Livregementets husarer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Livregementets husarer
(K 3)
Livregementets husarer vapen.svg
Vapensköld för Livregementets husarer tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Livregementets husarer
Datum 1815–
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Kavalleriet
Roll Utbildningsförband
Storlek Regemente
Föregångare Livregementsbrigadens lätta dragonkår
Ingående delar Göta signalbataljon (1984–1997)
Försvarsmaktens överlevnadsskola,
31. bataljonen,
32. underrättelsebataljonen,
Örebro-Värmlandsgruppen
Del av Milo V (1942–1956)
Skaraborgs regemente (1956–1976)
Milo V (1976–1993)
Södra militärområdet (1993–2000)
Opil (2000–2005)
ATS (2005–)
Högkvarter Karlsborgs garnison
Förläggningsort Karlsborg
Motto Pergite
("Framåt")
Färger Vitt och blått          
Marsch "Livregementets husarers marsch" (Hoffman).[1]
Årsdagar 4 december
Dekorationer LivreghusGM (2000)
LivreghusSM (2000)
LivreghusBM (2000)
Segernamn Lützen (1632)
Wittstock (1636)
Leipzig (1642)
Warszawa (1656)
Frederiksodde (1657)
Bält (1658)
Halmstad (1676)
Lund (1676)
Landskrona (1677)
Düna (1701)
Kliszów (1702)
Holowczyn (1708)
Helsingborg (1710)
Befälhavare
Regementschef Överste Dag Lidén Dag Lidén2013.jpg
Hederschef Carl XVI Gustaf
King Carl XVI Gustaf at National Day 2009 Cropped.png
Framstående befälhavare Generallöjtnant Nils BielkeNils Bielke porträtterad av David Richter dy.jpg
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960 AM.005028.jpg
Förbandstecken m/51-m/60 AM.090976-I 3, K 3 (01).jpg

Livregementets husarer (K 3), är ett kavalleriförband inom svenska armén som verkat i olika former sedan 1815. Förbandet är förlagda till Karlsborgs garnison i Karlsborg, och var fram till 1975 en del av Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Regementets uniformer vid mitten av 1860-talet.

Livregementets husarer härstammar från de ryttarfanor som sattes upp i Uppland, Södermanland, Västmanland, Närke och Värmland. Dessa sammanfördes till två regementen vilka enligt 1634 års regeringsform sammanfördes till ett. Regementet benämndes från 1636 vanligtvis Upplands ryttare. Dess förste chef var Isak Axelsson Silversparre. Den 26 november 1667 upphöjdes regementet till kunglig livtrupp, som tack för sina insatser under Karl X Gustavs fälttåg, och fick namnet Livregementet till häst. Samtidigt utnämndes greve Otto Wilhelm von Königsmarck till chef för regementet. Regementet utmärkte sig för stor tapperhet i slaget vid Lund 1676, under Nils Bielke befäl. Karl XI lär ha yttrat efter segern: "min krona hängde på Bielkes värjspets, och att jag näst efter Gud har min tappre Bielke samt mitt Livregemente att tacka för segern". Bielkes berömda värja finns fortfarande bevarad inom familjen.

År 1680 blev regementet indelt inom östra Svealand. Livregementet till häst var det enda regemente inom Stockholms garnison som inte var värvat. Regementet hade sedan 1780 sin mötes- och övningsplatsUtnäs löt vid Strömsholm. År 1785 bildades en särskild trupp lätta dragoner vid regementet. Den bildades genom att 18 man från respektive kompani tillfördes dragonerna, som bildade fyra kompanier om 36 man i vardera. Denna styrka utökades senare och 1789 under det ryska kriget uppträdde man som eget förband om 300 man, sex kompanier, under namnet Lätta Dragonkåren av Kungl. Maj:ts Livregemente.

