Messier 85

Från Wikipedia
Messier 85
Messier 85 fotograferad med Hubbleteleskopet.
Observationsdata
StjärnbildBerenikes hår
Rektascension12t 25m 24,0s[1]
Deklination+18° 11′ 28″[1]
Rödförskjutning729 ± 2 km/s
Avstånd60 miljoner ljusår (18,5 ± 1,2 Mpc)[2] miljoner ljusår
TypSA(s)0+ pec[1]/E2[3]
Skenbar storlek7,1 × 5,5[1] bågsekunder
Skenbar magnitud+ 10,0[1]
Fysiska egenskaper
Radieca 60 000 ljusår
Upptäckt
Upptäcktsår1781
UpptäckarePierre Méchain
Andra beteckningar
M85, NGC 4382, UGC 7508, PGC 40515 [1][4]
Se även: Galaxer, Lista över galaxer

Messier 85 (M85) även känd som NGC 4382, är en linsformad galax i stjärnbilden Berenikes hår (elliptisk galax enligt vissa författare [3]). Den upptäcktes 1781 av Pierre Méchain och infördes av Charles Messier som nummer 85 i hans katalog och är den nordligaste avvikaren från Virgohopen vilket upptäcktes 2004.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Messier 85 befinner sig på ett avstånd av 60 miljoner ljusår och uppskattas ha en bredd av 125 000 ljusår.

M85 är extremt fattig på neutralt väte [5] och har en mycket komplex yttre struktur med skal och krusningar som tros ha orsakats av en sammanslagning med en annan galax för mellan 4 och 7 miljarder år sedan,[5] samt en relativt ung (<3 miljarder år gammal) stjärnpopulation i dess mest centrala region, några av dem i en ring, som kan ha skapats av en sen stjärnexplosion.[6]

Medan indirekta mätmetoder tyder på att Messier 85 bör innehålla ett centralt supermassivt svart hål på ca 100 miljoner solmassor,[7] anger observationer av hastighetsspridning att galaxen helt kan sakna ett sådant. [8]

I Messier 85 upptäcktes den 20 december 1960 en supernova typ I som nådde en skenbar magnitud på 11,7. Galaxen har också varit värd för den första lysande röda nova som identifierats som sådan, M85 OT2006-1. Den upptäcktes den 7 januari 2006 och ägde rum i utkanten av galaxen.[9] Den 25 juni 2020 upptäckte ATLAS-teleskopet på Hawaii i Messier 85 en supernova av typ Ia 2020nlb, som nådde en toppmagnitud på 15,7.[10] [11] [4] Messier 85 interagerar med den närliggande spiralgalaxen NGC 4394, och en liten elliptisk galax kallad MCG 3-32-38.[12]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 9 maj 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] ”NASA/IPAC Extragalactic Database”. Results for Messier 85. http://nedwww.ipac.caltech.edu/cgi-bin/nph-objsearch?objname=M+85&extend=yes&out_equinox=J2000.0. 
  2. ^ J. L. Tonry; A.Dressler; J. P. Blakeslee; E. A. Ajhar; A. B. Fletcher; G. A. Luppino; M. R. Metzger; C. B. Moore (2001). ”The SBF Survey of Galaxy Distances. IV. SBF Magnitudes, Colors, and Distances”. Astrophysical Journal 546 (2): sid. 681–693. doi:10.1086/318301. Bibcode2001ApJ...546..681T. 
  3. ^ [a b] Kormendy, John; Fisher, David B.; Cornell, Mark E.; Bender, Ralf (2009). ”Structure and Formation of Elliptical and Spheroidal Galaxies”. Astrophysical Journal Supplement 182 (1): sid. 216–309. doi:10.1088/0067-0049/182/1/216. Bibcode2009ApJS..182..216K. 
  4. ^ [a b] http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Messier+85. Hämtad 2021-05-08
  5. ^ [a b] Hibbard, J. E.; Sansom, A. E. (2003). ”A Search for H I in Five Elliptical Galaxies with Fine Structure”. The Astronomical Journal 125 (2): sid. 667–683. doi:10.1086/345822. Bibcode2003AJ....125..667H. 
  6. ^ Fisher, David; Franx, Marijn; Illingworth, Garth (1996). ”Line Strengths and Line-Strength Gradients in S0 Galaxies”. Astrophysical Journal 459 (1): sid. 110. doi:10.1086/176873. Bibcode1996ApJ...459..110F. 
  7. ^ Kormendy, John; Bender, Ralf (2009). ”Correlations between Supermassive Black Holes, Velocity Dispersions, and Mass Deficits in Elliptical Galaxies with Cores”. Astrophysical Journal Letters 691 (2): sid. L142–L146. doi:10.1088/0004-637X/691/2/L142. Bibcode2009ApJ...691L.142K. 
  8. ^ Gultekin, Kayhan; Richstone, Douglas O.; Gebhardt, Karl; Faber, S. M.; Lauer, Tod R.; Bender, Ralf; Kormendy, John; Pinkney, Jason (2011). ”Is There a Black Hole in NGC 4382?”. Astrophysical Journal 741 (1): sid. L142–L146. doi:10.1088/0004-637X/741/1/38. Bibcode2011ApJ...741...38G. 
  9. ^ Kulkarni, S. R.; Ofek, E. O.; Rau, A.; Cenko, S. B.; Soderberg, A. M.; Fox, D. B.; Gal-Yam, A.; Capak, P. L.; et al. (2007). ”An unusually brilliant transient in the galaxy M85”. Nature 447 (7143): sid. 458–460. doi:10.1038/nature05822. PMID 17522679. Bibcode2007Natur.447..458K. 
  10. ^ ”AstroNote 2020-126”. ATLAS20qoq (AT2020nlb): discovery of a candidate SN in MESSIER 85 (17 Mpc). https://wis-tns.weizmann.ac.il/astronotes/astronote/2020-126. 
  11. ^ ”Messier 85”. SEDS: Galaxy M85. https://www.messier.seds.org/m/m085.html.  Arkiverad 4 februari 2022 hämtat från the Wayback Machine.
  12. ^ ”M85, Lenticular Galaxy”. Messier's Nebulae and Star Clusters. http://www.kopernik.org/images/archive/m85.htm. 
  13. ^ ”The darkness within?” (på engelska). www.spacetelescope.org. https://www.spacetelescope.org/images/potw1905a/. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

   NGC 4380  •  NGC 4381  •  NGC 4382  •  NGC 4383  •  NGC 4384