Riksrevisionen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För den finländska myndigheten, se Statens revisionsverk.
Riksrevisionen
Riksrevistionen.jpg
Organisationstyp Förvaltningsmyndighet under riksdagen
Ledning Tre riksrevisorer, varav en utsedd av riksdagen att vara riksrevisor med administrativt uppdrag
Kommun Stockholm
Län Stockholm
Organisationsnr 202100-2650
Instruktion SFS 2002:1023
Webbplats www.riksrevisionen.se
Sveriges statsskick
Sveriges riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie
Grundlagarna
Regeringsformen
Tryckfrihetsförordningen
Yttrandefrihetsgrundlagen
Successionsordningen
Lagstiftande makt
Riksdagen
Riksdagsordningen
Riksdagens talman
Riksdagens utskott
Riksbanken
Riksrevisionen
Ceremoniell makt
Statschefen
Verkställande makt
Regeringen
Statsministern
Statsråden
Regeringskansliet
Förvaltningsmyndigheterna
Dömande makt
Domstolsväsen
Högsta domstolen
Högsta förvaltningsdomstolen
Administrativ indelning
Län
Landsting
Kommuner
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Post- och Inrikes Tidningar
Svensk författningssamling
Sverige-portalen

Riksrevisionen är en svensk myndighet under Sveriges riksdag med uppgift att granska den verksamhet som bedrivs av staten.[1] Genom ett grundlagsskyddat oberoende granskar Riksrevisionen hur statliga medel används samt rapporterar om eventuella brister.

Riksrevisionen är en del av riksdagens kontrollmakt. Verksamheten ska bidra till demokratisk insyn och ge medborgarna möjlighet att se hur beslut fattas och genomförs.

Riksrevisionens huvuduppgifter är finansiell revision och effektivitetsrevision. Dessutrom bedriver Riksrevisionen internationellt utvecklingsamsarbete, som finansieras av ett särskilt anslag från riksdagen på omkring 40 miljoner kronor per år (2016)-[2] Riksrevisionen granskar årligen omkring 250 myndigheters årsredovisningar samt genomför ett trettiotal effektivitetsgranskningar.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Riksrevisionen bildades 1 juli 2003 genom en sammanslagning av Riksrevisionsverket (under regeringen) och Riksdagens revisorer (under riksdagen) till en och samma myndighet under riksdagen.

Reformen föregicks av flera utredningar under senare delen av 1990-talet, till exempel den för regeringen, som leddes av generaldirektören Ulf Larsson, och som förespråkade att revisionsapparaten även fortsättningsvis skulle ligga under regeringen.[3] Riksdagens revisionsutredning som framlade sitt förslag om resursfördelmning mellan de två statliga revionsmyndigheterna ungefär samtidigt, föreslog i sitt betänkande två huvudalternativ: antingen att överförs vissa resurser från Riksrevisionsverket till Riksdagens revisorer. eller att i huvudsak föra över hela effektivitetsrevisionen till Riksdagens revisorer. Den löpande årliga revisionen förutsågs kvarligga på Riksrevisionsverket i båda alternativen.[4]

Riksrevisionsverkets dåvarande generaldirektör Inga-Britt Ahlenius argumenterade däremot i den allmänna debatten för en från regeringen oberoende revision, i likhet med hur den organiserades i flertalet demokratiska länder.[5]

Riksdagen beslöt den 15 december 2000 om sammanslagning av Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer under första halvåret 2003. Regeringen lämnade i maj 2001 ett uppdrag till landshövdingen Lars Eric Ericsson att utreda de organisatoriska frågorna kring bildandet av den nya revisionsmyndigheten.[6]

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Myndigheten leds av tre riksrevisorer, som själva beslutar om vad som ska granskas. De utses var och en av riksdagens kammare efter förslag av konstitutionsutskottet. De uses för en period på sju år och kan inte väljas om. De kan inte heller avsättas annat än av riksdagen.[7][8] Riksdagen utser en av riksrevisorerna att vara riksrevisor med administrativt uppdrag, för att administrativt leda myndigheten.