År 1791 omorganiserades regementet till en brigad bestående av Livregementsbrigadens kyrassiärkår, som bestod av kompanierna som låg närmast huvudstaden, och som utgjorde tungt kavalleri. Livregementsbrigadens lätta dragonkår bestod av Örebro, Fellingsbro, Östra Närkes och Vadsbo kompanier. Livregementsbrigadens lätta infanteribataljon bestod av kompanierna i Västmanland, och från 1804 även Södermanlands kompani. År 1815 blev Livregementsbrigadens lätta dragonkår självständig och fick namnet Livregementets husarkår. Kåren var indelt främst i Närke och norra Västergötland, och hade från 1836 expedition och skolor förlagda till Örebro (Se vidare: Husarstallet, Örebro och Husarernas kanslihus och ridhus, Örebro). Förbandet hade åren 1815–1836 sin mötes- och övningsplats på Utnäs löt vid Strömsholm, och från 1846 på Sannahed, mellan Kumla och Hallsberg. År 1893 ändrades namnet till Livregementets husarer.

Den 11 november 1905 flyttade regementet in i kaserner i Skövde.[4]

Genom ett Kungligt brev från den 11 maj 1956 beslutades att regementet skulle reduceras med en bataljon, då utbildning av manskap för beriden tjänst skulle upphöra vid kavalleribataljonen. Vid denna tidpunkt omfattade bataljon cirka 600 hästar av olika kategorier. Dock var ett stort antal av dessa hästar redan utackorderade och placerade vid andra förband. Kvar vid regementet kvarstod endast 15 stamhästar, som bibehölls för befälets utbildning.[5]

Den 1 juli 1955 reducerades regementet till att omfatta en bataljon,[5] vilken blev administrativt ansluten till Skaraborgs pansarregemente (P 4).[6] Även om Livregementets husarer administrativt underställdes Skaraborgs pansarregemente, lydde fortfarande sekundchefen under militärbefälhavaren, avseende utbildning och övningar. Även underofficerarna och officerarna var fortfarande placerade inom kavalleriet.[5]

Livregementets husarer var nu avsuttna, samt att en bataljon utgått. Den kvarstående bataljonen organiseras till att utbilda jägarförband. Även den till Svea livgarde förlagda utbildningen av fältpoliser skulle överföras till Livregementets husarer. Totalt skulle den årliga utbildningen uppgå till 150 jägarsoldater på motorcykel och cykel, samt omkring 200 fältpoliser (MP).[5]

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, sammanslogs Skaraborgs regemente med Skövde försvarsområde (Fo 43), som med sammanslagningen bytte namn till Skaraborgs försvarsområde. Från den 1 juli 1974 bildades försvarsområdesregementet P 4/Fo 35. Detta medförde att inom Skaraborgs försvarsområde blev Skaraborgs regemente ett A-förband (försvarsområdesregemente), Göta trängregemente och Göta signalregemente blev B-förband (utbildningsförband) och Livregementets husarer (K 3) blev ett C-förband. Skaraborgs regemente fick det samlade mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet, och B- och C-förbanden svarade endast som utbildningsförband. Med reformen kvarstod Livregementets husarer som ett fristående utbildningsförband med egen chef, men förblev förvaltningsmässigt anslutet till Skaraborgs regemente.[7]

Genom att Livgardesskvadronen omorganiserades den 1 juli 1975 till regemente, kom militärpolisutbildningen att överföras från Livregementets husarer (K 3) till Livgardets dragoner (K 1).

I samband med övergången från utbildning i kompani till bataljon blev Livregementets husarer 1976 åter regemente. Inför försvarsbeslutet 1982 föreslog Överbefälhavaren (ÖB) att Livregementets husarer (K 3) senast 1985 skulle omlokaliseras till Karlsborg. Detta med anledning att ÖB även ville avveckla Göta signalregemente (S 2), och att starkt begränsa signalutbildningen där. Vidare önskade ÖB att inom Skövde garnison omlokalisera Göta trängregemente (T 2). Regeringen delade Överbefälhavarens förslag, och föreslog för riksdagen att Livregementets husarer (K 3) skulle överta myndighetsansvaret för Fallskärmsjägarskolan, samt ansvaret för viss Stabs- och sambandsutbildning i Karlsborg. Och det kasernområde som friställdes med omlokaliseringen av Livregementets husarer (K 3), skulle utnyttjas för att samlokalisera kvarvarande förband i Skövde.[8]

