Metylfenidat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Metylfenidat
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namn Metyl-2-fenyl-2-(2-piperidyl)etanoat
Övriga namn Ritalin, Concerta
Kemisk formel C14H19NO2
Molmassa 233,306 g/mol
CAS-nummer 113-45-1
SMILES COC(=O)C(C1CCCCN1)c1ccccc1
Löslighet (vatten) Löslig
Faror
Huvudfara
Hälsovådlig Hälsovådlig
(Xn)
LD50 367 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits
Ritalin sålt i Tyskland
Ritalin Uno depot sålt i Danmark, producerad av Novartis.

Metylfenidat (metylfenidathydroklorid) är ett centralstimulerande medel. Metylfenidat används för att behandla personer med ADHD och ADD. Läkemedlet används även för att behandla patienter med kraftiga hjärnskador, svår Aspergers syndrom, narkolepsi, vid ME/CFS och vid kraftig depression som har visat sig resistent mot antidepressiva läkemedel. I studier har man även visat att metylfenidat kan användas för att väcka patienter snabbare efter generell anestesi.[1]

Följande läkemedel som används i Sverige innehåller metylfenidathydroklorid:

  • Medikinet
  • Equasym Depot
  • Methylphenidate Sandoz
  • Ritalin
  • Concerta

Metylfenidat beskrivs ibland som ett amfetaminliknande ämne, en beskrivning som inte är helt tillfredsställande. En bättre beskrivning är att det är ett centralstimulerande preparat. Metylfenidat och amfetamin påverkar samma signalsubstanser i hjärnan och har en likartad verkan, men det finns stora skillnader i preparatens styrka, verkansmekanism och kemiska struktur. Metylfenidat har större likheter med kokain än amfetamin, men är inte att betrakta som ett kokainliknande ämne eftersom det mellan metylfenidat och kokain finns betydande skillnader.

Förskrivningen av preparat innehållande metylfenidat har ökat på senare år. Enligt ett pressmeddelande från Socialstyrelsen den 29 oktober 2012 ökar förskrivningen av preparaten framförallt till vuxna, och de skrivs ofta ut tillsammans med andra narkotikaklassade läkemedel vilket enligt Socialstyrelsens utredare Peter Salmi tycker är anmärkningsvärt. Läkemedlet var tidigare bara godkänt för barn från 6 år, men kunde skrivas ut till vuxna genom så kallad off label-förskrivning.[2] Sedan i juni 2014 är dock medicinen även godkänd för förskrivning till vuxna.[3]

Metylfenidat är narkotikaklassat och ingår i förteckning P II i 1971 års psykotropkonvention och i förteckning II i Sverige.[4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

1954 tog läkemedelsföretaget Ciba patent på metylfenidathydroklorid som ett preparat med vars hjälp man kan behandla depressioner, kronisk trötthet, narkolepsi och andra åkommor. I början av 60-talet uppmärksammades det att metylfenidathydroklorid hade en positiv effekt på barn med ADHD, som då kallades hyperaktivitet eller "minimal brain dysfunction", MBD. Ciba gick 1996 samman med Sandoz och bildade företaget Novartis som i dag marknadsför medicinen metylfenidat under namnet Ritalin.

Verkan[redigera | redigera wikitext]

Metylfenidathydroklorid är ett centralstimulerande preparat vars verkan tros vara framförallt dopaminerg. Det minskar impulsivt beteende och har en psykiskt lugnande effekt på personer med ADHD och ADD. Enligt forskning gör metylfenidat det lättare att koncentrera sig, och det är en av anledningarna till att det används för behandling av ADHD och ADD. Förklaringen till det tros vara en höjning av vakenhetsgraden, vilket gör att koncentrationen blir lättare att upprätthålla[källa behövs].

Metylfenidat är beroendeframkallande om det missbrukas, men inte i de doser som förskrivs av läkare för behandling av ADHD och ADD. Till skillnad från antidepressiva läkemedel och bensodiazepiner finns ingen risk för utsättningssymptom och det behövs därför ingen nedtrappning innan man slutar med medicinen.[5]

Biverkningar[redigera | redigera wikitext]

Biverkningarna är liksom hos alla mediciner individuella och patienter kan reagera olika på de olika metylfenidatpreparaten. Skillnaderna förklaras av frisättningskurvorna för respektive preparat men även av det sätt biverkningarna registrerats och hur länge och omfattande preparaten använts.

Vanliga biverkningar är huvudvärk, nervositet, insomningssvårigheter, muntorrhet, hjärtklappning, humörförändringar och ångest.[6] Biverkningarna är ofta övergående. Om en patient biter ihop och gnisslar tänder är ett tecken på att dosen är för hög. Att somliga drabbas av biverkningar i högre grad än andra tros vara att vissa patienter inte dricker tillräckligt med vatten och blir uttorkade när de medicineras. I och med att metylfenidat är ett vätskedrivande medel behöver man dricka tillräckligt med vatten för att undvika uttorkning och få i sig tillräckligt med natrium, kalium och kalcium genom maten.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3178041/
  2. ^ ”Kraftig ökning av adhd-läkemedel till vuxna”. http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2012oktober/kraftigokningavadhd-lakemedeltillvuxna. Läst 15 juni 2013. 
  3. ^ ”Ritalin (metylfenidathydroklorid) – ny indikation”. http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Halso---sjukvard/Monografier-varderingar/Monografier-Humanlakemedel/Humanlakemedel-/Ritalin-metylfenidathydroklorid--ny-indikation/. Läst 8 januari 2015. 
  4. ^ Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:12) om förteckningar över narkotika, konsoliderad version t.o.m. LVFS 2010:1
  5. ^ ”Är det farligt att avbryta Ritalin-behandling utan nedtrappning?”. http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Fragor-och-svar/Hitta-fragor-svar/Beroende/Lakemedel/Ar-det-farligt-att-avbryta-Ritalin-behandling-utan-nedtrappning-/. Läst 15 juni 2013. 
  6. ^ ”fass”. http://www.fass.se/LIF/produktfakta/artikel_produkt.jsp?NplID=20081010000048&DocTypeID=7&UserTypeID=2. Läst 16 juni 2013. 

Källor[redigera | redigera wikitext]