Traneberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För andra betydelser, se Traneberg (olika betydelser).
På Högklintsvägen på 1930-talet.

Traneberg är en stadsdel i Västerort inom Stockholms kommun.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Området tillhörde en gång Ulvsunda slott. Söder om bostadsområdet Minneberg låg ett torp där krögaren Bengt Trana drev värdshuset "Traneberg" på 1700-talet, vilket antagligen gett stadsdelen dess namn. Torpet revs 1937 då Svartviksvägen drogs fram. Inom stadsdelen finns två äldre gårdar; Tranebergs gård, som fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad i början av 1800-talet, och Johannelunds gård från slutet av 1700-talet.

Svartvik[redigera | redigera wikitext]

Stockholms Benmjölsfabrik AB i Sandvik/Svartvik i Traneberg innan bostadsområdet Minneberg byggdes. Vy över fastigheten från öster.

Redan på 1850-talet fanns det industrier av olika slag i Traneberg på halvön Sandvik/Svartvik. Svartvik är ett äldre namn på området Minneberg, som ligger i Traneberg närmast Ulvsundasjön. En tid ägdes området kring Svartvik av brännvinskungen Lars Olsson Smith, som hade omfattande brännvinstillverkningReimersholme. L.O. Smith sålde området vid Svartvik till en färgfabrikör vid namn P.A. Schedin, som lät uppföra en fabrik i början av 1870-talet. Svartviks stärkelsefabrik byggdes ett par år senare och Tangens gardinfabrik kom också till området. Gardinfabriken, AB Skandinaviska Trådgardinsfabriken, fanns här från slutet av 1800-talet hade sin verksamhet ända till 1956. Åren 1856-1877 låg Sandviks glashytteaktiebolag här vid Sandvik, intill Svartvik. Sandviks glasbruk producerade ölflaskor. År 1872 hade en industri för tillverkning av stärkelse ur risgryn varit igång innan Benmjölsfabariken statade i norra delen av Sandviks industrimark. Först tillkom Sandviks limfabrik under 1800-talets slut. Fabriken bytte namn efter en tid till Sandviks Benmjölsfabrik. Stockholms Benmjölsfabrik (Sandviks limfabrik) startades 1890. Några år senare, 1897, köpte benmjölsfabriken området Minneberg. Fabriken tillverkade lim och tvättmedel fram till 1968. Limfabriken spred en obehaglig doft i området. Flera småindustriella verksamheter tillkom också senare. Kommunen övertog området och på 1980-talet hade alla gamla industrianläggningar rivits bort. Det nya bostadsområdet Minneberg byggdes i mitten av 1980-talet. Bostadsområdet består idag av fyra bostadsrättsföreningar, dessa är Tranan, Svartvik, Sandvik och Tangen.[1][2]

Stadsplanen och Barnrikehusen[redigera | redigera wikitext]

Stadsplanen för Traneberg från 1934.
Typplan 2 rum och kök på 47,5 m².

Området köptes 1904 av staden och Traneberg byggdes 1934–1940. Från tiden mellan stadens förvärv och byggstarten anlades Tranebergs IP som hyrdes ut och periodvis fungerade som hemmaplan för Djurgårdens IF. 1935 gick arrendet ut varvid läktarna revs och bostadsbygget inleddes. Djurgårdens IF som under åren flyttat fram och tillbaka mellan Tranebergs IP och Stockholms Stadion kom att flytta in mer permanent i den senare anläggningen. [3]

Förslaget till stadsplan för Traneberg gjordes av stadsplanekontorets egen arkitekt Thure Bergentz med funktionalistiska stadsplaneideal som förebild. Hur sådana områden och bostäder kunde gestaltas, visades redan på Stockholmsutställningen 1930 med Tysklands moderna bostadsbyggande som förebild. Stadsplanen antogs 1932 och omfattade den centrala och södra delen av smalhusområdet. Övriga delar planerades 1934–1937. Axel Dahlberg var fastighetsdirektör i Stockholm 1933–1945 och han räknas som drivande kraft bakom projektet.

Traneberg är ett exempel för de första så kallade barnrikehusen som uppfördes i Stockholm, ett annat område var Hammarbyhöjden. Den statliga bostadspolitiken inleddes 1935 med ett särskilt stöd till bostäder till “mindre bemedlade barnrika familjer”. Detta var en direkt reaktion på Alva och Gunnar Myrdals debattbok "Kris i befolkningsfrågan" från 1934, där bland annat bättre bostäder föreslogs. Barnen som flyttade in i dessa barnrikehus kallades även ”Myrdalingarna”.

Dessa barnrikehus, eller smalhus, som de också kallas, var nio till tio meter djupa trevåningshus med två lägenheter per trapplan. Lägenheterna var projekterade i enlighet med lånebestämmelsernas minimistandard och bestod huvudsakligen av två rum och kök. Med dagens mått var lägenheterna små, mellan 45 och 50 m², men för dåtidens anspråk var de välutrustade. Alla hus hade centralvärme, alla bostäder hade ett eget badrum med WC och rinnande kallt och varmt vatten, ett komplett utrustat kök samt balkong. Stora fönster släppte in ljus och luft, i trappuppgången fanns ett sopnedkast och på gården en lekplats i det gröna.

Området kom vid sidan av Hammarbyhöjden och Södra Ängby att kallas den vita staden.

Bebyggelse[redigera | redigera wikitext]

På 1980-talet renoverades och upprustades området, återigen med statliga subventioner. Lägenheterna ansågs nu för små och köken motsvarade inte dagens bostadsstandard. Många lägenheter slogs ihop till större enheter och kök och badrum byggdes om till dagens standard. En del fastigheter utrustades även med hiss. I början på 1990-talet byggdes ett nytt bostadsområde, Tranebergs strand, på den södra sidan av Drottningholmsvägen. Det nya området binder ihop Traneberg med Alvik och Alviks strand även längs sjösidan.

Här finns Alviks tunnelbanestation samt Nockebybanans och Tvärbanans ändstationer.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

År 2017 hade stadsdelen cirka 7 500 invånare, varav cirka 21,3 procent med utländsk bakgrund.[4]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]

  • Stockholms byggnader, Prisma, 1977
  • Stockholmhem 1937–1987, Stockholmshem

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Stockholmskällan, Traneberg.
  2. ^ Minnebergs historia.
  3. ^ Med Djurgårdens IF i Traneberg, Mats Areskoug, DN.se 2010-09-30 Avläst 2010-12-13
  4. ^ ”Områdesfakta”. statistik.stockholm.se. http://statistik.stockholm.se/omradesfakta/index.html. Läst 2 maj 2018. 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]