Post- och Inrikes Tidningar
Post- och Inrikes Tidningar är Sveriges officiella tidning, och unik så till vida att det är det enda organ i Sverige som har rikstäckande kungörelser. Tidningen startades 1645 som Ordinari Post Tijdender av drottning Kristina i samråd med Axel Oxenstierna. Man behövde diplomatiska underrättelseorgan i dåtidens oroliga Europa, och Axel Oxenstierna utnyttjade tidningen för politisk propaganda genom publikation av inkomna brev från utposterade rapportörer.
Ordinari Post Tijdender med dess senare efterkommande Post- och Inrikes Tidningar (PoIT) är världens äldsta tidning som utkommit regelbundet och, om man bortser från några kortare avbrott, kontinuerligt alltsedan starten.[1]
Dock var PoIT inte alldeles först med tryckta nyheter. Redan 1624 utkom Hermes Gothicus i Strängnäs, men endast ett enda exemplar är känt, vilket nu finns på Kungliga Biblioteket (KB) i Stockholm. Några ytterligare nummer är inte kända, varför Hermes Gothicus tills vidare inte kan göra PoIT äran stridig som världens äldsta periodiska nyhetsorgan som fortfarande existerar.[2]
Historik
Ordinari Post Tijdender var Sveriges första tidning. Tidningen refererade brev från utsedda korrespondenter här och var i utlandet. Nyheter och material samlades in via landets lokala postmästare och ansvarig utgivare var postmästaren i Stockholm. Liksom övriga tidningar under denna period lästes den bara av en mycket liten kärna av välbeställda personer. Tidningarna var dyra och få kunde läsa. Spridning av stora upplagor var inte praktiskt möjligt på grund av den outvecklade trycktekniken och de begränsade transportmöjligheterna.
Ordinari Post Tijdender utkom var varje onsdag med ett fyrsidigt nummer, ibland åtföljt av en bilaga kallad Extraorinari Post Tijdender. Från 1735 utkom den två gånger i veckan, måndagar och onsdagar, samt från 1792 tre gånger i veckan på måndagar, torsdagar och lördagar.[3]
Tidningens utgivande var ursprungligen ett åliggande av postmästaren i Stockholm. 1685 överfördes ansvaret till Kanslikollegium, varifrån ledningen 1720 överflyttades till överpostmästaren.[3]
Ett supplement, Anmärkningar wid sw. post-tidningarne utgavs från 18 mars 1734, först under redaktion av Carl Reinhold Berch, från 1736 av sekreteraren vid generalpostkontoret A. Ryman och från 1749 av Mathias Benzelstierna. 12 augusti 1760 erhöll Benzelstierna tillstånd att utge en Inrikes Tidningar för inrikesnyheter, då Stockholms post-tidningar främst innehöll utrikes nyheter. Tidningen började utges 26 november utkom samma dagar som Stockholms post-tidningar fram till 1792, därefter tisdagar, onsdagar och fredagar fram till 1820.[3]
Alla postmästare i hela Sverige var skyldiga att veckovis till Stockholm rapportera händelser i orten. I Stockholm redigerades materialet på postchefens kansli med rikspostmästaren som utgivare. De tryckta tidningarna sändes ut till alla större orter i landet och anslogs på offentliga anslagstavlor för kungörelser. Sådana anslagstavlor, skyddade av galler eller bakom glas, har funnits ända till sen tid långt in på 1900-talet.[förtydliga]
20 december 1791 gav kung Gustav III "för evärderliga tider" rätten att ge ut tidningarna till Svenska akademien, som kungen själv hade instiftat, och gav därmed Akademien en stabil inkomstkälla.[3]
1821 slogs Stockholms Post-Tidningar ihop med Inrikes Tidningar till Post- och Inrikes Tidningar. Den 28 december 1835 övergavs frakturstilen och tidningen började tryckas i antikva.
Post- och Inrikes Tidningar är Sveriges officiella organ, och unikt så till vida att det är det enda organ i Sverige som har rikstäckande kungörelser. Till exempel måste konkurser, skuldsaneringar, bolagsärenden och exekutiva auktioner enligt lag kundges i tidningen. Avsikten med att låta Svenska Akademien ge ut tidningen har varit att med fiskala avgifter för i tidningen införda obligatoriska annonser finansiera Svenska akademiens allmännyttiga verksamhet som bland annat innefattar Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (SAOL) och Svenska Akademiens ordbok (SAOB).
