Stephen Hawking

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stephen Hawking
Stephen Hawking
Stephen Hawking
Född 8 januari 1942 (74 år)
Oxford, England
Bosatt i Storbritannien
Nationalitet Brittisk
Forskningsområde Fysik
Institutioner University of Cambridge
Alma mater University of Oxford
University of Cambridge
Doktorandhandledare Dennis Sciama
Nämnvärda studenter Bruce Allen
Raphael Bousso
Bernard Carr
Fay Dowker
Christophe Galfard
Gary Gibbons
Thomas Hertog
Raymond Laflamme
Don Page
Malcolm Perry
Wu Zhongchao
Känd för Hawkingstrålning
Penrose–Hawkings singularitetssatser
Kosmos: en kort historik (1988)
Influerad av Albert Einstein
Nämnvärda priser Adams Prize (1966)
FRS (1974)
Eddingtonmedaljen (1975)
Maxwell Medal and Prize (1976)
Heineman Prize (1976)
Hughesmedaljen (1976)
Albert Einstein Award (1978)
CBE (1982)
Royal Astronomical Societys guldmedalj (1985)
Dirac Medal (1987)
Wolfpriset i fysik (1988)
CH (1989)
Den spanska provinsen Asturiens vapensköld Prinsen av Asturiens pris (1989)
Andrew Gemant Award (1998)
Naylor Prize and Lectureship (1999)
Lilienfeld Prize (1999)
Albert Medal (Royal Society of Arts) (1999)
Copleymedaljen (2006)
Frihetsmedaljen (2009)
Fundamental Physics Prize (2012)
FRSA

Stephen William Hawking, CH, CBE, FRS, FRSA, född 8 januari 1942 i Oxford, England, är en brittisk fysiker, kosmologiforskare, populärvetenskaplig författare och forskningsdirektör vid Centre for Theoretical Cosmology inom Universitetet i Cambridge.[1][2] Hans vetenskapliga arbeten inkluderar ett samarbete med Roger Penrose om singularitetssatserna som är inom ramen för den allmänna relativitetsteorin och den teoretiska förutsägelsen att svarta hål avger strålning, ofta kallad Hawkingstrålning. Hawking var först med att ställa fram en teori om kosmologi som förklaras av en förening av den allmänna relativitetsteorin och kvantmekaniken. Han är en kraftfull förespråkare för flervärldstolkningen av kvantmekaniken.[3]

Han är en Honorary Fellow av Royal Society of Arts, en livstidsmedlem i Pontifical Academy of Sciences och en mottagare av Frihetsmedaljen, den högsta civila utmärkelsen i USA. Hawking var Lucasian Professor of Mathematics vid Universitetet i Cambridge mellan 1979 och 2009 och har uppnått kommersiell framgång med populärvetenskapliga verk där han diskuterar sina egna teorier och kosmologi i allmänhet. Han kom 1988 ut med boken Kosmos: en kort historik (A Brief History of Time) som sålde över tio miljoner exemplar[4] och boken slog rekord när den hamnade på den brittiska Sunday Times bästsäljarlista i 237 veckor.

Stephen Hawking lider av en neurodegenerativ nervsjukdom, amyotrofisk lateralskleros (ALS)[5], som har gjort honom nästan helt förlamad. Han hör till det fåtal som trots sjukdomen fortfarande lever många år efter diagnosen. Han kommunicerar via en digital röstmaskin.[6] Hawking har tre barn från två äktenskap.

Forskningsområde[redigera | redigera wikitext]

Hawkings främsta forskningsområden är teoretisk kosmologi och kvantmekanik. I slutet av 1960-talet applicerade Hawking och hans vän och studiekamrat, Roger Penrose en ny komplex matematisk modell som de hade skapat från Albert Einsteins allmänna relativitetsteori. Detta ledde till att Hawking 1972 kunde bevisa det första av många singularitetssatser; sådana satser tillhandahåller en uppsättning tillräckliga villkor för existensen av en singularitet i rumtiden. Detta arbete visade att singulariteter, långt ifrån att vara matematiska kuriositeter som endast framträder i specialfall, är en allmän egenskap hos generell relativitet.

Han utvecklade, tillsammans med Brandon Carter, W. Israel och D. Robinson, ett matematiskt bevis för John Wheelers sats om att alla svarta hål till fullo kan beskrivas med de tre egenskaperna massa, rörelsemängdsmoment och elektrisk laddning.

Hawking föreslog också, baserat på analyser av gammastrålning, att primordiala små svarta hål bildades kort efter Big Bang. Tillsammans med Bardeen och Carter lade han fram de fyra lagarna för mekaniken hos svarta hål, som en analogi med termodynamiken. 1974 räknade han ut att svarta hål borde 'dunsta av' subatomära partiklar till dess att deras massa tar slut. Denna strålning kallas idag Hawkingstrålning.

