Messier 59

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Messier 59
M55.jpg
Elliptiska galaxen Messier 59.
Observationsdata
Stjärnbild Jungfrun
Rektascension 12t 42m 02,322s[1]
Deklination +11° 38′ 48,95″[1]
Avstånd 15,35 ± 5[2] miljoner ljusår
Skenbar storlek 5,4 x 3,7 bågminuter[3]
Skenbar magnitud +10,6[3]
Noterbart Tillhör Virgohopen[4]
Upptäckt
Upptäcktsår 11 april 1779
Upptäckare Johann Gottfried Koehler
Andra beteckningar
M59, NGC 4621, UGC 7858, PGC 42628, MCG +02-32-183, CGCG 70-223, 2MASX J12420232+1138489, FWB89 Galaxy 279, ACSVCS 9, Z 1239.5+1155, M98c 123931.2+115515, 2E 2825, SDSS J124202.25+113848.8, BEC2010 HRS 236, TH2002 8, 2E 1239.5+1155, CHM2007 HDC 720 J124202.32+1138489, UZC J124202.4+113848, CHM2007 LDC 904 J124202.32+1138489, VCC 1903, DLB87 V17[5]
Se också: Klotformiga stjärhopar, Lista över klotformiga stjärhopar

Messier 59 (M59) även känd som NGC 4621 är en liten elliptisk galax med skenbar magnitud 10,6.[3] i stjärnbilden Jungfrun. Den ser ut som en oval med en ljus kärna. Den ingår i Virgohopen med närmaste granne ca 8 bågminuter bort och omkring 5 magnituder svagare. Den närmaste hopmedlemmen med jämförbar ljusstyrka är den linsformiga galaxen NGC 4638, som är belägen 17 bågminuter bort.[6] Den och den i vinkel närliggande elliptiska galaxen Messier 60 upptäcktes båda av Johann Gottfried Koehler i april 1779 när han observerade en komet som uppträdde i närheten. Charles Messier listade båda i Messierkatalogen ungefär tre dagar efter Koehlers upptäckt.[7]

Med ett teleskop med låg förstoring kan Messier 59 observeras i samma synfält som M60 och NGC 4647.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Messier 59 är en elliptisk galax av typen E5[8] med en positionsvinkel på 163,3°,[9] som anger att den totala formen visar en planing på 50 procent.[10] Isofoter för denna galax avviker emellertid från en perfekt ellipticitet och visar istället spetsiga former. Dessa kan särdelas matematiskt till en trekomponentmodell, där varje del har olika excentricitet. Den elliptiska huvudkomponenten verkar vara formad som en plattare, skivliknande formation, med helheten inbäddad i en cirkulär halo. Komponenternas ljusstyrka är 62 procent för den rena elliptiska delen, 22 procent för halon medan resten kommer från skivan. Ljusförhållandet mellan skivan och den elliptiska huvuddelen är 0,25, medan den vanligtvis är närmare 0,5 i en linsformad galax.[6][11]

Kärnan innehåller ett supermassivt svart hål (SMBH), med en massa som har uppskattats vara 270 miljoner gånger solens massa,[12] och motroterar med avseende på resten av galaxen, som är blåare.[13] SMBH är vilande men kan observeras som en källa för röntgen- och radiostrålning, vilket tyder på ett utflöde.[12] Kärnan innehåller en inbäddad skiva av stjärnor som är blåare (yngre) än utbuktningsområdet, med en blå komponent som sträcker sig vid en positionsvinkel på ca 150°. Denna utökade skivformation kan vara resultatet av en galaktisk sammanslagning följt av en omfattande, snabb nybildning av stjärnor (starburst).[11]

Messier 59 är mycket rik på klotformiga stjärnhopar, till ett antal som har uppskattats till ca 2 200.[14] Den har två satelliter, den ultrakompakta dvärggalaxen M59-UCD3[15] och M59cO, vilken är ett sällsynt exempel på en galax mellan kompaktelliptiska som Messier 32 och ultrakompakta dvärgar.[16]

En supernova (1939B) har observerats i Messier 59, den nådde en högsta skenbar magnitud av 11,9.[17] Regionen där denna supernova inträffade visar inget spår av stjärnbildning, vilket tyder på att den var en supernova av typ Ia.[18]

Se även[redigera | redigera wikitext]

