Livregementet till häst (det yngre)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Livregementet till häst
(K 1)
Lilla riksvapnet, med Serafimerorden.svg
Officiellt namnKungl. Livregementet till häst
Datum1928–1949
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypKavalleriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
FöregångareLivgardet till häst,
Livregementets dragoner
EfterföljareLivgardesskvadronen
Del avIV. militärområdet [a]
HögkvarterStockholms garnison
FörläggningsortStockholm
FärgerVitt och blått          
Marsch"Dragonerna komma" (Ericson) [b]
Årsdagar4 december [c]
SegernamnLützen (1632),
Oldendorf (1633),
Wittstock (1636),
Leipzig (1642),
Warszawa (1656),
Fredriksodde (1657),
Tåget över Bält (1658),
Lund (1676),
Landskrona (1677),
Düna (1701),
Kliszow (1702),
Pultusk (1703),
Holowczyn (1708),
Helsingborg (1710),
Svensksund (1790)
Befälhavare
SekundchefCarl Henrik Wrede af Elimä[d]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg

Livregementet till häst (K 1) var ett kavalleriförband inom svenska armén som verkade åren 1928–1949. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison i Stockholm. Regementet var en del av Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det nya Livregementet till häst (K 1) bildades den 1 januari 1928 genom en sammanslagning av Livgardet till häst (K 1) och Livregementets dragoner (K 2). Regementet hade sina anor från två olika spår. Livgardet till häst (K 1) vilka härstammar från Finska lätta dragonkåren, samt Livregementets dragoner (K 2) vilka härstammar från Livregementet till häst (det äldre)). Vid organiseringen av det nya regementet så skulle de båda gamla regementena sätta upp fyra halva skvadroner var. Således kom Livregementet till häst sedermera att bestå av tre ordinarie ryttarskvadroner och 1 skvadron som ansvarade för "teknisk tjänst" det vill säga främst signaltjänst och kulsprutetjänst. Den sistnämnda kom dock mot 1930-talets slut att bli en pansarbilsskvadron. Gällande hästarna så skulle varje regemente lämna 260 befälshästar och stamhästar till det nya regementet, 40 hästar skulle överföras till andra förband och staber samt 175 hästar överföras till reserven. Därutöver skulle 100 av hästarna försäljas och ett okänt antal slaktades. Regementet var fördelningskavalleriregemente i IV. arméfördelningen i Stockholm.

Inför försvarsbeslutet 1948 föreslog 1945 års försvarskommittén att armén skulle reduceras med två kavalleriregementen, däribland Livregementet till häst.[5] Regeringens förslag till riksdagen innehöll dock endast ett kavalleriregemente som föreslogs att avvecklas, Livregementet till häst, samt ersättas av en mobiliseringscentral. Att Livregementet till häst föreslogs avvecklas var att försvarskommittén ansåg att regementet hade dåliga utbildningsmöjligheter genom långa avstånd till lämplig övningsterräng. Regementets sekundchef ansåg dock att det medförde utomordentligt värdefull marschvana och marschträning för regementet. Riksdagen antog regeringens förslag med att regementet skulle avvecklas, dock fastställdes inte något datum för när regementet skulle avvecklas. Utan blev ett beslut som sköts framåt i väntan på en ny utredning. Det beroende på vart mobiliseringscentralen skulle förläggas till, Stockholm eller Ridskolan i Strömsholm. Om mobiliseringscentralen förlades till Strömsholm, skulle även Ridskolans övningstrupp utökas till en reducerad skvadron. Vid Stockholmsalternativet skulle en skvadron ur Livregementet till häst behållas. Vidare skulle även utredning föreslå alternativ till vad det etablissement som Livregementet till häst lämnade skulle användas till.[6]

