Claes Sylwander

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Claes Sylwander
Margaretha Krook och Claes Sylwander i Drottningen och rebellerna på Helsingborgs stadsteater 1956/1957.
Margaretha Krook och Claes Sylwander i Drottningen och rebellernaHelsingborgs stadsteater 1956/1957.
FöddClaes-Herrman Sylvander
27 oktober 1924
Hedvig Eleonora församling, Stockholm
Död10 februari 2013 (88 år)
Göteborg
MakaMarianne Gaston-Portefaix
(1948–1950; skild)
Ingrid Thulin
(1951–1956; skild)
Britta Lundblom
(1957–1963; skild)
Birgitta Matsgård
(1964–2013; hans död)
SläktingarHerrman Sylwander (far)
Tora Teje (mor)
IMDb

Claes Sylwander, folkbokförd Claes-Herrman Sylvander[1], född 27 oktober 1924 i Stockholm, död 10 februari 2013 i Göteborg,[2] var en svensk skådespelare, teaterregissör och scenograf.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Claes Sylwander var son till hovfotografen Herrman Sylwander och skådespelaren Tora Teje.[2] Han gick till en början i sin fars fotspår och blev hovfotograf 1948. Sex år senare valde han att satsa på en teaterkarriär. Sylwander klarade inte provet till scenskolan, men lyckades ändå etablera sig som skådespelare och regissör. Han var under tre år engagerad som skådespelare vid Helsingborgs stadsteater. Sedan följde roller vid Upsala Stadsteater och Riksteatern innan han kom till Folkteatern i Göteborg, först som dekoratör och sedan som teaterchef 1965–1973. Han fortsatte som teaterchef och regissör vid stadsteatrarna i Helsingborg 1973–1983 och Malmö 1983–1989.

1990-talet regisserade och spelade han hos Nils PoppeFredriksdalsteatern i Helsingborg. Han regisserade och gjorde scenografi till flera uppsättningar på Nöjesteatern i Malmö. För Me and my girl på Nöjesteatern tilldelades han en Guldmask 2001 för bästa scenografi. Han var även en fängslande föredragshållare och entusiastisk ledare för mindre teatersällskap i Skåne.

I memoarboken Oh Gud, vad vi haft roligt! berättade Claes Sylwander om sig själv och om sin mor, skådespelaren Tora Teje.[3]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Claes Sylwander var först gift 1948–1950 med Marianne Gaston-Portefaix (född 1923), dotter till Jules Gaston Portefaix.[4] Andra gången var han gift 1951–1956 med skådespelaren Ingrid Thulin (1926–2004). Tredje gången var han gift 1957–1963 med kostymören Britta Lundblom (1930–1977), med vilken han fick dottern Lotta Sylwander. Fjärde gången gifte han sig 1964 med Birgitta Matsgård Berven (1931–2016), dotter till direktör Erik Matsgård och Margit, ogift Pamph.[5] Han är begravd på Västra kyrkogården i Göteborg.[6]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Filmroller[redigera | redigera wikitext]

Regi (TV)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1962 Råttfällan
Agatha Christie
Jerk Liljefors Riksteatern[7]
1964 Två herrar från Verona
William Shakespeare
Kurt-Olof Sundström Folkteatern, Göteborg[8]

Regi (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Teater
1958 Farmor och vår Herre
Hjalmar Bergman Riksteatern[9]
1974 Kaktusblomman
Fleur de cactus
Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy
Översättning Stig Ahlgren
Helsingborgs stadsteater[10]
1976 Peer Gynt Henrik Ibsen
Översättning Karl Ragnar Gierow
Helsingborgs stadsteater[11]
1980 I vackra drömmars land
Lars Björkman Helsingborgs stadsteater[12]
1982 Sista sommaren
On Golden Pond
Ernest Thompson Helsingborgs stadsteater[13]