Riksrevisionen hade 2015 drygt 300 anställda och huvudkontor i Stockholm samt filialkontor i Uppsala och i Jönköping.

Riksrevisionen hade till en början en styrelse, sammansatt av riksdagsledamöter. Sedan 2011 finns i stället ett parlamentariskt råd sammansatt av åtta för uppdraget arvoderade riksdagsledamöter, en för varje partigrupp, och med uppgift att ha insyn i verksamheten. Rådet, saknar beslutsmakt, sammanträder ungefär fem gånger per år (2015).[9]

Genomförande av extern granskning av Riksrevisionens interna arbete[redigera | redigera wikitext]

Riksrevisionens inre arbete uppmärksammades sommaren 2016 i två granskningar av svensk press. Svenska Dagbladet skrev i en serie artiklar i juni 2016 om ett antal informella kontakter i samband med handläggning av ärenden inom Riksrevisionen, bland annat mellan landshövding Margareta Pålsson i Skåne län och riksrevisor Ulf Bengtsson. Detta ledde till att konstitutionsutskottets ordförande Andreas Norlén och dess vice ordförande Björn von Sydow. beslöt att kalla riksrevisorna till utskottet för en förklaring och en utfrågning.[10] Ett första extra möte i utskottet för detta ändamål hölls den 5 augusti och ett andra har aviserats till slutet av augusti.

Dagens Nyheter rapporterade i en serie artiklar i juli 2016 om Riksrevisionens interna arbete, varvid bland annat förfarandet vid rekryteringar behandlades.Detta ledde till att riksrevisor Susanne Ackum den 8 juli begärde hos riksdagen att entledigas från sin tjänst.[11] Ordföranden för Riksrevisionens parlamentariska råd Jörgen Hellman meddelande den 11 juli att rådet ska inkallas till ett extrainsatt möte.[12][13] Ett telefonmöte hölls den 13 juli.[14]

Riksrevisor Margareta Åberg beslöt den 10 juli med hänvisning till Dagens Nyheters granskning att ge Hans-Gunnar Axberger i uppdrag att "utreda om det har funnits några formella fel och brister i hanteringen och ledningen av det förändringsarbete som genomförts vid Riksrevisionen det senaste året".[15]

Riksrevisorer[redigera | redigera wikitext]

Ordföranden i Riksrevisionens tidigare styrelse 2003–2010[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Magnus Isberg och Ingvar Mattson: Riksrevisionen tio år: granskning, ansvar, lärande , Studieförbundet Näringsliv och samhälle, Stockholm 2014, ISBN 9789186949525

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Regeringsformen (SFS nr: 1974:152), kapitel 13, paragraf 9
  2. ^ Riksrevsionens webbplats, läst 2016-07-11
  3. ^ ”Reformerad stabsorgansation” (SOU 1997:80)
  4. ^ Motion till riksdagen 1997/98: Fi503, av [[Lars Tobisson med flera
  5. ^ Ulf Storm: En revisorska att räkna med i Jusektidningen Kaqrriär den 11 juni 2001
  6. ^ Riksrevisionen - organisation och resurser (SOU 2002:17)
  7. ^ *Riksdagsordning (2014:801)
  8. ^ Regeringsform (SFS nr: 1974:152), kapitel 13, paragraf 9
  9. ^ Riksrevisionens årsberättelse för 2015, sidan 29
  10. ^ Riksrevisorer får förklara sig i KU i Svenska Dagbladet den 30 juni 2016
  11. ^ Pressmeddelande från Riksrvisionen den 8 juli 2016, läst 2016-07-11
  12. ^ Inga-Britt Ahlenius: Alla riksrevisorerna måste avgå i Dagens Nyheter den 11 juli 2016
  13. ^ Riksrevisionen: Inga svar på en månad i Dagens Nyheter 12 juli 2016
  14. ^ Ökat tryck på riksrevisor att svara i Aftonbladet den 13 juli 2016
  15. ^ Beslut om extern utredning, pressmeddelande från Riksrevisionen den 10 juli 2016, läst 2016-07-11]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]