Näktergal
| Näktergal Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
,_%D0%91%D0%B8%D1%82%D1%86%D0%B5%D0%B2%D1%81%D0%BA%D0%B8%D0%B9_%D0%BB%D0%B5%D1%81.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Flugsnappare Muscicapidae |
| Släkte | Luscinia |
| Art | Näktergal L. luscinia |
| Vetenskapligt namn | |
| § Luscinia luscinia | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Synonymer | |
| |
Näktergal (Luscinia luscinia) är en fågelart där hanen har en karakteristisk sång som den ofta framför nattetid. Den tillhör familjen flugsnappare.[3] Fågeln häckar i norra och östra Europa österut till västra Asien. Vintertid flyttar den till Mellanöstern och nordöstra Afrika. Den i engelsk litteratur omskrivet skönsjungande nightinggale är istället näktergalens västligare nära släkting sydnäktergalen.
Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]
Näktergalen är 17–18 centimeter lång och har ett vingspann på 24–27 centimeter. Den väger 30 gram. Den är gråbrun på ovansidan, med rödbrun anstrykning (i synnerhet på vingarna) och rödbrun stjärt. Strupen är ljusgrå eller vit, med ett otydligt, gråbrunt streck på varje sida. Buken och undre stjärttäckarna är vita och övriga undre delar blekt gråflammiga. Första vingpennan är mycket kortare än de närmaste vingtäckarna. Den andra är nästan lika med den tredje och längre än den fjärde. Hona och hane har helt lika fjäderdräkt.
Näktergalen är mycket lik sin västligare nära släkting sydnäktergalen, men den senare har än rödare stjärtovansida och saknar den grå vattring på nederdelen av strupen eller bröstet.
Läte[redigera | redigera wikitext]
Näktergalshanen är en högljudd sångare som har en distinkt sång . Den omskrivet skönsjungande näktergalen är en annan art, nämligen sydnäktergalen (Luscinia megarhynchos) som finns i Syd- och Västeuropa. Kvädet upprepas med ständigt små förändringar, men tas av skilda individer något olika, kortare eller längre. Ofta inleds med ett par lågmälda visslingar och några ”huitt” liknande lövsångarens följt av tre, fyra knäppande eller smackande ljud innan det verkliga näktergalsslaget kommer igång. Sångens styrka gör att antalet näktergalar i en trakt verkar större än det verkligen är. Om flera fåglar sjunger samtidigt inom hörhåll försöker de gärna överrösta varandra.
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Näktergalen är en flyttfågel som häckar i Eurasien. I Europa avlöser näktergalen systerarten sydnäktergal (Luscinia megarhyncha) i nordöst. Näktergalens västligaste häckningsområden ligger i Danmark, Polen och Rumänien. I Norden förekommer den i Oslo-området, södra Sverige upp till Mälardalen och utmed Östersjökusten, främst upp till södra Västerbotten och lika långt norrut i Finland. I öster når utbredningsområdet till Kaukasien, Iran och västra Sibirien. Vintertid flyttar den till sydöstra Afrika.
Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]
Näktergalens utbredningsområde i Sverige har sedan slutet av 1800-talet vidgats norrut. I början av 1900-talet häckade den främst i Skåne, Blekinge, Halland och delar av Småland, och det var oklart om den häckade så långt norrut som Östergötland.[4] Idag förekommer arten upp till Mälardalen och vidare norrut utmed Östersjökusten, främst upp till Västerbotten och lokalt i kustområden ända upp nordligaste Bottenviken.[5] Sällsynt förekommer den även i Norrlands inland, så långt norrut som Jokkmokk.[5]
Systematik[redigera | redigera wikitext]
Släktskap[redigera | redigera wikitext]
Tidigare delade näktergalen (och systerarten sydnäktergalen) släkte med blåhaken och en handfull asiatiska "näktergalar", som drillnäktergal, rubinnäktergal och blånäktergal. Genetiska studier har visat att blåhaken verkligen är en nära släkting, men inte de senare. Dessa arter fördelas numera på tre släkten: Larvivora för drillnäktergal och blånäktergal med släktingar, Calliope med bland annat rubinnäktergalen och Luscinia. Å andra sidan har vitbukig näktergal (tidigare ansedd vara en avvikande rödstjärt, med det svenska trivialnamnet vitbukig rödstjärt) visat sig stå så pass nära de "äkta" näktergalarna att den numera inkluderas i Luscinia. Även vitstrupig näktergal är en nära släkting, men den behålls vanligen i det egna släktet Irania. Näktergalarna i Tarsiger och Myiomela är visserligen del av familjen flugsnappare, men är inte nära släkt med näktergalen.[6][7]
Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]
Näktergalen med släktingar ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar och buskskvättor vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[6][7]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Biotop[redigera | redigera wikitext]
Näktergalen förekommer mest i snåriga och fuktiga miljöer som skuggiga lövskogar eller strandnära skogar, men även i parker och trädgårdar.
