Metro (tidning)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Metro
Metro International Logo.svg
Publikationstypnyhetstidning
Ämnennyheter
Grundad1995
Huvudkontor(svenska editioner:) Sverige Regeringsgatan, Stockholm, Sverige
Chefredaktör(svenska editioner:) Staffan Erfors (mars 2017–december 2017)
Thomas Eriksson (omkring januari 2018 – )[1]
Politisk beteckningoberoende
Språkbl.a. svenska, spanska, ryska, portugisiska, franska
Frekvensdaglig (vissa editioner: veckotidningar)
Formattabloidformat
HuvudägareCustos
WebbplatsMetro.se

Metro är en politiskt obunden nyhetstidning, grundad i Sverige 1995 men med utgivning i många länder. Tidningen har som mest funnit i 23 länder och var med sammanlagt 18 miljoner läsare världens största internationella dagstidning.

Den 8 augusti 2019 meddelades att den svenska utgivningen läggs ned.[2] Utgivningen fortsätter dock i tolv andra länder, bland annat i Latinamerika (se vidare Metro International).

Historik i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Metro grundades den 13 februari 1995 med en upplaga i Stockholm[3] Tidningen var då en pionjär i det nya och växande tidningssegmentet gratis dagstidningar. Stockholmsupplagan kompletterades 1998 med en upplaga i Göteborg och 1999 med ytterligare en i Malmö. 2005 lanserades tidningen även på internet. Metro fanns även ett tag som franchise genom Metro Värmland, som drevs av Värmlands Folkblad.[4] Under en tid (bland annat tidigt 2006) hade tidningen även distribution i Karlskrona och Luleå.[5]

Målgruppen för tidningen var urbana, aktiva konsumenter. Tidningen var gratis och finansierades med annonsintäkter och distribuerades via ställ samt med hjälp av handutdelare. Genom samarbetsavtal med olika kollektivtrafikbolag[5] i berörda utgivningsorter fick man en stor läsekrets bland buss-, pendeltågs-, tunnelbanetågs- och spårvagnsåkare.

Metro fick under några års tid konkurrens av andra gratistidningar. Bland dessa fanns City (2002–2011[6]) och Punkt se (2006–2008[7]). De gavs ut av Bonnierkoncernen respektive Schibsted, två ledande svenska tidningsägare som tidigare sett delar av sin läsarskara istället försvinna till Metro.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Svenska Metro har ägts av Metro International, som var börsnoterat på Stockholmsbörsen men köptes ut av Investment AB Kinnevik under våren 2012.

Produktionen av den svenska tidningen gjordes 2014–15 av TT.[8] Sedan 2015 producerades återigen Metros pappersupplaga av Metro själva.[9]

Avdelningen Viralgranskaren lanserades 2014,[10] och belönades samma år med Stora journalistpriset, kategorin årets förnyare.[11]

2015 hade Metro 1 153 000 läsare dagligen i Sverige.[12] Samtidigt påverkades man – liksom annan press – av den tekniska utvecklingen under 2000-talet så som den allt större användningen av internet där alternativa tjänster fanns. Från mitten på 00-talet och framåt minskade tidningens betydelse som nyhetsspridare, vilket i kombination med minskade annonsintäkter under lågkonjukturen runt 2008-2009 försämrade tidningens ekonomi.[13]

De sista åren[redigera | redigera wikitext]

Kinnevik sålde i februari 2017 tidningsgruppens nordiska del till Custos AB,[14] som kontrolleras av Christen Ager-Hanssen. Verkställande direktör sedan april 2018 var Jonas Lundh.[15]

Tidningen hade sedan 2014 sitt huvudkontor på Regeringsgatan i Stockholm, men i mars 2019 ansökte hyresvärden om vräkning på grund av obetald hyra.[16]

I mars 2019 gjorde Kronofogden en utmätning av Metros tillgångar för att driva in obetalda skatteskulder.[17] Den 27 mars meddelade chefredaktör Thomas Eriksson i tidningens pdf-upplaga att Metro slutat att komma ut i pappersform, eftersom "kostnaden att trycka och distribuera tidningen fem dagar i veckan nu hade blivit för hög".[18] I april aviserades en uppsägning av 40 procent av Metros personal.[19]

I maj 2019 började man åter att ge ut Metro i pappersform men nu bara en gång i veckan och till en början endast i Stockholmsområdet. Tidningen kom ut på fredagarna och levererades direkt till brevlådan, den gick således inte att hämta i något ställ på stan. Varje tidning bestod av 68 sidor med nyheter, jobb, mode och reportage. Totalt gavs sju nummer ut mellan den 3 maj och 27 juni innan man tog sommaruppehåll.

