Messier 110

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Messier 110[1]
MESSIER 110 2MASS.jpg
Elliptiska galaxen Messier 110.
Observationsdata
StjärnbildAndromeda[2]
Rektascension00t 40m 22,05446 s[3]
Deklination+41° 41′ 07,4963 ″[4]
Rödförskjutning1 048 ± 1[4] km/s km/s
Avstånd2,9 miljoner ljusår
TypE5 pec[5]
Skenbar storlek21,9 x 11,0[4]
Skenbar magnitud+8,92[4]
Fysiska egenskaper
Radie5 000 ljusår
Upptäckt
Upptäcktsår10 augusti 1773
UpptäckareCharles Messier
Andra beteckningar
M110, NGC 205, UGC 426, PGC 2429, MCG +07-02-014, CGCG 535-14, IRAS 00376+4124, GC 105, H 5.18, h 44 [6]
Se även: Galaxer, Lista över galaxer

Messier 110 (M110) även känd som NGC 205, är en elliptisk galax som ligger ungefär en halv grad från Andromedagalaxen (M31). M110 är en satellitgalax till M31[7] och har en skenbar magnitud på 7,9. I ett 100 mm teleskop ser M110 ut som en utdragen ljusfläck som blir ljusare in mot centrum.

Messier 110 observerades första gången den 10 augusti 1773[8] av Charles Messier men hans observation publicerades först 1801, separat från hans katalog. Oberoende av Messier upptäckte Caroline Herschel galaxen den 27 augusti 1783. Hennes upptäckt beskrevs 1785 av brodern William Herschel. [8][9] Vetenskapshistorikern K. G. Jones lade 1966 i efterhand till M110 som det sista objektet i Messiers katalog.[10][11]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Messier 110 har en morfologisk klassificering av pec dE5, vilket anger en elliptisk dvärggalax med en tillplattning på 50 procent. Den är betecknad som märklig (pec) på grund av stoftfläckar och unga blå stjärnor nära dess centrum.[12] Detta är ovanligt för elliptiska dvärggalaxer i allmänhet,[7] och orsaken är oklar.[12] Till skillnad från M32 saknar M110 bevis för ett supermassivt svart hål i centrum.[13]

Det interstellära stoftet i Messier 110 har en massa på (1,1–1,8)×104 solmassor med en temperatur på 18–22 K, och den interstellära gasen utgör (4–7)×106 solmassor. Den inre regionen har omfattande svagheter i dess interstellära medium IM, troligen utspritt av supernovaexplosioner. Tidvatteninteraktioner med M31 kan ha tagit bort en betydande del av den fördrivna gasen och stoftet, vilket gör att galaxen som helhet, som den uppträder, brister i sin IM-densitet.[14]

Novor har upptäckts i galaxen, inklusive den som upptäcktes 1999,[15] och en annan 2002. Den senare, EQ J004015.8+414420, hade också visats på bilder tagna av Sloan Digital Sky Survey (SDSS).[16]

På den här bilden av Andromedagalaxen är Messier 110 nere till höger i mitten.
SDSS bild av Messier 110/NGC 205. Orelaterade objekt har redigerats bort.

Lokalisering[redigera | redigera wikitext]

