Leonardo da Vinci

Från Wikipedia
Version från den 7 januari 2018 kl. 11.46 av Harka (Diskussion | Bidrag) (språkpet)
Uppslagsordet ”Leonardo” leder hit. För andra betydelser, se Leonardo (olika betydelser).
Ej att förväxla med Leonardo Vinci.
Leonardo da Vinci
FödelsenamnLeonardo di ser Piero da Vinci
Född15 april 1452
Anchiano, Toscana, Italien
Död2 maj 1519 (67 år)
Amboise, Frankrike
BegravningsplatsSlottet i Amboise
FöräldrarPiero da Vinci
Caterina di Meo Lippi
Konstnärskap
FältMåleri
MotivPorträtt
VerkMona Lisa
Nattvarden
Madonnan i grottan
Vitruvianske mannen
Damen med hermelinen
RörelseHögrenässans
Signatur
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Leonardo di ser Piero da Vinci (italienska: [leoˈnardo da vˈvintʃi] ( lyssna), född 15 april 1452 i Anchiano nära samhället Vinci i Toscana, död 2 maj 1519 i Amboise i Frankrike, var ett italienskt universalgeni. Han betraktades som den första högrenässansmästaren[1] och var verksam som konstnär, arkitekt, ingenjör, uppfinnare, naturforskare, matematiker, musiker och filosof.[2] Leonardo tillhör renässansens mest betydelsefulla gestalter. Han är mest känd för målningen Mona Lisa, målad 1503–1506, samt fresken Nattvarden, från 1498.

I kortform bör han kallas "Leonardo" och inte exempelvis "da Vinci". Namnet "da Vinci" betyder bara "från Vinci" och syftar på "Leonardo, herr Pieros son, från Vinci";[3] detta namn bar han eftersom han var född utom äktenskapet.[4]

Biografi

1452–1466: Barndom

Leonardos barndomshem i Anchiano.

Leonardo föddes i den lilla staden Anchiano nära samhället Vinci i Toscana i Italien som utomäktenskaplig son till Ser Piero, notarie i Vinci, som då tillhörde Florens, och Caterina, en ung bondkvinna.[3] Han tillbringade sina första fem år i byn Anchiano med sin far och mor. Modern gav sig sedan iväg för att gifta sig med en annan man.

Från 1457 bodde han med sin far, morföräldrar och morbrodern Francesco i det lilla samhället Vinci. Hans far hade gift sig med en sextonårig flicka som hette Albiera Amadori. När Leonardo var 16 år gifte fadern om sig med den tjugoåriga Francesca Lanfredini. Leonardo hade totalt 17 syskon.

Leonardo började redan tidigt visa begåvning på många skilda områden. Som exempel tyckte han om att spela luta, sjunga och läsa poesi. Dock var det inte inom dessa områden som han glänste som mest, vare sig som ung eller under sina senare år.

1466–1476: Lära hos Andrea del Verrocchio

Teckningen av Arno-dalen.

Hans extraordinära talanger uppmärksammades tidigt och han sattes omkring år 1466, vid ca 14 års ålder, i lära hos Andrea del Verrocchio, en ledande florentinsk skulptör, guldsmed och målare,[2] tillsammans med Domenico Ghirlandaio, Perugino, Botticelli och Lorenzo di Credi. Leonardo sattes inte bara som lärling under Andrea del Verrocchio utan bodde i samma hus som han. Studierna innefattade många olika ämnen och pågick på grund av det nya människoidealet som växte fram under Leonardos tid, numera känt som renässansens början. Man brukar säga att det var då som Europa lämnade medeltiden, dess samhällssystem och tänkande. Det nya människoidealet gick i korthet ut på att ju fler saker man var bra på, desto bättre.

Leonardo var med och målade Jesu dop. Han målade en ängel som imponerade så på Verrocchio att denne svor att aldrig mer försöka måla igen.

1472, vid ca 20 års ålder, blev han mästare och medlem av S:t Lukasgillet. Leonardos tidigaste kända verk är en målning av Arno-dalen, målad den 5 augusti 1473.