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslog Försvarsmakten att omlokalisera Livregementets husarer till Borås. För att där bilda en större armégarnison bestående av Älvsborgs regemente, Älvsborgsbrigaden och Livregementets husarer. Regeringen ansåg dock att Livregementets husarer skulle kvarstå i Karlsborg. Dock ansåg man att stabs- och sambandsförband skulle upphöra vid regementet. Vilket medförde att Göta signalbataljon avvecklades den 31 december 1997.[9]

Inför försvarsbeslutet 2000 var regeringens utgångspunkten att det endast behövdes två enheter för att tillgodose Försvarsmaktens framtida behov av skilda slag av jägarförband. En enhet för avseende utbildning av Norrlandsjägare, och den andra avseende utbildning av underrättelse- och säkerhetsförband. När det gällde vilket förband som skulle kvarstå för utbildning av Norrlandsjägare föll valet på Norrlands dragonregemente, där valet stått mellan Norrlands dragonregemente (K 4) och Lapplands jägarregemente (I 22). I valet av vilket förband som skulle kvarstå för utbildning av underrättelse- och säkerhetsförband, var regeringens kravbild att förbandet skulle ha goda utbildningsförutsättningar och infrastruktur, för bland annat träning i fallskärmshoppning och närhet till transportflyg. I det valet stod mellan Livgardets dragoner (K 1) och Livregementets husarer (K 3). Gällande Livgardets dragoner ansåg dock regeringen att förbandet saknade förutsättningar för den samordning och koncentrering som ansågs nödvändig för en huvudenhet för jägarutbildning. Därmed föreslog regeringen i sin proposition att Livregementets husarer (K 3) och Norrlands dragonregemente (K 4) skulle kvarstå i grundorganisationen, medan Livgardets dragoner (K 1) och Lapplands jägarregemente (I 22) skulle avvecklas.[10]

Inför försvarsbeslutet 2004 föreslog regeringen att endast ett jägarförband skulle kvarstå i grundorganisationen, av Livregementets husarer (K 3) och Norrlands dragonregemente (K 4). I valet mellan de två regementena så framhöll regeringen att Livregementets husarer ansågs vara en integrerad enhet med utbildning av underrättelseförband inklusive fallskärmsjägare och luftburna enheter. Till detta kom även att den särskilda skyddsgruppen är lokaliserad till Karlsborg. Vidare framhölls den närhet Livregementets husarer har till goda övnings- och skjutfält, närhet till mekaniserade förband och underhållsförband i Skövde samt den militära flygplatsen i Karlsborg. Gällande Norrlands dragonregemente ansåg regeringen att förbandet enbart är en plattform med utbildning av jägarförband, samt med en begränsad verksamhet på inom garnisonsorten. Därmed föreslog regeringen för riksdagen att Livregementets husarer (K 3) skulle kvarstå, och Norrlands dragonregemente (K 4) skulle avvecklas.[11]

Med försvarsbeslutet 2004 följde även avveckling av fyra militärdistrikt. Militärdistriktens främsta uppgifter var territoriell verksamhet, utbildning av hemvärns- och frivillig personal samt insatser, i första hand inom ramen för stöd till samhället. Genom avvecklingen av militärdistrikten underställdes utbildningsgruppen Örebro-Värmlandsgruppen från den 1 januari 2006 Livregementets husarer.

Genom försvarsbeslutet 2009 beslutades Försvarsmakten skulle organisera åtta manöverbataljoner. För regementets del att regementet skulle sätta upp 31. luftburna bataljonen (vilken var den 7. lätta skyttebataljonen) och 32. underrättelsebataljonen. 7. lätta manöverbataljonen delades Livgardet (LG) och Livregementets husarer (K 3).

Genom försvarsbeslutet 2015 beslutades bland annat att den 7. lätta skyttebataljonen utvecklas till två bataljoner - en motoriserad skyttebataljon som inordnas i brigadstridsgrupperna, och en lätt fristående skyttebataljon som blir lufttransportabel. I praktiken innebar det att 7. lätta skyttebataljonen delades i två delar. Livgardet bildade 12. motoriserade skyttebataljonen, och Livregementets husarer bildade 31:a lätta bataljonen.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Regementet bildades 1815 som ett självständigt förband, och är ett utbildningsförband inom Försvarsmakten, där såväl idén om en svensk luftburen bataljon utvecklas samt förmågan att använda Unmanned Aerial Vehicles (UAV) för fjärrspaning utforskas. I Karlsborgs garnison invid Vätterns strand finns även Särskilda operationsgruppen (SOG) inrymda.

