Olof Olsson (minister)
| Olof Olsson | |
 | |
| Född | 18 juni 1872[1][2] Smedstorps församling[2], Sverige |
|---|---|
| Död | 18 december 1939[1][2][3] (67 år) S:t Matteus församling[2][3], Sverige |
| Begravd | Ystads gamla kyrkogård[3][4] |
| Medborgarskap | Sverige |
| Utbildad vid | Lunds universitet  |
| Sysselsättning | Politiker[2][5], adjunkt[2] |
| Befattning | |
| Förstakammarledamot (1912–1939)[1][2][5] Sveriges ecklesiastikminister (1919–1920)[1][6] Sveriges ecklesiastikminister (1921–1923)[1][6] Sveriges ecklesiastikminister (1924–1926)[1][6] Förste vice talman i första kammaren (1931–1939)[1][2][6] | |
| Politiskt parti | |
| Socialdemokraterna[1][2][5] | |
| Barn | Jan-Erik Garland (f. 1905)[2][6][4] Gabriella Garland (f. 1912)[2] Sven-Olof Garland (f. 1914)[2] |
| Redigera Wikidata | |
Olof Olsson, född 18 juni 1872 i Smedstorps församling, död 18 december 1939 i Stockholm, var en svensk socialdemokratisk politiker: riksdagsledamot (från 1912) och ecklesiastikminister 1919–1920, 1921–1923 och 1924–1926.
Han kallades Hedna-Olle eller Olsson med håret för att skilja ut honom från Olsson med skägget, dvs. riksdagsmannen Oscar Olsson, med ett väldigt helskägg.
Olsson avlade filosofie kandidatexamen 1900 i Lund och anställdes 1907 vid Göteborgs västra realskola som adjunkt i tyska, historia och geografi. Han inträdde 1912 som riksdagsledamot i första kammaren, invald av Malmöhus län, men var i riksdagen känd som Olof Olsson i Göteborg, eftersom han var bosatt där. Olsson hade tidigt engagerat sig i arbetarrörelsen och var en av de första socialdemokraterna som erhöll en ministerpost då han 1919 blev ecklesiastikminister första gången. År 1931 valdes han till 1:e vice talman i första kammaren. För övrigt var Olsson ledamot av konstitutionsutskottet, statsutskottet, utrikesnämnden, hemliga utskottet och av riksdagspartiernas förtroenderåd.[7]
Av de utredningskommittéer som Olsson tillhörde kan uppräknas universitetsberedningen och 1929 års seminariekommitté, rundradioutredningen samt utredningen rörande den statsfientliga propagandan.
I tre omgångar var Olsson alltså ecklesiastikminister, nämligen mellan 28 november 1919 och 27 oktober 1920, mellan 13 oktober 1921 och 19 april 1923 samt mellan 18 oktober 1924 och 7 juni 1926.
Han blev far till Jan-Erik Garland (Rit-Ola), geografen Sven-Olof Garland och radiojournalisten Gabriella Garland. Föräldrar var smedsmästare Nils Olsson och Mätta, född Svensdotter.
Olof Olsson är begravd på Ystads gamla kyrkogård.[8]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g h] Olof Olsson, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 7790, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l] Tvåkammar-riksdagen 1867-1970, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABgR0w, läst: 4 februari 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Matteus kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/SSA/6024/F I/11 (1939-1941), bildid: 00051153_00056, sida 52, död- och begravningsbok, läs onlineläs online, läst: 12 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Mannen som ritade sig in i svenska folkets hjärta, läs online, läst: 12 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Sveriges riksdag 1924 : porträttalbum, 1925, s. 37, omnämnd som: Olof Olsson (S), läs onlineläs online, läst: 1 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Nils Bohman (red.), Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok. 5 Lindorm-O, vol. 5, Albert Bonniers Förlag, 1949, s. 650, omnämnd som: Olsson, Olof, skolman, politiker, läs onlineläs online, läst: 12 mars 2022.[källa från Wikidata]
- ^ 1872 års män, N S Lundström, Hasse W Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1927 s.146
- ^ Begravda i Sverige, CD-ROM, Version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund.: Olsson, Olof
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
| Företrädare: Värner Rydén |
Sveriges ecklesiastikminister 1919–1920 |
Efterträdare: Bengt J:son Bergqvist |
| Företrädare: Bengt J:son Bergqvist |
Sveriges ecklesiastikminister 1921–1923 |
Efterträdare: Sam Clason |
| Företrädare: Sam Clason |
Sveriges ecklesiastikminister 1924–1926 |
Efterträdare: John Almkvist |
| Företrädare: August Nilsson i Kabbarp |
Första kammarens förste vice talman 1931–1939 |
Efterträdare: Petrus Nilsson i Gränebo |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|