Akademin utarrenderade i början utgivningsrätten bland sina medlemmar fram till 1833, då den själv övertog utgivningsrätten. 1834 övertog staten mot en årlig summa på 5.200 riksdaler banko utgivningsrätten för tidningen i avsikt att göra den till en svensk statstidning. 1834-1844 utgavs den under titeln Svensk statstidning med Per Adam Wallmark som redaktör. Bland de politiska medarbetarna under denna tid märktes Gustaf Fredrik Åkerhielm, Gustaf Lagerbjelke och August von Hartmansdorff samt på den litterära Johan Erik Rydqvist. 1844 återtog Svenska akademin tidningen, som återfick sitt förra namn.[3]
Ursprungligen var de obligatoriska annonserna och nyhetsnotiserna uppblandade med litterära alster. Första numret 1880 innehöll en lång dikt av Oscar II. En av redaktörerna, akademiledamoten Carl David af Wirsén publicerade fram till sin död 1912 litteraturkritik i tidningen. Andra betydande medarbetare var Oscar Patric Sturzen-Becker, Gustaf Ljunggren, Carl Rupert Nyblom, Nils Fredrik Sander, Emil von Qvanten och Carl Snoilsky.[3]
Från 1890 utgavs en kommunalupplaga för Sveriges kommuner, som från 1911 befordrades till alla kommuner mot erläggande av porto.[3]
1922 upphörde nyhetsförmedlingen och de litterära inslagen helt, och PoIT blev ett renodlat annonsblad, och därmed enligt somligas åsikt helt oläsbar.
Exempel på nyhetsnotis
Illustrationen ovan är exempel på utseendet vid tidningens första årgång. Texten är en rapport från 30-åriga krigets dagar (1618…1648). Bilden är svårtolkad, men ungefär så här lyder texten:[4]
- Ordinari Post Tijdender / 1645. den 9. Apr. N. 15.
- Från Hamborg den 19. Martij.
- Jagh hafver ännu til at skrifva om then stoora Victorien Gen.Feldrm. H Linnart Torstenson hafver erhållit i Böhmen. Huru det är egentligen der med tilgångit / är bäst til at see utur medföliande skrifvelse aff en Swensk Officerare sub dato Janchoviz den 16. Febr. Hwad för Officerare på den Beyserske sijdan äre bliffne döde och fångne/ förmäler effterföliande Lista/hwilken aff en förnehmligh Beysersk Officerare är sändt hijt ifrån Regensburg. På Swenske sijdan skole wara blefne 3. Gen. Majorer, Mortaigne. Wittenberg och Goldsteen/ och 3. andra Öfverster[?] / men det om är ännu lijkwist inte fulkomligh wissheet, så hafver man och ännu intet egentligh beskedh huru monga Fahnor och Standarter äre eröfrade. I gemeent skrifves at öfver 8. eller 9. Tusend i alt äre blefne döde på Plazen/ och öfwer 3000. Beyserske fångne. At …
Ekonomin för PoIT har varierat genom tiderna. Från att från början ha varit en god inkomstkälla för Svenska Akademien, som finansierade arbetet med SAOL, blev det senare sämre, och 1919 blev det ren förlust. Akademien anhöll hos Regeringen att få lägga ner tidningsverksamheten, men Regeringen sade nej. Situationen räddades med kraftigt höjda taxor på de obligatoriska annonserna. Detta drabbade Patent- och Registreringsverket hårt, men verkets kraftiga protester förklingade ohörda.
Inom kretsar som berörs av Post- och Inrikes Tidningar har den vardagliga benämningen för detta alster varit "Postgumman." Benämningen myntades tidigt, och var då ironiskt menad, med anledning av den långsamma nyhetsförmedlingen från utlandet. Exempelvis tog det en månad för underrättelsen om Gustav II Adolfs död 1632 att nå Sverige. Det kan jämföras med textexemplet ovan, som tog bara 3 veckor från författandet tills det kom i tryck, en klar förbättring i nyhetsrapporteringen.
I dagens Sverige har namnet Postgumman fått en mjukare klang.
