Snabelskor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Olika snabelskor

Snabelskor är långsmala skor som slutar i en lång, avsmalnande tåspets(snabel). De var gjorda av tyg och stoppades med blånor eller hö. På engelska kallas de för Crakows, det kommer från att stilen ansågs ha sitt ursprung i Kraków.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Snabelskor var högsta mode under högmedeltiden och det spreds främst via England och Frankrike. Detta mode har också visat sig i utgrävningarna vid Baynard slott i London. Möjligen kom inspirationen från Orienten, där liknande skor förekommit sedan forntiden. Mer troligt är att man imiterade riddarnas pansarskor, för att visa riddarnas elegans.[1]

Status[redigera | redigera wikitext]

Efter hand blev skorna en sorts markör på samhällsklass och status. Det var viktigt hur lång "snabeln" var, för det visade hur rik man var. Var du rik fick du ha en längre "snabel" än någon som var fattig. Utgrävningarna i London och Dortrecht bland annat, har visat att spetslängden var ca. en femtedel av längden på foten. De längsta topparna var ungefär en halv fot lång.

Skons uppbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Skorna syddes ut och in och sedan vrängde man dem. Toppen var en särskild utmaning, eftersom den inte kunde vrängas lika lätt. Skorna var ibland så långa att "snabeln" behövde böjas bakåt och fästas med en tråd eller någon finare kedja under bärarens knä, för att undvika att snubbla. Om man ville dekorera skorna ännu mer kunde man sy fast en liten klingande bjällra på spetsen. Vid dåligt väglag satte man på en undersko med klackar under hälen och trampdynans främre del. En så kallad patina kunde också användas för att skydda skon från att bli smutsig i stadens gränder. Man kunde alltså ha sin snabelsko på en träplatå, som då kallas för en patina. Skorna kunde användas av både män och kvinnor, men det var mest populärt bland männen.

Modet var kritiserat[redigera | redigera wikitext]

Snabelskomodet var kritiserat, bland annat av kyrkan för att vara prålig. Furstar och kyrkomän gjorde vad de kunde för att förbjuda snabelskorna. Det som gjorde de mest arga var att människor av de lägre klasserna började också att få upp ögonen för skorna. Påven Urban V kritiserade skorna i ett tal och den franske kungen Karl V förbjöd sina tjänstemän att bära skorna.[2] På vissa orter förbjöds till och med snabelskon att användas av enklare folk över överhuvudtaget. När det gått en längre tid använde alla klasser spetsiga skor, inte bara adeln, men det var strikt med hur lång tå du fick ha, beroende på vilket samhällsklass du var från. Så mycket fynd har inte hittats i Sverige så man tror att snabelskon inte var så populär här. Snabelskon har inte påträffats i Sverige i annan form än långspetsiga patinor av läder, funna i Lunds kyrka.[3]. Den har säkert också använts av hantverkare, borgare och köpmän utomlands, men i Sverige troligtvis ganska sällan. Runt 1400-talet var det heller inte längre så modernt med snabelskor, då ersattes denna sko av "Anknäbbsskon". Den kanske inte var så vacker, men förmodligen bättre för fötterna. Det är nog inget skomode som har väckt så många känslor som snabelskon med sin extremt utstickande tå. Uttrycket ”leva på stor fot” anses härröra från den tiden.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Crakow (Shoe), 11 december 2014.



Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Schnabelschuh, 11 december 2014.
  1. ^ [1] Snabelskor bakgrund
  2. ^ [2] Kritik till skorna
  3. ^ [3] Snabelskor i Sverige