Sven-Olof Hultgren

Från Wikipedia
Sven-Olof Hultgren
Född17 augusti 1928
Vimmerby landsförsamling, Småland
Död16 april 2017 (88 år)
Mariannelund, Småland
MakaUlla-Brita Davidsson
(gift 1952–2011; änkling)

Sven-Olof Hultgren, född 17 augusti 1928 i Vimmerby landsförsamling i Kalmar län[1], död 16 april 2017 i Mariannelund i Jönköpings län,[2] var en svensk sångare och skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppvuxen i Storebro i Småland arbetade Sven-Olof Hultgren först på Örnmaskiner och sedan som fräsare på mekanisk verkstad i Stockholm.[3] År 1956 började han ta sånglektioner, först för Sixten Liedbergius och senare för Martin Öhman och professor Ragnar Hultén. Han gick också två år på Calle Flygares teaterskola.[3]

Efter teaterskolan medverkade han i Idéons uppsättning av Pyjamasleken, där även Lill Lindfors och Per Grundén medverkade. Med operetten Violen från Montmartre turnerade han över hela landet och spelade även huvudrollen efter att innehavaren av denna hastigt insjuknat. Vidare turnerade han med operetter som Vita Hästen, My Fair Lady, Zorba och Rose-Marie. Om somrarna medverkade han under 20 år i Nyköpings gästabud.[3]

Engagerad vid Stockholms stadsteater spelade han mot Gösta Ekman den yngre i Volpone, mot Isa Quensel och Gösta Bernhard i Spelman på taket samt mot den senare även i Jeppe på berget. Han hade anställningar vid flera olika stadsteatrar i landet. Sin sista stora roll gjorde han i Helsingborg i Samuel Beckets Slutspel.

I föreställningen Mina sånger ska leva med Mikis Theodorakis sånger, medverkade han i början av 1970-talet. I föreställningen, som regisserades av Pi Lind och hade premiär i september 1974, medverkade även Kjerstin Dellert, Arja Saijonmaa och Tor Isedal.[3][4]

Hultgren kunde också ses på filmduken i filmer som Ingmar Bergmans Trollflöjten, Soldat med brutet gevär, 1939 och Bevisbördan.[3]

Sven-Olof Hultgren gifte sig 1952 med Ulla-Brita Davidsson[5] (1931–2011)[6] och fick en dotter Marie (född 1952).[5] Efter pensioneringen lämnade makarna Stockholm och bosatte sig i Mariannelund i Eksjö kommun.[3]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1966 Trilogi
Erik Knudsen
Kaj Ahnhem Marsyasteatern[7]
1969 Gruppmedlem Tolvskillingsoperan (Die Dreigroschenoper)
Kurt Weill och Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
1971 Celebration
Tom Jones och Harvey Schmidt
John Zacharias Norrköping-Linköping stadsteater
1973 Anders Porka Gösta Berlings saga
Selma Lagerlöf
Johan Bergenstråhle
Marie-Louise De Geer Bergenstråhle
Stockholms stadsteater
1974 Mina sånger de ska leva
Mikis Theodorakis
Pi Lind Nya Komediteatern/
Riksteatern[8]
1977 Invalid
Gammal bonde
Slaget vid Lobositz (Schlacht bei Lobositz)
Peter Hacks
Friedo Solter Stockholms stadsteater
1980 Hamm Slutspel (Fin de partie)
Samuel Beckett
Gustaf Elander Helsingborgs stadsteater
Pettersson I vackra drömmars land
Lars Björkman
Claes Sylwander Helsingborgs stadsteater
1981 Sergeant Parks 0700 – Enligt order (Flashpoint)
Tom Kempinski
Tom Deutgen Helsingborgs stadsteater[9]
Baptistin Leva loppan (La puce à l'oreille)
Georges Feydeau
Henning Moritzen Helsingborgs stadsteater[10]
1986 Ull De båda sömngångarna eller Det nödvändiga och det överflödiga
(Die beiden Nachtwandlern, oder das Notwendige und das Überflüssige)
Johann Nestroy
Hans Polster Helsingborgs stadsteater

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 9789188366917 
  2. ^ Dödsannons för Sven-Olof Hultgren i Smålands-Tidningen lördagen den 22 april 2017 s 27.
  3. ^ [a b c d e f] Dödsfall: Sven-Olof Hultgren, Mariannelund, Smålands-Tidningen lördagen den 22 april 2017 s 26.
  4. ^ Sverige 1900-talet – 1974, NE, Bra Böcker, 2000
  5. ^ [a b] Sveriges befolkning 1960. Arkiv Digital 
  6. ^ Sveriges dödbok 1901–2013 Swedish death index 1901-2013 (Version 6.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2014. Libris 17007456. ISBN 9789187676642 
  7. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 25. 8 januari 1966. https://arkivet.dn.se/tidning/1966-01-08/6/25. Läst 8 januari 2022. 
  8. ^ Ingmar Glanzelius (21 september 1974). ”Theodorakis: Skönheten blir till ett vapen”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-09-21/257/18. Läst 18 mars 2018. 
  9. ^ Bengt Jahnsson (4 april 1981). ”Körsbär och dynamit”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1981-04-04/92/20. Läst 16 juni 2018. 
  10. ^ Ruth Halldén (7 maj 1981). ”Platt Feydeau i Helsingborg: Är talfel roligt?”. Dagens Nyheter: s. 23. https://arkivet.dn.se/tidning/1981-05-07/122/23. Läst 16 juni 2018. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]