Nils Österlund

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nils Österlund
Information
Född18 maj 1924
Stöde församling, Västernorrlands län, Sverige
Död19 oktober 2009 (85 år)
Danderyds församling, Stockholms län, Sverige
BegravningsplatsDanderyds kyrkogård
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1949–1984
GradÖverste

Nils Erik Österlund, född den 18 maj 1924 i Stöde församling, Västernorrlands län,[1] död den 19 oktober 2009 i Danderyds församling, Stockholms län,[2] var en svensk militär.

Österlund blev 1941 volontär vid Livregementet till häst och tog examen från Försvarets läroverk 1948. Han blev officer vid Norrlands dragonregemente 1949 och befordrades 1951 till löjtnant. Han var adjutant vid staben i VI. militärområdet 1954–1957, genomgick stabskursen vid Krigshögskolan 1958–1960 och befordrades 1962 till kapten i generalstabskåren. Han var sektionschef vid staben i I. militärområdet 1962–1965 och tjänstgjorde vid Svea livgarde 1965–1966. Han befordrades 1966 till major i generalstabskåren och var lärare vid Militärhögskolan 1966–1967 och lärare vid Försvarshögskolan 1967–1969, befordrad till överstelöjtnant 1968. Han tjänstgjorde 1969–1973 vid samordningsavdelningen i Försvarsdepartementet. År 1973 befordrades han till överste och var ställföreträdande chef för Dalregementet och ställföreträdande befälhavare för Kopparbergs försvarsområde 1973–1978.

Arméchefen Carl Eric Almgren kallade honom 1978 till Arméstaben för att arbeta med två omfattande utredningar om trupputbildning respektive ledarskap. Detta arbete gav bland annat upphov till att man gjorde försök med gruppinriktad utbildning och läroböcker som även rönte civil uppmärksamhet. Detta arbete utgjorde grunden för föreskrifterna om utbildningen i 1983 års befälsordning. Österlund lämnade Arméstaben med pension 1984.

Nils Österlund invaldes 1970 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Han är begravd på Danderyds kyrkogård.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2013, version 6.0 (Sveriges släktforskarförbund 2014).
  3. ^ FinnGraven

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Kjellander, Rune: Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995 (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Stockholm 1996), s. 175.
  • Rossander, Erik: ”Minnesord över bortgångna ledamöter”, Kungl Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift, nr 4/2010, s. 8, PDF.