Vid 1949 års riksdag föreslog regeringen för riksdagen att den skvadron som antingen skulle förläggas till Stockholm eller Strömsholm, skulle förläggas till Stockholm och benämnas Livgardesskvadronen. Till skvadronen skulle även en musikår från Livregementet till häst anslutas. Vidare beslutades riksdagen, efter regeringens förslag, att Livregementet till häst skulle avvecklas i tre etapper. Den 31 mars 1949 skulle den första avvecklingsperioden vara avslutad, då även regementets stamhästbestånd skulle vara avvecklat. Av den åldersklass som skulle påbörja sin värnpliktsutbildning 1949, skulle enbart 75 män inkallas för utbildning vid den skvadron, som senare skulle utgöra Livgardesskvadronen. Den andra etappen av avvecklingen skulle pågå den 1 april–den 30 september 1949. Där Livgardesskvadronen och Stockholms stabskompani skulle ingå i Livregementet till häst. Den 1 juli 1949 överlämnades kasernförvaltningen till IV. militärbefälsstaben. Från den 1 oktober 1949 verkade regementet helt som en avvecklingsorganisation fram till den 1 juli 1950, då det enda som återstod av regementet var Livgardesskvadronen med ansluten musikkår och Ridskolans mobiliseringscentral.[7]

Vid avvecklingen följde endast en truppofficer med till det nya förbandet, emedan övriga sökte sig därifrån. Nedläggningen uppgavs kommit som en chock efter beredskapsårens framgångsrika och självuppoffrande arbete med krigsförband.[källa behövs] Prins Gustaf Adolf, hertig av Västerbotten (far till Carl XVI Gustaf) var yrkesofficer på regementet och blev slutligen regementskvartermästare (modern svenska: stabschef). Dennes död 1947 kan ha påverkat beslutet valet om nedläggning.[källa behövs]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Nedan beskrivs kortfattat dygnsrutinerna på regementet under en vardag 1932.

  • Kl. 05:00, Revelj (på vinterhalvåret 05:30)
  • Kl. 05:30 c.a, Morgonrykt
  • Kl. 06:30, Första frukost
  • Kl. 07:00 c:a, Avlämning till skvadronchefen, sjukvisitation
  • Efter ovanstående, Övningar
  • Kl. 11:30, Andra frukost
  • Fler övningar
  • Hästvård
  • Kl. 18:00, Middag
  • Kl. 21:00, Tapto
  • Kl. 21:30, Tystnad

Personal[redigera | redigera wikitext]

Regementets personalkår skulle enligt 1925 års försvarsbeslut bestå av en överste, två överstelöjtnant/major, sju ryttmästare, 13 löjtnanter, fem underlöjtnanter/fänrikar, fem fanjunkare, nio sergeanter, fem furirer av 1:a klass, 18 furirer av 2:a klass, 23 korpraler, 180 meniga volontärer samt 140 värnpliktiga soldater. Utöver detta fanns dessutom de så kallade beställningsmännen, fjorton man i sjukvårds-, hovslagar- och vapentjänst, samt en musikkår om en musikdirektör, en musikfanjunkare, två musiksergeanter, tre musikfurirer, två musikkorpraler och tre musikvolontärer.

Krigsorganisation[redigera | redigera wikitext]

Livregementet till häst var som sina föregångare fördelningskavalleriregemente. Nedan följer regementes beredskap i krigsorganisationen enligt olika krigsorganisationer åren 1928–1941. Enligt 1928 års krigsorganisation för kavalleriet så skulle regementet i krigsorganisationen sätta upp ett fältregemente (K 1) som skulle tillhöra IV. arméfördelningen, och en kavallerikår (K 21) som skulle tillhöra 24. brigaden. I och med 1925 års försvarsbeslut upplöstes Kavallerifördelningen. Och enligt 1937 års krigsorganisation, som var en provisoriska organisation, återkom den dock på sätt och viss genom Kavalleribrigaden som var ett resultat av de på förslag av regementets sekundchef överste Henry Peyron genomförda försöken med pansarbil- och motorenheter. Med denna kom också kavalleribataljonerna. Regementet skulle nu mobilisera ett fältregemente, som skulle ingå i kavalleribrigaden samt IV. kavalleribataljonen.