1476 åtalades Leonardo och tre andra unga män för sodomi, men de frikändes.[5]

1476–1519

Leonardo da Vincis grav i ett kapell, Saint-Huberts-kapellet, vid Slottet i Amboise i Loiredalen i Frankrike.[6]
Leonardo da Vincis grav i Saint-Hubert-kapellet i Slottet i Amboise i Frankrike.

Från och med 1476 fram till 1477 finns det inga uppgifter om hans arbete. 1478 lämnade han Verrocchio och var inte längre bosatt i sitt fars hus. I januari 1478 fick han sin första av två kommissioner: att måla en altartavla för kapellet St Bernard i Palazzo Vecchio och mars 1481, målningen Herdarnas tillbedjan, för munkarna i San Donato i Scopeto. Han lämnade båda tavlorna ofullbordade.

1482 trädde Leonardo i tjänst hos hertigen av Milano, Ludovico Sforza. Han verkade som hovmålare, skulptör, arkitekt och arméingenjör fram till familjen Sforzas fall 1499, då franska armén ockuperade Milano. Han fick i uppdrag att måla Madonnan i grottan och Nattvarden för klostret Santa Maria delle Grazie. Han gjorde en modell till ett ryttarmonument, Sforza, men den förstördes av franska soldater innan den hann gjutas i brons. Leonardo flydde till Mantua och sedan vidare till Venedig, där hans kunskaper som arméingenjör togs i bruk.

År 1500 begav sig Leonardo till Florens och förenade sig två år senare med Cesare Borgia på dennes fälttåg, men återvände efter Borgias nederlag till Florens, där han stannade till 1508. Mona Lisa (La Gioconda), Leonardos kanske mest kända målning, målades i Florens någon gång mellan 1503 och 1506 (men Mona Lisas mun penslades i flera omgångar under flera år). Konstnären lär ha arbetat i fyra år på porträttet av Mona Lisa, som nu i över 500 år har förtrollat människorna med sitt nästan omärkliga leende.[7]

Leonardo återkallades till Milano av stadens franske guvernör Charles d'Amboise och var under de följande fem åren sysselsatt med vetenskapliga studier och planerna för byggandet av en kanal. Tillsammans med sin elev och medhjälpare Francesco Melzi reste han 1513 till Vatikanen för att vinna påven Leo X:s gunst, men 1517 lämnade han Rom för att arbeta för den franske kungen Frans I. I Rom omgavs Leonardo av intriger, medan han i Frankrike var mycket uppskattad och beundrad. Han levde fram till sin död på det kungliga slottet Clos Lucé (Cloux) i Amboise i Indre-et-Loire i Frankrike. Efter hans död fick eleven Salai några verk, medan Melzi fick ärva Leonardos anteckningsböcker.[5] Leonardo da Vinci avled 2 maj 1519 i Amboise i Frankrike.

Leonardo da Vinci kom som gäst till Frans I i december 1515 och bodde, som ovan nämnts, i den närliggande herrgården Clos Lucé som var sammanbunden med slottet via en underjordisk gång. Dokument visar att Leonardo ligger begravd i Saint-Florentinkyrkan som är en del av slottet. Vid tiden för Napoleon I var kyrkan i ruiner efter den franska revolutionen så att en ingenjör som Napoleon anlitade, beslutade att kyrkan inte var värd att bevara. Den var demolerad och stenkonstruktionerna användes för att reparera slottet. Ungefär 60 år senare grävdes platsen för Saint-Florentinkyrkan fram igen. Ett komplett skelett hittades tillsammans med delar av en steninskription som innehöll brev med Leonardos namn. Det är denna samling av ben som nu finns i Saint-Hubert-kapellet som ligger intill slottet.

Privatliv

Studie för porträttet av Isabella d'Este.

Leonardo hade många vänner under sitt liv, de inkluderade matematikern Luca Pacioli, Franchinus Gaffurius, Isabella d'Este, Beatrice d'Este, Marcantonio della Torre och Niccolò Machiavelli. Leonardo verkar inte ha haft några nära relationer med kvinnor utom hans vänskap med de två Este-systrarna, Beatrice och Isabella. Han tecknade ett porträtt av Isabella när han var på en resa till Mantua, och som verkar ha använts för att skapa ett målat porträtt, men nu förlorat.

