Grön biätare
- För fågelarten Merops superciliosus, se olivgrön biätare. Ej heller att förväxla med grön dvärgbiätare.
| Grön biätare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Praktfåglar Coraciiformes |
| Familj | Biätare Meropidae |
| Släkte | Merops |
| Art | Grön biätare (se text) M. persicus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Merops persicus | |
| Auktor | Pallas, 1773 |
| Synonymer | |
| |
 | |
Grön biätare[2] (Merops persicus) är en fågel i familjen biätare inom ordningen praktfåglar.[3]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Som många andra arter i familjen biätare är den blåkindade biätaren en färggrann, slank fågel. Adulta individer blir 28 till 32 centimeter lång, inklusive ett 4–8 centimeter långt stjärtspröt. Kroppen är överlag grön och den har ett längre, smalare stjärtspröt än biätaren (M. apiaster). Strupen har en röd fläck och en klargul fläck på hakan. Den har ett svart ögonstreck, och örontäckarna samt pannan är himmelsblåa med en vit anstrykning. I flykten känns den igen på varmt brunröda vingundersidor. Könen är lika.
Läte[redigera | redigera wikitext]
Den gröna bilägarens läten liknar biätarens, men är generellt torrare, hårdare och ljusare. Den är heller inte lika vittljudande.[4]
Systematik och utbredning[redigera | redigera wikitext]
Taxonomi[redigera | redigera wikitext]
Arten beskrevs taxonomiskt första gången av Pallas 1773 under namnet Merops persica. Detta vetenskapliga namn rättades senare till, efter latinsk grammatik, till Merops persicus.[5] Länge behandlades taxonen Merops persicus, M. superciliosus och M. philippinus som en art, men idag behandlas de som tre arter.
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Grön biätare häckar lokalt i norra Afrika i bland annat Marocko, Algeriet, Egypten, Senegal och Nigeria. I övrigt häckar den i ett område som sträcker sig från Ukraina och Ryssland i Europa genom Kazakstan, Uzbekistan, Turkmenistan, Turkiet och Mellanöstern och österut till Afghanistan, Pakistan och Indien i Asien. Den är en flyttfågel som övervintrar i Afrika söder om sitt häckningsområde.
Grön biätare delas in i två underarter med följande utbredning:[3]
- Merops persicus chrysocercus Cabanis & Heine 1860 – häckar lokalt i nordvästra Afrika (söder om Atlasbergen); utanför häckningstid förekommer den från Senegambia till Tchadsjön
- Merops persicus persicus – häckar från Egypten till Balchasjsjön och Hindukush; den övervintrar i södra Afrika
Den observeras sällsynt norr om sitt häckningsområde. I Sverige har sammanlagt åtta individer påträffats, till och med så långt norrut som Abisko i norra Lappland.[6]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Biotop och föda[redigera | redigera wikitext]
Grön biätare lever i subtropisk halvöken med få utspridda träd, som acacia. Den övervintrar i öppen skogsmark eller på grässlätter. Som namnet antyder livnär sig den blåkindade biätaren nästan uteslutande av insekter, speciellt bin, getingar och bålgetingar, vilka fångas i luften. Den föredrar att födosöka från telefonledningar om det är möjligt.
Häckning[redigera | redigera wikitext]
Arten lever i flock och häckar kolonivis i sandbankar. Boet består av en relativt lång utgrävd tunnel i sanden och kan vara upp till 8 centimeter djup. Honan lägger i snitt 5-7, vita sfäriska ägg som båda föräldrarna ruvar. Paret, som lever monogamt, föder upp ungarna tillsammans och de lägger bara en kull per häckningssäsong.[5]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] BirdLife International 2012 Merops persicus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 240. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ Raritetskatalogen: Grön biätare, BirdLife Sverige, hämtad 2019-10-01.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör grön biätare.
Wikispecies har information om Merops persicus.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|