Hoppa till innehållet

Messier 95

Från Wikipedia
Messier 95
Stavgalaxen Messier 95. Foto: NASA.
Observationsdata
StjärnbildLejonet
Rektascension10t 43m 57,7s[1]
Deklination+11° 42′ 14″[1]
Rödförskjutning778 ± 4[1] km/s
Avstånd32,6 ± 1,4 miljoner (10,0 ± 0,4 Mpc) [2] ljusår
TypSB(r)b[1]
Skenbar storlek3,1 × 2,9[1] bågsekunder
Skenbar magnitud+11,4[1]
Upptäckt
Upptäcktsår28 mars 1781
UpptäckarePierre Méchain
Andra beteckningar
NGC 3351, UGC 5850, PGC 32007, CGCG 66-4, MCG +02-28-001, IRAS 10413+1158, 2MASX J10435773+1142129, GC 2184, h 743, [1]
Se även: Galaxer, Lista över galaxer

Messier 95 (M95) även känd som NGC 3351, är en stavgalax i stjärnbilden Lejonet. M95 ligger i M96-hopen på ett avstånd av ca 32,6 miljoner ljusår från jorden. I galaxhopen ingår också Messierobjekten M96 och M105. Den upptäcktes 1781 av Pierre Méchain och infördes fyra dagar senare av Charles Messier som nummer 95 i dennes katalog. År 2012 upptäcktes den senaste supernovan.

Galaxen har en morfologisk klassificering av SB(r)b,[1] med SBb-notationen som anger att det är en spärrad spiralgalax med armar som ligger i mitten på skalan från tätt till löst lindad, och ett "(r)" som betyder att en inre ring omger staven.[3] Den senare är en ringformad stjärnbildande region med en diameter på ca 2 000 ljusår (610 pc).[4] Spiralstrukturen sträcker sig utåt från ringen.[3]

Ringstrukturen i Messier 95 har en massa motsvarande ca 3,5 × 108 solmassor av molekylär gas och ger en stjärnbildningshastighet på 0,38 stjärnor per år. Stjärnbildningen sker i minst fem regioner med diameter mellan 100 och 150 pc, som består av flera stjärnhopar i storlek från 1,7 till 4,9 pc. Dessa enskilda hopar innehåller (1,8–8,7) × 106 solmassor av stjärnor och kan vara på väg att bilda klotformiga stjärnhopar.[5]

En supernova av typ II, kallad SN 2012aw, upptäcktes 2012.[6][7][8] Ljuskurvan av denna visade stor platå efter 27 dygn och den klassificerades därför som en typ II-P, eller "platå", kärnkollapsad supernova.[9] Försvinnandet av föregångsstjärnan bekräftades senare av nära infraröd avbildning av regionen. Ljusstyrkan hos den förmodade röda superjätten tydde på att dess massa kunde uppskattas till 12,5 ± 1,5 solmassor.[10]

Messier 95 är en av flera galaxer inom M96-gruppen, en grupp galaxer i stjärnbilden Lejonet, vars andra Messierobjekt är M96 och M105.[11][12][13][14]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 16 maj 2021.
  1. ^ [a b c d e f g h] ”NASA/IPAC Extragalactic Database”. Results for NGC 3351. http://nedwww.ipac.caltech.edu/. Läst 3 oktober 2007. 
  2. ^ Jensen, Joseph B.; Tonry, John L.; Barris, Brian J.; Thompson, Rodger I.; Liu, Michael C.; Rieke, Marcia J.; Ajhar, Edward A.; Blakeslee, John P. (2003). ”Measuring Distances and Probing the Unresolved Stellar Populations of Galaxies Using Infrared Surface Brightness Fluctuations”. Astrophysical Journal 583 (2): sid. 712–726. doi:10.1086/345430. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0210129. 
  3. ^ [a b] Buta, Ronald J.; Corwin, Harold G.; Odewahn, Stephen C. (2007). Atlas of Galaxies. Cambridge University Press. sid. 1−25. ISBN 978-0521820486. https://books.google.com/books?id=g-P7dCbB5MEC&pg=PA1 
  4. ^ Colina, L.; Garcia Vargas, M. L.; Mas-Hesse, J. M.; Alberdi, A.; Krabbe, A. (1997). ”Nuclear Star-forming Structures and the Starburst–Active Galactic Nucleus Connection in Barred Spirals NGC 3351 and NGC 4303”. Astrophysical Journal Letters 484 (1): sid. L41–L45. doi:10.1086/310766. 
  5. ^ Hägele, Guillermo F.; Díaz, Ángeles I.; Cardaci, Mónica V.; Terlevich, Elena; Terlevich, Roberto (Juni 2007). ”Kinematics of gas and stars in the circumnuclear star-forming ring of NGC3351”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 378 (1): sid. 163−178. doi:10.1111/j.1365-2966.2007.11751.x. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0703140. 
  6. ^ ”Deep Sky Videos”. https://www.youtube.com/user/DeepSkyVideos?feature=watch. Läst 19 mars 2012. 
  7. ^ ”Supernova 2012aw: the pictures!”. Arkiverad från originalet den 20 oktober 2019. https://web.archive.org/web/20191020161204/http://blogs.discovermagazine.com/badastronomy/2012/03/20/supernova-2012aw-the-pictures/. Läst 19 mars 2012. 
  8. ^ ”List of Recent Supernovae”. http://www.cbat.eps.harvard.edu/lists/RecentSupernovae.html. Läst 8 april 2012. 
  9. ^ Bayless, Amanda J.; Pritchard, Tyler A.; Roming, Peter W. A.; Kuin, Paul; Brown, Peter J.; Botticella, Maria Teresa; Dall'Ora, Massimo; Frey, Lucille H.; et al. (Februari 2013). ”The Long-lived UV "Plateau" of SN 2012aw”. The Astrophysical Journal Letters 764 (1): sid. 6. doi:10.1088/2041-8205/764/1/L13. L13. https://arxiv.org/abs/1210.5496. 
  10. ^ Fraser, Morgan (Februari 2016). ”The disappearance of the progenitor of SN 2012aw in late-time imaging”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society: Letters 456 (1): sid. L16−L19. doi:10.1093/mnrasl/slv168. https://arxiv.org/abs/1507.06579. 
  11. ^ Tully, R. B. (1988). Nearby Galaxies Catalog. Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-35299-4 
  12. ^ Fouque, P.; Gourgoulhon, E.; Chamaraux, P.; Paturel, G. (1992). ”Groups of galaxies within 80 Mpc. II – The catalogue of groups and group members”. Astronomy and Astrophysics Supplement 93: sid. 211–233. 
  13. ^ Garcia, A. (1993). ”General study of group membership. II – Determination of nearby groups”. Astronomy and Astrophysics Supplement 100: sid. 47–90. 
  14. ^ Giuricin, G.; Marinoni, C.; Ceriani, L.; Pisani, A. (2000). ”Nearby Optical Galaxies: Selection of the Sample and Identification of Groups”. Astrophysical Journal 543 (1): sid. 178–194. doi:10.1086/317070. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0001140. 
  15. ^ ”Caught in the act” (på engelska). eso.org. https://www.eso.org/public/images/potw1935a/. Läst 2 september 2019. 
  16. ^ ”Rings upon rings”. spacetelescope.org. https://www.spacetelescope.org/images/potw1841a/. Läst 8 oktober 2018. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
   NGC 3349  •  NGC 3350  •  NGC 3351  •  NGC 3352  •  NGC 3353