Tonande dental frikativa
| IPA-tecken |
| ð |
| U+00F0 |
| ♫ [aða] |
| Tonande dental frikativa |
| Tonande dental spirant |
| Tonande dentalspirant |
| Tonande läspljud |
| Tonande th-ljud |
| Frikativt d |
| Edh |
Tonande dental frikativa, tonande dentalspirant,[1][a] tonande läspljud,[3] tonande th-ljud,[4] frikativt d eller edh[5] är ett konsonantiskt språkljud. Det är exempelvis begynnelseljudet i engelskans this (tonande th-ljud) medan det lika stavade ljudet i thick istället är ett tonlöst dito (tonlöst th-ljud). Tonande jämte tonlöst betyder här att stämbanden används i ljudet.
I Nordisk ortografi skrivs det historiskt som digrafen dh med latinska bokstäver (jämte th för tonlöst läspljud),[4][5] i isländska, färöiska och älvdalska som ð (äldre stunget d), och i nordsamiska, enaresamiska och skoltsamiska med đ (yngre stunget d), eller med ђ i kyrillisk skoltsamiska. I IPA tecknas det som [ð] (unicode‐kodpunkt: U+00F0, LATIN SMALL LETTER ETH).
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Egenskaper hos den tonande dentala frikativan:
- Den är pulmonisk-egressiv, vilket betyder att den uttalas genom att lungorna trycker ut luft genom talapparaten.
- Den är tonande, vilket betyder att stämläpparna är spända under uttalet och därmed genererar en ton.
- Den är dental, vilket betyder att den uttalas genom att tungan eller tungspetsen trycks mot överkäkens framtänder.
- Den är frikativ, vilket betyder att luftflödet går genom en förträngning i talapparaten.
Digrafen dh
[redigera | redigera wikitext]Digrafen dh är det traditionella sättet att skriva ut frikativt d med det vanliga latinska alfabetet. Det används i det albanska alfabetet, swahiliska alfabetet och ortografin i det återupplivade korniska alfabetet.[källa behövs] Det har använts i den yngre fornsvenskan och äldre nysvenskan och kan än förekomma arkaiskt, även om det i standardsvenska bara uttalas som vanligt d idag.
De första exemplen på den här digrafen är från Strasbourg-ederna, den tidigaste franska texten, där den betecknar samma ljud. Edward Lhuyd krediteras för att ha introducerat digrafen till kornisk ortografi 1707 i sin Archaeologia Britannica. I tidig traditionell korniska användes ⟨Ȝ⟩ (yogh), och senare ⟨th⟩, för detta ändamål. I irisk ortografi representerar den den uttryckta frikativt g /ɣ/ eller palatal approximanten /j/.[källa behövs]
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Den tonande dentala frikativan återfinns i flera språk.
På engelska skrivs den som th (i bl.a. "this" och "that") (se även θ), på walesiska som dd och på albanska som dh.
Nordiska språk
[redigera | redigera wikitext]I nordiskan har lästljud funnits sedan urgermanskan och skrevs redan under århundradena efter Kristus med runan ᚦ (anglosaxiska: þorn, engelska: thorn, ”törn”). Belägg för tonande läspljud finns från äldre fornnordiska eller tidigare. Tydliga exempel kan härledas utifrån runskriftens grammatik. Som exempel stavades ordet ”gud” likadant i urnordiskan, med äldre runor ᚷᚢᛞ (GUD). Vid övergången till yngre runor runt slutet av 700-talet skrotades d-runan och ljudvärdet /d/ överfördes då istället sekundärt på t-runan, men istället för att se gud nystavas med yngre runor som 'GUT' syns istället stavningen 'GUÞ', vilket anger att läsp-runan ᚦ torde kunnat göra ett tonande dh-ljud (gudh), även om tonlöst ljud var huvudvärdet.[6] När stungna runor kom under 1000-talet kunde runan ᚦ förses med en diakritisk prick, så kallat sting, för att ange att den bär sitt sekundära tonande ljudvärde: ᚧ, även om denna form förblev ovanlig.