  • Messierobjekt

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 10 april 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Skrutskie, M. F.; Cutri, R. M.; Stiening, R.; Weinberg, M. D.; Schneider, S.; Carpenter, J. M.; Beichman, C.; Capps, R.; et al. (February 2006), ”The Two Micron All Sky Survey (2MASS)”, The Astronomical Journal 131 (2): 1163–1183, doi:10.1086/498708, Bibcode2006AJ....131.1163S. 
  2. ^ Tully, R. Brent; Courtois, Hélène M.; Sorce, Jenny G. (August 2016), ”Cosmicflows-3”, The Astronomical Journal 152 (2): 21, doi:10.3847/0004-6256/152/2/50, 50, Bibcode2016AJ....152...50T. 
  3. ^ [a b c] ”NASA/IPAC Extragalactic Database”. Results for NGC 4621. http://ned.ipac.caltech.edu/cgi-bin/objsearch?objname=Messier+59&extend=no&hconst=73&omegam=0.27&omegav=0.73&corr_z=1&out_csys=Equatorial&out_equinox=J2000.0&obj_sort=RA+or+Longitude&of=pre_text&zv_breaker=30000.0&list_limit=5&img_stamp=YES. Läst 18 november 2006. 
  4. ^ R. W. Sinnott, red (1988). The Complete New General Catalogue and Index Catalogue of Nebulae and Star Clusters by J. L. E. Dreyer. Sky Publishing Corporation / Cambridge University Press. ISBN 978-0-933346-51-2 
  5. ^ http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Messier%2059. Hämtad 16 november 2006
  6. ^ [a b] Mizuno, Takao; Oikawa, Ken-Ichi (1996). ”Two-Dimensional Decomposition of a Disky Elliptical Galaxy, NGC 4621”. Publications of the Astronomical Society of Japan 48 (4): sid. 591–600. doi:10.1093/pasj/48.4.591. Bibcode1996PASJ...48..591M. 
  7. ^ K. G. Jones (1991). Messier's Nebulae and Star Clusters (2nd). Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-37079-0 
  8. ^ King, I. R.; Minkowski, R. (March 1966), ”Some Properties of Elliptical Galaxies”, Astrophysical Journal 143: 1002, doi:10.1086/148580, Bibcode1966ApJ...143.1002K. 
  9. ^ Long, R. J.; Mao, Shude (April 2012), ”Made-to-measure galaxy models - II. Elliptical and lenticular galaxies”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 421 (3): 2580–2592, doi:10.1111/j.1365-2966.2012.20488.x, Bibcode2012MNRAS.421.2580L. 
  10. ^ Van den Bergh, Sidney (1998), Galaxy Morphology and Classification, Cambridge University Press, s. 47, ISBN 978-0521623353, https://books.google.com/books?id=geEVkpueEPcC&pg=PA47 
  11. ^ [a b] Krajnović, D.; Jaffe, W. (2004). ”HST observations of nuclear stellar disks”. Astronomy & Astrophysics 428 (3): sid. 877–890. doi:10.1051/0004-6361:20040359. Bibcode2004A&A...428..877K. 
  12. ^ [a b] Wrobel, J. M.; Terashima, Y.; Ho, L. C. (March 2008). ”Outflow-dominated Emission from the Quiescent Massive Black Holes in NGC 4621 and NGC 4697”. The Astrophysical Journal 675 (2): sid. 1041–1047. doi:10.1086/527542. Bibcode2008ApJ...675.1041W. 
  13. ^ Wernli, F.; Emsellem, E.; Copin, Y. (2002). ”A 60 pc counter-rotating core in NGC 4621”. Astronomy & Astrophysics 396: sid. 73–81. doi:10.1051/0004-6361:20021333. Bibcode2002A&A...396...73W. 
  14. ^ Harris, William E. (1991). ”Globular Cluster Systems in Galaxies Beyond the Local Group”. Annual Review of Astronomy and Astrophysics 29: sid. 543–579. doi:10.1146/annurev.aa.29.090191.002551. Bibcode1991ARA&A..29..543H. http://ned.ipac.caltech.edu/level5/Harris/Harris2.html#Table%201. Läst 21 juli 2012. 
  15. ^ Sandoval, Michael A.; Vo, Richard P.; Romanowsky, Aaron J.; Strader, Jay; Choi, Jieun; Jennings, Zachary G.; Conroy, Charlie; Brodie, Jean P.; et al. (23 July 2015). ”Hiding in plain sight: record-breaking compact stellar systems in the Sloan Digital Sky Survey”. The Astrophysical Journal 808 (1): sid. L32. doi:10.1088/2041-8205/808/1/L32. Bibcode2015ApJ...808L..32S. 
  16. ^ Chilingarian, Igor; Mamon, Gary A. (March 2008). ”SDSSJ124155.33+114003.7 - a missing link between compact elliptical and ultracompact dwarf galaxies”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 385 (1): sid. L83–L87. doi:10.1111/j.1745-3933.2008.00438.x. Bibcode2008MNRAS.385L..83C. 
  17. ^ ”List of Supernovae”. IAU Central Bureau for Astronomical Telegrams. http://www.cbat.eps.harvard.edu/lists/Supernovae.html. 
  18. ^ Perets, Hagai B.; Badenes, Carles; Arcavi, Iair; Simon, Joshua D.; Gal-yam, Avishay (April 2011), ”An Emerging Class of Bright, Fast-evolving Supernovae with Low-mass Ejecta”, The Astrophysical Journal 730 (2): 7, doi:10.1088/0004-637X/730/2/89, 89, Bibcode2011ApJ...730...89P. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Science.jpg    NGC 4619  •  NGC 4620  •  NGC 4621  •  NGC 4622  •  NGC 4623