Marsyasteatern

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Teaterskylten 1954.

Marsyasteatern (även Marsyas-Teatern) var en teater vid Österlånggatan 13 i Gamla stan i Stockholm. Teatern existerade mellan 1953 och 1970 och hade sitt namn efter kvarteret Marsyas där den var belägen.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Den lilla teatern initierades 1953 av konstnären Ise Morssing som stod för teaterns kostymer och dekor. Hon var även teaterchef mellan 1956 och 1966. Foajén låg i bottenvåningen medan teatersalongen inrymdes i ett långsmalt källarvalv med 56 platser. Teatern blev plantskola för många unga skådespelare, bland dem Gio Petré, Håkan Serner, Tord Peterson, Bertil Jansson och Emelie Lagergren. Mest framgångsrik blev uppsättningen för Slutspel (Fin de Partie) av Samuel Beckett som gavs 138 gånger under säsongen 1957/1958.

Marsyasteaterns verksamhet lades ner efter säsongen 1969/1970, därefter nyttjades lokalen av TUR-teatern under åren 1970-1977 innan de flyttade till Reflexen i Kärrtorp.

Teaterchefer[redigera | redigera wikitext]

Uppsättningar[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Noter
1966 Trilogi:
På livets väg
Anton
Lady Godiva
Erik Knudsen Kaj Ahnhem Premiär 8 januari 1966
Rut Cartéus, Einar Bergh, Sven-Olof Hultgren, Elisabeth Ahlmark, Casten Lassen
Scenografi Gunnar Seger
Påsk August Strindberg Kaj Ahnhem Premiär 23 april 1966
Tuula Dahl, Sören Eriksson, Eivin Dahlgren, Ella Sahlberg, Elisabeth Ahlmark, Ernst Eriksson
Scenografi Gunnar Seger
Sommar
L'Été
Romain Weingarten Kaj Ahnhem Premiär 9 november 1966
Nils Hallberg, Rut Cartéus, Kurt Emke, Thomas Ungewitter
Scenografi Adele Änggård
1967 Dåd i det förgångna
The Meter Man
Scott Forbes
Översättning Hans Råstam
Nils Hallberg Premiär 25 januari 1967
Rut Cartéus, Tore Bengtsson, Nils Hallberg, Lars Korposoff, Kurt Emke
Scenografi Håkan Nylén
Vibration
Vibrations
Stanley Eveling
Översättning Kaj Ahnhem
Kaj Ahnhem Premiär 26 mars 1967
Kurt Emke, Lars Korposoff, Bertil Lindeberg, Walter Turdén
Scenografi Björn Lauritzen
Lille Malcolm och hans kamp mot eunuckerna
Little Malcolm and His Struggle Against the Eunuchs
David Halliwell
Översättning Lars-Levi Læstadius
Lars-Levi Læstadius Premiär 9 maj 1967
Lars Korposoff, Pia Palmquist, Ulf Brunnberg, Raymond Nederström, Per Nederdal
Scenografi Håkan Nylén
Godot har kommit
Godo je došao
Miodrag Bulatović
Översättning Percy Ahnhem
Monica Lindberg Premiär 28 september 1967
Lars Korposoff, Göthe Maxe, Walter Turdén, Sven-Erik Hööst, Carl-Olof Ek, Eva Lagercrantz
Skuggor
Swamp Creatures
Alan Seymour
Översättning Kaj Ahnhem
Kaj Ahnhem Premiär 11 november 1967
Maud Hyttenberg, Silvija Bardh, Ulf Brunnberg, Walter Turdén, Monica Lindberg
Scenografi Håkan Nylén
1968 De fyra årstiderna
Four Seasons
Arnold Wesker
Lars-Levi Læstadius Premiär 13 januari 1968
Eva Engström, Lars Korposoff
Scenografi Håkan Nylén
Nattcafé Bengt Bratt Kaj Ahnhem Premiär 9 mars 1968
Walter Turdén, Gudrun Östbye, Ulf Brunnberg, Inger Antonsson, Maud Hyttenberg, Ernst Eriksson, Anders Hongelin, Casten Lassen, Elisabeth Pedersen, Lilian Johansson
Scenografi Adele Änggård
Det är bra, det är bra..., revy
Carl-Johan Seth Carl-Johan Seth
Birgitta Särnö
Premiär 25 september 1968
Göthe Maxe, Monica Strömstedt, Inger Antonsson, Kerstin Österlin, Kent-Arne Dahlgren
Koreografi Thor Zackrisson, Scenografi Anna Sandström
Tack för att ni kom, Mister Pike
White Man, Black Man, Yellow Man, Chief
Edward Hagopian
Översättning Bertil Lindeberg
Silvija Bardh Premiär 7 november 1968
Leif Johansson, Bertil Lindeberg, Tore Bengtsson, Göthe Maxe
Scenografi Håkan Nylén
Cirkusmysteriet
Cannie Möller Cannie Möller Premiär 13 december 1968
Cannie Möller, Gino Samil, Göthe Maxe, Sven-Erik Hööst, Anders Järleby
Koreografi Gino Samil
1969 Strip-tease
Karol
Slawomir Mrozek
Översättning Nils Åke Nilsson och Per Erik Wahlund
Silvija Bardh Premiär 10 april 1969
Göthe Maxe, Bertil Lindeberg, Leif Johansson

Bilder[redigera | redigera wikitext]

En fotoserie tagen av Lennart af Petersens i juli 1960. Marsyasteatern ger "Aria da Capo" med Bertil Jansson som "Pierriot" och Emelie Lagergren som "Colombine".

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]