De sju dödssynderna

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sju dödssynderna)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För Richard Hoberts filmsvit med samma namn, se De sju dödssynderna (film).
De sju dödssynderna
Begrepp ur katolicismen Redigera
Boschsevendeadlysins.jpg
Undertyp avSynd, last Redigera
Motsats tillDe sju dygderna Redigera
Bes­tåen­de avvrede, frosseri, avundsjuka, girighet, arrogans, lättja, lust Redigera
Dödssynden frosseri, detalj från målningen ”De sju dödssynderna” av Hieronymus Bosch.

De sju dödssynderna (latin septem peccata mortalia), huvudsynderna[1] eller kardinalsynderna, är begrepp inom katolicismen. Dödssynder är ett från Nya Testamentet hämtat uttryck, men de är inte explicit uppräknade där. Inom katolicismen är dessa de svårare synder som består i att människan med fullt vett och fri vilja överträder Guds bud i en viktig sak. Dessa synder gör henne skyldig till den eviga dödens straff och kan endast försonas genom botens sakrament.[2]

De har alla positiva motsvarigheter i de sju dygderna. De sju dödssynderna var under medeltiden tillsammans med de tio budorden de främsta utgångspunkterna för etiska diskussioner och betraktelser.

Termen kommer av att de anses leda till dels andra laster och synder, dels till evig fördömelse, ifall syndaren inte ångrar sig.

De sju dödssynderna[redigera | redigera wikitext]

Dödssynderna finns inte uppräknade i Bibeln, utan det var påve Gregorius I som utarbetade den nuvarande listan:[3]

Minneslista[redigera | redigera wikitext]

Under medeltiden blev de sju dödssynderna ett välkänt begrepp. För att lättare komma ihåg dem associerade man var och en av synderna med ett vanligt förekommande djur:[3]

  • Högmod – påfågel
  • Girighet – räv (eller groda[5])
  • Lust – get
  • Avund – hund
  • Frosseri – gris
  • Vrede – varg
  • Lättja – åsna

Girottis moderna tolkning[redigera | redigera wikitext]

De sju dödssynderna är individualistiska till sin natur, och handlar om det privata. År 2008 diskuterade dåvarande penitentiarien Gianfranco Girotti syndbegreppet i samtida perspektiv i L'Osservatore Romano. Han argumenterade då för synsättet att det finns nya sätt att bryta relationen med Gud. Han förtydligade ståndpunkten genom att lista sju nya dödssynder, vilka till skillnad från de äldre är samhälleliga till karaktären, och handlar om människans handlingar eller underlåtelser mot omvärlden.[6]

  1. Bioetiska övergrepp, som födelsekontroll
  2. Moraliskt tveksamma experiment som stamcellsforskning
  3. Drogmissbruk
  4. Att delta i miljöförstöring
  5. Att bidra till att öka klyftorna mellan rika och fattiga
  6. Överdådig förmögenhet
  7. Skapande av fattigdom

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Katolska kyrkans lilla katekes, 2005 års upplaga, 2006 års svenska upplaga ("världskatekesen").
  1. ^ ”huvudsynder - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/huvudsynder. Läst 27 mars 2020. 
  2. ^ Nordisk familjebok 1951-55 års upplaga bd.6 s.199
  3. ^ [a b c] Bibelfrågan
  4. ^ [a b] ”dödssynd”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/d%C3%B6dssynd. Läst 5 januari 2019. 
  5. ^ Bringéus, Nils-Arvid (1969). ”Caritas Romana och de bevingade dygderna”. Rig (Föreningen för Svensk Kulturhistoria) 52 (2): sid. 68 (24). https://journals.lub.lu.se/rig/article/download/8485/7623/. 
  6. ^ Derek R. Nelson, What's Wrong with Sin: Sin in Individual and Social Perspective from Schleiermacher to Theologies of Liberation, 2009, s.1

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]