Norrbyskär

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Före detta arbetarbostad längs Långgrundgatan.

Norrbyskär är en ort på ögruppen Norrbyskären utanför Hörnefors i den lilla del av Umeå kommun som ligger i landskapet Ångermanland och i Västerbottens län. Där startade Mo och Domsjös VD Frans Kempe år 1895 ett ångdrivet sågverk, en s.k. ångsåg. Samtidigt anlade han något av ett för den tiden genomtänkt mönstersamhälle för arbetarna. Sågverksanläggningen lades ned 1952, och idag är huvudöarna, med väl bevarade byggnader som nu används som privathus eller sommarstugor. Norrbyskär är ett populärt turistmål i Umeåtrakten. Ögruppen är också av riksintresse för kulturmiljövården.

Sommartid bedrivs i skärgården historievandringar och lägerverksamhet av både KFUK-KFUM:s förening i Umeå och Svenska kyrkan. Där finns också ett aktivt museum. Öarna nås lättast med färja från närbelägna Norrbyn.

Norrbyskären[redigera | redigera wikitext]

Norrbyskären består av öarna Stuguskär (där färjeläget, Norrbyskärs Wärdshus och de f.d arbetarbostäderna i tegel ligger), Långgrundet (där en gång sågverket låg, nu med museet, gamla skolan med kyrksalen samt de f.d. arbetarbostäderna i trä ligger), Stengrundet, Blågrundet, Tannskär, Truthällan och Kalmarn.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kägelbanan.
Kägelbanan.

I Öreälven fanns sedan 1750 en vattendriven såg vid Håknäs. År 1889 förvärvade Frans Kempe genom ett expanderande Mo och Domsjö AB denna. Hans intresse var inte främst sågen utan de avverkningsrätter för timmer som följde med sågen. Mo Ångsåg, som sågverket kallades, byggdes 1895. Namnet överfördes från det samtidigt nedlagda sågverket i Moliden i trakten av Örnsköldsvik. För att försörja den nya sågen med arbetskraft byggdes bostäder, affär, skola och sjukvård upp – många av byggnaderna ritades av stockholmsarkitekten Kasper Salin. Norrbyskär har kallats "idealsamhälle ute i havet". En annan arkitekt var Albert Thurdin (stadsarkitekt i Härnösand) med rötter i närliggande Nordmaling.

Arbetarna gjordes beroende av företaget, men samtidigt var samhället ute på öarna långt före sin tid i flera avseenden. Fri bostad var något alla fick, i övrigt var de sociala förmåner som arbetarna erbjöds beroende av vilken "klass" av arbetare de tillhörde. I början av 1900-talet hade samtliga hem på Norrbyskär elektrisk belysning, vilket var en lyx på den tiden. Andra förmåner var åtta fåror upplöjt potatisland, ved, tillgång till tvättstuga, badhus. Dessutom fanns en bagarstuga och en verkstad, en för tiden tämligen välutvecklad skola för barnen. Frans Kempe lyckades hålla fackföreningsrörelsen från samhället ända fram till 1919, och erbjöd i stället förmånliga villkor i pensions-, sjuk- och nödkassor. Dessutom hade företaget sjuksköterska och barnmorska på ön.

Men det fattades en kyrka. Mo och Domsjö AB betalade skatt till Nordmalings kommun, men det var långt att ta sig till kyrkan. Kempe ville nu ha en "egen" kyrka och församling. Först byggde bolaget en kyrka i Hörnefors, och sedan önskade man en egen församling. Nordmaling ville inte mista en stor del av sitt skatteunderlag, men regeringen biföll Mo och Domsjö AB:s önskan. År 1913 delades Nordmalings församling och 1 689 personer överfördes till den nybildade Hörnefors församling.

Vrak av timmerpråmar.
Vrak av timmerpråmar minner om det som varit.

Verksamheten vid Norrbyskären nådde sin höjdpunkt på 1920-talet, då närmare 1 400 personerna var bosatta (arbetare samt deras familjer) i samhället, som kallades Norrbyskär. Nationell och internationell konkurrens i samverkan med konjunkturnedgång medförde att verksamheten började minska fr.o.m. 1930-talet. Verksamheten lades definitivt ned år 1952. Idag finns inga året runt-boende kvar på öarna.

Sommaridyll[redigera | redigera wikitext]

Norrbyskärs museum.
Norrbyskärs museum.

Sedan 1980-talet är Norrbyskär ett turistmål och en populär sommaridyll, med både sommarboende och turister som kommer över dagen med färjan från Norrbyn på fastlandet. Några konstnärer återvänder varje sommar för att dra nytta av ljuset på öarna i sitt skapande. Det är dessutom populärt att förlägga konfirmationsläger till Norrbyskär. Norrbyskärs Wärdshus erbjuder förutom mat även logi, både i Wärdshuset och i annexet (f.d stallängan). 1990–1991 började byggnationerna av det som skulle bli Norrbyskärs museum. Nu[grundat när?] finns ett färdigt museum med fotografier, utställningar och en modell över hus samhället såg ut på 1920-talet samt en kombinerad teater-, konst och konserthall.

På den östra halvan av den nordligaste ön Blågrundet har KFUM en lägergård, lägerskola, rumsuthyrning samt en anläggning för konferenser och kurser. Även i den f.d. skolan finns möjlighet till övernattning. Dessutom finns kiosk, cykeluthyrning och småbåtshamn.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Glantz, Matz (1999). Norrbyskär : från sågverkssamhälle till semesteridyll. Sevärt i Västerbottens län, 99-2057135-0 ; 18. [Umeå]: [Västerbottens läns hembygdsförbund]. Libris 3104495 
  • Melander, Rune (1990). Skuleberget, Norrbyskär, Torsåker, Haverö, Borgsjö, Österström, Ramsele  :. Libris 10147141 
  • Norrbyskär : kulturhistorisk utredning 1984. Meddelande / Länsstyrelsen, Västerbottens län, 0348-0291 ; 1984 :3. Umeå. 1984. Libris 495663 
  • Norrbyskär under sågverksepoken. Umeå: KFUK-KFUM. 1986. Libris 684083 
  • Pettersson, Håkan; Pettersson, Gun (1998). Mitt Norrbyskär : en guidad tur. [Umeå]: [H. Pettersson]. Libris 7453041. ISBN 91-630-6947-4 
  • Östman, Aldor (2008). Aldors minnen från Norrbyskär. [Umeå]: Aldor Östman. Libris 10703325 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]