Omkring hälften av Andromedagalaxens satellitgalaxer kretsar kring denna i ett mycket tillplattat plan, där 14 av 16 följer samma rotation. En teori säger att dessa 16 en gång tillhörde en subhalo som omger M110, då gruppen bröts upp av tidvattenkrafter under ett nära möte med Andromeda.[17]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 21 juni 2021.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ McConnachie, A. W.; Irwin, M. J.; Ferguson, A. M. N.; Ibata, R. A.; Lewis, G. F.; Tanvir, N. (2005). ”Distances and metallicities for 17 Local Group galaxies”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 356 (4): sid. 979–997. doi:10.1111/j.1365-2966.2004.08514.x. Bibcode: 2005MNRAS.356..979M. 
  2. ^ Dreyer, J. L. E.; Sinnott, R. W. (1988). Sinnott, R. W.. red. NGC 2000.0: The Complete New General Catalogue and Index Catalogues of Nebulae and Star Clusters by J. L. E. Dreyer. Sky Publishing Corporation and Cambridge University Press. ISBN 978-0-933346-51-2 
  3. ^ Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051.
  4. ^ [a b c d] ”NASA/IPAC Extragalactic Database”. Results for NGC 205. http://nedwww.ipac.caltech.edu/. 
  5. ^ Batcheldor, D.; Axon, D.; Valluri, M.; Mandalou, J.; Merritt, D. (September 2013). ”An STIS Atlas of Ca II Triplet Absorption Line Kinematics in Galactic Nuclei”. The Astronomical Journal 146 (3): sid. 10. doi:10.1088/0004-6256/146/3/67. 67. Bibcode: 2013AJ....146...67B. 
  6. ^ http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Messier+110. Hämtad 2021-06-21.
  7. ^ [a b] Sandage, A.; Bedke, J. (1994). Carnegie Atlas of Galaxies. Carnegie Institution of Washington. ISBN 978-0-87279-667-6 
  8. ^ [a b] Jones, K. G. (1991). Messier's Nebulae and Star Clusters (2nd). Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-37079-0 
  9. ^ Herschel, William (1785). ”On the construction of the heavens”. Philosophical Transactions of the Royal Society of London 75: sid. 213–266. https://archive.org/details/Philosophicaltr75Roya/page/212/mode/2up.  From p. 262: "There is a very considerable, broad, pretty faint, small nebula near it [the Andromeda galaxy, M31]; my Sister [Caroline] discovered it August 27, 1783, with a Newtonian 2-feet sweeper. It shews the same faint colour with the great one, and is, no doubt, in the neighborhood of it. It is not [M32] … ; but this is about two-thirds of a degree north preceding it, in a line parallel to β [Beta] and ν [Nu] Andromedae."
  10. ^ Jones, K. G. (1967). ”Some New Notes on Messier's Catalogue”. Sky & Telescope 33: sid. 156–158. Bibcode: 1967S&T....33..156J. 
  11. ^ NGC 205
  12. ^ [a b] Ford, Holland C.; Jenner, David C.; Epps, Harland W. (July 1973), ”Planetary Nebulae in Local-Group Galaxies. I. Identifications in NGC 185, NGC 205, and NGC 221”, Astrophysical Journal 183: L73, doi:10.1086/181255, Bibcode: 1973ApJ...183L..73F 
  13. ^ Valluri, M.; Ferrarese, L.; Merritt, D.; Joseph, C.J. (2005). ”The Low End of the Supermassive Black Hole Mass Function: Constraining the Mass of a Nuclear Black Hole in NGC 205 via Stellar Kinematics”. The Astrophysical Journal 628 (1): sid. 137–152. doi:10.1086/430752. Bibcode: 2005ApJ...628..137V. 
  14. ^ De Looze, I.; Baes, M.; Parkin, T. J.; Wilson, C. D.; Bendo, G. J.; Boquien, M.; Boselli, A.; Cooray, A.; et al. (July 2012). ”Herschel and JCMT observations of the early-type dwarf galaxy NGC 205”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 423 (3): sid. 2359–2373. doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21044.x. Bibcode: 2012MNRAS.423.2359D. 
  15. ^ van den Bergh, S. (2000). ”Updated Information on the Local Group”. Publications of the Astronomical Society of the Pacific 112 (770): sid. 529–536. doi:10.1086/316548. Bibcode: 2000PASP..112..529V. 
  16. ^ ”Forum di Astronomia Amatoriale Italiano”. Forum di Astronomia Amatoriale Italiano. http://forum.astrofili.org/viewtopic.php?f=5&t=68465&start=20. 
  17. ^ Angus, Garry W.; Coppin, Paul; Gentile, Gianfranco; Diaferio, Antonaldo (November 2016). ”The potential role of NGC 205 in generating Andromeda's vast thin corotating plane of satellite galaxies”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 462 (3): sid. 3221–3242. doi:10.1093/mnras/stw1822. Bibcode: 2016MNRAS.462.3221A. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Messierobjekt
M1 • M2 • M3 • M4 • M5 • M6 • M7 • M8 • M9 • M10 • M11 • M12 • M13 • M14 • M15 • M16 • M17 • M18 • M19 • M20 • M21 • M22 • M23 • M24 • M25 • M26 • M27 • M28 • M29 • M30 • M31 • M32 • M33 • M34 • M35 • M36 • M37 • M38 • M39 • M40 • M41 • M42 • M43 • M44 • M45 • M46 • M47 • M48 • M49 • M50 • M51 • M52 • M53 • M54 • M55 • M56 • M57 • M58 • M59 • M60 • M61 • M62 • M63 • M64 • M65 • M66 • M67 • M68 • M69 • M70 • M71 • M72 • M73 • M74 • M75 • M76 • M77 • M78 • M79 • M80 • M81 • M82 • M83 • M84 • M85 • M86 • M87 • M88 • M89 • M90 • M91 • M92 • M93 • M94 • M95 • M96 • M97 • M98 • M99 • M100 • M101 • M102 • M103 • M104 • M105 • M106 • M107 • M108 • M109 • M110
Se även: Klotformig stjärnhop · Stjärnbild · Galax · Nebulosa
Science.jpg    NGC 203  •  NGC 204  •  NGC 0205  •  NGC 206  •  NGC 207   
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Messier_110&oldid=49382933"