En vintersaga

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se En vintersaga (olika betydelser).
En vintersaga ur "First Folio"
Antigonus, Leontes och unga Perdita.

En vintersaga (originaltitel The Winter's Tale) är en Shakespearepjäs, ett av hans senare verk, troligen skrivet 1610 eller 1611.

Handlingen[redigera | redigera wikitext]

Polyxenes, kung av Böhmen, hälsar på sin vän Leontes, kung av Sicilien. Polyxenes tänker återvända hem, men Leontes vill att han skall stanna längre. Leontes sänder sin havande hustru, Hermione för att övertyga Polyxenes. Leontes blir misstänksam när Hermione lyckas så lätt och tror att hon varit otrogen och det blivande barnet en oäkting. Leontes skickar ädlingen Camillo för att förgifta Polyxenes, men istället varnar han honom och Polyxenes återvänder till Böhmen. Detta gör Leontes rasande och han spärrar in Hermione i fängelse, där hon föder en dotter. Ädlingen Antigonus gömmer dottern hos en herde och hans hustru Paulina, som är en trogen vän med Hermione, gömmer även henne och föreger att hon är död. Leontes ångrar sig och bestämmer sig för att tillbringa resten av sitt liv sörjande.

Dottern lämnas till en herde i Böhmen som ger henne namnet Perdita. 16 år förflyter. Polyxenes son, prins Florizel, träffar Perdita och blir kär i henne. Nu är det Polyxenes som blir rasande och hotar herden och Perdita med tortyr. Florizel och Perdita flyr till Sicilien där Florizel utger sig för att vara på diplomatiskt uppdrag. När fadern Polyxenes också anländer till Sicilien blir sonen avslöjad. Sällskapet beger sig till fest hos Paulina och Antigonus, dären staty av Hermione skall avtäckas. Inför Leontes häpna och överlyckliga ögon blir statyn levande och Florizel och Perdita förlovar sig.

Uppsättningar[redigera | redigera wikitext]

Den första dokumenterade föreställningen av En vintersaga ägde rum 11 maj 1611 på den klassiska Globe Theatre i London.

1845 uppträdde Samuel Phelps i pjäsen och 1851 gjorde Charles Kean detsamma. Peter Brook regisserade en omtalad uppsättning med John Gielgud som Leontes 1951. 1966 förlade regissören John Barton historien till vikingatidens Skandinavien och 1969 använde Trevor Nunn hippiemiljö. 1993 vann regissören Adrian Noble en Globe Award för sin uppsättning med Royal Shakespeare Company. Sedan satte Royal Shakespeare Company upp pjäsen både 2009 och 2013.

Uppsättningar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Filmatiseringar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, The Winter's Tale, 22 juni 2015.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]