I samarbete med Jim Hartle utvecklade Hawking en modell i vilken universum inte hade några rumtidsliga gränser. Därmed ersatte han den ursprungliga singulariteten hos de klassiska modellerna av Big Bang med en region liknande nordpolen på så sätt att det inte finns någon gräns vid nordpolen eftersom ingen kan färdas norr om den. Ursprungligen förutsåg Hawking med ingen-gräns-förslaget att universum var slutet, men efter diskussioner med Neil Turok insåg han att förslaget även var förenligt med ett universum som inte var stängt.

Hawking lider av amyotrofisk lateralskleros.

Populärvetenskapliga böcker[redigera | redigera wikitext]

Boksamarbete[redigera | redigera wikitext]

Förord[redigera | redigera wikitext]

Skönlitteratur för barn och unga[redigera | redigera wikitext]

Tillsammans med sin dotter Lucy.

Hawking i media[redigera | redigera wikitext]

Hawking har medverkat i en rad TV-program. Han spelade exempelvis sig själv i komediserierna Red Dwarf och The Big Bang Theory, spelade ett hologram av sig själv i Star Trek: The Next Generation, medverkade i Late Night med Conan O'Brien, och i Stephen Hawking's universum som visades på Discovery Channel.

Hawking har även "spelat" sig själv i fem avsnitt av The Simpsons, ett avsnitt av Futurama, ett avsnitt av The Arian show och ett avsnitt i Dara show. Den 5 april 2012 spelade han även sig själv i det 21:a avsnittet på den femte säsongen av The Big Bang Theory. När han porträtterades i TV-serien Family Guy var rösten gjord elektroniskt. Han har även spelat poker mot Data,Sir Isaac Newton och Albert Einstein i Star Trek: The Next Generation. Hans riktiga synthesiser-röst användes i delar av Pink Floyds låt Keep Talking från deras album The Division Bell från 1994. Hans röst användes också i Turbonegros låt Intro: The Party Zone från deras album Party Animals från 2005, Wolfsheims låt Kein Zurück och han härmades i en duett med Richard Cheese i en cover av The Girl is Mine. Han finns med som rollfigur, spelad av Robert Joy, i filmen Superhero Movie.

Skyline är en science fiction-thriller från 2010 som är delvis baserad på ett uttalande från Stephen Hawking om att det finns en risk att kontakt med utomjordingar utgör fara för mänskligheten.

Filmen Hawking från 2004 med Benedict Cumberbatch handlar om hans unga liv.

The Theory of Everything från 2014 är en biografisk film baserad på Stephen Hawkings liv. Eddie Redmayne spelar huvudrollen.

Lista[redigera | redigera wikitext]

  • A Brief History of Time (1992)
  • Stephen Hawking's Universe (1997)
  • Hawking – BBC television film (2004) starring Benedict Cumberbatch
  • Horizon: The Hawking Paradox (2005)
  • Masters of Science Fiction (2007)
  • Stephen Hawking and the Theory of Everything (2007)
  • Stephen Hawking: Master of the Universe (2008)
  • Into the Universe with Stephen Hawking (2010)
  • Brave New World with Stephen Hawking (2011)
  • Stephen Hawking's Grand Design (2012)
  • The Big Bang Theory (2012)
  • Stephen Hawking: A Brief History of Mine (2013)
  • The Theory of Everything – Feature film (2014) starring Eddie Redmayne

Utvalda akademiska papper[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Stephen Hawking, 27 juni 2016.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Centre for Theoretical Cosmology: Outreach Stephen Hawking”. www.ctc.cam.ac.uk. http://www.ctc.cam.ac.uk/outreach/stephen_hawking.php. Läst 31 juli 2016. 
  2. ^ ”About Stephen - Stephen Hawking”. www.hawking.org.uk. http://www.hawking.org.uk/about-stephen.html. Läst 31 juli 2016. 
  3. ^ ”Multiverses and Blackberries - CSI”. www.csicop.org. http://www.csicop.org/si/show/multiverses_and_blackberries. Läst 31 juli 2016. 
  4. ^ Hawking, Stephen (7 september 2013). ”Wall Street Journal”. ISSN 0099-9660. http://www.wsj.com/articles/SB10001424127887324577304579054903119099932. Läst 27 juni 2016. 
  5. ^ Harmon, Katherine. ”How Has Stephen Hawking Lived Past 70 with ALS?”. http://www.scientificamerican.com/article/stephen-hawking-als/. Läst 27 juni 2016. 
  6. ^ ”Mind over matter: How Stephen Hawking defied Motor Neurone Disease for” (på en-GB). 7 januari 2012. http://www.independent.co.uk/news/science/mind-over-matter-how-stephen-hawking-defied-motor-neurone-disease-for-50-years-6286313.html. Läst 27 juni 2016.