Sexualitet

Bortom vänskapen höll han privatlivet hemligt. Hans sexualitet har blivit ett föremål för satir, analys och spekulation. Denna trend började i mitten av 1600-talet och återupplivades på 1900-talet och 2000-talet, speciellt av Sigmund Freud.[5]

Leonardo hade nära relationer med sina elever Salai och Melzi. Det har hävdats sedan 1600-talet att dessa relationer var av sexuell eller erotisk karaktär. Mycket har skrivits om hans förmodade homosexualitet och dess roll i hans konst.[8]

Vegetarianism

Enligt vissa biografiska källor och citat var Leonardo en tidig vegetarisk pionjär på etiska grunder.[3][9][10] Huruvida han faktiskt var vegetarian har dock ifrågasatts, och en samlad genomgång av källor till information om hans liv leder inte till att någon tydlig bild av Leonardo som vegetarian skulle framträda.[11]

Konstnärskap

Leonardo da Vinci var nyskapande på många områden, även vad gäller måleriet. Sfumato, en teknik som han uppfann gjorde att konturerna av de olika ytorna i målningen försvann, och ögat inte längre kan urskilja enstaka linjer och färgytor. Ordet sfumato kommer från italienskans ord fumo eller rök, och är en blandning av färger och nyanser som är knappt märkbar, allt smälter samman och ger en "disig" effekt. Effekten är behaglig och mångtydig. Han beskrev sin teknik som "utan linjer eller gränser och uppträder som rök". De mjuka övergångarna mellan ljus och skugga syns tydligt i hans verk Mona Lisa. Denna teknik har utvecklats och prövats fram av Leonardo alldeles på egen hand.

Leonardos teckningskonst har också helt nyskapande för tiden, och många tycker att den inte har överträffats av sina samtida. Han utövande ett stort inflytande på sina samtida, Correggio, Giorgione, Rafael och Andrea del Sarto, med sina kompositioner och sin ljusskildring. Han gjorde ett starkt intryck på Rubens och föregrep Rembrandts klärobskyr.

Leonardo efterlämnade få autentiska målningar. Ängeln som knäfaller längst till vänster på Verrocchios målning Kristi dop (1472–1475) anses vara hans verk. Han var Verrocchios medhjälpare på ett flertal målningar, vilket har lett till många meningsskiljaktigheter vad gäller upphovsmannen. Bebådelsen (omkring 1474) tillskrivs Leonardo på grundval av det mystiska landskapet och den vetenskapligt utförda rumsskildringen; två Madonnan med barnet, idag starkt restaurerade, tillskrivs också denna period.

Leonardo påbörjade 1481 målningen Herdarnas tillbedjan, för munkarna i San Donato i Scopeto, men lämnade den ofullbordad. Kompositionen var av stor betydelse genom gestalternas placering, deras uttrycksfulla gester och klärobskyreffekten, något som även kännetecknar den ofullbordade Sankt Hieronymus. Under 1483 arbetade Leonardo på målningen Madonnan i grottan; den version som finns på Louvren anses vara den tidigare och av större konstnärligt värde. Under sin vistelse i Rom målade han ett antal porträtt av hovdamer, bland annat Dam med hermelin. Den är mästerlig i formen och en djup psykologisk studie.

Vitruvianske mannen

Huvudartikel: Vitruvianske mannen
Leonardo da Vincis teckning Den vitruvianske mannen utforskar den moderna människans proportioner.

En teckning som är namngiven efter den romerske arkitekten och ingenjören Vitruvius är den Vitruvianske mannen. Det är en teckning med tillhörande anteckningar i spegelvänd skrift som Leonardo da Vinci gjorde runt år 1492. Teckningen föreställer en naken mansfigur med kroppen i två positioner lagda ovanpå varandra. Manskroppen har utsträckta armar och ben och är inskriven i en cirkel och i en kvadrat. Teckningen influerade renässansen och den har de proportioner Vitruvius beskrev.

