Social anarkism
Social anarkism, även kallad frihetlig socialism, företräds främst av Michail Bakunins och Pjotr Kropotkins arvtagare och är huvudsakligen centralelementet i det som idag kallas frihetlig socialism. Dess anhängare tenderar att framhäva gruppgemenskap i form av kollektiva organisationer. Den sociala anarkismen delas in i två huvudfåror. Michail Bakunin företräder så kallad kollektivistisk anarkism medan Pjotr Kropotkin företräder kommunistisk anarkism. Social anarkism har, precis som de andra huvudinriktningarna, Proudhon som anfader. Liksom sina föregångare kritiserade Bakunin Marx häftigt för dennes, som han kallade den, centralistiska och auktoritära ideologi – även om Bakunin behöll Marx ekonomiska teorier.
Utifrån den sociala grenen har den syndikalistiska rörelsen utvecklats, till en början inom 1800-talets franska fackföreningsrörelse, men senare i modifierad form av Rudolph Rocker med flera. Syndikalismen betraktas som en utlöpare från den egentliga anarkismen med vissa beröringspunkter, men den ses oftast inte som anarkistisk i egentlig bemärkelse. Dock kan man notera att den samhällsomvälvning där anarkisterna spelat störst roll – den spanska revolutionen 1936–39 – gick helt i anarkosyndikalismens tecken.
Frihetlig socialism
Frihetlig socialism brukar användas som samlingsnamn för vissa vänsterpolitiska ideologier som avsäger sig toppstyrning för att förverkliga socialismen. Framför allt anarkism och syndikalism brukar beskrivas med ordet. Den frihetliga socialismen återfinns bland annat inom den sociala anarkismen, men också olika marxistiska strömningar använder ordet.
Den frihetliga socialismen kännetecknas av en organisationsuppfattning där makten i största möjliga mån ska byggas underifrån. Konkret brukar detta innebära en decentralisering av makten och utpräglade inslag av direkt- eller deltagardemokrati. Därmed finns en kritik mot den hierarkiska och centralistiska statsmakten och den parlamentariska representativa demokratin. Förespråkare för den frihetliga socialismen är kritiska till så kallade statssocialister eller auktoritära socialister såsom leninister, trotskister och maoister, som förespråkar ett elitistiskt parti och en arbetarstat. Förbund i Sverige som kämpar för den frihetliga socialismen är bland andra Syndikalistiska Ungdomsförbundet och Sveriges Arbetares Centralorganisation som båda tillhör den syndikalistiska traditionen inom socialismen.
Ett försök till frihetlig socialism var den så kallade Pariskommunen 1871 som varade i 72 dagar. Ett nutida försök till frihetlig socialism är Zapatisternas uppror i Chiapas, Mexiko, som varat från 1994 och framåt.
Även föreningen Vägval Vänster, med anknytning till Vänsterpartiet, kallar sig för frihetliga socialister, dock utan att ansluta sig till de ovan angivna värderingarna.
Referenser
- Från Marx till Seattle. Offensiv nr 508, 18 juli 2002; samt Pariserkommunen, I–II. Gyldendals 1973.
- Subcommandante Marcos: Från sydöstra Mexicos underjordiska berg. Manifest 2002, sid. 9 ff.
- Lönnroth, Johan: Program för en frihetlig vänster. Broschyr utgiven av www.vagvalvanster.se
Se även
| |||||||||||||||||||||||
