Klabböle

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Klabböle
småort
Flygfoto över Klabböle kraftverk från 1995.
Flygfoto över Klabböle kraftverk från 1995.
Land Sverige Sverige
Landskap Västerbotten
Län Västerbottens län
Kommun Umeå kommun
Distrikt Tegs distrikt
Koordinater 63°49′50″N 20°7′0″Ö / 63.83056°N 20.11667°Ö / 63.83056; 20.11667
Area 22 ha (2015)[1]
Folkmängd 50 (2015)[1]
Befolkningstäthet 2,273 inv./ha
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Småortskod S8625[2]
Ortens läge i Västerbottens län
Red pog.svg
Ortens läge i Västerbottens län
SCB:s småortsavgränsning (långsam)
Redigera Wikidata

Klabböle är en småort strax utanför Umeå, belägen på den södra sidan av Umeälven. Tillsammans med Nerbyn utgör Klabböle den by som benämns Klabböle. [3]


Historia[redigera | redigera wikitext]

Byns namn är känt sedan 1531 och är troligen bildat av mansnamnet Klave.[4]

Laxfisket i Klabböleforsen hörde på 1500-talet till kronan. Drottning Kristina skänkte det 1653 till Magnus Gabriel De la Gardie, och genom byteshandel tillföll det landshövding Johan Graan.[5]

På 1500-talet anlades också en skvaltkvarn i forsen, samt en av Umeå sockens fyra dåtida bondesågar.[6]

Orten[redigera | redigera wikitext]

Utloppstunneln från Stornorrfors mynnar ut i Umeälven bara några hundra meter öster om Klabböle kraftverksmuseum.

En hängbro, Notvarpsbron, går från Klabböle till Baggböle på andra sidan Umeälven.

Klabböle utgör tillsammans med Norrfors ett område av riksintresse för kulturmiljövården.

I Klabböle finns vad som troligen är Umeå kommuns äldsta björk.[7]

Klabböle kraftverk[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Klabböle kraftverk

År 1898 beslöt Umeå stad att bygga ett vattenkraftverk i Klabböleforsen för att tillgodose den ökade efterfrågan på elektricitet. Ritningarna upprättades av turbinkonstruktörsfirman Qvist & Gjers i Arboga. Maskinbyggnaden blev ett rödfärgat trähus med vitmålade snickerier, placerat på en hög mur av natursten. Under 1909 påbörjades en utbyggnad som utformades av Axel Rudolf Bergman. ”Det nya verket” av tegel och betong stod klart den 28 maj 1910. Mindre utbyggnader gjordes 1914 och 1932. Kraftverket i Klabböle stod för merparten av elförsörjningen till Umeå stad fram till 1958, då det nyanlagda Stornorrfors kraftverk togs i drift. Därefter revs det nya verket, men det gamla står kvar och ingår som kraftverksmuseum i Umeå Energicentrum.[8]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Småorter 2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016, läs online
  2. ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016
  3. ^ ”Ume älvdal”. http://umealvdal.se/besoksomraden/klabbole. Läst 22 juli 2017. 
  4. ^ Holm, Gösta (1970). ”Några äldre ortnamn”. i Fahlgren Karl. Umeå sockens historia. [Umeå]: [Drätselkammaren]. sid. 50. Libris 895474 
  5. ^ Fahlgren Karl, red (1970). Umeå sockens historia. [Umeå]: [Drätselkammaren]. sid. 165. Libris 895474 
  6. ^ Ahnlund Mats, red (1980). Äldre industrier och industriminnen vid Umeälvens nedre del: [Older industries and industrial monuments in the lower part of the Ume river valley]. Norrländska städer och kulturmiljöer, 0348-2618 ; 6. Umeå: Inst. för konstvetenskap, Umeå univ. sid. 136. Libris 254350 
  7. ^ ”Välkommen till Klabböle!”. http://www.klabbole.se/. Läst 1 april 2012. 
  8. ^ Ahnlund Mats, red (1980). Äldre industrier och industriminnen vid Umeälvens nedre del: [Older industries and industrial monuments in the lower part of the Ume river valley]. Norrländska städer och kulturmiljöer, 0348-2618 ; 6. Umeå: Inst. för konstvetenskap, Umeå univ. sid. 196–203. Libris 254350