Nattvarden

Huvudartikel: Nattvarden

Muralmålningen Nattvarden, fullbordad 1498 för dominikanerklostrets refektoriet, matsalen, i munkklostret Santa Maria delle Grazie i Milano. Själva kyrkobyggnaden uppfördes under 1400-talets andra hälft och en av kyrkans arkitekter var Donato Bramante. Muralmålningen, som utfördes 1495-1498, är utförd i olja på muren och den har fördärvats mycket av tiden. Den är mycket skadad och övermålad, även om den idag omsorgsfullt har renoverats. Dessutom var långväggen i matsalen angripen redan 1517 på grund av Leonardos experiment med olika måleritekniker och färgstoffer. Åskådaren inbjuds att delta i handlingen: Kristus och apostlarna sitter vid ett långbord som verkar stå i förlängning av själva matsalen. Bilden, den berömda väggmålningen Nattvarden, framställer ett ögonblick, då orden "En av eder skall förråda mig", nyss uttalats och lärjungarna i våldsam sinnesrörelse frågande ser på varandra och på sin Herre. På ett dramatiskt sätt har konstnären lyckats få fram lärjungarnas häftiga reaktion som kontrast till Kristusfigurens upphöjda lugn.

Målningen var ett tekniskt experiment, eftersom Leonardo målade med oljefärg direkt på väggen. Detta har varit både på gott och ont, gott därigenom att oljefärgen varit ett smidigt redskap, som gjort det möjligt för konstnären att nyansera känslor och uttryck på ett helt annat sätt än vad freskomålning skulle ha tillåtit. Men tyvärr har inte färgen fastnat på väggen som den skulle ha gjort. Under århundradenas lopp har den fallit av i större eller mindre flagor, Skadade partier har undan för undan målats över. Krig och vanvård har också bidragit till att på olika sätt skada det stora mästerverket. På senare tid har dock målningen genomgått en ytterst skicklig och omsorgsfull konservering, som gör att den nu framstår i någorlunda gott skick.

Någon autentisk skulptur av Leonardo är inte känd. I Milano gjorde han en modell till ett ryttarmonument, Sforza, men den förstördes av franska soldater (1499) innan den hann gjutas i brons. Den är endast känd i form av bevarade teckningar.

Slaget vid Anghiari

Huvudartikel: Slaget vid Anghiari

Kartongen till Slaget vid Anghiari, målad omkring 1505 i Florens, är en försvunnen målning av Leonardo da Vinci; ibland kallas målningen "Den förlorade Leonardo". Vissa kommentatorer tror att den fortfarande är gömd under en av de senare freskerna i Salone dei Cinquecento i Palazzo Veccio i Florens. I dess centrala scen avbildas fyra män ridande på rasande krigshästar. De deltar i en kamp om ett standar i slaget vid Anghiari den 29 juni 1440. Slaget utkämpades mellan trupper från Hertigdömet Milano och en koalition ledd av Republiken Florens, inklusive Venedig och Kyrkostaten. Anghiari är en medeltida by med ett unikt centro storico. Staden är belägen på en kulle på gränsen mellan Toscana och Umbrien, ungefär 30 km från Arezzo.

Leonardos målning var tänkt som en hyllning till de segrande florentinska trupperna, men kort efter att den målades försvann den. 500 år senare letar man efter den försvunna målningen i Florens stadshus, Palazzo Vecchio och den praktfulla Salone dei Cinquecento, där Florens stadsregering "la signoria" regelbundet samlades. Idag är salen ombyggd och ser inte alls ut som då den uppfördes i slutet av 1400-talet för att vara en hyllning till den nygrundade fria florentinska republiken. Forskaren Maurizio Seracini har ägnat 37 år av sitt liv åt att hitta mästerverket och är nu säker på att det finns dolt under en annan fresk. För att utsmycka de jättelika väggarna med fresker kontaktades två av dåtidens främsta konstnärer, Michelangelo och Leonardo da Vinci. Idag kan man inte se någonting av Leonardos arbete. Väggarna i denna jättelika sal är helt dekorerade av konstnären Giorgio Vasari som stod högt i kurs hos stadens härskare, familjen Medici.[12]

Många förberedande studier av Leonardo existerar fortfarande. Ett flertal kopior som visar Slaget vid Anghiari har bevarats, däribland en av Rubens. Sammansättningen av den centrala delen är mest känd genom en teckning av Rubens i Louvren, Paris. Detta arbete, med anor från 1603, kallas Slaget vid Standard. Det byggde på en gravyr från 1553 av Lorenzo Zacchia, som togs från målningen själv eller möjligen härrör från en teckning av Leonardo da Vinci.