Genom försvarsbeslutet 2000 beslutades Försvarsmakten skulle organiseras och bygga upp en luftburen bataljon. I planeringsstadiet tänkte man sig att 30 medeltunga helikoptrar och åtta attackhelikoptrar skulle vara knutna till bataljonen. Tanken med att införskaffa attackhelikoptrar slopades dock under tidigt 2000-tal, och av de medeltunga helikoptrarna beställdes bara 18[12]. Detta innebar en omsvängning från ett förband avsedd för luftmobila operationer med helikopter till ett förband avsett för luftmobila operationer med transportflygplan[13].

År 2008 blev bataljonen operativ, och den hade tidigare varit en del av Husarbataljonen vid Livregementets husarer men från och med januari 2008 delades husarbataljonen upp i 31. Luftburna bataljonen och 32. underrättelsebataljonen.[14]

Vid Livregementets husarer finns idag (2016) 31. bataljonen, (före detta 31. Luftburna bataljonen - snabbinsatsförband) och 32. underrättelsebataljonen. Där finns även Fallskärmsjägarplutonen, före detta Fallskärmsjägarskolan, Flygenheten och Försvarsmaktens överlevnadsskola. Till regementet är även Örebro-Värmlandsgruppen knuten, vilka är en utbildningsgrupp som utbildar en del av Hemvärnet, gruppens stab är dock förlag till Villingsberg.[15]

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

I samband med att Försvarsmakten organiserade Insatsorganisation 2014, kom Södra skånska regementet att sätta upp två så kallade manöverbataljoner.[16] Vidare ingår två hemvärnsbataljoner i regementet, vilka understöds av utbildningsgruppen Örebro-Värmlandsgruppen och leds via Militärregion Väst (MR V), som har sin stab förlagd vid Skövde.

31. lätta bataljonen[redigera | redigera wikitext]

31. lätta bataljonen är ett krigsförband som sattes upp under 2016, och är ett så kallat stridande snabbinsatsförband. Bataljonen kännetecknas av sina stora och snabba rörlighet, vilken görs med hjälp av helikoptrar, transportflygplan eller egna fordon.

32. underrättelsebataljonen[redigera | redigera wikitext]

32. underrättelsebataljonen är ett krigsförband som sattes upp under 2008, och är en så kallad stående bataljon. Bataljonen kännetecknas förmågan till informationsinhämtning, vilken görs med hjälp av förflyttning till fots, med terrängfordon, helikopter eller fällas i fallskärm.

Arméns underrättelseskola[redigera | redigera wikitext]

Arméns underrättelseskola (UndS) var ett svenskt skolförband inom armén som verkade mellan åren 1964 och 1998. I samband med att Livregementets husarer omlokaliserades till Karlsborg, blev underrättelseskolan den 1 juli 1983 en del av regementet.[4][17] Den 1 juli 1994 avskildes skolan från regementet, och bildade en självständig enhet.

Fallskärmsjägarskolan[redigera | redigera wikitext]

Fallskärmsjägarskolan (FJS), är en tidigare enhet inom den svenska armén som utbildade fallskärmsjägare. Skolan bildades 1952 och lokaliserades till Karlsborg. Skolan administrerades åren 1952–1961 av Karlsborgs luftvärnsregemente (Lv 1), och åren 1962–1984 av Göta signalregemente (S 2). Älvsborgs regemente (I 15) var dock så kallad truppregistreringsmyndighet för skolans värnpliktiga.

I samband med att Livregementets husarer omlokaliserades till Karlsborg, kom skolan från den 1 juli 1984 bli en del av Livregementets husarer.[4][8] Sedan 2009 år Fallskärmsjägarskolan avvecklad, de ingående delarna delades mellan Särskilda operationsgruppen och 32. underrättelsebataljonen.

Försvarsmaktens överlevnadsskola[redigera | redigera wikitext]

Försvarsmaktens överlevnadsskola (Fös), är en försvarsmaktsgemensam enhet som utbildar i överlevnadsteknik.