Det var också planerat att den nya veckotidningen skulle ges ut även i Göteborg och Skåne efter hand men så långt hann man dock aldrig komma och den 8 augusti 2019 meddelades att både tidningen och nyhetstjänsten Metro helt läggs ner efter 24 år. Vid nedläggningen fanns det fyra journalister anställda för Metro.[20]

Metro mode och Metro jobb kommer dock att fortsätta sin verksamhet.[21] Ägaren Ager-Hanssen meddelade i samband med nyhetstidningens nedläggning att journalister inte hör hemma på Metro.[22]

Material och sidopublikationer[redigera | redigera wikitext]

Tecknade serier i Metro[redigera | redigera wikitext]

Metro har bidragit till den svenska seriekulturen genom att lyfta fram och publicera nya svenska serier som Rocky och Elvis, som båda har fått sina genombrott i tidningen.

2013 började Metro publicera Lilla Berlin av Ellen Ekman.

Metro Weekend[redigera | redigera wikitext]

Hösten 1996 startades tidningen Metro Weekend med författaren och journalisten Liza Marklund som chefredaktör.[5] Tidningen planerades som en prenumerationstidning med utgivning lördagar och söndagar.

I december 1996 lades satsningen ned, efter att riksdagen den 10 december beslutat att inte bevilja tidningen distributionsstöd. Tidningen ansågs vara samma produkt som huvudtidningen Metro, vilken genom sin större gratisdistribution inte var berättigad till distributionsstöd.[23]

Historik i andra länder[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Metro International
Metro delas ut till trafikanter i Sankt Petersburg 2007.

Metro startade under sin levnad även editioner i ett antal andra länder, på lokala språk. Många editioner har senare lagts ner eller bytt ägare, men i augusti 2019 kvarstår ett antal av dem.[24]

Hösten 2009 fanns sammanlagt 56 dagliga upplagor av Metro i 19 länder (och på 15 språk) i delar av Europa, Nordamerika, Latinamerika och Asien. Den dagliga läsarskaran var då 17 miljoner.

Under etableringsfasen i olika länder motarbetades Metro ofta av konkurrerande tidningsutgivare. Sålunda kunde Metro aldrig starta utgivning i Storbritannien, där utgivaren bakom Daily Mail 1999 hann före och prompt startade en egen gratistidning under titeln Metro (fast med annan logotyp).[25]

Tidningarna gavs/ges på vissa marknader ut under andra namn. I Peru, Chile och Mexiko kallas tidningen Publimetro, och den spanska utgåvan gick under namnet Metro Directo. Andra namnvarianter är eller var Metropol (Schweiz och Ungern), Publinews (Guatemala) och Metropoli (Dominikanska republiken). På marknader med andra skriftspråk behölls logotypen i dess latinska utforming, inklusive i Ryssland, Hongkong och Sydkorea.