Med 1940 års övergångsorganisation, så upphörde regementet som fältregemente, för att istället mobilisera som 1. kavalleribrigadstaben till Kavalleribrigaden, som nu blivit 1. kavalleribrigaden. Till denna skulle man även mobilisera I. kavaleribilbataljonen. Man skulle fortfarande sätta upp IV. kavalleribataljonen men nu tillkom även II. kavalleribataljonen. Med 1941 års krigsorganisation så skulle man utöver IV. kavalleribataljonen, även regementet delvis mobilisera VIII. kavalleribataljonen (senare XIII. kavalleribataljonen), och IX. kavalleribataljonen (senare XIV. kavalleribataljonen).

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

Livregementet till häst förlades till de kaserner som tidigare disponerades av Livgardet till häst. Kasernerna uppfördes 1897, och byggdes efter 1892 års härordnings byggnadsprogram, samt ritade av Erik Josephson.[4][8] När regementet avvecklades 1949, övertogs kasernområdet av Livgardesskvadronen, som via Livgardets dragoner var förlagda på området fram till den 30 juni 2000. Etablissementet kom även att utnyttjas för IV. militärbefälsstaben, kommendantsstaben i Stockholm, Ridskolans mobiliseringscentral, Stockholms stabskompani, frivilliga försvarsorganisationer, arméledningens stamhästgrupp samt förrådsverksamhet. Sedan den 1 juli 2000 är delar ur Livgardet förlagda på delar av kasernområdet.[4]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementet övade på Norra Djurgården, Järvafältet och senare vid Kungsängen.

Detachement[redigera | redigera wikitext]

Den 1 oktober 1938 tillkom en kavalleriskvadron (K 4 B) ur Norrlands dragonregemente (K 4), vilken var detacherad till Bodens garnison.[2]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

I samband med att Livregementet till häst bildades den 1 januari 1928, tilldelades regementet en ny fana, vilken överlämnades av kung Gustav V den 16 juni 1928. Vidare kom regementet att föra vidare Livgardet till häst (K 1) och Livregementets dragoner (K 2) traditioner.[2] Regementets högtidsdag var 4 december, som minne till Slaget vid Lund den 4 december 1676.[2]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Av arméns rulla framgick att "Konungen har själv i nåder antagit chefskapet över detta dess Livregemente till häst" således var konung Gustaf V den enda regementschefen. I konungens frånvaro sköttes dock regementet av en sekundchef.[3]

Sekundchefer[redigera | redigera wikitext]

Krigsförbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Under andra världskriget satte regementet upp sammanlagt fem bataljoner och en kavalleribrigadstab. Chef över dessa var: IV. kavalleribataljonen: överstelöjtnant H. G:son Lagercrantz, VIII. kavalleribataljonen: major H. Fock (K 3), XIII. kavalleribataljonen: H.K.H. överstelöjtnanten Prins Gustaf Adolf och XIV. kavalleribataljonen: Ryttmästare G. F:son Burman.

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl. Livregementet till häst 1928-01-01 1949-09-30
Avvecklingsorganisation 1949-10-01 1950-06-30
Beteckningar
K 1 1928-01-01 1949-09-30
Förläggningsort, detachement och övningsfält
Stockholms garnison (F) 1928-01-01 1950-06-30

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]


Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1928–1936 var regementet underställt chefen för Östra arméfördelningen, åren 1937–1942 chefen för IV. arméfördelningen, åren 1942–1949 chefen för IV. militärområdet.
  2. ^ Förbandsmarschen ärvdes från Livregementets dragoner och fastställdes 1953 genom arméorder 33/1953.[1]
  3. ^ Årsdagen av Slaget vid Lund 1676.
  4. ^ Wrede af Elimä blev sista chefen för regementet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 29
  2. ^ [a b c d] Braunstein (2003), s. 119-122
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 286
  4. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 18
  5. ^ Försvarskommitténs förslag i Teknisk Tidskrift
  6. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 206 år 1948”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-206_E930206b1. Läst 9 februari 2019. 
  7. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 135 år 1949”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-135_EA30135/html. Läst 9 februari 2019. 
  8. ^ Berg (2004), s. 324

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Wallerfelt (red), Bengt (2000). K1 1928-2000. Kungliga Livgardets Dragoners Historiekommitté. sid. 52, 73, 78, 80, 106-108, 132-133 och 279-284. ISBN 91-631-0434-2 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]