Namnlängd
Under tidernas lopp har Postgumman bytt skepnad åtskilliga gånger. Ibland är ändringen obetydlig, endast stavningen har ändrats, men ibland har ändringen varit så stor att det är svårt att utan vidare ana att det faktiskt rör sig om samma publikation. Följande namn har förekommit:[5]
| 1645 — 1651 | Ordinari Post Tijdender | |
| 1652 — 1654 | (Utgivningen avstannad) | |
| 1655 | Post-Tijdender ifrån åthskillige Orter Åhr 1655 | |
| 1660 — 1662 | (Utgivningen avstannad) | |
| 1663 — 1673 | Ordinari Post-Tijdender | |
| 1674 — 1677 | (Utgivningen avstannad) | |
| 1678 — 1680 | Svenska Ordinarie Post-Tijdender | |
| 1681 — 1685 | (Utgivningen avstannad) | |
| 1686 | Ordinarie Stockholmiske Posttijdingar | |
| 1687 — 1705 | Ordinarie Stockholmiske Posttijdinder | |
| 1706 — 1716 | Ordinarie Stockholmiske Posttidender | |
| 1717 — 1718 | Lundska Posttijender | Dessa år hade utgivningen av "Postgumman" flyttats till Lund |
| 1717 — 1718 | Stockholmiske Kundgiörelser | Detta var en nystartad tidning |
| 1719 | (Utgivningen avstannad) | |
| 1720 | Stockholmiske Post-Tidender | |
| 1721 | Stockholmske Post-Tidender | |
| 1722 — 1734 | Stockholmske Post-Tidningar | |
| 1735 — 1820 | Stockholms Post-Tidningar | |
| 1821 | Stockholms Post- och Inrikes Tidningar | |
| 1822 — 1834 | Post- och Inrikes Tidningar | |
| 1835 — 1844 | Svensk Stats-tidning eller Post- och Inrikes Tidningar | |
| 1845 | Post- och Inrikes Tidningar | |
| 1875 | Post- och Inrikes Tidningar | |
1682, 1700, 1701 och 1723 medföljde var vecka en bilaga Relationes Curiosæ som innehöll från tysk förlaga översatt skämtläsning.
Fristående från Stockholms Post-Tidningar kom 1767 Stats- och Hushållsjournal som 1768 och 1769 efterföljdes av Stats-Journalen, vilken därefter tycks ha upphört.
Arbetets omfattning
PoIT:s sista tid på Svenska Akademien kom det omkring 1 500 meddelanden per dag. För att ta hand om allt detta krävdes 6 heltidstjänster. Detta kan jämföras med situationen kring förra sekelskiftet då akademisekreteraren ägnade någon timme åt arbetet att sammanställa inkomna uppgifter till 30-talet rader att tryckas i dagens nummer.
Tidningens upplaga var som störst i slutet på 1800-talet. Uppgifterna i olika källor varierar mellan 7 000 exemplar och 10 000. 2006 var upplagan nere i ca 1 000 exemplar. Nuvarande (2009) ansvarig utgivare är Akademiens ständige sekreterare Peter Englund.
Världens äldsta tidning blir en webbtjänst
 |
Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2017-07) Motivering: Vad har hänt efter 2007? Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Sveriges riksdag har beslutat att Post- och Inrikes Tidningar från den 1 januari 2007 skall upphöra som papperstidning och endast finnas tillgänglig som gratistidning i elektronisk form på Internet via Bolagsverket, som är en avknoppning från Patent- och registreringsverket. Kungörelserna presenteras nu på dess webbplats (www.bolagsverket.se/poit). PoIT räknas dock fortfarande som tidning, det är bara mediet som växlat, och följaktligen är tidningen fortfarande världens äldsta ännu utkommande tidning.[1] På papper trycks alltjämt ett exemplar av varje nummer av formella eller möjligen kulturella skäl. Detta exemplar skulle även kunna anses vara säkerhetskopia för det fall att den elektroniska databasen hos Bolagsverket skulle sättas ur spel av någon oförutsedd händelse.
I samband med riksdagsbeslutet uttalade i en intervju Hans Holm, med en 20-årig tid som chefredaktör för PoIT bakom sig, att ändringen var en kulturell katastrof för en tidning som funnits så länge. Svenska Akademien står fortfarande som ägare till PoIT, men överlåter privilegiet på Bolagsverket på 10 år mot en kompensation på 12 miljoner kronor årligen, pengar som Bolagsverket i sin tur måste få in genom att anpassa sina taxor till utgiften. Indirekt blir det alltså alla som registrerar bolag med flera, som ytterst finansierar Svenska Akademiens arbete med SAOL och annat.
