Tor Andræ

Från Wikipedia
Biskop
Tor Andræ
Tor Andrae, Sv Upp.JPG
Tor Andræ
KyrkaSvenska kyrkan

StiftLinköpings stift, biskop
Period1935 - 1947
FöreträdareSven Erik Aurelius
EfterträdareTorsten Ysander

Akademisk titelTeologie doktor 1921
Född9 juli 1885
Vena socken
Död24 februari 1947 (61 år)
Linköping[1]
Tor Andræs grav i Uppsala

Tor Julius Efraim Andræ, född 9 juli 1885[1] i Vena socken i Kalmar län,[2] död 24 februari 1947 i Linköping,[1] var en svensk kyrkoman, religionshistoriker och orientalist, vid sin död biskop i Linköpings stift (1935–1947). Han var son till kyrkoherden Anders Johan Andræ och Ida Nilsson.[2]

Biografi

Efter studentexamen i Linköping 1903 studerade Andræ vid Uppsala universitet där han blev filosofie kandidat i semitiska språk och litteraturhistoria 1906. Andræ blev teologie licentiat 1912 och utnämndes året efter till komminister i Delsbo. Efter doktorsexamen 1921 blev han kyrkoherde i Gamla Uppsala 1924. Mellan 1927 och 1929 hade han tjänsten som professor i religionshistoria vid Stockholms högskola och blev därefter professor i teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi vid Uppsala.

Som akademiker ägnade sig Andræ särskilt åt att studera islam och Muhammeds liv och gärningar. Han deltog också i redigerandet av kyrkohandböcker och 1937 års psalmbok (1936–1941?).

År 1935 utnämndes han till biskop i Linköpings stift. När Bondeförbundets partiledare Pehrsson-Bramstorp samma år bildade "semesterregeringen" kallades Andræ till posten som statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet.

Efter Nathan Söderbloms bortgång 1932 invaldes Andræ i Svenska Akademien. År 1935 blev han ledamot av Vitterhetsakademien.

Han gifte sig 1913 med Ellen Gustafsson (1889–1965), dotter till målarmästaren Per Erik Gustafsson och Sophia Katarina Nielsén. De fick sönerna Håkan Andræ (1914–2014), Staffan Andræ (1916–1996), Anders Johan Andrae (1919–2000) och Carl Göran Andræ (född 1930).[3]

Tor Andræ gravsattes den 2 mars 1947 på Uppsala gamla kyrkogård.[4]

Forskning

Få har som Andræ kunnat (1955) analysera de psykologiska faktorerna i en personlighets religiösa utveckling. Dock nådde han högre som religionshistoriker. Han hade tidigt kommit att ta avstånd från det ännu under 1920-talet dominerande evolutionistiska betraktelsesättet, även om han inte framlagt någon samlad kritik.[5]

Inom islamforskningen gjorde han banbrytande insatser förutom genom sin avhandling, med arbetena Der Ursprung des Islams und das Christentum (1926) och Muhammed (1930). Det sistnämnda arbetet har från svenska översatts till tyska, engelska, italienska och spanska samt rönt en utomordentlig uppskattning som den bästa tillgängliga Muhammedbiografin. Hans islamforskning fortsatte och 1945 höll han Olaus Petri-föreläsningar i Uppsala över den äldre islamiska mystiken, ett tema som under en följd av år stått i centrum för hans intresse där hans forskning och gav honom ett internationellt erkännande.[5]

Andræ blev teologie hedersdoktor i Dorpat, Oslo, Halle och Strasbourg.[5]

Bibliografi (i urval)

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c] Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Andrae, Tor Julius Efraim
  2. ^ [a b] Sveriges befolkning 1890: Tor Julius Efraim
  3. ^ ANDRÆ, Tor Julius Efraim i Biografisk matrikel över Svenska kyrkans prästerskap / 1934 / s 7.
  4. ^ ”Visa gravplats”. Svenska Gravar. http://www.svenskagravar.se/index.php/visa_gravsatt/?ID=200004815&LOPNR=17947&FOR_NAMN=Tor&EFTER_NAMN=Andr%C3%A6&FNAMN_SELTYPE=E&ENAMN_SELTYPE=E&ORDER_BY=Fornamn&ORDER_DIRECTION=ASCENDING. Läst 16 juni 2013. 
  5. ^ [a b c] Svensk Uppslagsbok’’, Band 1, 1947–1955. (spalt 1002)

Källor

  • Svenska Dagbladets årsbok 1947, s. 255
  • Svensén, Bo. De Aderton. Svenska Akademiens ledamöter under 200 år. Norstedts 1992, s. 190
  • Otto Cantzler: Prelater & Potentater, Noteria förlag 1995, ISBN 91-85694-82-7
Företrädare:
Axel Hägerström
Inspektor för Östgöta nation
1933–1937
Efterträdare:
Adolf Natanael Lindqvist
Företrädare:
Arthur Engberg
Sveriges ecklesiastikminister
sommaren 1936
Efterträdare:
Arthur Engberg