Scenografi och kostym (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater Noter
1963 Mary, Mary
Jean Kerr Hans Bergström Folkteatern, Göteborg[14] Scenografi
Hus med dubbel ingång
Casa con dos puertas
Pedro Calderón de la Barca Kurt-Olof Sundström Folkteatern, Göteborg[15] Scenografi och kostym
1964 Borgmästaren
Der Bürgermeister
Gert Hofmann Kurt-Olof Sundström Folkteatern, Göteborg[16] Scenografi
Famfam
Jean-Pierre Ferrier, Ricet Barrier och Bernard Lelou Jackie Söderman Folkteatern, Göteborg[17] Kostym
1974 Kaktusblomman
Fleur de cactus
Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy
Översättning Stig Ahlgren
Claes Sylwander Helsingborgs stadsteater[10] Scenografi
1981 Körsbärsträdgården
Вишнёвый сад, Visjnjovyj sad
Anton Tjechov
Översättning Jan Håkansson
Gustaf Elander Helsingborgs stadsteater[18] Scenografi

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  2. ^ [a b] ”Teaterprofilen Claes Sylwander har avlidit”. SVT. http://www.svt.se/kultur/teaterprofilen-claes-sylwander-har-avlidit. Läst 22 februari 2013. 
  3. ^ Sylwander, Claes (1993). "Oh Gud, vad vi haft roligt!". Höganäs: Wiken. Libris länk. ISBN 91-7119-328-6 (inb.) 
  4. ^ Marianne[död länk] Arenabok.se (bläddra till sidan 62–63 "12"). Åtkomst 10 december 2012.
  5. ^ Sylwander, Claes H, fd teaterchef, Malmö i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1993 / s 1072.
  6. ^ SvenskaGravar
  7. ^ Deckarpremiär i Valdemarsvik”. Dagens Nyheter: s. 14. 23 januari 1962. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-01-23/21/14. Läst 10 juni 2018. 
  8. ^ Bengt Jahnsson (22 november 1964). ”'Två herrar i Verona' för första gången i Sverige”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1964-11-22/318/24. Läst 29 maj 2018. 
  9. ^ S B-l (20 september 1958). ”Två Riksteaterpremiärer”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-09-20/255/14. Läst 26 maj 2018. 
  10. ^ [a b] Nytt om nöjen”. Dagens Nyheter: s. 18. 23 augusti 1974. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-08-23/228/18. Läst 15 juni 2018. 
  11. ^ Ruth Halldén (16 maj 1976). ”Helsingborgs nya teater invigd med 'Peer Gynt': Det får vara måtta på de stora greppen”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-05-16/132/12. Läst 15 juni 2018. 
  12. ^ Bengt Jahnsson (17 december 1980). ”Stark musical för intelligenta mardrömmar”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/tidning/1980-12-17/344/20. Läst 12 juli 2017. 
  13. ^ Marcus Boldemann (27 november 1982). ”Ljummen 'Sista sommar': Poppe når inte ända fram”. Dagens Nyheter: s. 17. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-11-27/322/35. Läst 16 juni 2018. 
  14. ^ Mary i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 16. 5 september 1963. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-09-05/241/16. Läst 28 maj 2018. 
  15. ^ Ebbe Linde (2 december 1963). ”Calderon som musical”. Dagens Nyheter: s. 19. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-12-02/328/19. Läst 28 maj 2018. 
  16. ^ Barbro Hähnel (1 mars 1964). ”Kälkborgarens uppror”. Dagens Nyheter: s. 25. https://arkivet.dn.se/tidning/1964-03-01/59/25. Läst 28 maj 2018. 
  17. ^ Barbro Hähnel (26 mars 1964). ”Den lille mannen i rampljus”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1964-03-26/84/12. Läst 28 maj 2018. 
  18. ^ Bengt Jahnsson (4 april 1981). ”Körsbär och dynamit”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1981-04-04/92/20. Läst 16 juni 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]