Oscar Eliason

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Oscar Eliason
Oscar Eliason omkring 1905
Oscar Eliason omkring 1905
Född Anders Oscar Wilhelm Eliason
14 november 1863
Stockholm
Död 25 juni 1907 (43 år)
Stockholm

Anders Oscar Wilhelm Eliason, född i Stockholm 14 november 1863, död där 25 juni 1907, var en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Eliason debuterade på Svenska teatern 1882[1], var 1883-1884 och 1888-1892 anställd hos August Lindberg, från 1890 i Göteborg. 1884-1885 och från 1892 var han anställd hos Albert Ranft, 1893-1895 i Göteborg och från 1895 i Stockholm. 1885-1886 arbetade han i Göteborg, 1886-1887 hos William Engelbrecht och 1887-1888 vid Vasateatern. Från 1892 var Eliason under ett tiotal somrar Djurgårdsteaterns ledande skådespelare. Eliason var en komisk karaktärsskådespelare och ansågs ha strålande fantasi, kultiverad smak och naturlig replikföring.

Bland hans roller märks Jago i Othello, Antolycos i En vintersaga, Stråman i Kärlekens komedi, Aslaksen i De ungas förbund, Manders i Gengångare, Tesman i Hedda Gabler, Lechat i Affär är affär, Pinglet i Spökhotellet och d:r Petypon i Damen från nattkaféet.

Eliason var 1889–1899 gift med skådespelerskan Sigrid Key.[2]

Eliason avled i komplikationer efter en gallstensoperation.[1] Han begravdes på Norra begravningsplatsen 1 juli 1907.[3]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Oscar Eliason död”. Dagens Nyheter: s. 2. 27 juni 1907. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1907-06-27/13351A/2. Läst 5 augusti 2015. 
  2. ^ Sigrid DeurellSvensk Filmdatabas
  3. ^ Oscar Eliasons jordfästning”. Dagens Nyheter: s. 2. 2 juli 1907. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1907-07-02/13356A/2. Läst 5 augusti 2015. 
  4. ^ Frans J. Huss, red (1887). ”Från in och utlandet”. Svensk musiktidning (Stockholm: Frans J. Huss) "7" (12): sid. 96. http://boije.statensmusikverk.se/www/epublikationer/Svensk_Musiktidning_1887_no_12.pdf. Läst 2 juli 2015. 
  5. ^ ”Amors gengångare”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF15066&pos=20. Läst 5 juli 2015. 
  6. ^ ”Tre hattar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF15067&pos=11. Läst 6 juli 2015. 
  7. ^ ”Durand och Durand”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF15071&pos=14. Läst 6 juli 2015. 
  8. ^ Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 11 december 1888. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1888-12-11/7288/2. Läst 23 juli 2015. 
  9. ^ Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 11 juni 1894. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1894-06-11/8953/2. Läst 23 augusti 2015. 
  10. ^ ”Kungsämnena”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF26037&pos=126. Läst 6 juli 2015. 
  11. ^ Ord och Bild 1901 s. 394
  12. ^ Bo Bergman (16 november 1906). ”Svenska teatern: 'Småborgare'”. Dagens Nyheter: s. 3. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1906-11-16/13138a/3. Läst 7 augusti 2015. 
  13. ^ 'Henrik IV' på Svenska teatern”. Dagens Nyheter: s. 2. 15 januari 1907. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1907-01-15/13195a/2. Läst 5 augusti 2015. 
  14. ^ Bo Bergman (6 mars 1907). ”Fru Dybwads gästspel: 'Ett dockhem'”. Dagens Nyheter: s. 3. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1907-03-06/13245a/3. Läst 5 augusti 2015.