I Bolagsverkets åtagande ingår löpande aktualisering av PoIT dagligen måndag–fredag och att tidningens innehåll ska hållas tillgängligt på Internet under två–sex år. Enligt 2 § Förordning (2006:1226) om Post- och Inrikes Tidningar (2006:1226) skall det i Post- och Inrikes Tidningar "kungöras uppgifter som enligt lag eller förordning skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar".
Cause célèbre
Intill den nya organisationen skulle sättas i verket 2007 hade det redaktionella arbetet och tryckningen av PoIT skötts på entreprenad av ett mindre företag enligt ett avtal som automatiskt förlängdes ett år i taget, så vida det inte sades upp inom en föreskriven tid. Svenska Akademien sade upp avtalet, men brevet blev feladresserat. Detta gjorde att det blev liggande obeställbart hos Posten i två veckor, och därmed hade uppsägningstiden utlöpt innan brevet till slut nådde adressaten. Företaget hävdade att eftersom ingen uppsägning inkommit i laga tid, så var avtalet automatiskt förlängt med ytterligare ett år. Man avsåg att fortsätta trycka den papperstidning som Svenska Akademien inte vill ha. Akademien å sin sida åberopade force majeure, och menade att uppdraget var avslutat. Förhandlingar inleddes för att klara ut hur det ska gå med anställningen för de 6 personer, som på företaget haft PoIT som huvuduppgift. Den personalen kom i kläm, och riskerade att utan egen förskyllan förlora sitt arbete.[6][7][uppföljning saknas]
Lista över ansvariga utgivare och chefredaktörer för PoIT och dess föregångare
| Ansvarig utgivare | Period | Chefredaktör | Period |
|---|---|---|---|
Chefredaktörer:
- 1834-1847 Per Adam Wallmark
- 1847-1856 Carl Hellberg
- 1856-1865 Adolf Leopold Björck
- 1865-1877 C.V.A. Strandberg
- 1877-1886 Edvard Bäckström
- 1886-1894 Paul Reinhold Strandberg
- 1894-1912 Johan Reinhold Spilhammar
- 1912- C.J. Elvers
Etymologi
Ordet tidender är känt före 1520, och är bildat på fornsvenska tidhende, vilket helt enkelt betyder händelse. Besläktat med detta är tidher = något som händer ofta.
Tidning är bildat på fornsvenska tidhning, som betyder underrättelse, nyhet.[8] Först efter uppfinningen av boktryckarkonsten kom den överförda betydelsen i den mening vi idag har med tidning; tryckta alster som inte nödvändigtvis innehåller rapporter om timade händelser, utan kan handla om i stort sett vad som helst. Tidningar i dagens mening kännetecknas av att de är tryckta på papper av förhållandevis enkel kvalitet och utkommer med någorlunda periodicitet (riktvärde minst 4 gånger per år).
Källor
- Post- och Inrikes Tidningar - Webbplats
- Postgumman Dagens Nyheter Kultur 2006-04-19
- Bo Svensén: Svenska Akademien från Gustaf III till våra dagar, Norstedts ISBN 91-1-300568-5
Noter
- ^ [a b] Den svenska litteraturen. 1, Från runor till romantik : 800-1830. Stockholm: Bonnier. 1999. sid. 207. Libris 8233782. ISBN 91-0-056773-6
- ^ Lars Olsson: Den svenska pressens historia
- ^ [a b c d e f g] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1111-1112
- ^ Texten är typografiskt en blandning av frakturstil (här skrivet kursiverat) och antikva (här ej kursiv)
- ^ Svenska periodica år för år 1645 — 1899 Arkiverad 6 april 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ ”Anrik tidning kvar efter sen postgång”. Sveriges radio. 3 april 2006. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=829351.
- ^ ”Post- och Inrikes Tidningar kan fortsätta ges ut som papperstidning”. Sveriges radio. 3 april 2006. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=829477.
- ^ Elias Wessén: Våra ord, deras uttal och ursprung. Svenska bokförlaget, Stockholm 1966.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Post- och Inrikes Tidningar.
Wikisource har originalverk relaterade till Post- och Inrikes Tidningar. - Bolagsverket, Post- och Inrikes Tidningar
- Kungliga biblioteket