Mona Lisa

Huvudartikel: Mona Lisa

Porträttet av Mona Lisa i Louvremuseet i Paris, målat omkring 1505, är ett porträtt i bröstbild av en ung dam. Porträttet är huvudsakligen hållet i bruna, guldbruna och blågröna toner. Bilden är tecknad med fulländat mästerskap. Leonardo var en utomordentlig tecknare, vilket också hans många skisser och utkast visar. Färgen spelar i och för sig inte stor roll i Mona Lisas porträtt. Däremot har det tillkommit en ny faktor, som gör detta verk till en av de stora milstolparna i konsthistorien. Det är ljuset. Det är kontrasten mellan ljus och skugga i det fint mejslade ansiktet som har bidragit till det gåtfulla leende, som mer än någonting annat gjort Mona Lisa ryktbar. För landskapet i bakgrunden har ljuset också väsentlig betydelse. Det är ett fantasilandskap. Somliga partier är starkare belysta, andra försvinner i ett slags dis. Detta hjälper till att skapa både luft och perspektiv. Det får också figuren att framstå som en från bakgrunden frigjort gestalt. Det är inte bara leendet som framkallar den känsla av mystik och gåtfullhet, som i alla tider har gjort Mona Lisa-porträttet så fängslande.

Leonardo uttrycker med raffinerad skicklighet sin känsla för tillvarons mystik. Formerna är exakta och ändå utsuddade, förenade med varandra genom subtila färgfördrivningar, som han fulländade och hans efterföljare utnyttjade.

En röntgenundersökning 2010 avslöjar att motivet är uppbyggt av bortemot 40 lager tunn laserande färg, och forskarna misstänker att Leonardo lade på färgen med fingrarna eftersom det inte finns några spår efter penselföring.[13]

Mona-Lisa, Johannes Döparen och Anna själv tredje

När Leonardo flyttade till Frankrike, tog han med sig Mona Lisa, Johannes Döparen och Anna själv tredje. Målningen Anna själv tredje, med en gestaltning av jungfru Marias moder Anna, där hon återges med Maria och Jesusbarnet i en gemensam bild av Leonardo från cirka 1510 finns på Louvren i Paris. Däremot finns en kolteckning i form av en skiss eller studie till Anna själv tredje från omkring 1499-1500 på National Gallery i London. Studien utfördes tio år före oljemålningen av samma motiv. Den är utförd i teckningskol och svartvit krita och ihoplimmad på åtta ark, format 141,5 x 104,6 cm.

Madonnan i grottan

Målningen Madonnan i grottan av Leonardo da Vinci finns i två versioner. På Louvren i Paris finns målningen från 1483-1486, och på National Gallery i London hänger målningen från 1495-1508. Målningen visar Maria, Jesu moder med en ung Jesus framför sig och en ung Johannes Döparen vid sin sida. Till höger sitter ängeln Uriel. På målningen i Louvremuseet av Madonnan i grottan har konstnären med hjälp av ljus och skugga modellerat det vackra ansiktet fint och känsligt.

Leonardos teckningar

Leonardo gjorde noggranna förstudier till sina målningar. Ibland har endast förstudien för målningen bevarats, som teckningen gjord av Studie av Leda på knä (cirka 1505–1507), medan målningen förkommit. Bilden finns endast bevarad som en kopia av en annan konstnärs hand, målad av Cesare da Sesto cirka 1515–1520. Vissa målningar känner vi endast till som kopior, som kopia av förlorat original, som Madonna Litta, kopia av konstnären Giovanni Antonio Boltraffio, omkring 1490–1491. Målningen Slaget vid Anghiari, finns inte heller bevarad utan endast som kopior, här av en anonym konstnär.

