabriksteam som Rodney Goulds stallkamrat i Roadracing-VM 1970 och han slutade trea i mästerskapet. Yamaha valde Andersson till testförare som skulle hjälp dem att utveckla deras TZ125 racehoj inför säsongen 1971. 1972 I 250cc mästerskapet med dominans av Jarno Saarinen och Aermacchi foraren Renzo Pasolini kommer Kent att sluta bland de 10 basta pa 7:e plats. Han lyckades så bra att han blev världsmästare 1973 och försvarade titeln 1974 då han noterade fem segrar och en andraplats under säsongen.

Livet efter karriären[redigera | redigera wikitext]

Andersson pensionerade sig från VM-racing efter säsongen 1975 då han slutade trea i mästerskapet och började jobba på Yamahas europeiska utvecklingsavdelning. Bland de projekt där han spelade en viktig roll var utvecklingen av den trecylindriga 350GP-hojen som hans vän Takazumi Katayama vann VM på 1977.

Andersson fortsatte tävla på amatörnivå i Sverige och vann Supermono-SM 53 år gammal säsongen 1995 och körde också Classic Racing i nederländska Yamaha Classic Racing Team. Han var en flitig och ivrig deltagare i olika event kring Classic Racing över hela Europa. Han gjorde också några inhopp i TV som expertkommentator vid MotoGP-sändningar i svenska Eurosport där han med sitt kunnande och glimten i ögat förhöjde nöjet för svenska roadracingentutiaster.

Andersson, av de flesta räknad som Sveriges störste roadracingförare genom tiderna, dog plötsligt och oväntat 64 år gammal 2006. Han är gravsatt i minneslunden på Landvetters kyrkogård.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Andersson, Kent (1973). The show must go on: Kent Andersson berättar om sin väg till VM. Lerum. Libris 11635963

Segrar 250GP[redigera | redigera wikitext]

Nummer	Grand Prix	År
1	Västtyskland	1969
2	Finland	1969
3	Spanien	1970
4	Belgien	1974

Segrar 125GP[redigera | redigera wikitext]

Nummer	Grand Prix	År
1	Jugoslavien	1972
2	Finland	1972
3	Spanien	1972
4	Frankrike	1973
5	Österrike	1973
6	Västtyskland	1973
7	Jugoslavien	1973
8	Frankrike	1974
9	Österrike	1974
10	Sverige	1974
11	Tjeckoslovakien	1974
12	Jugoslavien	1974
13	Frankrike	1975