Göta signalbataljon[redigera | redigera wikitext]

Göta signalbataljon (S 2). Inför försvarsbeslutet 1982 föreslog Överbefälhavaren att avveckla Göta signalregemente (S 2) senast 1984. Istället skulle huvuddelen av regementets utbildningsansvar förläggas till Upplands regemente (S 1). Även om Göta signalregemente skulle avvecklas, så ansåg regeringen att det skulle finnas kapacitet och resurser i Karlsborg för grundutbildning av ett kompani, samt för repetitionsutbildning av vissa stabs- och sambandsförband.[8]

Vid denna förändring i försvarets grundorganisation, friställdes lokaler i Karlsborg. Vilka övertogs av Livregementets husarer (K 3), som omlokaliserades till Karlsborg sommaren 1984. Den 30 juni 1984 avvecklades Göta signalregemente som ett självständigt förband. Från den 1 juli 1984 uppgick förbandet som en utbildningsbataljon inom Livregementets husarer (K 3).[8] Bataljonen avvecklades den 31 december 1997.[9]

Utbildningsgrupper[redigera | redigera wikitext]

Örebro-Värmlandsgruppen[redigera | redigera wikitext]

Örebro-Värmlandsgruppen (ÖVG), är en utbildningsgrupp som verkat i olika former sedan 2005. Genom försvarsbeslutet 2004 kom gruppen från den 1 januari 2006 att bli en del av Livregementets husarer. Gruppen utbildar och stödjer hemvärnet i Värmlands- och Örebro län, vilket bland annat inkluderar Värmlandsbataljonen (19. hemvärnsbataljonen) och Sannahedsbataljonen (20. hemvärnsbataljonen).

Utbildningsskvadroner[redigera | redigera wikitext]

I samband med att regementet bildades 1815, ärvdes Livregementsbrigadens skvadronsindelningen från 1791, vilken bestod av åtta skvadroner. År 1834 omorganiserades kavalleriets organisation, och med det reducerades antalet i kavalleriregementena till fem. Den organisationen bestod fram till 2016, då regementet återgick till den skvadronsindelningen som gällde 1791, och återigen fick åtta skvadroner. Fellingsbro-, Örebro-, Östra Närkes-, Västra Närkes-, Sanna-, Arboga- och Vadsbo skvadroner.[18]

Lifskvadron (1. skv) Valspråk - "Pie" (Plikttroget)

Lifskvadron (före detta Fellingsbro skvadron) har ansvaret för all Grundläggande Militära Utbildning (GMU) vid regementet. För de rekryter som påbörjar sin provanställning vid någon av bataljonerna direkt efter GMU:n svarar även Lifskvadronen för den första tiden av den fortsatta militära utbildningen (FMU).

Örebro (2. skv) Valspråk - "Pro civibus" (För medborgarna)

Örebro skvadron är knuten till den 31. Luftburna bataljonen och har under den senaste åren huserat IA09 och den luftburna bataljonens beredskapsförband till Battle Group 11.

Östra Nerike (3. skv) Valspråk - "In Tutelam" (I beredskap)

Östra Nerike skvadron är knuten till 32.Underrättelsebataljon, och huserar delar av den bataljonens personal och verksamhet.

Västra Nerike (4. skv) Valspråk - "In Tutelam" (I beredskap)

Västra Nerike skvadron är vilande.

Vadsbo (5. skv) Motto - "Constanter" (Pålitlig)
Sanna
Arboga (8. skv)

Arboga skvadron är knuten till Örebro-Värmlandsgruppen, och utbilda sedan den 1 augusti 2016 skyttesoldater till hemvärnet.

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

Den 11 november 1905 flyttade regementet in i kaserner i Skövde. Den 4 december 1905, i samband med regementets högtidsdag, hölls en ceremoni över inflyttningen.[4] Mellan åren 1942–1961 var Signaldetachementet i Skövde (S 1 Sk) förlagt i en av K 3:s kaserner. Från den 1 juli 1984 övertog regementet Göta signalregementes förläggning vid Karlsborgs fästning.[4]

Detachement[redigera | redigera wikitext]

