Richard Hobert

	Richard Hobert
	Richard Hobert på Guldbaggegalan 2013.
Född	Jan Richard Hobert; 1 december 1951; Kalmar, Kalmar län
Död	24 augusti 2025 (73 år); Kivik, Skåne län
År som aktiv	1973–2025
Maka	Lena Endre (g. 2000–2012)
Betydande verk	Långfilmssviten De sju dödssynderna (däribland Glädjekällan), Alla älskar Alice och Harrys döttrar,; En enkel till Antibes.
Guldbaggen
	Ingmar Bergmanpriset 1994
	IMDb SFDb

Jan Richard Hobert, född 1 december 1951 i Kalmar, död 24 augusti 2025 i Kivik, Skåne län,^[1]^[2]^[3] var en svensk manusförfattare, kompositör och filmregissör. Han är bland annat känd för långfilmssviten De sju dödssynderna samt för den Guldbaggen-belönade En enkel till Antibes.

Biografi

Hobert studerade vid Lunds universitet 1970–1973. Efter studierna arbetade han som journalist och skrev flera radiopjäser. År 1974 blev han regiassistent inom radio, scenteater och tv. Han regidebuterade i tv hösten 1978 med dramadokumentären Gänget. Debatten kring filmen gjorde att den visades i tv fyra gånger under två veckor.

Hoberts konstnärliga genombrott kom drygt två år senare, i januari 1981, med författaren Morris Wests drama Kättaren (engelska: The Heretic) om 1500-talsmunken Giordano Brunos kamp mot katolska kyrkan. I sin tv-iscensättning gjorde Hobert den historiska pjäsen till ett drama mitt i samtiden som speglade den polske frihetskämpen Lech Wałęsas kamp mot den sovjetiska kommunistiska överhögheten.

Under 1980-talet regisserade Hobert ett flertal tv-pjäser och tv-filmer efter både andras och egna manuskript. Två av dessa var tv-långfilmer som ingick i kriminalserien Skånska mord som utgick från autentiska brott: Esarparen (med Ernst-Hugo Järegård) och Yngsjömordet (med Mimmo Wåhlander).

Därefter skrev och regisserade han för Sveriges Television Sommarens tolv månader, Ålder okänd och Den femtonde hövdingen.

Hobert skrev och regisserade sedan långfilmssviten De sju dödssynderna, där den första filmen hade premiär 1993 och den sjunde och sista år 2000. I sviten ingick Glädjekällan, Händerna, Höst i paradiset, Spring för livet, Ögat, Där regnbågen slutar och Födelsedagen.^[4] Hobert Guldbagge-nominerades för bästa manus för Händerna, och Sven Lindberg, Sven-Bertil Taube, Göran Stangertz och Pernilla August vann varsin Guldbagge för sina skådespelarinsatser i filmerna. För den första filmen Glädjekällan erhöll Richard Hobert, vid Guldbaggegalan 1994, Ingmar Bergman-priset med Bergmans personliga motivering: "Ett mästerverk".

Alla älskar Alice var den första fristående filmen efter sviten och rönte stor framgång, medan den följande medeltidsfilmen Tre solar kritiserades hårt. Därefter kom filmen Harrys döttrar, med Amanda Ooms och Lena Endre i huvudrollerna.

I februari 2008 skrev och regisserade han egna pjäsen Security, ett politiskt kärleksdrama, på Dramatens sidoscen Elverket.

I september 2011 återvände Hobert till filmen med dramakomedin En enkel till Antibes med Sven-Bertil Taube i huvudrollen. I januari 2012 belönades Sven-Bertil Taube med en Guldbagge för "Bästa manliga huvudroll" för sin roll i filmen.

År 2018 romandebuterade Hobert med Fågelfångarens son. Han växlade därefter mellan att skriva romaner och göra filmer.^[5]

Från ett äktenskap med Pia Andersson fick han dottern Nina Hobert.^[6] Richard Hobert var mellan år 2000 och 2012 gift med skådespelaren Lena Endre.^[4]

Verk

Filmografi

De sju dödssynderna:

1993 – Glädjekällan

1994 – Händerna

1995 – Höst i paradiset

1997 – Spring för livet

1998 – Ögat

1999 – Där regnbågen slutar

2000 – Födelsedagen

TV

1978 – Gänget
1980 – Två slår den tredje (endast regi)
1981 – Kättaren
1983 – Polskan och puckelryggen
1984 – Martin Frosts imperium
1985 – Esarparen (endast regi, del av "Skånska mord")
1986 – Yngsjömordet (endast regi, del av "Skånska mord")
1988 – Sommarens tolv månader
1990 – Ålder okänd
1992 – Den femtonde hövdingen

Teater

2008 – Security
2009 – Desire
2010 – Power Play

Böcker

2018 – Fågelfångarens son
2024 – Som en man på Österlen
2025 – Bye Bye Österlen

Referenser

↑ https://www.dn.se/familj/dodsannonser/#/CaseInline/987498
↑ https://www.barometern.se/efter-dodsfallet-richard-hoberts-exfru-sagar-journalister/
↑ Jenny Martorell (24 augusti 2025). ”Regissören Richard Hobert är död”. DN.se. https://www.dn.se/direkt/2025-08-24/regissoren-richard-hobert-ar-dod/. Läst 25 augusti 2025.
1 2 Tapper, Michael: Richard Hobert i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 29 augusti 2015.
↑ Lindgren, Peter (24 augusti 2025). ”Richard Hobert har avlidit – blev 73 år gammal”. Ystads Allehanda. https://www.ystadsallehanda.se/2025-08-24/richard-hobert-har-avlidit-blev-73-ar-gammal/. Läst 24 augusti 2025.
↑ Anna Hegestrand (2 augusti 2019). ”Richard Hobert: ”Jag har inga begränsningar längre””. Hälsoliv. https://halsoliv.expressen.se/manskligt/richard-hobert-jag-har-inga-begransningar-langre/. Läst 28 augusti 2025.

Externa länkar

Richard Hobert på Internet Movie Database (engelska)
Richard Hobert på Svensk Filmdatabas
Richard Hobert i Libris

[1] ttps://www.dn.se/familj/dodsannonser/#/CaseInline/987498

[2] ttps://www.barometern.se/efter-dodsfallet-richard-hoberts-exfru-sagar-journalister/

[3] Jenny Martorell (24 augusti 2025). ”Regissören Richard Hobert är död”. DN.se. https://www.dn.se/direkt/2025-08-24/regissoren-richard-hobert-ar-dod/. Läst 25 augusti 2025.

[ne-4] 1 2 Tapper, Michael: Richard Hobert i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 29 augusti 2015.

[5] Lindgren, Peter (24 augusti 2025). ”Richard Hobert har avlidit – blev 73 år gammal”. Ystads Allehanda. https://www.ystadsallehanda.se/2025-08-24/richard-hobert-har-avlidit-blev-73-ar-gammal/. Läst 24 augusti 2025.

[6] Anna Hegestrand (2 augusti 2019). ”Richard Hobert: ”Jag har inga begränsningar längre””. Hälsoliv. https://halsoliv.expressen.se/manskligt/richard-hobert-jag-har-inga-begransningar-langre/. Läst 28 augusti 2025.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]