Korv

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Korv (olika betydelser).
Olika korvar.
Korvstoppning
En torkad korv avsedd att ätas kall.
Italienska korvar på en grill.
Olika korvar, korvbröd, ketchup och senap.

Korv avser vanligen en livsmedelsprodukt som innehåller kött och som tillverkas i avlång form. Korvar finns i olika storlekar, med olika köttråvaror eller vegetariska råvaror och andra ingredienser. Beroende på typ av korv äts de varma eller kalla, som huvudrätt, tilltugg eller smörgåspålägg, och kan endera vara ett billigt baslivsmedel eller en lyxprodukt.

Korv består av skinn och fyllning. Skinnet kan vara animaliskt, det vill säga rengjorda tarmar från slaktdjur (kallas fjölster eller fjälster), kollagen, eller tillverkat av till exempel sojaprotein eller viskos. Fyllningen i en korv består oftast av köttblandningar som är kryddade med för korvtypen specifika kryddor. Vid manuell korvstoppning används ofta ett redskap som kallas för korvhorn på vilket fjälstret träs upp. I allmogesamhället tillverkades korvhorn ofta av kohorn, numera är de vanligen av rostfritt stål.

Korv innehåller en stor mängd energi, i form av bland annat fett. Detta uppgår ofta till över 200 kilokalorier per hundra gram.

Köttinnehållets ursprung varierar mellan länder, beroende på vilka köttdjur som är vanliga där. Medan fläskkött är vanligt i många europeiska korvar, är lammkött vanligt i Mellanöstern i länder där fläskkött undviks av religiösa skäl.

Det finns även ett brett utbud av vegetariska korvalternativ, ofta tillverkade av sojaprotein eller quorn.

Historia och etymologi[redigera | redigera wikitext]

Att rensa djurtarmar som man fyllde med det man inte kunde förtära för stunden var ett enkelt sätt att förvara kött efter slakten. Senare förfinades konserveringsmetoder som rökning, saltning och torkning. Byar hade egna korvsorter och smaksättningar.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Ordet korv är fornnordiskt och betyder "böjd" och "stump". Sedan medeltiden har även ordet pölsa används för korv i svenskan, men i modern tid syftar ordet främst på maträtten pölsa.

Korvens ålder är osäker vad som antas är korvpinnar har påträffats i vid arkeologiska utgrävningar från 1000-talet, det är dock osäkert. Under medeltiden var dock korven väl etablerad. De äldre svenska korvarna var troligen mycket okryddade och i allmänhet av torkat, syrat kött. Späcket skulle helst vara härsket för att ge rätta smaken, något som omtalas i allmogerecept på korv under 1800-talet. Olaus Magnus skriver i början av 1500-talet att utländska korvmakare med sina varor förklemade den nordiska befolkningen.[1]

Under 1700-talet blev korv alltmer en fattigmansmat, främst på grund av att många korvtillverkare inte var så nogräknade med vad man stoppade i sina korvar. I äldre tid var också den färsta korven den mer exklusiva, menda kallrökt och torkad korv, som främst såg som nödproviant. Korvens dåliga rykte höll i sig långt in på 1900-talet. I Gustav V:s kokbok med över 400 recept innehåller inte ett enda med korv. I Fru Saxons kokbok från 1928 sägs att den som äter köttfärs eller korv är inte nogräknad, var sig i fråga om snygghet eller sin hälsa. Ännu i en sociologisk undersökning från 1976 konstaterades att korv var betydligt vanligare mat i arbetarhem än hos akademiker.[2]

Först under slutet av 1900-talet kom den tidigare föraktade rökta och torkade korven att lyftas fram som delikatessmat.[3] Den svenska korvkulturen är lånad från andra delar av världen, framför allt Tyskland, Frankrike och Italien, men på senare år även från mer exotiska länder.