Borås
K 3 B. Under perioden 1952–1956 bemannade regementet en cykelkavallerikontinent vid Älvsborgs regemente. Kontinenten bestod av två skvadroner från Livregementets husarer, medan befälen överfördes från det avvecklade Skånska kavalleriregementet. Första inryck av värnpliktiga skedde den 6 maj 1952. Den 6 maj är även årsdagen på när Älvsborgs regemente tillsammans med Magnus Stenbock kapitulerade 1713, och som kom att kallas Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att hela Älvsborgs regemente upplöstes och hamnade i dansk fångenskap. Den 30 juni 1956 avvecklades detachementet i Borås.[4]

Ljungbyhed
K 3 L. I samband med att Skånska kavalleriregementet avvecklades som kavalleriförband, och istället organiserades som pansarförband under namnet Skånska dragonregementet. Så kom en kavalleriskvadron överföras till Livregementets husarer, och förlades i Ljungbyhed från och med den 1 oktober 1943. Skvadronen som benämndes K 3 L avvecklades senare den 30 september 1945.[4]

Ystad
K 3 Y. Den 1 oktober 1952 överfördes personal och befäl tillsammans med en cykelkavallerikontingenten ur Skånska kavalleriregementet till Ystads garnison, där de förlades som ett detachementet till Livregementets husarer. Detachementet som benämndes som K 3 Y avvecklades senare den 30 juni 1956.[4]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Åren 1780–1843 hade regementet sin övningsplats vid Utnäslöt samt vid Mosås. Åren 1830–1886 hölls regementsmöten vid Axevalla hed, medan befälsmöten hölls i Mosås. Åren 1843–1905 hade regementet sin mötesplats på södra delen av Sannahed.[2][4]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Regementets standar består stora riksvapnet utan mantel samt under ordenskorset ett vitt svärd. Som förbandstecken bär regementet Sveriges heraldiska nationalsymbol, Tre kronor, vilket är ett arv från ursprungsregementet Livregementet till häst. Vilket även var gemensamt med Livregementets dragoner (K 2) och Livregementets grenadjärer (I 3). Från den 1 januari 1998 fördes Göta signalregementes fana som traditionsfana.[2] Sedan 2006 för regementet traditionerna, genom Örebro-Värmlandsgruppen, Värmlands regemente (I 2) och Livregementets grenadjärer (I 3) vidare. Sedan 2013 förs dessa traditioner av Värmlandsbataljonen (19. hemvärnsbataljonen) och Sannahedsbataljonen (20. hemvärnsbataljonen). Regementet för sedan 2013 i första hand vidare traditioner för Fallskärmsjägarkåren. Och i andra hand Göta signalregemente (S 2), Fallskärmsjägarskolan (FJS), och Försvarsmaktens idrotts- och överlevnadscentrum (IÖC).[19]

År 2000 instiftades Livregementets husarers (K 3) förtjänstmedalj i guld/silver/brons (LivreghusGM/SM/BM).[20][21][22]

Regementets högtidsdag är 4 december, som minne till av Slaget vid Lund den 4 december 1676.[2]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Sekund- och regementschefer verksamma vid regementet sedan 1791. Sekundchef var en titel som användes fram till den 31 december 1974 vid de regementen som ingick i Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper. Åren 1791–1809 var kronprinsen regementschef. Åren 1818–1974 var H M Konungen regementschef. Från 1975 är monarken hederschef för regementet.[3]

Regementschefer[redigera | redigera wikitext]

Sekundchefer[redigera | redigera wikitext]

  • 1791–1793: N Silfverskiöld
  • 1793–1796: D Stierncrona
  • 1796–1801: I L Silfversparre
  • 1801–1827: J G Aminoff
  • 1827–1829: F U von Essen (Tf.)
  • 1829–1855: F U von Essen
  • 1855–1862: C H Leuhusen
  • 1862–1868: S R Löwen
  • 1868–1881: H M A Palmstierna
  • 1881–1893: H J Hamilton
  • 1893–1904: Carl Wilhelm Herman Leuhusen
  • 1904–1913: Gustaf Adolf Nyblaeus
  • 1913–1917: Carl Thorsten Gotthard Rudenschöld
  • 1917–1922: Adolf Adelswärd
  • 1922–1926: Axel Fredric Ahnström
  • 1926–1935: Carl Erik Knös
  • 1935–1937: Henry Georg Rudolf Peyron
  • 1937–1943: Knut Henrik Palmstierna
  • 1943–1945: Åke Karl Wilhelm Hök
  • 1945–1951: Gösta Christian Fredrik Bergenstråhle
  • 1951–1954: Sven David Oskar Hermelin
  • 1954–1955: Per Hjalmar Bauer
  • 1955–1959: Fritz Magnus Sommar Bruzelius
  • 1959–1967: Bengt Helge Ljungquist
  • 1967–1975: Nils Gustav Malmström

