Stig Leijonhufvud

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stig Leijonhufvud
Militärtjänst
Försvarsgren Armén
Tjänstetid 1927–1966
Grad Överste
Personfakta
Födelsenamn Stig Axel Leijonhufvud
Född 31 augusti 1906
Undenäs församling i Skaraborgs län, Sverige
Död 17 mars 1985 (78 år)
Sankt Matteus församling i Stockholms län, Sverige
Begravd Norra begravningsplatsen utanför Stockholm
Frälse/adelsätt Leijonhufvud

Stig Axel Leijonhufvud, född 31 augusti 1906 i Undenäs församling i Skaraborgs län, död 17 mars 1985 i Sankt Matteus församling i Stockholm,[1] var en svensk militär.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Leijonhufvud avlade studentexamen vid Högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm 1925. Han antogs samma år som officersaspirant vid fortifikationen och utnämndes 1926 till korpral och furir. Han blev elev vid Kungliga Krigsskolan 1926, utnämndes 1927 till fanjunkare och avlade officersexamen vid Krigsskolan 1927, varpå han utnämndes till fänrik i fortifikationen senare samma år.[2] Han studerade vid Artilleri- och ingenjörhögskolan 1932, befordrades till major 1947 och till överstelöjtnant 1952.[3] Åren 1954–1963 var han stabschef hos generalintendenten och chef för Chefsexpeditionen (från 1959 Centralbyrån) vid Arméintendenturförvaltningen.[4] Han gick en kurs vid Försvarshögskolan 1955 och befordrades 1958 till överste.[3] Leijonhufvud var chef för Centralplaneringen vid Försvarets intendenturverk 1963–1966.[5][6] Han är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, version 5.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2010).
  2. ^ Elgenstierna, Gustaf (1928). Den introducerade svenska adelns ättartavlor. Stockholm: P.A. Norstedt & Söners Förlag. sid. 562 .
  3. ^ [a b] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem. Stor-Stockholm (2). Stockholm: Bokförlaget Vem är vem AB. sid. 764 .
  4. ^ Sveriges statskalender för året 1963. Uppsala. 1963. sid. 101 .
  5. ^ Sveriges statskalender för året 1966. Uppsala. 1966. sid. 96 .
  6. ^ Sveriges statskalender för året 1967. Uppsala. 1967. sid. 103 .
  7. ^ SvenskaGravar