De första varmkorvarna med mos såldes i Sverige 1897. Detta skedde vid Stockholmsutställningen 1897, då "korvgubbar" (de var dock kvinnor) gick omkring och sålde. Korv med bröd och senap dök dock upp långt senare.[4][5]

Stockholms Stadsvakt, ursprunget till dagens poliser, kallades för "korvar" på 1800-talet. Uttrycket "lagoma korvar är bäst" yttrade överståthållare Carl Sparre när chefen för vaktstyrkan, fänrik Resenhoevt, begärde att rekryterna skulle vara längre. Detta uttryck har dock ingenting med maträtten korvar att göra utan på att vaktkåren med det franska begreppet kallades "corps de garde", vilket blev till "korvar" i vardagsspråket.[6]

I mitten av 1900-talet förbjöds de så kallade korvgubbarna att sälja korv via låda på magen, av hälsoskäl. Istället öppnade korvkiosker. Några år senare blev det krav på att korvkioskerna skulle ha toalett och rinnande vatten så nya korvkiosker fick hastigt byggas. Vid den tiden skrevs det flera visor med korv i texten. Två kända är Varm korv boogie av Owe Thörnqvist (utgiven 1959) och Blommig falukorv från 1965 av Hasse Alfredson.

Danmark, Norge och Finland[redigera | redigera wikitext]

I Danmark och Norge kallas korv för pølse, som är ett germanskt ord för något uppsvällt och tjockt. I Finland används ordet makkara för korv.

Tyskland och Nederländerna[redigera | redigera wikitext]

Wurst är det tyska ordet för korv. Det används ofta i sammansättningar som t.ex. bratwurst och knackwurst (förkortat knake). I Nederländerna kallas korv för worst.

Frankrike, Italien och Spanien[redigera | redigera wikitext]

Saucisse är det franska ordet för korv, men det härstammar från latinets salsus som betyder saltad. Salsicia är en saltad korv. I Italien kallas korv för salsiccia, i Spanien för salchicha och i Portugal för salsicha.

England[redigera | redigera wikitext]

I England har ordet sausage använts sedan år 1066 då Wilhelm Erövraren införde franskan som hovspråk. Där användes för övrigt engelska uttryck för levande djur och franska uttryck för slaktade djur.

När lexikografen Samuel Johnson skrev den första engelska ordboken 1755, så glömde han bort att ta med ordet sausage.

Hållbarhet[redigera | redigera wikitext]

En färsk obehandlad korv har mycket kort hållbarhet och bör genast kokas eller stekas, alternativt frysas för senare konsumtion.

För att förlänga hållbarheten kan korven rökas, torkas och/eller behandlas så att syran i korven ökar och således motverkar skadliga bakterier. I de flesta moderna industriellt tillverkade korvarna sker det genom att tillsätta exempelvis askorbinsyra och natriumnitrat, -nitrit (salpeter) för att motverka den kraftigt giftiga bakterien Clostridium botulinum (Botulism).

I mer traditionellt hantverk tillsätter man olika probacteria, former av exempelvis lactobacillus, som dels ökar den konserverande syrahalten, dessutom tränger undan skadliga bakterier och sist men inte minst tillför korven angenäma aromer under en lagringstid på sex veckor eller mer. Traditionell salami är på detta sätt mjölksyrajäst.

Olika sorters korv[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Korvboken - Hjälpreda och kulturhistoria, Karl-Olov Arnstberg & Anders Björklund
  2. ^ Korvboken - Hjälpreda och kulturhistoria, Karl-Olov Arnstberg & Anders Björklund
  3. ^ Korvboken - Hjälpreda och kulturhistoria, Karl-Olov Arnstberg & Anders Björklund
  4. ^ Söderström, Per (2005-09-10): "Nu lagar finkockarna färdigmat för mikron". Svd.se. Läst 19 november 2012.
  5. ^ "Korvlådor, rödsprit och glada gubbar!". Gourmatic.se. Läst 19 november 2012.
  6. ^ Korvboken - Hjälpreda och kulturhistoria, Karl-Olov Arnstberg & Anders Björklund

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]