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Livregementets husarkår 1815-12-16 1892-12-31
Kungl Livregementets husarer 1893-01-01 1974-12-31
Livregementets husarer 1975-01-01
Beteckningar
No 3 1893-10-01 1914-09-30
K 3 1914-10-01
Förläggningsort, detachement och övningsfält
Utnäslöt (Ö) 1815 1836
Sannahed (Ö) 1843 1905
Örebro garnison (Ö) 1862-10-07 1905-10-31
Skövde garnison (Ö) 1905-11-01 1984-06-30
Karlsborgs garnison (Ö) 1984-07-01
Örebro garnison (D) 2006-01-01 2015-12-31
Villingsberg (D) 2016-01-01

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 204
  2. ^ [a b c d] Braunstein (2005), s. 175-177
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 263-264
  4. ^ [a b c d e f g h i j] Holmberg (1993), s. 19
  5. ^ [a b c d] Byström (1967), s. 86-87
  6. ^ Holmberg (1993), s. 19
  7. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 17 september 2016. 
  8. ^ [a b c d] ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/om-sakerhets--och-forsvarspoli_G503102/. Läst 17 september 2016. 
  9. ^ [a b] ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034/html. Läst 17 september 2016. 
  10. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330/html. Läst 17 september 2016. 
  11. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035/html. Läst 18 september 2016. 
  12. ^ Charlotte Collin och Ulla Jeppsson (januari 2004). ”Fallstudie – Från luftburen förmåga till luftburen bataljon” (PDF). Totalförsvarets forskningsinstitut. sid. 12–13. http://www2.foi.se/rapp/foir1125.pdf. Läst 19 april 2012. 
  13. ^ K3 Historiekommité (2009), K 3 – 25 år i Karlsborg, Värnamo, ISBN 978-91-633-4914-0
  14. ^ Livhusaren. 2008. [sidnummer behövs]
  15. ^ ”Livregementets husarer”. Forsvarsmakten.se. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/k3/Om-forbandet/. Läst 31 januari 2011. 
  16. ^ ”Försvarsmaktens delårsrapport 2011” (PDF). Försvarsmakten. 12 augusti 2011. http://www.forsvarsmakten.se/upload/Huvuddokument_delarsredovisning.pdf. Läst 1 november 2011. 
  17. ^ Holmberg (1993), s. 66
  18. ^ Husarer ”Livregementets husarer, K3”. hhogman.se. http://www.hhogman.se/regementen_kav.htm#Livregementets Husarer. Läst 17 september 2017. 
  19. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. http://www.sfhm.se/globalassets/__media/pdfer-och-dokument/verksamhet/forsvarets-traditionsnamnd/skriften-med-bilagor/traditionsnamnden_forsvarets_traditioner_i_framtiden_med_oversiktlig_historik_fran_1500_talet_reviderad_2016-03-30.pdf. Läst 29 september 2016. 
  20. ^ ”LivreghusGM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-L2&visitor={5C9FE15D-D674-4B5D-9565-F55DEA7B9CAD}&listmode=0&medal={6272632B-B7CE-435D-B8E7-47399FDF5B6A}. Läst 29 september 2016. 
  21. ^ ”LivreghusSM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-L2&visitor={5C9FE15D-D674-4B5D-9565-F55DEA7B9CAD}&listmode=0&medal={483A6A79-C555-495B-A404-D63897276B14}. Läst 29 september 2016. 
  22. ^ ”LivreghusBM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-L2&visitor={5C9FE15D-D674-4B5D-9565-F55DEA7B9CAD}&listmode=0&medal={CC4B505B-E169-4356-8B2D-8F07BF2F71D8}. Läst 29 september 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 
  • Byström, Åke (1967). Livregementets historia. Kumla: Kumla tryckeri. Libris 868709 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]