Älvdalska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Älvdalska
Övdalska
Talas i Sverige
Region Dalarna
Antal talare cirka 3000
Status utdöende
Klassificering Indoeuropeiska språk

 Germanska språk
  Nordiska språk

    älvdalska
Målet talas i södra delen av Älvdalens kommun i Dalarna

Älvdalska (även: älvdalsmål; övdalsk på älvdalska) är ett språk som talas och används i Älvdalens socken i norra Dalarna. Det har länge ansetts som en dialekt av svenska, men har på senare tid accepterats som ett självständigt språk av många lingvister.[1] Det har i dagsläget (2016) ingen ställning som erkänt minoritetsspråk i Sverige, och har inte heller något stöd från lokala, regionala eller nationella myndigheter. Europarådets expertkommitté som kontrollerar hur den europeiska minoritetsspråksstadgan efterlevs har fem gånger uppmanat Sveriges regering att ompröva älvdalskans ställning[2]. Hösten 2015 ansökte tio lingvister om att älvdalska (Övdalian, ansökan 2015-046) skulle få en egen språkkod på Ethnologue. En mycket kritisk kommentar till denna ansökan har dock lämnats in av Institutet för språk och folkminnen, den myndighet i Sverige som bland annat handhar frågor om dialekter[3].

Det finns cirka 3 000 personer som fortfarande talar älvdalska och numera finns böcker och tidningar tryckta på älvdalska. Älvdalskan har utvecklats ur det gemensamma nordiska språk som för över 1 000–1 500 år sedan talades i hela norra Europa. Älvdalska har både bevarat gamla språkdrag som försvunnit ur svenska, och utvecklat många nya språkdrag som aldrig har funnits i svenska. Mycket talar för att älvdalska har utvecklats i relativ isolering i ungefär 800 år.

En grammatisk översikt över älvdalska från 1909 till 2009 finns i första kapitlet av Studies in Övdalian Morphology and Syntax (2015).

Samtida kulturyttringar på älvdalska[redigera | redigera wikitext]

På senare år[när?] har ett flertal böcker kommit ut på språket, inte minst barnböcker. 2012 gav Bengt Åkerberg (under medverkan av Gunnar Nyström) ut Älvdalsk grammatik, som är den första grammatikan över det älvdalska språket sedan Lars Levanders Älvdalsmålet i Dalarna från 1909. Älvdalsk grammatik är dock betydligt mer omfattande än Levanders avhandling. Språket finns också insjunget på ett antal skivor, och har på senare tid förekommit på "Jul i folkton" där Lena Willemark läser julevangeliet på språket. Webbsidor på älvdalska är dock fortfarande ovanligt, och språket finns inte representerat som eget språk på Wikipedia. Inte heller Älvdalens kommun har webbsidor på språket.

Språkliga särdrag[redigera | redigera wikitext]

Språket särskiljer sig från flertalet andra moderna nordiska språk då det har flera fornnordiska språkdrag som bevarats gentemot de andra. Exempel är nasala vokaler (till exempel buotję 'boken'), mer utvecklad kasusböjning (till exempel wargen ietter Grobien nominativ 'vargen heter Gråben', ig såg wardjin ackusativ 'jag såg vargen', ig djäv wardjem tjyöt dativ 'jag ger vargen kött', wardjemes bien ir åv genitiv 'vargens ben är av'), kvantitetssystem med fyra stavelsetyper (dvs enstavighet, kortstavighet, långstavighet samt överlångstavighet; svenska har bara de två stavelsetyperna enstavighet och långstavighet), bland annat ð-konsonantsystem (motsvarar engelskans tonande th i father, till exempel guoð 'god'), m.m. Älvdalskan har också nya, sekundära diftonger – vilket tidigare var vanligt bland svenska dialekter och som fortlever i bl.a. gutniskan – vilka är ai (ur äldre långt i, till exempel baita 'bita'), uo (ur äldre långt o, till exempel suol 'sol'), au (ur äldre långt u, till exempel aus 'hus'), åy (ur äldre långt y, till exempel åysa 'hysa'), (ur äldre långt ö, till exempel myöta 'möta') samt ie (ur äldre långt e som i sin tur kommer ur den primära fornnordiska diftongen æi, till exempel stien 'sten'); dessutom har älvdalska triftongen iuo (ur äldre obetonat i + betonat långt o, till exempel biuoða 'bjuda'). Också ur syntaktisk synpunkt avviker älvdalska starkt från svenska och andra nordiska språk. Till exempel utelämnas subjekt i första och andra person plural regelbundet (dock enligt olika principer), och "att" (både infinitivmärket och subjunktionen) utelämnas från positioner som inte tillåter utelämning i andra nordiska språk.

Det älvdalska alfabetet[redigera | redigera wikitext]

Det älvdalska alfabetet består av följande bokstäver:

Aa Ąą Bb Cc Dd Ðð Ee Ęę Ff Gg Hh Ii Įį Jj Kk Ll Mm Nn Oo Pp Qq Rr Ss Tt Uu Ųų Vv Ww Xx Yy Y̨y̨ Zz Åå Ą̊ą̊ Ää Öö

Förutom de bokstäver som återfinns i svenska alfabetet har älvdalskan bokstäver med ogonek för nasal vokal: Ąą, Ęę, Įį, Ųų, Y̨y̨ och Ą̊ą̊. Därtill finner man bokstaven Ðð för tonande dental frikativa.

Kända talare[redigera | redigera wikitext]

Lena Willemark.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Vår språkliga spännvidd, Stiftelsen Bonäs Bygdegård, 2004, ISBN 91-972367-9-9
  • Sapir, Yair. 2006. Elfdalian, the Vernacular of ÖvdalnNoia 64 mimetypes pdf.png PDF.
  • Älvdalsmålet, L. Levander
  • Älvdalska växtnamn, L. Steensland
  • Fågelnamn i Älvdalen, L. Steensland
  • Liten älvdalsk-svensk ordbok, L. Steensland
  • War åvå dier ferid?, L. Steensland
  • Att skriva älvdalska, B. Åkerberg
  • Älvdalsk ordbok (juni 2010), L. Steensland
  • Älvdalsk ordbok nätversionen, L. Steensland

Skönlitterära verk och barnböcker[redigera | redigera wikitext]

Förutom ovanstående verk om älvdalskan finns en mängd skönlitteratur och barnböcker skrivna på älvdalska. Vissa är skapade enbart för älvdalskan och vissa, exempelvis Lisslprinsn, är översatta verk från andra språk.

  • Rattjun-Hunden, Kerstin Ekman, Rattjin-Hunden
  • Sju dagar med älgkalven Roð, B. Rehnström
  • Mumunes Masse, Rut "Puck" Olsson
  • Mier um Masse, Rut "Puck" Olsson
  • Elin, Elvira og yönse, Pell Birgitta Andersson
  • Lisslprinsn (den lilla prinsen), Antoine de Saint-Exupéry.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Hoppet finns kvar för Nordens minsta språk”. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hoppet-finns-kvar-for-nordens-minsta-sprak_4588231.svd.  Svenska Dagbladet 2010-04-20, läst 2010-04-20
  2. ^ ”European Charter for Regional or Minority Languages” (på engelska). Europarådet. http://www.coe.int/t/dg4/education/minlang/Report/default_en.asp. Läst 29 november 2015. 
  3. ^ ”Change request documentation for: 2015-046” (på engelska). SIL International. http://www-01.sil.org/iso639-3/chg_detail.asp?id=2015-046&lang=ovd. Läst 29 november 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]