Kronrådet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kronrådets vapen, krönt med S:t Edvards krona.
Drottning Viktoria hade sitt första möte med kronrådet samma dag som hon blev drottning 1837. År 1861, efter prins Alberts död, började hon stå upp under sammanträdena för att hålla dem korta, eftersom övriga närvarande därmed också måste göra det.

Kronrådet, även på svenska översatt till hemliga rådet, (engelska: Her Majesty's Most Honourable Privy Council, vanligen förkortat Privy Council eller refererat till som Queen-in-Council för beslut som fattats i drottningens närvaro) är ett statsrättsligt organ i Storbritannien som formellt är underställt den brittiska monarken, men som i praktiken är en formell instans för regeringen att kunna genomföra vissa beslut och sekundärlagstiftning.

Under medeltiden och renässansen var kronrådet det högsta lagstiftande regeringsorganet, men har sedan utvecklats till att övervägande ha ceremoniella funktioner och för kvarstoden av regeringsärenden som inte aktivt tilldelats andra organ genom lag eller beslut i kronrådet. Kabinettet är rent formellt fortfarande ett utskott inom kronrådet.[1]

Kronrådet har flera utskott, bland annat finns en rättslig kommitté (Judicial Committee of the Privy Council), som fungerar som en appellationsdomstol, bland annat för ärenden som överklagats dit från mindre länder inom det Brittiska samväldet utan en inhemsk högsta domstol.

Funktion[redigera | redigera wikitext]

Storbritanniens statsskick
Storbritanniens riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie
Monarkin
Drottning Elizabeth II
Tronföljare: Prins Charles, prins av Wales
Kronrådet  · Kunglig sanktion  · Prorogation
Samväldesriken
Lagstiftande makt
Parlamentet
Parlamentsval
Underhuset  · Överhuset
Årlig öppningsceremoni
Verkställande makt
Premiärminister Boris Johnson
Kabinettet  · Kronrådet
Cabinet Office
Dömande makt
Högsta domstolen
Common law  · Rättsväsen
Engelsk rätt  · Skotsk rätt
Självstyre
Skottland: Parlament
Wales: Nationalförsamling
Nordirland: Församling
Administrativ indelning
Riksdelar
Kronbesittningar
Utomeuropeiska territorier

Rådet, som domineras av regeringen och tyngre politiker från oppositionspartierna, har som huvudsaklig uppgift att formellt godkänna vissa regeringsbeslut och utnämningar som regeringen (kabinettet) redan beslutat om eller förberett. Beslut som måste fattas i kronrådet är sådant som rör det kungliga prerogativet. Rådet används ibland av regeringen och premiärministern för att fatta administrativa beslut utan att behöva konsultera parlamentet (utan att behöva stifta lag och istället använda sig av det kungliga prerogativet), så rådet kan alltså i vissa situationer användas för att undvika en utdragen debatt i parlamentet.

Övriga regeringsbeslut kan fattas genom ministerstyre (t.ex. utnämningar av ämbetsmän som inte är domare etc.), då monarken och kronrådet inte behöver delta i besluten.

Ett exempel på ett beslut som fattats i kronrådet är vilka titlar frånskilda, före detta medlemmar av kungahuset skulle få behålla i samband med prinsessan Dianas och prins Charles skilsmässa. Även kungliga äktenskap godkänns där.

Kronrådet har även administrativa sysslor som inte kräver monarkens medverkan, till exempel förser det dokumenten med vaxavgjutningar av det stora rikssigillet när beslut har fattats i laga ordning, hanterar dokumentens registrering och arkivering, samt handhar även till exempel registrering av vilka som har rätt till ärftliga adelstitlar och till adelsvapen med mera.

Slutligen är det rådets uppgift att formellt utropa en ny monark när den gamla dött.[1]

Medlemskap[redigera | redigera wikitext]

Medlemmarna av kronrådet betecknas kollektivt som The Lords of Her Majesty's Most Honourable Privy Council, och de enskilda medlemmarna kallas Privy Counsellor, förkortat P.C. Medlemmar av kronrådet tituleras The Right Honourable (alltså alltid kabinettsmedlemmar), medan till exempel underhusledamöter som inte ingår i rådet bara tituleras The Honourable. Rådets högste ämbetsman kallas Lordpresident, som är ett av de högsta statsämbetena, och vars innehavare numera alltid är en medlem i regeringskabinettet och vanligtvis också ledare för parlamentets under- eller överhus. Monarken kan i princip utse vem som helst till medlem i kronrådet, men i praktiken utses de på regeringens inrådan.

Antalet medlemmar i rådet är inte fastställt; på Henrik VIII:s tid var de 40, men under senare år har de varit cirka 550. Merparten av dem är ledande politiker från de stora politiska partierna i parlamentet, men även bland annat högre domare och Engelska kyrkans tre främsta biskopar ingår i rådet och ofta en medlem av kungahuset (förutom regenten själv). Prins Philip har ingått i kronrådet sedan han gifte sig med dåvarande prinsessan Elizabeth, och är därmed den som tjänstgjort i rådet längst tid. Att rådet har så många medlemmar beror på att de utnämns på livstid, varför en stor mängd av dem är pensionerade politiker och domare.