Häckning[redigera | redigera wikitext]
I och med att den anländer till sina häckningsområden börjar den sjunga. Den sjunger mest om natten, men även morgnar och kvällar, då den kan höras kilometervis. När den sjunger sitter den i buskar och träd lågt över marken. Den placerar sitt bo i mindre buskar och bland ris nära marken. Boet består utvändigt av torra löv, exempelvis av ek och bok, och är invändigt fodrat med mjuka grässtrån. Den lägger fem mörkt gråbruna ägg. Vid midsommartid, när äggen kläckts, upphör hanens sång.
Föda[redigera | redigera wikitext]
Födan består av insekter, larver, spindlar[8] och bär. I fångenskap kan den utfodras med mjölmask.
Näktergalen och människan[redigera | redigera wikitext]
Hot och status[redigera | redigera wikitext]
Den globala populationen av näktergal är livskraftig (LC).[1] Arten har ett stort utbredningsområde och det finns inga tecken på vare sig några substantiella hot eller att populationen minskar.[1] Världspopulationen uppskattas till mellan tolv och 22 miljoner vuxna individer.[1]
Status i Sverige[redigera | redigera wikitext]
Även i Sverige anses näktergalsbeståndet vara livskraftigt, men misstanke finns om att den minskat i antal de senaste åren, även om det är svårt att fastställa en trend på grund av stora populationsvariationer mellan åren. Sett på trettio års sikt har den dock minskat med hela 30–70 %[9]. Beståndet uppskattas till 27 000 par.[10]
Namn[redigera | redigera wikitext]
Trivialnamnet näktergal kan härledas från tyska Nachtigall, med betydelsen ’den som sjunger (gal) om nätterna’, där Nacht betyder ’natt’. Förr betydde gala just ’sjunga’, jämför gala med tuppens sång. Ursprunget är det urgermanska ordet gala, med betydelsen ’kraxa’, ’skrika’ eller ’sjunga trollsånger’. Detta har påverkat trivialnamnet på många germanska språk, t.ex. nightingale på engelska. Besläktat med gal är gäll om ett mycket starkt ljud[11] och galenskap med anknytning till betydelsen trollsång.[2] Dialektalt har den bland annat kallats nätergal.[2]
I kulturen[redigera | redigera wikitext]
Näktergalen är Ölands landskapsdjur[12] och landskapsfågel.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] BirdLife International 2016 Luscinia luscinia . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 7 januari 2023.
- ^ [a b c] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, s 181, spalt 2 (uppslagsord GALA), Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [1]
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
- ^ Ekman, Sven (1922). Djurvärldens utbredningshistoria på skandinaviska halvön. Stockholm: Bonnier. Libris 273154
- ^ [a b] Artportalen - prickkarta
- ^ [a b] Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
- ^ [a b] Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.
- ^ Hansson, Erik (4 september 2016). ”Följ med på en näktergals fascinerande första år i livet”. Natursidan. https://www.natursidan.se/nyheter/folj-med-pa-en-naktergals-fascinerande-forsta-ar-i-livet/. Läst 16 april 2024.
- ^ ”SLU Artdatabanken Rödlistebedömning 2020” (HTML). Artfakta-Naturvård. https://artfakta.se/naturvard/taxon/luscinia-luscinia-102992. Läst 14 maj 2021.
- ^ Wirdheim, A & Green, M. 2022. Sveriges fåglar 2021. Hur går det för Sveriges fåglar med särskilt fokus på läget i jordbrukslandskapet? Rapport från BirdLife Sverige och Svensk fågeltaxering, hämtad 2022-04-02
- ^ Elias Wessén: Våra ord, deras uttal och ursprung, Norstedts, Stockholm 1966, s 127, 287
- ^ ”näktergal - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/n%C3%A4ktergal. Läst 16 april 2024.
Källor[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Näktergalen, 1904–1926.
- Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-039-9
- Artfakta om näktergal, ArtDatabanken.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Sveriges Radio: P2-fågeln - Näktergal
Wikimedia Commons har media som rör Luscinia luscinia.
Wikispecies har information om Luscinia luscinia.- Dansk ornitologisk forening
- Läten på xeno-canto.org
|