Hoppa till innehållet

Puck Ahlsell

Från Wikipedia
Puck Ahsell
FöddPuck Erik Herman Ahlsell
30 mars 1946 (78 år)
Göteborg
IMDb SFDb

Puck Erik Herman Ahlsell, född 30 mars 1946 i Göteborg, är en svensk skådespelare.[1] Han är son till regissören Herman Ahlsell och bror till skådespelaren Tom Ahlsell.[2] Sedan 1979 är han gift med skådespelerskan Guje Palm.[3]

Ahlsell utbildades vid Statens scenskola i Göteborg. Efter studierna har han varit engagerad vid stadsteatrarna i Malmö och Göteborg. Han har medverkat i TV-serier som Hem till byn, Vita lögner och Trappen. 1987 engagerades han av Hagge Geigert för en roll i Arsenik och gamla spetsarLisebergsteatern. Puck kom att tillhöra Geigerts ensemble under tio år, alltid i sällskap av parhästen Ulf Dohlsten. Tillsammans med Ulf Dohlsten producerade och spelade han ett par egna uppsättningar på Lisebergsteatern bland annat Hasse och Tages lustspel Fröken Fleggmans mustasch och komedin Lösgodis.[källa behövs]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1980 Lancelot Draken
Jevgenij Sjvarts
Stefan Böhm Fria Proteatern[4]
1981 Döden Bänken
Roland Jansson
Olof Willgren Fria Proteatern[5]
Balladen om Eulenspiegel
Günther Weisenborn
Jindra Puhony Fria Proteatern[6]
1982 Den blomstertid nu kommer
Gunnar Ohrlander
Stefan Böhm Fria Proteatern[7]
1983 Sköna Helena
Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy
Olof Willgren Fria Proteatern[8]
1984 Valerio Leonce och Lena
Georg Büchner
Martin Berggren Göteborgs stadsteater[9]
1994 Omaka par
Neil Simon
Arne Strömgren Lisebergsteatern[10]
1995 Brölle Husan också!
Åke Cato och Mikael Neumann
Hans Bergström Fredriksdalsteatern[11]
2005 Hustruskolan
Molière
Daniel Benoin Göteborgs Stadsteater
2007 Kung Filip II Don Carlos
Friedrich Schiller
Eva Bergman Göteborgs Stadsteater
  1. ^ ”Puck Ahlsell”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=180936&iv=OVERVIEW. Läst 18 september 2012. 
  2. ^ ”Herman Ahlsell”. IMDb.com. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141022142126/http://akas.imdb.com/name/nm0014055/. Läst 18 september 2012. 
  3. ^ Sveriges befolkning 1990, DVD-ROM, Riksarkivet SVAR 2011
  4. ^ Bengt Jahnsson (28 september 1980). ”Lysande Fria Pro: Nu sprutar 'Draken' eld”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/tidning/1980-09-28/265/20. Läst 16 september 2017. 
  5. ^ Susanne Marko (9 maj 1981). ”'Bänken': Bolmes Bengan bästa behållningen”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/tidning/1981-05-09/124/19. Läst 16 september 2017. 
  6. ^ Åke Lundkvist (26 september 1981). ”1500-tal hos Fria Pro: Text och spel i otakt”. Dagens Nyheter: s. 21. http://arkivet.dn.se/tidning/1981-09-26/261/21. Läst 16 september 2017. 
  7. ^ Christina Zaar (6 februari 1982). ”Fria Pro reser sig”. Dagens Nyheter: s. 46. http://arkivet.dn.se/tidning/1982-02-06/35/46. Läst 16 september 2017. 
  8. ^ Susanne Marko (13 februari 1983). ”'Sköna Helena' svämmar över”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1983-02-13/42/16. Läst 16 september 2017. 
  9. ^ Bengt Jahnsson (21 oktober 1984). ”Orädd teater, fest och bråk i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 24. http://arkivet.dn.se/tidning/1984-10-21/287/24. Läst 16 september 2017. 
  10. ^ Jens Peterson (1 oktober 1994). ”Omaka par - En långkörare för Hagge”. Aftonbladet. Läst 29 juni 2015. 
  11. ^ Ingegerd Waaranperä (19 juni 1995). ”Eva Rydberg den enda som håller”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 23 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160123162432/http://www.dn.se/arkiv/kultur/eva-rydberg-den-enda-som-haller. Läst 29 juni 2015.