Omdiskuterade verk

Några verk har på senare tid ifrågasatts, andra kom man fram att det inte är målade av Leonardo själv, utan i hans verkstad, eller möjligen tillsammans med en annan konstnär, till exempel under hans studietid.

Vetenskaplig verksamhet

Leonardos anteckningsböcker, skrivna spegelvänt och okända för samtiden, innehöll djupsinniga vetenskapliga iakttagelser rörande proportionslära, perspektiv, optik, anatomi, geologi och uppfinningar som kanonen, stridsvagnen, en dykardräkt och flygmaskiner. Hans berömda Libro de' Pittura, som bevarats i en tämligen god kopia av en annan hand, fick stor spridning på 1500-talet.

Anatomiska studier

Ett stort antal landskapsteckningar samt huvud- och nakenstudier har bevarats. Många av dem utgör delar av hans anteckningar eller vetenskapliga studier.

Den näst största samlingen av vetenskapsanteckningar av Leonardo, Codex Arundel, ägs av British Library. Bill Gates äger boken Codex Leicester, vilken tillsammans med Codex Arundel skall digitaliseras och publiceras på internet.

Andra kända manusskrift: Codex Atlanticus • Codex Trivulzianus.

Leonardo da Vincis olika uppfinningar

Verifierade konstverk

Endast cirka tjugofem verk har med viss säkerhet kunnat tillskrivas Leonardo da Vinci av konstvetare. Även deras autenticitet är i några fall fortfarande omstridda. Listan nedan är inkomplett och förändras successivt, baserat på nya rön.

Verk Namn Tillkomst Not Ägare
Draperingsstudie av sittande gestalt 1472–1475 Louvren, Paris
Jesu dop 1473–1475 Samarbete med Andrea del Verrocchio. Uffizierna, Florens
Bebådelsen 1472–1476 Allmänt accepterad attribution. Leonardos tidigaste verk. Ansågs fram till 1869 vara av Verrocchio. Uffizierna, Florens
Madonnan med nejlikan 1472–1478 Allmänt accepterad attribution. Har viss övermålning, möjligen av en flamländsk konstnär. Alte Pinakothek, München
Porträtt av Ginevra Benci 1474–1480 Allmänt accepterad attribution. Föreslogs som Leonardo-verk 1866 och var länge omtvistad. National Gallery of Art, Washington D.C.
Bénois-madonnan 1478–1481 Allmänt accepterad attribution. Kritiker anser att det är denna som nämns av Leonardo 1478. Eremitaget, Sankt Petersburg
Porträtt av en musiker (ofullbordad) 1485–1487 Allmänt accepterad attribution. Biblioteca Ambrosiana, Milano
Den helige Hieronymus (ofullbordad) 1480–1490 Allmänt accepterad attribution. Vatikanmuseerna, Vatikanstaden
Damen med hermelinen 1489–1490 Allmänt accepterad attribution. Först nämnd som en Leonardo-målning 1889 och länge omtvistad. Bestämningen av Porträtt av Ginevra Benci har hjälpt till även för denna bestämning. Modellen har identifierats som Cecilia Gallerani. Czartoryskymuseet, Kraków
Nattvarden 1492–1498 Allmänt accepterad attribution. Beskrevs 9 februari 1498 som fullbordad. Santa Maria delle Grazie, Milano
Slaget vid AnghiariTavola Doria 1503–1505 Anses förlorad. Peter Paul Rubens kopia av målningen finns kvar (bilden).
Salvator Mundi 1495–1507 Målningen har länge ansetts som förloras. En målning upptäcktes 2011, vilken av vissa experter attribuerats till Leonardo da Vinci. Denna är i privat ägo hos okänd samlare.
Madonnan med garnnystanet 1499–1507 Leonardo och en annan konstnär? Vetenskaplig undersökning antyder att Leonardo åtminstone var inblandad i undermålningen. Drumlarings Castle, Thornhill
Skiss av Anna själv tredje 1499–1508 Allmänt accepterad attribution. National Gallery, London
Madonnan i grottan 1490–1508 Allmänt accepterad attribution. Anses som senare än Louvren-versionen, färdigställd med bidrag av åtminstone Ambrogio de Predis'. National Gallery, London
Ryttarstaty 1506–1508 Konstmuseet, Budapest
La Scapigliata ("Huvudet av en kvinna") 1508 Allmänt accepterad attribution. Pinacoteca Nazionale, Parma
Leda 1504–1510 Anses förlorad. Fanns 1625 i Château de Fontainebleau. Nio kända kopior existerar (bilden visar Sodomas version).
Självporträtt 1513 Allmänt accepterad attribution. Biblioteca Reale, Turin
Bacchus 1510–1515 Omtvistad. Anses allmänt som en ateljékopia. Louvren, Paris
Mona Lisa, La Gioconda 1502–1516 Allmänt accepterad attribution. Louvren, Paris
Johannes döparen 1508–1516 Allmänt accepterad attribution. Louvren, Paris
Konungarnas tillbedjan 1513–1516 Uffizierna, Florens
Anna själv tredje 1501–1517 Allmänt accepterad attribution. Louvren, Paris