Redan 2012 hade alla europeiska Metro-editioner utom de i Sverige och Ungern sålts till andra ägare. Därefter kunde den internationella tidningsägaren Metro International fortsätta sin satsning på främst utgivningen i Latinamerika, som sågs som den sista stora tillväxtmarknaden för gratistidningar/dagstidningar.[26]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Metro får ny chef i Metro den 11 december 2017”. Arkiverad från originalet den 13 december 2017. https://web.archive.org/web/20171213203310/https://www.metro.se/artikel/metro-f%C3%A5r-ny-chef-xt. Läst 13 december 2017. 
  2. ^ ”Uppgifter: Metro läggs ned”. Aftonbladet. 8 augusti 2019. https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/OpmvP3/uppgifter-metro-laggs-ned. Läst 8 augusti 2019. 
  3. ^ Andersson, Aron (10 februari 2015). ”Så blev Metro störst i Sverige”. Nyheter. https://www.metro.se/nyheter/sa-blev-metro-storst-i-sverige-M7leefVQ57j. Läst 16 augusti 2019. 
  4. ^ Hejdå, Metro Värmland”. Värmlands Folkblad. 21 april 2017. https://www.vf.se/nyheter/hejda-metro-varmland/https://www.vf.se/nyheter/hejda-metro-varmland/. Läst 21 november 2017. [död länk]
  5. ^ [a b c] A. Andersson, (11 februari 2015), "Så blev Metro störst i Sverige", Tidningen Metro, pp 8-9. www.metro.se
  6. ^ Thomsen, Dante (2011-06-13 / 2015-12-06). ”Metro: "De har inte lyckats med någonting"”. www.dagensmedia.se. https://www.dagensmedia.se/medier/dagspress/metro-de-har-inte-lyckats-med-nagonting-6165860. Läst 16 augusti 2019. 
  7. ^ ”Punkt.se läggs ned”. SVT Nyheter. 20 maj 2008. https://www.svt.se/kultur/punkt-se-laggs-ned. Läst 16 augusti 2019. 
  8. ^ Amanda Johansson Murie (2014-05-26): "TT tar över Metro i Sverige". dn.se. Läst 19 december 2016.
  9. ^ Metro tar hem tidningsproduktionen från TT”. Dagens Media. http://www.dagensmedia.se/medier/dagspress/metro-tar-hem-tidningsproduktionen-fran-tt-6087255. Läst 11 februari 2017. 
  10. ^ Jack Werner (12 mars 2014). ”Därför startar vi Viralgranskaren”. Metro. http://www.metro.se/nyheter/darfor-startar-vi-viralgranskaren/EVHncl!qpPZdFmUKunf2/. Läst 5 mars 2015. 
  11. ^ Max Sohl Stjernberg (20 november 2014). ”Viralgranskaren blev ”Årets förnyare””. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/viralgranskaren-blev-arets-fornyare/. Läst 5 mars 2015. 
  12. ^ ”ORVESTO KONSUMENT 2015:1”. Arkiverad från originalet den 22 september 2016. https://web.archive.org/web/20160922225657/http://www.tns-sifo.se/media/566983/rapport_orvesto_konsument_2015_1.pdf. 
  13. ^ Holmkvist, Leif. ”Metro behöver över en halv miljard”. www.resume.se. https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2009/02/05/metro-behover-over-en-halv-miljard/. Läst 16 augusti 2019. 
  14. ^ ”Qviberg-sfären köper Metro av Kinnevik”. realtid.se. Realtid Media. 15 februari 2017. http://www.realtid.se/qviberg-sfaren-koper-metro-av-kinnevik. 
  15. ^ ”Metro får ny vd”. www.resume.se. https://www.resume.se/nyheter/artiklar/2018/04/03/metro-far-ny-vd/. Läst 20 augusti 2018. 
  16. ^ Johannes Nesser. ”Metro begärs vräkta från lokalerna – har inte betalat hyran”. Arkiverad från originalet den 8 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190308153116/https://www.journalisten.se/node/59361. Läst 8 mars 2019. 
  17. ^ Henrik Danielsson. ”Kronofogden har slagit till mot skuldtyngda Metro”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/kronofogden-har-slagit-till-mot-skuldtyngda-metro/i/senaste. Läst 23 mars 2019. 
  18. ^ "Trycksvärtan är tillfälligt slut – men inte sagan om Metro" i Metro 2019-03-29 (läst 2019-04-03)
  19. ^ "Metro säger upp 40 procent av personalstyrkan" på svt.se 2019-04-16
  20. ^ ”Metro bekräftar: Lägger ner sin journalistiska verksamhet”. www.svt.se. 12 augusti 2019. https://www.svt.se/kultur/ansvarig-utgivare-bekraftar-metro-lagger-ner-sin-journalistiska-verksamhet. Läst 19 augusti 2019. 
  21. ^ https://svt.se/kultur/nedlaggningsbeslut-for-metro-ar-klart
  22. ^ TT (9 augusti 2019). ”Metros vd: Alla säljare uppsagda”. www.eposten.se. https://www.eposten.se/nyheter/metros-vd-alla-saljare-uppsagda-unt5379625.aspx. Läst 16 augusti 2019. 
  23. ^ Welinder, Lotta (11 december 1996). ”Metro Weekend - Helgtidning lägger ner verksamhet”. Svenska Dagbladet: s. 25. 
  24. ^ MetroLatam. ”ReadMetro - In English” (på engelska). Readmetro. https://www.readmetro.com/en/. Läst 14 augusti 2019. 
  25. ^ Preston, Peter (15 februari 2015). ”Why Metro is still worth celebrating” (på engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/media/2015/feb/15/free-newspaper-metro-success-story. Läst 16 augusti 2019. 
  26. ^ ”Telegraaf koopt gratis dagblad Metro” (på nederländska). de Volkskrant. 29 augusti 2012. https://www.volkskrant.nl/gs-be7bf099. Läst 14 augusti 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]