Psykosyntes

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Psykosyntes är en alternativ terapiform, vars grundare heter Roberto Assagioli. Han var en av Sigmund Freuds elever.

Psykosyntesens framväxt[redigera | redigera wikitext]

Assagioli var till en början medlem av det Internationella psykoanalytiska sällskapet i Zürich. Så småningom kom han, likt C.G. Jung och Alred Adler, att vända psykoanalysen och Freuds idéer ryggen. Framförallt ville Assagioli, förutom driftslivet också räkna med mänskliga uttryck som kärlek, kreativitet, skönhet och andlighet. Dessa borde ha ett egenvärde och därför studeras för sin egen skull. Assagioli ville räkna med det som var friskt inom varje människa istället för att primärt se på det patologiska. Han kom att så småningom att kalla sin teori för psykosyntes.

1926 grundade Assagioli ett institut i Florens. Detta kom så småningom att bli psykosyntesens huvudcentra vid namn Istituto di Psicosintesi. Syftet var att här hjälpa till att lära ut samt tillämpa olika psykoterapeutiska tekniker. Under 1920-30-talet blev Assagioli alltmer intresserad av österländsk religion och filosofi. Han blev medlem i Alice Baileys grupp "Arcaneskolan". Man studerade teosofi och olika esoteriska läror.

Efter andra världskriget, då Assagioli tvingades hålla sitt institut stängt, kom han att grunda The Italian Union for progressive Judaism. Han ville genom denna förening främja en öppenhet och tolerans mot olika religioner och folkslag. Under 1950-60-talet tillbringade Assagioli långa tider i USA. Här kom han att samarbeta med bland andra Abraham Maslow och Carl Rogers. Han kom även att medverka i den nya tidskriften The Journal of Transpersonal Psychology. Bland övriga medlemmar av styrelsen kan nämnas Viktor Frankl, Stanislav Grof, Abraham Maslow samt Arthur Koestler.

Psykosyntesen kom att sprida sig alltmer under 1950-60 talen. I dag finns ett fyrtiotal institut i USA, samt enstaka institut i Italien, Spanien, Grekland, Frankrike, England, Nederländerna, Sverige, Kanada, Mexico, Argentina, Japan och Indien.

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Metodens utövare har inte kunnat påvisa att psykosyntes fungerar och metoden har därför förkastats av Psykologförbundet[1].

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Psykologiförbundet”. http://www.psykologforbundet.se. Läst 4 april 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]