Sammanträden[redigera | redigera wikitext]

Kronrådets beslut fattas i närvaro av monarken, vanligen på Buckingham Palace med alla närvarande stående, och det sker muntligt genom att monarken uttalar ordet "approved" (bifalles), vilket i praktiken alltid sker. För att beslut ska kunna fattas krävs att minst tre medlemmar av kronrådet är på plats, vanligen sittande medlemmar av kabinettet. Detta registreras sedan skriftligen i kronrådets loggbok och ärendenas dokument förses med stora rikssigillet, som bevis på att beslut har fattats i kronrådet. Ett särfall utgör utnämningen av sheriffer, som kallas pricking. Då väljer monarken en av tre föreslagna personer med en knappnål av silver som trycks igenom dokumentet vid en av de föreslagna personerna på dokumentet (som i praktiken alltid blir den person kabinettet vill utnämna, övriga blir dess vikarier).

Seden att monarken vanligtvis står upp under sammanträdena, vilket betyder att också övriga ledamöter måste göra det, har varit i bruk sedan år 1861, det vill säga sedan drottning Viktorias dagar. Detta gör att sammanträdena blir korta.[2]

Bara vid två tillfällen samlas hela rådet: när det ska utropa en ny monark och när en regerande monark ska gifta sig.[1] Vid de normala, månatliga sammanträdena infinner sig bara en handfull ledamöter och monarken eller ibland två andra medlemmar av kungahuset. De senare kungahusmedlemmarna kallas då enligt lagar om styrelse vid monarkens frånvaro för Counsellors of State, statsråd, och fungerar då som monarkens företrädare.

Tystnadsplikt[redigera | redigera wikitext]

Även om kronrådet idag har mest ceremoniella uppgifter och medlemskap däri antingen är en hedersbetygelse eller något som automatiskt medföljer vissa ämbeten, så är rådets tystnadsed något som används för viktiga informella möten, eftersom alla ledamöter är bundna av absolut tystnadsplikt om vad som diskuteras i egenskap av ledamot. Till exempel möjliggör det för regeringen att kunna delge de andra partiernas ledare hemlig information som rör rikets säkerhet; ett exempel var när premiärminister Tony Blair under ett sådant möte underrättade Konservativa partiets ledare Iain Duncan Smith och Liberaldemokraternas ledare Charles Kennedy om de bevis regeringen ansåg sig ha funnit för att Irak skulle besitta massförstörelsevapen.[1] Det är alltså något som påminner om den svenska Utrikesnämnden och dess föregångare Hemliga utskottet/Sekreta utskottet.

Kunglig sanktion[redigera | redigera wikitext]

Monarkens sanktion av lagar sker däremot inte i kronrådet utan genom en särskild ceremoni i parlamentets överhus som kallas för Royal Assent. Det skedde förr i monarkens närvaro i denna kammare, men numera sker det alltid i närvaro av representanter som utnämns i ett särskilt kungligt brev (letters patent), som signeras av monarken och som legitimerar dessa att godkänna lagar. Sedan 1960-talet finns dock en lagbestämmelse som gör att monarken kan godkänna lagar omedelbart genom att signera dem. Detta för att underhusets debatter inte ska avbrytas av denna tidsödande ceremoni, som dock fortfarande sker i slutet av parlamentets session, på sessionens avslutande dag, för de lagar som blivit över och som ännu inte signerats av monarken.

Rättsliga kommittén[redigera | redigera wikitext]

Kronrådets rättsliga kommitté är även remissinstans i frågor som rör det Brittiska samväldet och fungerar som högsta domstol (genom den judiciella kommittén) för vissa länder i Samväldet, dit till exempel dödsdömda kan överklaga.[1]

Motsvarigheter i andra samväldesriken[redigera | redigera wikitext]

Liknande organ finns i tidigare brittiska dominioner med Westminstermodellen, som Australien och Kanada, i den föregående kallas det för Australiens federala verkställande råd och i vilket Australiens generalguvernör utför drottningens roll. I Kanada kallas det liksom i moderlandet också för Privy Council, i vilket även Kanadas generalguvernör fattar formella beslut på inrådan av sin ministär.

Jämför med[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Somerset Anne; Elizabeth: I, New York 2003

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] ”So what is the Privy Council?”. BBC. 18 februari 2003. http://news.bbc.co.uk/1/hi/uk_politics/2589087.stm. Läst 7 mars 2010. 
  2. ^ ”Privy Council Office Business FAQ”. Privy Council Office. Arkiverad från originalet den 11 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110611050806/http://www.privy-council.org.uk/output/page503.asp. Läst 7 mars 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]