Bilder på Leonardo

Det var inte bara Leonardo som målade andra, han blev också avbildad och porträtterad, och det finns några små bilder som man tror att Leonardo avbildade sig själv, på sina anteckningar han förde och vid sidan av de papper han tecknade annat på.

Litteratur

  • Jonas Karlsson Leonardo da Vinci. Stockholm: Bonnier 2007. ISBN 9789100114787
  • Rovsing, Peter (2009). ”500 år före sin tid : Leonardo da Vinci : Vetenskapsman, konstnär och uppfinnare”. Världens historia (nr. 14): sid. S.26-37. 

Se även

  1. ^ Janson, H.W (1964). KONSTEN. sid. 357 
  2. ^ [a b] ”Leonardo Da Vinci Birthday: Beloved 'Mona Lisa' Painter And Inventor Was Born 561 Years Ago Today (PHOTOS)”. The Huffington Post. 15 april 2013. http://www.huffingtonpost.com/2013/04/15/leonardo-da-vinci-birthday_n_3084293.html. Läst 30 april 2013. 
  3. ^ [a b c] Marion Boddy-Evans. ”10 Facts About Leonardo da Vinci”. About. http://painting.about.com/od/famouspainters/a/LeonardoTrivia.htm. Läst 14 april 2013. 
  4. ^ Grünbaum, Catharina; Lundkvist Ulf (2003). Språkbladet. Stockholm: MånPocket. sid. 177. Libris 9208353. ISBN 91-7001-110-9 
  5. ^ [a b c] Jonathan Jones (19 oktober 2011). ”The lusts of Leonardo da Vinci”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/artanddesign/2011/oct/19/leonardo-da-vinci-lusts. Läst 25 september 2012. 
  6. ^ SvD Kultur 2010-01-25, Forskare vill gräva upp Leonardo da Vinci.
  7. ^ Carl G. Laurin, Konsthistoria, Svenska Bokförlaget Norstedts, 1956.
  8. ^ Alessandra Rizzo (2 februari 2011). ”Art Historian Silvano Vinceti Claims Male Model Behind Leonardo da Vinci's Mona Lisa”. The Associated Press. http://artdaily.com/index.asp?int_sec=2&int_new=44665#.VKgJioqG_QI. Läst 2 januari 2015. 
  9. ^ Vegetariansk pionjär, IVU-arkiv
  10. ^ Jolinda Hackett (22 maj 2006). ”Leonardo Da Vinci - Vegetarian!”. About. Arkiverad från originalet den 15 april 2013. https://web.archive.org/web/20130415065252/http://vegetarian.about.com/b/2006/05/22/leonardo-da-vinci-vegetarian.htm. Läst 14 april 2013. 
  11. ^ Shelley Esaak. ”Was Leonardo a Vegetarian?”. About. http://arthistory.about.com/od/leonardo/a/Was-Leonardo-A-Vegetarian.htm. Läst 15 april 2013. 
  12. ^ DN, Kultur, 2012-08-02, Striden om Leonardos försvunna fresk.
  13. ^ ”The Telegraph Art News 22 aug 2101”. http://www.telegraph.co.uk/culture/art/art-news/7957801/The-secret-behind-Mona-Lisas-smile.html. Läst 24 mars 2016. 

Externa länkar