Då latinska alfabetet saknade en bokstav för läspljud introducerades runan ᚦ sedermera under vikingatiden som en bokstav i fornengelskan: þ, vilken senare inlånades till fornnordiskan när latinsk skrift introducerades. Bokstaven þ bär huvudsakligen ett tonlöst läspljud men särskilt i fornsvenskan användes den för både tonlöst (th) och tonande (dh) läspljud.[4] För tonande läspljud användes i fornvästnordiskan (Norge, Island) och i fornengelskan istället ett d med ett diakritiskt streck igenom sig, i nordiskan kallat sting: Ðð (stunget d). Den senare förekommer överlag inte i fornsvenskan[7] och omkring 1400-talet skrotas bokstaven þ och ersätts med digraferna th och dh för tonlöst respektive tonande läspljud, vilket senare försvinner i rikssvenskan under renässansen.[4]
I isländskan överlevde både þ och ð som bokstäver. Eftersom den senare bygger på ett medeltida d kom tryckerier sedermera att trycka dess gemena form som ett modernt d med vågrätt sting av tekniska skäl: đ. Denna förblev vanlig i tryck fram tills början av 1900-talet. När färöiskan, som likt isländskan har bevarat språkdrag från fornnordiskan, fick egen ortografi under 1800-talet baserades denna tungt på isländsk förebild och antog därmed även þ och ð för läspljud. Detta mönster följdes även av älvdalskans ortografi, ett svenskt dialekspråk som bevarat fornnordiska språkdrag. Förutom i älvdalska förekommer frikativt d i flera andra svenska dialekter. I danskan är ljudet allofon till det vanliga d-ljudet.
Samiska språk
[redigera | redigera wikitext]
Utöver nordiska språk förekommer både tonlöst och tonande läspljud även i flera samiska språk, särskilt nordsamiska, enaresamiska och skoltsamiska. Ortografin för dessa bygger till stor del på danske språkvetaren Rasmus Rasks samiska ortografi från 1832, utgiven i Ræsonneret Lappisk sproglære (”Resonerad lappsk språklära”) vilken använder den yngre formen av stunget d, đ, för att teckna tonande läspljud (för tonlöst läspljud används stunget t ŧ).[5] Skoltsamiska, som talas på Kolahalvön i Ryssland, har även en äldre ortografi på kyrilliska, där tonande läspljud tecknas med ђ.
Skrivtecken
[redigera | redigera wikitext]- ᚦ (turs, törn) – äldre runor, anglofrisiska runor, yngre runor, medeltida runor
- ᚧ (stungen turs) – stungna runor, medeltida runor
- ð (stunget d) – inom isländska, färöiska, älvdalska; äldre: fornengelska, fornnordiska
- đ (stunget d) – inom nordsamiska, enaresamiska, skoltsamiska
- þ (turs, törn) – inom fornsvenska (även för tonlöst läspljud)
- dh (jämte 'th' för tonlöst läspljud) – arkaisk nordiska; äldre yngre fornsvenska, äldre nysvenska
- ђ – kyrillisk translitteration, skoltsamiska
Se även
[redigera | redigera wikitext]Anmärkningar
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- ↑ ”Umesamisk ortografi”. umesamiska.nu. https://umesamiska.nu/wp-content/uploads/2016/04/Umesamisk-ortografi-2016-04-06.pdf. Läst 11 december 2025.
- ↑ Ulf Teleman. ”Svensk ortografihistoria: Från 1200-tal till 1700-tal”. Lunds universitet. lucris.lub.lu.se. https://lucris.lub.lu.se/ws/portalfiles/portal/61360328/Svensk_ortografihistoria.pdf. Läst 11 december 2025.
- ↑ ”Samiska och norska bokstäver”. https://svante-sundelin.blogspot.com/p/nagra-samiska-och-norska-bokstaver-pa.html. Läst 18 november 2025.
- 1 2 3 4 dh i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1906)
- 1 2 3 Rasmus Rask (1832). Ræsonneret lappisk sproglære (”Resonerad lappsk språklära”)
- ↑ Klaus Düwel, Yuriy Kuzmenko (213). ”Runic inscriptions in Eastern Europe – an overview*” (på engelska). Studia historyczne. R. LVI, 2013, Z. 3 (223). ISSN 0025-1429. https://journals.pan.pl/Content/96381/mainfile.pdf?handler=pdf. Läst 19 november 2025.
- ↑ ð i Projekt Runeberg
| Pulmonisk-egressiva konsonanter | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Not: * står för foner som ännu saknar officiella IPA-tecken. Där symboler uppvisas parvis avser den högra en tonande konsonant. Skuggade områden avser uttal som anses omöjliga. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||